PIPA pi³pa⁴ sbst.¹ förr äv.
PIPPA,
sbst.¹, r. l. f.; best. -an; pl. -or (OPETRI Ors. B I b (1531) osv.) ((†)
-er G1R 4: 145 (
1527),
TÖRNER Vidsk. 91 (c. 1740)).
( pip- 1526 osv. pipp- (-ij-) 1557–1750. pyp- 1689– c. 1700. -a 1526 osv. -o 1541 (oblik for'n), 1655 (nom.)--1730 (oblik form). – med elision i vers pip' 1651–1662) [fsv. pipa, pipa (att spela på), flöjt, rör (för vatten) y. fsv. äv.: visst slags vinkärl (HLG 5–
8: 114 (
1528)); likso1a d.
pibe, nor.
pipe, pipa, isl.
pípa, mlt.
pipe, pipa, flöjt, vattenledningsrör, urinrör, penis, benpipa, visst slags vinkärl, fht.
pfīfa (t.
pfeife) feng.
pipe (eng.
pipe, fr.
pipe, ytterst av mlat.
pipa, pipa att blåsa i, rör, visst slags vinkärl; till lat.
pipare (se
PIPA, v.¹]
A om vissa blåsinstrument. [PIPA.sbst1 1]
1) vanl. rörformigt blåsinstrument (jfr 2) där ljudet alstras gm att luftströmmen pressas mot ett rörblad l. mot en skarp kant (inuti instrumentet l. vid ett hål i dess sida); numera i sht dels om vissa primitiva (i sht förr använda, för spelande av melodier avsedda) dylika blåsinstrument (jfr PAN-PIPA), dels om (smä, ofta av metall förfärdigade) instruinent för fraaabringande av (gälla) visselsignaler o. d. (jfr VISSEL-PIPA), dels rnus. ss. sammanfattande namn på de blåsinstrument (i vidsträckt mening) som icke ha kittelforinat munstycke (jfr LABIAL-, TUNG-PIPA, ävensom 2; förr särsk. liktydigt med flöjt(instrument). Spela (en melodi på) pipa. Blåsa ti) pipa. 1–or. 14: 7 (NT 1526; Bib. 1917: flöjt).
1Mos. 4: 21 (
Bib. 1541;
äv. i Bib. 1917).
Narren tycker altijdh at hans Pi–pa låter bäst. GRUBB 350 (
1665).
Pi–pan gick sönder för Säcke pijparen. VDAkt. 1702,
nr 258. Pipan
(i Trolle-Ljung- Py) är krokig och af Elfenben.
LINNE Sk. 404 (
1751)-
Dag . . som förr på den böjliga pipan har spejat / Herdars qväden. ADLERBETH "En. 1 (
1804).
HLILLJEBJORN Hågk. 1: 25 (
1865;
om klarinett).
Pipan (under medeltidenj var ett trärör med en tunga som satte luftpelaren i rörelse. STRINDBERG SvTolk. l: 265
(18s1). BERG Skansen Vagnh. 24 (
1926). jfr
BARNA-,
BAS-,
BJÖRK-,
BLÅS-,
BRAND-,
BÅTSMANS-,
BÄLG-,
ELFENBENS-,
FINGER-,
HERDE-,
KRUM-,
KVÅR-,
LÅT-,
SIGNAL-,
SKEPPAR-,
SÄCK-,
SÅLG-,
VIDE-,
VISSEL-PIPA. särsk.
[PIPA.sbst1 1.a]
a) (
om ä. förh.)
om (skalmejor o.) flöjter använda ss. militära musikinstrument. SCHÜCK Wivallius 1: 184 (
i handl. fr. 1632).
Hwilken som ey wil lyda faar oc mor, han lyde pijpor och trummor. TÖRNING 78 (
1677).
LMil. 2: Föret. 47 (
1765).
SPAK Fan. 20 (
1890).– jfr
FÄLT-,
MARSCH-,
SCHWEIZER-PIPA.
[PIPA.sbst1 1.b]
b) (om ä. l. primitiva förh.) enkelt blåsinstrument använt för att locka (i sht) fåglar. När hjärparne äro oskingrade, svara de ej alltid pipan. NORDHOLM Djurf. 45 (
1749).
NORDHOLM Jogt 230 (
1831).
jfr STIERNHIELM Berc. 286 (
1648, 1668;
bildl.).– jfr
AND-,
FÅGEL-,
GÖK-,
JÅRP-,
LÄRK-,
VAKTEL-PIPA.
