PALS pal⁴s, i sht förr äv.
PALSE pal³se², r.; best. -en; pl. -ar. ( paals 1947. pals 1913 osv. palse 1910. palsar, pl. 1910 osv.) [ytterst (gm förmedling av nordfin. dial.) av lulelapska palsa, upphöjning i en myr]
geogr. på myrmark i subalpina områden: torvkulle bildad gm invärkan av ständig tjäle. GeolFF 1910,
s. 195.
SELANDER Lappl. 154 (
1948).
Ssgr (
geogr. ): –
PALS-MYR. myr med palsar.
,
s. 11.
2NF 30: 308 (
1920).