PENJOAR pän¹jωa⁴r l. -jo- l. -jo-, ngn gg ³⁰², r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. ( peignoir (pegn-) 1830–1940. penjoar 1900 osv.) [av fr. peignoir, till peigner, kamma, av lat. pectinare, kamma, ti]
pecten (gen.
-inis), kam (se
PEKTINIT). Jfr
PENJÖR]
kamkofta; äv.: (lätt) morgonrock l. morgonklänning; jfr PUDER-SKJORTA. MagKonst 1830,
s. 88.
Sedan sällskapsdamen kastat en penjoar öfver hennes axlar löste hon upp det gråsprängd håret och började kamma det. WAHLENBERG SkymtAns. 174 (
1902).
Hon kom hastigt ur sängen svepte om sig sin lätta peignoir som låg på en stol, och (osv.). KRUSENSTJERNA Fatt. 3: 314 (
1937)