[PIPA.sbst1 1.c]
c) sport. visselpipa varmed en domare i bollspel ger signaler. Nord1drL 1901,
s. 192Från utsparken tills pipan blåst för full tid. LARSSON I BY StugFolk 162 (
1930).
[PIPA.sbst1 1.d]
d) om vissa anordningar med vilka signaler ges på fabriker l. lokomotiv o. d. (gm att ånga släppes på); jfr ÄNG-VISSLA. Till kväll fabrikens pipa tutar / signalen skarp och gäll. EKELUND .htel. 11 (
1902).
BLOMBERG JordJag. 111 (
1924).– jfr
LOKOMOTIV-PIPA.
[PIPA.sbst1 1.e]
e) (
†)
oeg., om ett slags bakvärk i form av ett rör med små hål på sidan. Oec. 87 (
1730).
[PIPA.sbst1 1.f]
f) bildl.; äv. ss. efterled i ssgn GNÄLL-PIPA, om "gnällmåns" o. d. (Avfällingarna äro) Nachtergalar, 80111 allena siunga om sommaren, men om wintren stinga the in pipona. PERICI Musxus 1: 177 b (1582); jfr y
a'. – särsk.
[PIPA.sbst1 1.f.α]
α) [jfr motsv. anv. i d., nor., mlt. o. t.]
i vissa uttr. som beteckna att ngn låtor sig dirigeras av en annan o. d.; i sht i uttr. dansa (förr äv. hoppa, l–da, sprijtga, tj-ttta) efter (förr äv. för l. v–d) ngns pitja o. d.,] (undergivet) låta sitt handlando Vestän?mas av ngn, foga sig efter ngns vilja, gå i lodnand hos ngn; i sht förr äv. närmande sig bet.: ge sig för ngi1. G1R 10: 311 (1535: Dansse). At förinnan dagar fem / Skolle the
(drs. i"rånarna i den beläjrade staden) . . j: .. effter wår P1pe spr'nge.
Holö 25 (c. 1580).
Polit1'is. 206 (1598: tiutha). FBTREIUS Beskr. 2: 63 (1614: lydha). Hela landet dansar effter . .
tRichelieu:) p–pa.
RP 8: 3t6 (
1640).
Spri1'ga och hol'l'a eifter then spanska Pijpan. BRASK Pufendorf Hist. 61 (
1680).
REMMER Theat. 2: 70 (
1809, 1815: vid).
JENSÉN BöhmDiktn. 112 (1894: för).
GHT 1935: Br 41,
s. 10 – särsk.
α (
tillf.)
i uttr. )fgl går efter ngns pipa, ngt ga- r (fullständigt) bfter ngns (härsklystna) vilja. ISOGÆUS Segersk. 648 (c. 1700).
HÖGBERG Vred. 1: 350 (1906).
β) (
numera knappast br.)
i uttr. lära ngn att dansa efter en annan pipa, särsk.: tvinga ngn att handla på annat sätt; få en unnan pipa ott dansa efter (äv. att blåsa i), särsk.: tvingas att handla på annat sätt. Jag skall lära honom at dansa efter en annan pipa. WESTE (
1807).
Han skall få en annan pipa att dansa efter. GRANLUND Ordspr. (c.
1880).
SCHULTHESS (
1885).
[PIPA.sbst1 1.f.β]
β) (
†)
i uttr. spela i samnza pipa, tala l. bete sig på samma sätt som förut; äv. i uttr. sjnnga utnr samma pipa nzed ngn, ge uttryck åt l. ha samma åsikter l. önskningar som ngn. STAGNELL Risbast. C 4
a (1755: spelar). CHYDENIUS 343
(1778: sjunga).
[PIPA.sbst1 1.f.γ]
γ) (jfr det (numera) i dyl. uttr. vanligare SKÄLLA. sbst.¹ (ngt vard.) i vissa uttr. angivande att ngn (på grund av att en ny situation inträtt) uttalar sig på ett helt annat sätt än förut (ofta med mindre anspråk l. självsäkerhet) l. att ändring sker i ngns uppträdande o. d.; särsk. i uttr.
det blir annat l–nd i pipan, pipan (l.
ngns pipa) får annut ljnd, ngn får annat 1jnd i p!-pan. så får pipan säkert ett annat liud,
innan lr–en lycktas.
