PENA pe³na² l.
PÄNA pä³na², v. -ade; äv.
-er,
-te,
-t,
-t ( pr. sg. pass.
-as ROSBORG StångjSmid. 2 (
1809),
ALMROTH Karmarsch 178 (
1838:
utpenas). -ipf. pass.
-ades VadstKlUppbB 113 (
1564: pænadis). – p. pf.
-ad RINMAN 1: 212 (
1788: utpenadt,
n. sg.),
2VittAH 16: 340 (
1837,
1841: utpänad); pent (pänt)
FRANCKENIUS LapPhilos. B 6 a (
1651: vthpändt,
n. sg.)).
vbalsbst. -ANDE, -ING (GbgP). ( pena 1672 (: utpena)–1948. päna (pæ-) 1564–1918) [sv. dial.
pena, päna; jfr d.
penne, ä. dan. o. dan. dial.
pene, pæne, nor.
penne, nor. dial.
penna, ävensom lt.
utpinnen, holl.
pinnen, t.
abpinnen; jfr äv. lt.
pennen, regla,
verpennen, foga samman med träpluggar; till
PEN, sbst.¹]
[PENA.v 1]
1) (
i sht i fackspr.,
numera föga br.)
(med hammarpenen) utsmida l. uthamra l. uttänja (ngt); äv. abs.; jfr PEN sbst.¹, 2. VadstKlUppbB 113 (
1564).
SCHEUTZ Bleckarb. 24 (
1849).
GbgP 1948,
nr 209, s. 14
(om ä. förh.). jfr
UT-PENA.
[PENA.v 2]
2) (i fackspr., numera knappast br.) insätta l. rikta in pen (se
PEN, sbst.¹ [PENA.v 2]
2) i (maskindriven hammare). Då (stångjärns-)hammaren lagas eller pänas. ROSBORG StångjSmid. 2 (
1809).
Särsk. förb. (till
1):
–
PENA UT ¹⁰ ⁴. (i sht i fackspr., numera föga br.) == pena, v. 1. IHRE 2: 328 (
1769).
STENHAMMAR Riksd. 1: 159 (
1834).
LEVANDER DalBondek. 2: 79 (
1944;
från Orsa).
Ssg (till
1):
–
PEN-STÄD. (
förr)
städ för pening av liar. Liarna .. arbetades ut på "penstädet". GbgP 1948,
nr 202, s. 14
(om ä. förh.).