PERSONAL pær¹sωna⁴l l. pär¹-, l. -so- l. -så-, adj. o. sbst.¹; ss. sbst. r. l. m. l. f. ((†) n. MinnSvNH 9: 452 (1814: personalet, sg. best.); jfr anm. 2:o nedan); best. -en ( ss. n. -et); pl. -er. Anm. 1:o En oböjd predikativ adjektivisk pl.-form personal är anträffad i RARP 9: 378 (1664). 2:o Den bestämda substantiviska sg.-formen personalet hör möjl. till en (icke anträffad) obest. sg. personale.

[jfr d. personal, adj. o. sbst., personale, sbst., t. personal, adj. o. sbst., eng. personal, adj.; ytterst av lat. personalis, personlig, person-, till persona (se PERSON); jfr PERSONALIER, PERSONELL]

I. adj.: personlig, person-.

[PERSONAL 1]

1) (numera bl. i ssgr) == PERSONELL I 1, PERSONLIG 2; jfr PERSONAL-ARREST, -BESKRIVNING, -HISTORIA, -KREDIT m. fl. särsk. (†) i uttr. personal borgen, == personlig borgen (se PERSONLIG 2 c). GullbgDomb. ⁶/10 1656 (möjl. ssg). Real eller personal Borgen. HC11H 13: 123 (1697).

[PERSONAL 2]

2) (†) == PERSONELL I 2, PERSONLIG 3 a. RARP 9: 378 (1664). Såsom thetta beneficium icke är personalt, uthan posteritas lärer hafva största nytta ther af. VDAkt. 1684, nr 206. Et pevsonalt gratiale. SCHÜCK VittA 4: 6 (i handl. fr. 1693).

[PERSONAL 3]

3) (†) == PERSONLIG 7 a, b; jfr PERSONAL-BÖJNING, -ÄNDELSE. De personala (pronomina). ALMQVIST GrSpr. 80 (1837). II. sbst.

[PERSONAL 1]

1) († utom i ssgr) antal personer som på ett l. annat sätt höra tillsammans l. bilda en kollektiv enhet. SC 1: 275 (1820). Af allmogens söner inskvifvas årligen omkring 400 i Elementarläroverken, således ¹/⁴del af den studerande personalen. TEGNÉR (WB) 8: 141 (1836). Skandinavien, hvars trenne, samma språk talande, nationers lärde tillsammans äfven till antalet utgöra en aktningsbjudande personal. AGARDH BlSkr. 2: 185 (1839). DENS. ThSkr. 1: 7 (1842, 1855). jfr FATTIG-PERSONAL. särsk. a) persongalleri (i en skrift o. d.). 2SAH 12: 494 (1829). Det är i det hela ej värdt att förifra sig öfver historiens personal. QUENNERSTEDT C12 2: 57 (1916). b) bildl. Deremot upjagade landtvindarna lufttemperaturen i Maj 1841 .. så att nästan hela Gefleflorans personal framskyndades på en gång. BotN 1842, s. 66.

[PERSONAL 2]

[specialanv. av 1]

(sammanfattningen av de) personer som äro anställda l. sysselsatta vid ett ämbetsvärk, en inrättning, (viss del av) krigsmakten, ett företag l. hushåll o. d. MinnSvNH 9: 452 (1814). En stor del af personalen (vid K. teatern i Stkm) .. blef reengagerad på förhöjda vilkor. BESKOW Theat. 1832, s. 11. Hela personalen (vid biblioteket) sökte i två timmar (efter dikten). STRINDBERG NRik. 181 (1882). I stor utsträckning rekryteras personalen (i varuhusen) med pojkar och flickor i ton-åren. HandInd. 941 (1927). Civilmilitär personal. SolatundFlygv. 1944, s. 22. jfr ADMINISTRATIONS-, AMBULANS-, APOTEKS-, ARBETAR-, ARKIV-, BANK-, BIBLIOTEKS-, BRUKS-, FYR-, HAND-, RÄCKNINGS-, HOTELL-, JÄRNVÄGS-, KONTORS-, KUSTBEVAKNINGS-, KÖKS-, LAGER-, LOK-, LOTS-, LÄRAR(E)-, MARK-, OFFICERS-, SJUKVÅRDS-, TJÄNSTE-, TRYCKERI-PERSONAL m. fl.

Ssgr (i allm. till II 2): (I 1)

– PERSONAL-ARREST. (om ä. l. utländska förh.) jur. om kvarhållande av person ss. underpant för betalning av skuld; motsatt: realarrest; jfr arrest 1.

ARNELL Stadsl. 669 (1730). NF 1: 1125 (1876).

– PERSONAL-AVDELNING ~⁰²⁰. i ämbetsvärk: avdelning för personalärenden m. m.; jfr -byrå.

SFS 1906, nr 77, s. 1 (i utrikesdepartementet). SvPostv. 25 (1924).

– (I 1) PERSONAL-BESKRIVNING. (föga br.) beskrivning av en persons utseende. SFS 1909, Bih. nr 4, s. 46.

