© Svenska Akademien. SAOB spalt: P244; tryckår: 1952
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
PARALLELL paaläl⁴, ngn gg -ä⁴l (paralle'l VESTE; paralä'll DALIN) r. l. m. l. f. (() n. RÅLAMB 10: 14 (1691)); best. -en, stundom -n; pl. -er. ( paral- 1584–1789. parall- 1639 osv. -el 1584–1912. -ell 1691 osv. -elle 1782)
[jfr t. parallel(e), eng. parallel, fr. parallèle; substantivering av PARALLELL, adj., l. elliptisk bildning till ssg därmed]
[PARALLELL.sbst 1]
1) om linje (l. yta) i förh. till annan linje (resp. yta) med vilken den är parallell, parallell linje l. yta. RÅLAMB 10: 14 (1691). Paralleler äro öfverallt på samma afstånd från hvarandra. BERGROTH Geom. 29 (1876). SvSkog. 683 (1928).
[PARALLELL.sbst 2]
2) parallellcirkel. a) geod. parallellcirkel (se d. o. 1); breddgrad. Luth Astr. 76 (1584). Denna (fågel-)art häckar öfver hela Sverige upp till 64:de parallellen. ERICSON Fågelkås. 1: 137 (1906). jfr EKVATOR-PARALLELL. b) astr. == PARALLELL-CIRKEL 2. EKBOHRN NautOrdb. (1840). 2NF 37: 835 (1925). jfr HÖJD-PARALLELL.
[PARALLELL.sbst 3]
3)
om ett föremål som är parallellt med ett annat föremål. a) (förr) mil. om de (vanl. tre) löpgravar som anlades parallellt med den fientliga fästningen l. fronten. RICHARDSON Krigsv. 3: 468 (1749). WIMARSON Krig 1675–79 3: 36 (1912).
[PARALLELL.sbst 3.b]
b) (numera föga br.) orgelb. om de parallella, med hål försedda lister genom vilka luften från vindlådan beredes tillträde till orgelpiporna, slejf. HÖIJER (1864). 2NF 31: 1174 (1921). c) bärgv. om malmkroppar som sträcka sig parallellt. SvTidskr. 1873, s. 90. SvRike I. 1: 110 (1899).
[PARALLELL.sbst 4]
4) mus. i utvidgad anv. (jfr 5), om parallellrörelse (se d. o. 2). I tvåstämmig sats klingar denna parallel (av två stora terser) .. icke väl. WEGELIUS Musikl. 1: 79 (1888).
[PARALLELL.sbst 5]
5) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 4), om ett fall (ett föremål, en händelse o. d.) som i ett l. annat avseende är parallellt (se PARALLELL, adj.
[PARALLELL.sbst 3]
3) med l. uppvisar en liknande utvecklingsgång som l. bildar en motsvarighet 1. ett sidostycke till ett visst annat fall, analogt 1. likartat fall, parallellfall, parallellföreteelse; särsk, om dylikt fall som användes till belysande jämförelse. En parallell till (ngn gg med) ngt. LEOPOLD (SVS) II. 1: 134 (1782). Denna serie djurbilder utgör en parallel till den ofvan .. omtalade serien. AntT XI. 3: 93 (1893). Företeelsen har utländska paralleller. SvRiksd. I. 3: 339 (1933). 3SAH 50: 63 (1940: med. – särsk.
[PARALLELL.sbst 3.a]
a) (mera tillf.) om parallellställe l. dyl. RYDÉN Pontoppidan 243 (1766).
[PARALLELL.sbst 3.b]
b) närmande sig bet.: jämförelse; numera nästan bl. i uttr. draga l. uppdraga en parallell mellan ngra fall o. d. Insändarens blygsamma paralel emellan sin och Doktor Wallins öfversättning lemnas åt sakkunnige läsare att bedömma. Polyfem II. 7: 1 (1810). Sidney .. uppdrager .. en parallel mellan Englands tillstånd före och efter den stuartska ättens återkallande till sina fäders tron. BOLIN Statsl. 2: 81 (1871). KyrkohÅ 1937, s. 288.
[PARALLELL.sbst 6]
6) abstrakt: förhållandet att vara parallell med ngt, parallellitet o. d. a) () motsv. PARALLELL, adj. 1, 2, i uttr. i parallell med ngt l. i ngts parallell, parallellt l. i bredd med ngt. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 199 (1789). För tolf år sedan har han midt för slottet och i parallel med kyrkan låtit bygga sin graf. JournLTh. 1812, nr 204, s. 3.
[PARALLELL.sbst 6.b]
b) (mera tillf.) motsv. PARALLELL, adj. 3: parallellism, likhet, analogi. En (tidnings-)ledare .. som hänvisade på parallellen med det krig, som nu råder mellan Europas stater, slutade (osv.). Athena 42 (1917).
[PARALLELL.sbst 6.c]
c) (ngt vard.) tekn. motsv. PARALLELL, adj. 4, i uttr. i parallell, ifråga om förbindning l. sammankoppling av olika (kraftalstrande) maskiner l. maskindelar o. d.: i parallellkoppling. TT 1886, s. 131. Med kondensatorn kopplad i parallell med induktionsspolen. RadioAm. 1924, nr 1, s. 3.
[PARALLELL.sbst 6.d]
d) () motsv. PARALLELL, adj. 5: jämförlighet, paritet o. d.; särsk. i uttr. sätta l. ställa ngt l. stå l. l. löpa i parallell med ngt, sätta ngt resp. vara i paritet l. klass med ngt, jämföra ngt resp. vara jämförbar med ngt. HH XXI. 1: 9 (1709). Varandes uti detta fall ingen paralel emellan andra domare i riket, om hvilcke lagen här talar, och Riksens Herrar Råd. 2RARP 9: 565 (1738). (I memorialet) sättes han .. i parallel med skälmar och förrädare. 2RARP 16: 591 (1747). (Hidalgos) stå i parallel med ofrälse. EBERHARDT AllmH 3: 352 (1776). BERGKLINT MSam. 1: 237 (1781: löper). BIBERG 3: 360 (c. 1823: ). I afseende å denna (Hegels) metod .. kan .. Hegels psykologi ställas i parallel med den gamla rationella psykologin. REIN Psyk. 1: 279 (1876).
Ssgr (till 2 a; jfr parallell, adj. ssgr):
PARALLELL-BÅGE. geod. del av en parallellcirkel; jfr båge sbst.¹, 2 b. CRONSTRAND Årsb VetA 1826, s. 57.
PARALLELL-GRAD, r. l. m. geod. 1/360 eller grad (se grad, sbst.¹ 3 d) av en parallellcirkel. MELANDERHJELM Astr. 1: 251 (1795).
PARALLELL-METOD sbst.¹ (sbst.² se parallell, adj. ssgr). () sjöt. sätt att vid parallellsegling finna longituden medelst (bestick)räkning. KLINT Navig. 85 (1842). WRANGEL LbNav. 151 (1897). RAMSTEN o. STENFELT (1917).
PARALLELL-SEGLING sjöt. segling utmed en latituds parallell, dvs. rakt öster- l. västerut. HAUSWOLFF Nav. 320 (1756).