ÅgerupArk. Brev
'0/,? 1742. Nu blef
annat ljud i pipan.
CRUSENSTOLPE Tess. O= :
282 (
1849).
Så läg . . käringen i varggropen. . . Men nu, kan tro, bennes pipa fick ett annat ljud. WRGSTRÖM Folkd. 2: 171 (
1881).
När Ivarsson själv kom hem, då fick Bartelsson en annan ton i pipan. SIWERTZ Vatt. 39 (
1925).
JOHNSON SiutsP. 211 (
1937)-
[PIPA.sbst1 1.f.gamma.slutet]
särsk.
α) [jfr motsv. l. liknande anv. i d., nor., mlt. o. t.]
i uttr. stoppa (äv.
sticka, förr äv.
stinga) pipan i säcken (förr äv.
insticka pipan) o. d., börja uttala sig l. handla mindre självsäkert l. fordrande o. d., stämma ned tonen, ta skeden i vacker hand, slå till reträtt, ge tappt, foga sig; äv.: bli tyst.
LPETRI 3Post. 70 a (
1555).
Stick pipan i säcken stat och tijgh. CHRONANDER Bel. C 3 a (1649).
BRASK Pufendorf Hist. 412
.(1680: insticka). Är det din mening att lefva, så stoppa du pipan i säcken.
STRINDBERG -QvS 3: 116 (
1887).
iIaugham OmstMakt 527 (
1951).
β) i vissa numera obr. uttr. (Förr ansågs det) såsom förräderi, at . . yppa . . Lösen, . . men nu hörer jag en annan pipa spela. Posten 1769,
s. 644 Mamsell Erika stämde inte pipan så högt för tre år sedan. CARLÉN Rosen 12 (
1842).
Jag spår att du allt får ha det omaket att stämma ned pipan ett litet grand. DENS. Ensl. 1: 212 (
1846).
[PIPA.sbst1 1.f.δ]
[jfr t. v-er im rohr sitst hat gut gelegenheitpfeifen schneiden]
i uttr. skära pipor i vassen, i sht förl. äv. i sådana uttr. som sitta väsen (förr äv. rörvassen) och (förr äv. att) skära (förr äv. görG) pipor, förr äv. skära sig pipor. α) vinna ngt på ett bekvämt l. föga kostsamt sätt (gm att ta väl till vara ett gott tillfälle); (stundon?: hänsynslöst) "ta för sig", medan man har tillfälle; stundom äv. allmännare: på grund av gynnsamma yttre förutsättningar leva fi-amgångsrikt o. lyckossmt l. "ha det bra" (jfr p'). Gott är sittia j rörwassen och göra pijpor. SvOrds. A 7 b (1604). 'Phet (rore) en stoor dåhrskap: . . thet P–wen . . så länge han vthi HNassen sitter, icke pijpor skiäva skulle. BRASK Pafendorj Hi–t. 435 (16801. SCHERPING Cober 1: 89 (1734: sig). (Gud beskär'ne) våv . . arfpvins . . sä f– vi sitta uti vår låga vass att skära pipor. LINNÉ SvArb. 1: 5 (1747); jfr B'. Jag skulle ha begagnat mig av ert upprörda tillstånd för att skära pipor uti vassen och tillskansa mig en oskälig vinst. BERGMAN Patr. 101 (1928). ST 1934, nr 75, s. 14 jfr (†): Then Sigh siälff will giöra stoor, / Ok Pipor skär män Han i tiocka Huassen boor. LUCIDOR (SUSj 313 (1673). α) (numera föga br.) föra ett behagligt (o. lättjefullt) liv. Perioder, då . . (mänskligheten) har annat att beställa än att sitta och skära pipor i vassen. 2SAH 41:85(1866). OLEVERTIN (1904) hos OLEVERTIN Levertin 1: 442. [PIPA.sbst1 2]
2) [specialanv. av 1]