– PERSONAL-BESTÅND om personal med särskild tanke på dess storlek l. sammansättning. Inskränkningar i personalbeståndet. SvD(A) 1931, nr 15, s. 3.

– PERSONAL-BESÄTTNING personalbestånd. SAHLIN SkånFärg. 11 (1928).

– PERSONAL-BORGEN, se personal, adj. o. sbst.¹ I 1 slutet.

– PERSONAL-BOSTAD ~⁰² l. ~²⁰ för personal vid ett företag o. d.; i sht i pl. Form 1944, s. 142.

– PERSONAL-BRIST brist l. otillräcklig tillgång på personal.

– PERSONAL-BYRÅ i ämbetsvärk: byrå för personalärenden.

SFS 1919, s. 1752 (i utrikesdepartementets personalavdelning).

– PERSONAL-BYTE jfr byte 6.

– (I 3) PERSONAL-BÖJNING. (†) språkv. om verbböjning med olika former för de tre olika personerna.

SvLittFT 1834, sp. 51.

– PERSONAL-CHEF person som har att ordna anställd personals tjänstgörings- l. arbetsförhållanden, vårda sig om dess bästa, övervaka att den fullgör sina skyldigheter, avge förslag om anställning l. befordran av personal m. m. a) vid kustartilleriet, mariningenjörkåren o. flygvapnet. 2NF 17: 977 (1912). SFS 1942. s. 2136.

[PERSONAL-CHEF.ssg 2.b]

b) vid större affärs- l. industriföretag, institution o. d. HandInd. 940 (1927).

– (I 1) PERSONAL-EXEKUTION. jur. exekution vid vilken tvångsåtgärder vidtagas mot gäldenärens person; motsatt: realexekution; i Sv. numera bl. förekommande dels ss. i vissa fall meddelat reseförbud, dels ss. hämtning av sjöman som rymt l. icke inställt sig i tjänst, dels ss. utkrävande av arbete av person som åtnjuter visst slag av fattigvård l. som gm lättja l. liknöjdhet ådrager barn l. hustru sådan nöd att fattigvård måste lämnas ngn av dem; jfr -arrest. NF 10: 841 (1886). Minnesskr1734Lag 1: 363 (1934).

– PERSONAL-FÖRBUND

– PERSONAL-FÖRENING.

– PERSONAL-FÖRTECKNING jfr förteckning, sbst.² 2. GEIJER Postförf 82 (1868).

– PERSONAL-FÖRÄNDRING ändring i en personals sammansättning; i sht i pl. SvT 1852, nr 182, s. 3.

– (II 1 a) PERSONAL-GALLERI. (föga br.) persongalleri. Diktens personalgalleri. LAMM UpplRom. 1: 40 (1918).

– PERSONAL-GRUPP (i fackspr.) personalkategori. SJ 4: 628 (1906). SFS 1925, s. 583.

– (I 1) PERSONAL-HISTORIA. (föga br.) personhistoria. 2VittAH 15: 193(1833, 1839). Därs. XXXII . 1: 23 (1894).

Avledn.:

– personalhistorisk , adj. (föga br.) personhistorisk. Personalhistoriska och bibliographiska forskningar. WEIBULL o. TEGNÉR LUH 2: 289 (1868). ANNERSTEDT UUH II. 2: 264 (1909).

– PERSONAL-KATEGORI

ArtillRegl. 1940, 2: 176.

– PERSONAL-KLUBB

– PERSONAL-KOKERSKA kokerska som handhar matlagningen för personalen vid ett företag. Upsala(A) 1921, nr 235, s. 8.

– PERSONAL-KONSULENT. DN(A) 1934, nr 279, s. 7. En särskilt utbildad, kvinnlig personalkonsulent har sedan länge varit anställd (vid fabriken), närmast för att handhava (arbetarnas sociala problem). TT 1940, Ind. Ekon. s. 68.

– (I 1) PERSONAL-KREDIT. (numera mindre br.) bankv. kredit vid vars beviljande hänsyn företrädesvis tages till låntagarens l. hans borgensmäns förmåga o. vilja att betala lånet; motsatt: realkredit (sakkredit). NORDSTRÖM Cred. 233 (1853).

LAHT 1908, s. 135.

– (I 1) PERSONAL-KUNSKAP ~⁰² l. ~²⁰. (föga br.) personkännedom.

LAURIN 4Minn. 435 (1932).

– PERSONAL-KÄNNEDOM ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰.

[PERSONAL-KÄNNEDOM.ssg 1]

1) (numera mindre br.) till I 1: personkänne- dom. 3SAH 15: 84 (1900). Hennes sällsynt kunnige, redige make .., som med .. sin otroliga personalkännedom ger stadga åt konversationen. AURIN 4Minn. 398 (1932).

[PERSONAL-KÄNNEDOM.ssg 2]

2) till II 2: kännedom om de olika individerna i en personal o. deras egenskaper osv. TjReglArm. 1889, s. 187.

