PINSAM pi³n~sam², förr äv. PINOSAM, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T. ( pin- (-ij-) 1697 osv. pino- 1727–1759) 1) (†) förbunden med tortyr l. avsiktlig misshandel; äv. med tanke väsentligen på smärtorna (jfr 2; särsk. om ngns död (jfr PINLIG 1 b). Pinsamma beplågningar. SAHLSTEDT Hoffart. 140 (1720). Den 28. srpt.: (1568) led . . (Göran Persson) en pinsam död. DALIN Hist. 11I. 1: 683 (1761). EMANUELSSON Polyb. 1: 127 (1833). 2) (numera mindre br.) som vållar l. är förbunden med fysiska smärtor, som gör ont, smärtsam, plågsam; jfr 1, B. H'ilCollMed. 1697, s. 923. En fluga, mygga och bij göra ej så pinsamma styng, som en boigeting eller broms. ACREL Sår 53 (1745). ÖSTERGREN (1935). – särsk. (tillf.) om undersökning: som vållar undersökningsobjektet plågor. Läkares och fysiologers pinsam:'1a undersökningar på lefvande djur. SvAlm. 1881. S. 45. 3)som vållar l. är förbunden med psykiskt lidande, psykiskt smärtsam; jfr B. LIND (1749). Nygifta män . . känna ett slags pinsam, värkande .. oro, när de se sin äkta skatt upptagen af en fremmande karl. CARLÉN Repr. 269 (1839). HALLSTRÖM Händ. 310 (1927). – särsk. med försvagad bet.: ytterst obehaglig l. besvärande, starkt irriterande; generande, genant, som sätter ngn i stor förlägenhet, penibel. Råka i en pinsam sitna- tion. –-n pinsa?n scen. Väcka (ett) pin.iajnt upp- seende, (en) pins'iin -1t–pn' ärksan:het. Bli pinsam Oerörd av ngt. LEOPOLD 3: 322 (1794, 1816). En pinsam rodnad flammade upp på den unga fruns kinder och panna. EDGREN Lffv. 1: 180 (1883). SocBem. 1928. nr 68, s. 1. 4) (ngt vard.) som vittnar om l. är präglad av en ängslig l. överdriven omsorgsfullhet l nogrannhet, ängsligt överdriven; jfr 6. Vara pinsamt ordentlig. NDA 1837, nr 12, s. 3 Pinsä noggrannhet. P– 1901, nr 179 A s. 3. Pinsam samvetsgrannhet. SvLittSäll.–kFinl. 1885--1910, 2: 128 (1910). En pi:'sam re:'lighet. MARTIN Sett 109 (1933) 5) (ngt vard.) ss. adv., övergående i bet. av ett allmänt förstärkningsord: i ytterst (obehag ligt l. irriterande l. löjligt) hög grad, ytterst intensivt o. d. Madrids horizont, den pinsam: blå. SNOILSKY 1: 68 (1869). Förklaringrn . . föreföll dem . . pinsamt och prosaiskt enkel. HELLSTRÖM Mnlmros 27 (1931). 6) (mera tillf.) i annan, allmännare anv. (särsk. motsv. PINA, v. I 4 o. 5): som innebär l. utgör ett lidande av ngt slag, svår o. d. Fattigdomen är . . en ändlös pinsam dag med skarpi och stickande ljus. EKELUND NordKlass. 57 (1914) . – särsk. a) om vind: pinande (jfr PINA v., I 4 b g b r) Väderleken (var) bestär'digt kall med pinsam nordanblåst. FORSSTRÖM 1jagb. 62 (1800). b) betecknande ngt ss. mödosamt l. ansträngandr; numera bl. närmande sig bet.: intensiv (–fr 6; jfr PINA v. I 6. LEOPOLD 6: 108 (1803). Min hjärna arbetade pinsamt med att finna en utväg. HALLSTRÖM Händ. 9 (1327).