PALMITIN pal¹miti⁴n, r. l. m. (LIEDBECK KemTekn. 822 (1868) osv.) l. n. (BERZELIUS ÅrsbVetA 1841, s. 262, osv.); best. -en, ss. n. -et.

[jfr t. o. eng. palmitin; av fr. palmitine, tidigast använt av kemisten E.

FRÉMY 1840; ytterst till lat. palma (se PALM sbst.¹,)]

[PALMITIN 1]

1) kem. palmitinsyrans glycerinester (som utgör ett fast fett). BERZELIUS ÅrsbVetA 1841, s. 262.

[PALMITIN 2]

2) (†) handel. i oeg. anv., om palmitinsyra (som utgör material i ljus); jfr STEARIN. (EKENBERG o.) LANDIN 697 (1894).

– (1, 2) PALMITIN-LJUS, n.

[jfr t. palmitin- kerze]

(förr) == palm-ljus. NVexjöBl. 1855, nr 48, s. 4.

BtRiksdP 1875, 5: nr 6, s. 66.

– (1) PALMITIN-SYRA, r. l. f. kem. enbasisk fettsyra som särskilt rikligt ingår i palmolja o. som kristalliserar i små vita, lukt- o. smaklösa, i vatten olösliga fjäll. BEREELIUS ÅrsbVetA 1841, s. 248.

Avledn.

– palmitinsyrad , p. adj. kem. förenad med palmitinsyra. Palmitinsyradt glycerin. BERZELIUS ÅrsbVetA 1841, s. 262.

KEYSER Kemien 3: 205 (1876).