PION piω⁴n, sbst.², förr äv.
PÄON,
sbst.² r. l. m. l. f.; best. -en, vard (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. PIONA,
f.; förr äv.
PIONIA l.
PÅONIA,
f.; pl.
-er.
( peon 1589–1908. peonia 1745. peonie- 1578–1762. peonien- 1613–1698. peonier, pl. 1651. pion (pij-, piy-, -oon) 1538 osv. piona 1628. pionia c. 1645. piome- 1642. pyon 1683–1698 päon 1639–1902. päonier, pl. 1722) [fsv. pion; jfr d. pæon, nor. pion, mit. pione, t. päonia, päonie, eng. peony, fr. piroine; av lat. pæonia, av gr. παιωνία, till Παιών, gudarnas läkare]
[PION.sbst2 0]
trädg. om olika arter av växtsläktet Pæeonia Lin., odlade ss. prydnads- o. (i sht förr) medicinalväxter; särsk. om de i Sverige allmänt odlade arterna Pæonis festiva Tausch (med stora, röda, vanl. dubbla blommor; äv. benämnd vanlig pion) o. Pæonia albiflora Lin. (med välluktande, i allm. ljusröda l. vita blommor; äv. benämnd: luktpion); jfr BOND-ROS 2, GIKT-ROT 1. VarRerV 58 (
1538).
Pioner skola och moot faarlig siukdom dåga. SPEGEL GW 130 (
1685).
Pionerna lyste som blod. ENGSTRÖM Hemsp 219 (
1921). – jfr
BOND-,
KORALL-,
LUKT-,
TRÅD-PION. – särsk. (
vard.)
i uttr. röd som en pion, blossande röd (i ansiktet). ÖDMAN VårD 1: 139 (
1882,
1887).
A
–
PION-ASTER trädg. ett slags aster med ovanligt stora blommor. HbTrädg. 6: 40 (
1876).
–
PION-BLOMMA,
r. l. f. (pion- 1698 osv. pionie- 1739) ApotT 1698, 8. 85.
(farm.; förr):
–
pionblom-konserv konserv (se d. o. 1) beredd på pionens blomblad. ApotT 1739,
s. 18 –
pionblom-sirap.
(medicinsk) sirap innehållande extrakt av pionblommor. ApotT 1739,
s. 81 –
pionblom-vatten.
destillat berett på pionens blommor (o. rötter). APotT 1739,
s. 7 -
–
PION-BLOMSTER.
( pion- c. 1645. pionie- 1698) [jfr d. pæonblomst]
(
numera bl. tillf.,
arkaiserande)
pionblomma. IERICI Colerus 1: 228
(c. 1645).
–
pionblomster-konserv (
†)
farm. == pion-blom-konserv. APotT 1698 s. 17.
–
PION-BUSKE.
ENEROTH TrädgAllmog. 45 (
1857).
–
PION-FRÖ,
n. ( pion- 1698 osv. pionie- 1578–1739. pionien- 1613) frö av pion, förr med medicinsk anv.; jfr -kärna; äv. (i sg. o. pl.) ss. ämnesnamn. BOLAVI 19 a (1578).
ApotT1739. s. 70.
–
PION-GRUPP.
träflgårdsgrupp av pioner. –
PION-KÄRNA.
r. l. f., förr äv.
–
PION-KÄRNE.
[fsv. piona kiärne; jfr d. pionkerne]
om frö av vanlig pion (Pa:onia festiva TausCl'), förr med stor användning inom folkmedicinen; i pl. äv. 88. ämnesnamn.
VALLERIA Hush. 62 (c. 1710).
GENTZ Lindgren (
1931).
–
PION-ROS,
r. l. f. ( pion- 1638 osv. pion(i)e- 1640–1762) [jfr d. pæonrose]
[PION-ROS.ssg 1]
1) (
†)
pion; pionblomma; företrädesvis om (blomma av) vanlig pion (Pæonia festiva Tausch). FRANCKENIUS Spec. D 3 b (1638).
WALLERIA Hush. 62(
c. 1710).
HEINRICH (
1828).
[PION-ROS.ssg 2]
2) (
enst.)
om ett slags rosor. NILSSON HistFärs 232 (
1940).
–
PION-ROSORS-VATTEN (
†)
farm. == pion-blom-vatten. ApotT 1698,
s. 6 –
PION-ROT.
( pion- 1638 osv. pion(i)e- 1572–1739. pionien- 1613–1698) [fsv. piona rot, pionrot]
särsk.
farm. om (drog av) roten av (vanlig) pion Pæonia festiva Tausch), förr använd inom medicinen; äv. (i sg. o. pl.) ss. ämnesnamn. LEMNIUS Pest. 2 a (
1572).
BERZELIUS Kemi 5: 750 (
1828).
(farm.; förr):
–
pionrots-essens.
essens beredd på (den vanliga) pionens rötter. ApotT 1698,
s. 24 –
pionrots-konserv konserv (se d. o. 1) beredd pa (den vanliga) pionens rötter. ApotT 1739 s. 18.
–
PION-RÖD.
( pion- 1834 osv. pionic- 1642) [jfr d. pæunrød]
som har den starkt röda färg (karmosin med något svart i) som utmärker den vanliga pionen. MÅNSSON Åderlåt. 50 (
1642).
Sunesson Hb- Trädg. 867 (
1926).
särsk. (
vard.)
i fråga om ansiktsrodnad: blossande röd. TOPELIUS Fält. 4: 157 (
1864).
Hon hade . . blivit pionröd över hela ans––tet. KRUSENSTJERNA Pahlen –: 38 (1935). –
PION-STÅND.
ASPLUND LirSmultr. 11 (
1945).
B
(†):
–
PION(I)E-KORN [fsv. piona korn; jfv mlt. pionenkorn]
== pion-kärna (se under Q). BOLAVI 11 b (
1578).
–
PION(I)E-SOCKER.
om blandning av krossade delar av pion (blommor, rötter, frön) o. socker. MÅNSSON Åderlåt. 4 (
1642) -
C
(
†):