PARTIGÄNGARE parti³~jä²are, förr äv. PARTIGÅNGARE, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. == ( -gångare 1687–1837. -gängare 1734 osv. Se för övr. PARTI)

[jfr d. partigænger, nor. partigjenger, t. parteigänger; av PARTI o. GÄNGARE sbst.², resp. GÅNGARE]

[PARTIGÄNGARE 1]

1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.; jfr slutet) medlem av (förr äv.: ledare för) ett detachement (tillhörande de reguljära trupperna) som utsändes för att rekognosera l. härja inom ett fientligt område l. göra "räder" l. på annat sätt göra fienden avbräck l. av en (irreguljär) strövkår l. väpnad friskara (ett "parti"; se d. o. 4 d); jfr PARTISAN sbst.², GERILLA 1. OSPT 1687, nr 2, s. 2. Ett vårt partie af 130 Mann tillika med partie gångaren Major Luckoinen. HFinlÖ 1: 212 (1711). Det finnas åtskillige fall, i hvilka en Partie-gängare nyttjas. De brukas, at oroa och anfalla en fiendes convay, at hugga sig in uti en fouragering eller hästbete (osv.). WRANGEL Tact. 86 (1752). ETZLER Zig. 148 (1944). – särsk. (om nu tida förh., mera tillf.) partisan. GHT 1941, nr 192, s. 9. Därs. 1943, nr 40, s. 9.

[PARTIGÄNGARE 2]

2) partianhängare, partiman; numera i sht om ivrig, fanatisk, ensidig partiman l. person som helt försvurit sig till ett parti o. i allt går dess ärenden. DALIN Arg. 1: 288 (1733, 1754). (Sinklaire var) i dåligt rykte såsom partigängare och ränksmidare. 3SAH 6: 70 (1891). (Det skulle) betraktas som ett brott mot god sed om någon utpräglad partigängare belönades med denna post (ss. överståthållare). DN(A) 1949, nr 226, s. 4. – särsk.

[PARTIGÄNGARE 2.a]

a) (mera tillf.) allmännare, om anhängare av en viss (icke politisk) meningsriktning; jfr b. BERZELIUS Brev 13: 252 (1838). Den estetiske partigängarens "Gesinnungstüchtigkeit" sätter .. sin prägel på studierna och reseintrycken. 3SAH LIV. 2: 24 (1943).

[PARTIGÄNGARE 2.b]

b) (mera tillf.) i uttr. ngns partigängare, ngns anhängare l. meningsfrände l. partivän; jfr a. HELLBERG Samtida 2: 19 (cit. fr. 1844). Prinsessans partigängare. TOPELIUS Fält. 3: 245 (1858). Man skall höra till Brandes' .. mest förstockade partigängare för att icke inse, att (osv.). BÖÖK 4Sekl. 180 (1925, 1928).

Ssgr (till 1; utom mera tillf., med anslutning till 1 slutet, numera bl. i skildring av ä. förh.): PARTIGÄNGAR(E)-FEJD. jfr -krig.

SCHYBERGSON FinlH 1: 219 (1887).

– PARTIGÄNGARE-KRIG krig fört av kringströvande detachement l. väpnade friskaror, gerillakrig, partisankrig. AHLMAN (1872).

GHT 1943, nr 40, s. 9.

– PARTIGÄNGARE-KÅR

KrigVAT 1844, s. 138. --STRID, r. l. m. jfr -krig. GHT 1941, nr 170, s. 8.

Avledn.:

– PARTIGÄNGERI ⁰¹⁰⁰⁴, äv. ⁰³~⁰⁰², n. (mera tillf.) till 2, nedsättande, om en partigängares värksamhet l. sätt att uppträda o. d.; äv. ifråga om värksamhet av icke politiskt slag. C F DAHLGREN 2: 304 (1828).

SvD(A) 1913, nr 289, s. 7.

– PARTIGÄNGERSKA , f. (mera tillf.) till 2: kvinnlig partigängare; äv. om kvinnlig anhängare av en viss menings- l. skolriktning o. d.

Såsom god partigängerska hade .. (Julia Nyberg) icke mycken välvilja till öfverlopps för Svenska Akademien. LJUNGGREN SmSkr. 2: 172 (1879). ÅKERHIELM Tib. 351 (1929).