AURIPIGMENT a[comb_0361]u¹ripignän⁴t, äfv. a[comb_0361]o¹ri-, äfv. ⁰¹~, stundom (utan diftongisering) a¹ωri¹- l. a¹u- l. a¹ω- l. a¹u- (auripigme'nt WESTE, – mä'nnt DALIN), n.; best. -et. Ordet förekom i ä. tid äfv. i lat. form med lat. böjning.
FORSIUS Min. 29 (1643). Auripigmentum för Apithekare och , efter erhållit särskildt Tilstånd, för Slögde-Idkare.
Taxa ö. sjötull. 17 April 1799, s. 4. jfr (i apotekarlatinet): Aurum pugmentum.
J. SAHLBERG i
VetAH 1:78 (1739),
EKBOHRN Främm. ord (1868, 1878). [jfr t.o. ä. eng.
auripigment, af lat.
auripigmentum, guldfärg, af lat.
aurum, guld o.
pigmentum, färg (se
PIGMENT). Jfr
OPERMENT]
[AURIPIGMENT 0]
miner. , kem. , tekn. (o. apot) benämning på ett mineral som utgör en förening af arsenik o. svafvel: arseniksvaflighet, gul svafvelarsenik, gult arsenikblände; jfr ARSENIK 3; i sht (förr) om guldgult färgämne beredt direkt af nämnda mineral l. af arsenik o. svafvel: kungsgult; rauschgelb; jfr GULDFÄRG. FORSIUS Min. 31 (
1643).
Auripigment eller Operment, är en Bergart, som Målare bruka, hög gol (dvs. höggul) och med smått Gullfiäll på hwar andra som Kattegull. HIÄRNE 1 Anl. C
3 a (
1649).
Pulfveriseradt Auripigment. FISCHERSTRÖM 2:
243 (
1780). Auripigment eller operment .. fås med konst om svafvelväte ledes genom en upplösning af arseniksyrlighet .. och är då ett skönt citrongult pulver.
ÅKERMANElem.-kurs i kemi 139 (1831). I Sverige skall Auripigment hafva såsom en stor sällsynthet förekommit .. i Elfdals socken uti Dalarne. ERDMANN Min. 218 (
1853,
1860).
SFS 1876, nr 8, s. 5. SVENONIUS Stenriket 82 (
1888). Af det lat.
aurum, guld, som utgör ordets första ssgsled, hafva bildats åtskilliga benämningar på färgämnen af (guld)gul färg, ss. auramin (
2 Uppf.b. 8:514 (
1900)), aurin (SFS
1876,
nr 8, s. 5,
WIDMAN Org. kemi 99 (1895).
Ssgr –
AURIPIGMENT-KYP ¹⁰⁰³~, äfv. ⁰¹⁰³~, stundom ¹⁰¹⁰³~². färg.
Auripigment- eller opermentkyp .. beredes genom kokning af 1 del .. indigo med 175 delar vatten och 2 delar pittaska, hvartill ytterligare sättes .. 1 del arseniksvaflighet (operment). ALMSTRÖM Kem. tekn. 2:448 (
1845).