PASTEJ pastäj⁴, sbst.², äv.
BASTEJ bastäj⁴, förr äv.
POSTEJ,
sbst.² r. l. m. l. f. (G1R 27: 92 (1557) osv.) ((†) n. G1R 26: 766 (
1556),
LÆLIUS Bünting Res. 2: 110 (
1588));
best. -en ( (†)
-n SUFinH 1: 140 (
1601); ss. n.
-et); pl.
-er.
( bastej 1901–1939 (om ä. förh.). pasteg 1843 (efter handl.fr. 1579). pastej (-sz-, -ei, -eij, -ey, -e) 1556–1939 (om ä. förh.). pasteje (-eije, -eye) 1573–1621. postej (-ei, -eij, -ey) 1557–1939 (om ä. förh.). posteije 1565) [av t.
bastei, trol. av ffr.
bastie; samhörigt med
BASTILJ o.
BASTION]
o.
byggn. det framåt halvrunda o. bakåt rätliniga försvarstorn som i Sverige förekommer på vasatidens fästningar o. slott, (hörn)rundel; äv. i vidsträcktare anv.: framskjutande försvarsvärk, utanvärk, bastion. Till Michel Helsing, att han lather komme till Upsale en kopertäckere som thet lille torn på vestre pasteijet täcke skall.
G1R 26: 766 (
1556).
HSH 27: 134 (
1565;
på Stockholms slott).
Rom (är) medh fem wäldige Pasteier försedt. LAURELIUS Alb. 381 (
1663).
HAHR NordeurRenässArkit. 290 (
1927). – särsk. (
†)
i bild. (Bibelstället) giffuer migh .. itt pastei, emoot dieffuulens förfärliga Kartoger. PERICI Musæus 1: 199 a (
1582).