PAROM (pa`rom WESTE; pàråmm DALIN), adv. o. oböjl. adj. ( paar 1635–1640. par- 1541–1855. -om 1541–1855. -um 1822–1850) (
†)
I. adv.: parvis.
1Mos. 7: 9 (Bib. 1541;
Bib. 1917 två och två).
("Kyrkosparvarna") Skåcka sig intet, utan visa sig mäst parom.
BROMAN Glys. 3: 454 (
1740).
Er alla parum nu i processionen ställen! ALMQVIST Amor. 157 (
1822,
1839).
DALIN (
1855;
angivet ss. "gam."). särsk. i uttr. parom och parom
[fsv. parum ok parum]
l.
parom, parom. BOTVIDI Brudpr. 34 (
1620,
1634).
(Gäddorna samlas till lek) skocketals, och af lika storlek, parom och parom.
BROMAN Glys. 3: 520 (
1740). Parum, parum: herre och dam.
ALMQVIST Törnr. 3: 169 (
1850).
II. ss. adj. med pluralt huvudord: utgörande ett par, som passa l. höra ihop. Iag behöfwer altid twenne (hästar), som ähro parom, af sådane Färgor lefwerbruna el(le)r Röda. ÅgerupArk. Brev 30/3 1698. Parom skor.
WIDEGREN (
1788).