i en orgel: vart o. ett av de långsträckta (metall)rör vilkas luftnisssa sättes i vibration vid snelning, orgelpipa. KOh lI. 2: 516 (1627). Den störste pipan (i UWsala dom- kyrkas gamla orgelj är grofwe C. 32. . . 18 al(na)r lång. EHNBERG Ups. 37 (1704). FOGELQVIST ResRot 71 (1926).– jfr BAS-, BLIND-, C-, FASAD-, FLÖJT-, KVINT-, METALL-, OKTAV-PIPA. – särsk. (†) i uttr. blind pipa, blindpipa (se d. o. 1 a). SUNDELIUS Norrköphminne 356 (i handl. fr. 1775). B om vissa andra ihåliga föremål l. om vissa håligheter. [PIPA.sbst1 3]
3) om vissa ihåliga, mer l. mindre rörformiga föremål av metall, glas, murvärk l. tr- o. d. som icke användas som musikinstrument; förr särsk. utan specialiserad bet.: rör; numera 1 sht i a, b, e, k–m. SkeppsgR 1545 (om blyrör till spygatt). När man . . blåser . . ("kopparblo'ma") igenom een Pijpa in i Örat. fördrijfq-er thet Örornas swårheet. FORSIUS Min. 66 1c. 1613). DALIN (1855). – jfr BAJONETT-, BLY-, BLÅCK-, GLAS-, HUGG-, IM-, JÄRN-, METALL-, ÅPPEL-PIPA m. fl. – särsk. [PIPA.sbst1 3.a]
a) vap. på eldvapen (numera i sht av jämförelsevis fin kaliber, förr äv. på artilleripjäser): (räfflat l. slätborrat) metallrör genom vilket projektilen drives av de i samband med avfyringen utvecklade krutgaserlia. G1R 19: 114 (1548). En bössa . . består af följgnde hufvudsakliga delar. a) Pipa b) Lås c) stock. SVEDERUS Jagt 5 (1831). TT 1944, s. 38 jfr BAND-, BÖSS-, DA-, MASCH-, DAMASKENER-, GEVÄRS-, HAGEL-, HAKE-, KANON-, KARBIN-, KIST-, KOPPAR-, KUL-, LIST-, MUSKOT-, PISTOL-, ROR-, SINTRORS-, SNAPPRORS-PIPA m. fl. särsk. i vissa mer l. mindre oeg. uttr. som avse skottlossning vid jakt. Vi (hade) . . brännt några pipor . . mot . . gamarna. KRÆMER Orient. 223 (1866). (Då) flek mickel . . båda p'porna till morgonhälsning. Jög. 1897. 2: 190. särsk. t:ildl. Prosten (spände) ögoren i . . (i-autevkj och fyrade av bägge p–povna p– en gång. NIl.s–oN Hi.–tj-ärs 224 (1940). [PIPA.sbst1 3.b]
b) glasfabr. vid glasblåsning: långt metallrör med vars (ngt utvidgade) ena ända glasblåsaren tar en viss mängd smält glas, varefter har ger fletta önskafl fo:-m lil. a. gm att blåsa i den (med ett1nunsiycke försedda) sndra äadan. PASCH Arsb Vetd 1847. s. 66. EIDEM ÄGlasH 57 1912). jfr BLÅS-, GLASBLASAR(E)-PIPA. [PIPA.sbst1 3.c]
c) (†) rör för (av)leda:ide av vatten o. d.; vattehlrdninr-sror, avloppsi-ör. Med p–per . . draga stilla vathn vthur th–nne di'rpe malmegruffwr. G1R 4: 145 (j527). N–gra . . (haj –nlagt p;p"r att leda vat1'et i sir'a kök. RUDBECK Bref 6 (1662). Bj-örn-'/åhl lte:a 4: 185 (1782). [PIPA.sbst1 3.d]
d) på brännvinbrännignapparat: (rakt) rör varigenom flestillat avgår från liränn vinspannan o. där det kondenseras, kylpipa. ROTH Kägleh. 19 (i handl. fr. 1686). BENGTS Vargt. 32 (1915). jfr: En Bad–stugo Panna af kopp:Lr medh en longh Pipa på Hatten. HusgKamRSthm 1628, s. 39 a. jfr BRÄNNVINS-, KYL-PIPA. [PIPA.sbst1 3.e]