– PERSONAL-LISTA r. l. f. jfr -förteckning. (Tullkamrarna skola årligen) till General-Tullstyrelsen insända fullständiga personal-listor, innehållande uppgift .. å samtlige .. Tulltjenstemäns namn, löner, ålder (osv.). SFS 1831 s. 482.

SIWERTZ Varuh. 71 (1926).

– PERSONAL-LUNCH av ett företag regelbundet ordnad lunch för personalen.

– PERSONAL-MINSKNING

– (I 1) PERSONAL-NOTIS. bio- grafisk notis o. d.; numera företrädesvis i pl., om i tidning o. d. förekommande notiser om födelser, dödsfall, förlovningar, giftermål, utnämningar o. d.; jfr familje-notis.

Hygiea 1871, s. 449.

– PERSONAL-ORGANISATION. konkret.

SFS 1926, s. 93.

– PERSONAL-PENSIONSKASSA ~⁰⁰²⁰. SvUppslB (1934).

– (I 3) PERSONAL-PRONOMEN. (numera föga br.) språkv. personligt pronomen. SvLitTidn. 1819, sp. 297.

ÖSTERGREN (1934).

– PERSONAL-REGISTER.

– PERSONAL-RESTAURANG

– PERSONAL-RULLA r. l. f. jfr -förteckning, -lista. SFS 1905, nr 48, s. 2 (vid lotsvärket).

– PERSONAL-RUM bostadsrum för personal.

SvD(A) 1920, nr 23 B, s. 1. Öfre våningarna (av ekonomiflygeln vid sanatoriet inrymma) personalrum. 2NF 37: 879 (1925).

– PERSONAL-SAMMANSLUTNING ~⁰⁰²⁰. konkret. SFS 1920, s. 675.

– (I 1) PERSONAL-SKILDRING. (numera knappast br.) personskildring. SCHÜCK VLittH 1: 48 (1898).

– PERSONAL-STAT adm. sammanfattningen av l. förteckning över de (ordinarie) tjänster (med deras löneförhållanden) som höra till ett ämbetsvärk o. dyl.

Personalstaten för Kongl. M:ts Cancelie Collegium Pro anno 1680. SCHÜCK VittA 1: 279 (i handl. fr. 1679). SFS 1936, s. 727.

– (I 1) PERSONAL-STATUT. jur. komplex av rättsnormer som reglera personliga rättsförhållanden i motsats till förmögenhetsrättsliga; äv.: (i visst land gällande) rättsordning vars regler äro att tillämpa med avs. på ngns personliga rättsförhållanden. BtRiksdP 1904, Saml. 1. I. 2: nr 21, s. 33.

SvUppslB (1934).

– PERSONAL-STIFTELSE. stiftelse (t. ex. pensionsstiftelse) till förmån för ett företags personal. SFS 1937, s. 961.

– PERSONAL-STYRKA r. l. f. i sht mil. om förbands storlek. HOLMBERG Artill. 4: 7 (1886).

– PERSONAL-TIDNING vid större företag.

– (I 1) PERSONAL-TRAFIK. (†) persontrafik.

SvT 1852, nr 16, s. 4. ANDERSSON Verldsoms. 3: 293 (1854).

– (I 1) PERSONAL-UNION. (i sht i fråga om ä. förh.) statsv. beteckning för olika slag av statsförbindelser vid vilka två stater ha gemensam monark; motsatt: realunion; särsk. dels om förbindelse som är ämnad att bestå endast så länge den gemensamme monarken lever l. en gemensam tronföljdsordning gäller, dels om förbindelse där endast monarken är gemensam men staterna i övrigt äro helt oberoende av varandra. Snällp. 1848, nr 5, s. 3.

SvFolket 2: 25 (1938).

– PERSONAL-VÅRD. mil. tjänstegren avseende omvårdnad om befäl o. manskap i religiöst, kulturellt o. socialt avseende.

SFS 1942, s. 1177. SvD(B) 1946, nr 238, s. 4.

Ssgr:

– personalvårds-assistent. UFlottMansk. 1945, s. 330.

– personalvårds-chef. SvD(B) 1944, nr 281, s. 8.

– personalvårds-nämnd. SFS 1942, s. 1177.

– personalvårds-officer.

SoldatinstrArtill. 1944, s. 7.

– personalvårds-tjänst.

– PERSONAL-VÅRDANDE p. adj. jfr -vård.

– (I 3) PERSONAL-ÄNDELSE. (†) språkv. ändelse varigm ett verb angives ss. använt i första, andra l. tredje personen.

BOIVIE SvSynt. 2 (1826). SCHILLER SvSpr. 134 (1859).

– PERSONAL-ÄRENDE

Samlad distriktsförvaltning åligger: .. att beträffande personalären- den utöfva den myndighet .. hvarom (osv.). SFS 1897, nr 86, s. 26. SvStatskal. 1950, s. 156.

– PERSONAL-ÖKNING

TSjöv. 1901, s. 305.