PATTA pat³a², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.

[sv. dial. patta, motsv. d. patte; till PATT sbst.¹,]

(numera bl. vulgärt l. bygdemålsfärgat) tr. o. intr.: dia. Thenna .. son hafver sådant feel i sin vnunn at han intet hafver kunnat patta. VDAkt. 1716, nr 75. (Lammen böra) afhållas .. ifrån vatn, så länge de patta .. modren. HASTFER Får 85 (1752). Dä ä lite men godt, sa han, som patta' kattan. ENGSTRÖM 5Bok 40 (1910). jfr UTPATTA.

särsk. i allmännare o. oeg. anv., intr.: suga (på ngt) på samma sätt som vid diande. Patta på en cigarr. BJÖRKMAN (1889). (Barnungen) pattade på korfbiten med välbehag. HALLNER PysGubb. 314 (1920). jfr HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 273 (1864).

Särsk. förb. (numera bl. vulgärt l. bygdemålsfärgat; föga br.):

– PATTA I SIG ¹⁰ ⁴ ⁰. Låta barnet patta i sig .. (maten) genom en .. napp. CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 3: 147 (1839).

Ssgr (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat):

– PATT-DJUR.

[jfr d. pattedyr]

(†) zool. däggdjur. VetAH 1779, s. 335. HEINRICH (1828).

– PATT-FÖL.

[sv. dial. patteföl]

diföl. THästv 1870, s. 90.

– PATT-GRIS. ( patt- 1811 – 1875. patte- 1753–1814)

[sv. dial. pattegris jfr d. pattegris]

di gris. ÅgerupArk. Bouppt. 1753. En Sugga med Pattgrisar. BoupptVäxjö 1811. THOLANDER Ordl. (1875).

– PATT-KALV dikalv. VexiöBl. 1811, nr 36, s. 4.

– PATTE-GRIS, se A.