e) ihåligt nyckelskaft; äv. om håligheten (jfr 11). SERENIUS Ddd 2b (1734). 6–iordt en pipa i en nyckel til ljuslådan. VGR 1777, Verif. 8. 428. Om nyckelskaftet borra: kallas det pipa. HantvB l. 2: 299 (1934). jfr NYCKEL-PIPA. [PIPA.sbst1 3.f]
f) (om ä. förh.) jäg. viss del av en fångstsax. LEIJONFLYCHT (1827). pipan (på en fångstsax med draggillring) är ett temligen långt rör, grnom hvilket den tråd drages, vid hvilken betet fästes. HARR HbJäg. 171 (1865). [PIPA.sbst1 3.g]
g) (om ä. förh.) d-yrko- hist. vid nattvardsgång: litet rör varnmed vin uppsögs ur kalken. KÅLLSTIZÖM MedeltKyrksilvSvFinl. 101 (1939). [PIPA.sbst1 3.h]
h) (†) om barometerrör. VetA H 1741, s. 112 [PIPA.sbst1 3.i]
i) om spolpil:a; numera bl. ngn gg elliptiskt för detta ord. PH 5: 3507 (1753). jfr SILKES-PIPA. särsk. (†): rulje l. spole med guldtråd. Rullegull . . 2 pipor. HH 1: 25 (1543). [PIPA.sbst1 3.j]
j) (†) på rustning: arm- l. benskeaa. ArkliR 1560, avd. 1 (1562). jfr: Drafftyg . . med . . armp–p(er). ArkliR 1560, avd. 1 (1569). jfr ARM-PIPA. [PIPA.sbst1 3.k]
k) på ljusstake, ljuskrona o. d.: cylindrisk flel avsedd att sätta ljus i. En ljaskrona med (förr äv. av) tio pipor. HH 1: 25 (1543). ConsAcAboP 2: 71 (1657: afl. ENGSTRÖM Romant. 182 (1927). jfr LJUS-PIPA. särsk. [jfr motsv. anv. i lt.]
i vissa uttr. som beteckna att ljuset nästan helt brunnit ut. BRENNER Dikt. l: 69 (1702, 1713; bildl.). Mitt ljus brinner i pipan .. klockan är fyra. ENGELEE Prästg.50(1905). [PIPA.sbst1 3.l]
l) (med cylindrisk l. fyrkantig genomskärning o. av murvärk l. metall förfärdig–t, ofta grovt) (avlopps)rör för förbränningsgaser l. rök; särsk. om 1narvärk som avleder rök från en eldstad i ett hus o. avslutas med en skorsten; äv. om l. med särsk. tanke på håligheten, rökgång (jfr 11); äv. (mera tillf.) om skorsten på fartyg. Endeligen (måste muras) . . på nyth ij pörtedh, hwadh som feles på pijpon och ugnen. VgFmT I. 10: 94 (1586). Nÿa pÿpor inutj . . Skårstenen oppifrån Wäderugnarna. HovfövtärSthm 1686, s. 1512. 2UB 1: 622 (1898; om rökgång i kakelugn). Ute på hafvet syntes . . (ång- båten), med rökande pipa. FinT 1906, l: 483. BILDMARK EntrePv. 192 (1921). jfr KAKELUGNS-, MUR-, SKORSTENS-PIPA. [PIPA.sbst1 3.m]
