PINTLIG l.
PINTELIG,
adj.; anträffat bl. ss. adv. =
(ÅngermDombRenov. 1629,
fol. 7 11) l. -
EN (OxBr). ( pintel- 1629. pintl- 1612) [sidoform till
PINLIG, bildad möjl. ss. hypersvecism l. med anslutning till
pint, p. pf. av
PINA v.,]
[PINTLIG 0]
(
†)
= PINLIG 1. OxBr. 5: 19 (
1612).
Ener hon bleff pinteligh förhört då (osv.). ÅngermDombRenov. 1629, fol. 7.