m) metall. (rörformigt murvärk närmast) schaktet i en senaktugn (jfr 11); särsk.: (murvärket som omslutei-) d–t höga, upptill o. nedtill koniskt avsnÅalnande h–li-um där malai o. träkol (kok–) neilmaias o. sn:ältes i en lnasugn; i fråga om elektriska ugnsr icke innefattande smältrummet längst ned ("stället"); Förr n?öjl. –v. närmanfle sig bet.: masugn (med ett schakt). JOHANSSON N'raskog 3: 136 (1684). Wid Aellefors är en Masugn med 1 P–pa til Styckgjuterie upsatt. HC11H 18: 28 (1697). Ar 1719 vardt . . (:vävekvarns bruk) af Ryssarna förstördt, och håller nu allenast en P–pa vid makt. TUNELD Geogr. 1: 124 (17731. Pipa . . kallas. . den caviteten, uti hvilken sjelfva smältniBgen (av malmen) sker. RINMAN (1789). Temperaturmätni1'per å gasen . . böra . . äga ruui, innan pipan . . nedrives. JernkA 1920, s. 27e. TurÅ 1938, s. 108 jfr MASUGNS-, ROSTUGNS-, SANDSTENS-PIPA. [PIPA.sbst1 3.n]
n) (numera mindre br.) skogsv. i mitten på mila: (tre- l. fyrkantigt) r–r av virke kl-iag vilket kolveden reses o. där bränsle nedsläppes vid tändningen, (tändnings)trumma; äv. om l. med sä1-sk. tanke på håligheten (jfr 11). SVEDELIUS Koln. 42 (1872). Pipan bildar . . ett . . rum i milans midt. UB 3: 443 (1873). SANDSTRÖM NatArb. 2: 6 (1910). [PIPA.sbst1 4]
4) [specialanv. av 3]
redskap för rökning av tobak (äv. opium), bestående av ett längi-e l. kortare, rakt l. böjt (smalt) i-ör (med munstycke) ("skaftet"), genom vilket röken insuges i munnen, samt en grövre, tämligen kort flel ("huvudet") som bildar vinkel lned skaftet o. där tobaken (opiet) förbrinner. Stoppa. tän ha, knacka nr, rensa pi-pan. Xöka pipa. STIERNHIELM Herc. 233 (1658, 1668). Ei må . . Arbets-hion . . understå sig, at uti logar . ., hvarest eld lätteligen kan tändas, . . giömma p–pa och Tobak. PH 2: 1595 (1739). (Han) knackade ur sin pipa emot kakelugnen. CARLÉN Repr. 7 (1839). OLSSON Nye 159 (1947). –jfr AFTON-, FREDS-, JÅRN-, KRIT-, KRON-, KVÅLLS-, LER-, LÅNG-, MASUR-, MORGON-, OPIUM-, PORSLINS-, RÖK-, SJÖSKUMS-, TOBAKS-, VATTEN-PIPA m. fl. – särsk. [PIPA.sbst1 4.a]
a) (om ä. förh.) i vissa uttr. som syfta på det förr vanliga bruket att fästa bräckliga kritpipor i hatten (mellan hatten o. hattbandet). Med glaset uti hand och p;pan i sin hatt. BELLMAN (Bell'nS) 9: 7 (1774). Därs. –: Komment. 112 (1777). NysvSt. 1928, s. 81 jfr STIERNHIELM Herc. 45 (1648, 1668). [PIPA.sbst1 4.b]
b) i utvidgad anv., om den tobaksinängd som pA en gång stoppas i en rökripa l., abstraktare, om rökandet av denna toliaksmängd; i sht i vissa uttr., särsk. (ta sig) en pipa tobak (jfr PIP, sbst.¹ ⁴) j. rök, ta sig en pipa; stundom äv. i fråga om opiURI. KSTOBÜS (1725) hos KSTOBÜS StoSaus 65. Han rokte n–gra pipor. STRINDBERG RödaR 74 (1879). Jag går förut och tar m–g en p–pa rök. GHT 1895, nr 267, s. 3 HELLSTRÖM Malmros 176 (1931; i fråga om opium). (Jagj har . . rökt ett 100-tal p–por i den. ÖgCorr. 1933, nr 119, s. 8. särsk. [PIPA.sbst1 4.b.α]
α) [jfr motsv. anv. i dan. o. nov.]
(†) i uttr. det är ?cke värt en pipa tobak, det äl- icke värt "ett rnitet liligon . WESTE (1807). BJÖREMAN (1889). [PIPA.sbst1 4.b.β]
β) [jfr liknunde anv. i lt.]
(numera bl. tillf.) i uttr. som beteckna dels en s– lång vägströcka som n'an ga- ende tillryggalägger, un:ier flet att man röker en "stopp", dels den tid som fö1-flytrr därunder. Min granne. / HaD, som bodde mig närmst, en pipas väg. RUNEBERG (SVSj 8: –5 (1832). jfr: At gossen . . ei längre varit borta än som en pipa Tobak kunde rökas ut. i- Vdkt. 1751, rr 119. [PIPA.sbst1 5]
5)(numera bl. tillf.; se dock slutet) om rörlilenalide veck av tyg o. d. (särsk. på veckade hattar o. pipkragar o. d.). MagKonst 1826. s. 55. – särsk. (ny anv., fullt br.) körsn. om veck arrangerat p– en pals. SDS 1952, nr 236, s- 22 [PIPA.sbst1 6]
6) pip (se PIP, sbst.1 [PIPA.sbst1 6.a]
a) (†) == PIP, sbst.¹ 2 a. Eu lijthen amuleredt kanne medt p–pe. G1R 18: 716 (1547). HoförtärSthm 1759, s. 4006 jfr KOPPAR-PIPA. [PIPA.sbst1 6.b]
b)(†) på tratt. RÅLAMB 14: 145 (1690). WARG 372 (1755). VetAH 1790 s. 36 (i biH). [PIPA.sbst1 6.c]
c) (numera bl. tillf.) på blåsbälg. Vi:der (bäl'1vnj är Wii'dfår'get, PijpnrDa stå uti Fnrmrn. HIÄHNE Berghl. 455 (1687). SAOB B 4756 (1924). jfr BÄLG-PIPA. [PIPA.sbst1 7]
7) om vissa mer l. mindre rörformiga delar av växter l. djur (o. människor); jfr 3, ävensom NERV-, SAFT-PIPA; särsk. [PIPA.sbst1 7.a]
a) (utom i ssgr numera bl. tillf.) om (större) ihåligt ben. (Pilen) kom rätt in i p–pone iffrå handleden och in till almbogan. SVART G1 34 (1561). BARK Bref 2: 189 (1707). TySvOrdb. 1953 (1932). jfr ALN-, ARM-, BEN-, LÅR-, LÅRBENS-, MÄRG-, SKENBENS-PIPA. [PIPA.sbst1 7.b]
b) (†) urinrör, manslem, penis; äv. om den Centrala håligheten (jfr 11). Med stoor nöd lata watnet . . ifrå sigh genom pipona. BOLAVI 79 a (1578). BOLAVI Colerus 2: 394 (c. 1645). [PIPA.sbst1 7.c]
c) (†) anat. om luftrör i andningsorgan; äv. ss. efterled i ssgn LUNGE- PIPA, om trak–. (Medicinen) ränsar Lungornas piÅ-por. IERICI Colerus l: 192 (c. 1645). jfr LUFT-PIPA. [PIPA.sbst1 7.d]
d)(†) =ool. om sifon hos vissa lägre djur (jfr 11). VetAH 1796, s. 67 [PIPA.sbst1 7.e]
e)(†) zool. om sugrör hos insekt. FERNANDER Theatr- 365 (1695)- [PIPA.sbst1 7.f]
f) (†) zool. om rörlik del av korall l. korallartat fossil. Linn– FörelDjurr. 360 (1752). HÖGBERG Lool. 136 (1841). [PIPA.sbst1 7.g]
g) (numera bl. mera tillf., i sht i vitter stil) om (del av) ihålig(t) stjälk l. stängel l. strå o. d.; äv. ss. efterled i ssgr som beteckna växter med ihålig stjälk. VERELIUS Herv. 146 (1672). RÅLAMB 14: 8 (1690; hos rödlök). Frodigt rör, som . . i anseende till sina grofva . . pipor är nog skrympt. GROTENFELT JordbrMet. 238 (i handl. fr. c. 1810). Sockrets höga pipor. MARTINSON kap 86 (1933). jfr HALM-, SÄV-PIPA, ävensonm BJÖRN-PIPA. [PIPA.sbst1 7.h]
h) (mindre br.) bot. om porerna hos rörsvampar, rör. SvBot. nr 197 (1805). VetAH 1810, s. 2 SvUppslB 2–: 846 (1935). [PIPA.sbst1 8]
8) [jfr 4, ävensom TOBAKS-PIPA]
(numera nästan bl. i ssgr) zool. fisk av familjen Fistularidse (pip–skar), i sht släktet Fistalaria Lin., vars arter ha (långsträckt kropp o.) mycket utdragen nos, pipfisk. BRANDER NatH 33 (1785). WESTE (1807). WESTE (1885). [PIPA.sbst1 9]
9) (numera mindre br.) biodl. (sexkantigt) vaxrör i bikaka, bicell; jfr 11. LINNEUS Båskjöts. 14 (1768). HOLM HbBiodl. 34 (1916).– jfr AVEL(S)-, BI-, HONUNGS-PIPA. [PIPA.sbst1 10]
10) [jfr motsv. anv. av d. pibe, holl. p)-p, t., eng. o. fr. pipe, span. o. portug. psa]
ett slags (urspr.) långsträckt träkärl (eg. från vissa vinproducerande länder, särsk. Spanien o. Portugal) rymmande en bestämd mängd våta varor; i sht om dylika kärl vari förvaras alkoholhsltiga drycker (i sht vin), äv. ättika (o. olja); 1npd uniler olika tider o. i olika länder samt för olika varor växlande rymd; i Sv. förr vanl. rymmande två till tre åmar (314 resp. 471 liter); i fråga om nutida sv. förh. tl. om importerade madeira-, sherry- l. portvinsfat rymmande resp. 418, 5–4 0. 490 liter (samt från Frankrike importerade konjaksfat rymmande 350–400 liter); äv. som beteckning för måttet l. om motsvarande mängd av varan. TullbSthm 1536, s. 59 b. En pipa rummeni om – 2 åm. VinkällRSthm 1543, s. 2 a. Bastartt en piipa hulltt – 2 j åm. Därs. 1545. Vdj . . 1 Pipa rechnes . . 2 åmer 20 kanner. Därs. 1588. Een Pipa Alekant, håller 3 Ååhimer. AJGOTHUS ThesArithm. 132 (1621). Rechnades Hwar Pipa fr9nst Wijn om – 2 0/, Åhm. VinkällRSthm 1624 a. Twåå Pijpor Ettjkia. BoupptSthm "/,0 1658. 100 stora pipor brännewin. KKD 2: 60 (1708). LINDBERG Teat. 264 (1916).– jfr KVART-, ÖL-PIPA. – särsk. (†) i uttr. spansk pipa, om pipa med originaltappat spanskt vin. BoupptSthm 27/3, 1677. PB 6: 3879 (1755)- [PIPA.sbst1 11]
11) (numera 1 snt i e) om mer l. mindre långsträckt hålighet (jfr 3 e, l, ut, n, 7 b, d, 8), kanal (jfr d. o. 1. De små pipor och canaler, som lupo genom hjärnan. GbgAlleh. 1796, nr 50, s. 3; jfr 7. WESTE (1807). MEURMAN (1847). –särsk. [PIPA.sbst1 11.a]
a) (numera föga br.) i en ofullständigt språngd sten l. bärghäll l. dyl.: hålighet utgörande den kvarvarande nedersta delen av ett borrhål; äv. allinännare, om borrhål. WETTERDAL GruJ-Or. 134 (1878). jfr B0RR-PIPA. [PIPA.sbst1 11.b]
b) (numera bl. tillf.) i vulkaniska trakter: kanal genom vilken hett vatten o. d. sprutas ut. BERGMAN Jordkl. l: 366 (1773). TROIL Isl. 12 (1777). [PIPA.sbst1 11.c]
c) [jfr 3 1, m.]
(förr) tegelbr. i tegelugn: öppning nedtill i murvärket där bränsle inlades o. förbrann. WIJNBLAD Tegelbr. 42 (1761). ArhB 155 (1887). [PIPA.sbst1 11.d]
d)(†) zool. om spruthål hos val. Hvalfisk med dubbel pipa i pannan. LINNÉ MnsReg. 51 (1754). [PIPA.sbst1 11.e]
e) (gm gasutveckling under mognaden åstadkommen) hålighet i ost, "öga". SD(L) 1888, nr 431 A, s. 1. StKokb. 109 t1940). jfr OST-PIPA. C om vissa massiva (halv)cylindriska kroppar. [PIPA.sbst1 12]
12) (i fackspr.; numera mindre br.– liten, halvcylindrisk detalj i (ett trävärks) utsmyckning; i sht om var o. en av ett flertal (invid o.) parallellt med varandra placerade dylika sniderier l. prydnader; jfr RUND-STAV. STÅL Byggn. 1: 300 (1834). HAHR NordeurRenässArkit. 176 (1927). D rent bildl. [PIPA.sbst1 13]
13) (sannol. bildl. anv. av 4 (resp. 3) o. syftande på formenÅ (vard., i sht i skolpojksspr., numera mindre lir.) "bock" (se BOCK sbst.², ²)- äv. om tecken bestående av en ring o. markerande ett mindre allvarligt fel. SCHULTHESS (1885). Landsm. XVIII. 8: 31 (1900; skolpoj-ksuttryck j-. Uppsala ; om rinjformigt tecken). Poj-kJulb. 1934, s. 74. (Jag) Åyckades åsa11'ka mig . . 25 bockar utöve1- talrika pipor och obs. DOUGLAS Offleer 48 (1950). E [PIPA.sbst1 14]
14) [möjl. utvecklat ur sådana uttr. som gå l. dra åt pepparn (se PEPPAR 2 d); jfr det förr vanliga 0. ännu dialektalt förekommande ut'alet med i-vokal i peppar; stundom angjutet till 3 1j]
(vard.) i uttr. det går (stundom äv. bär l. ryker) l. år åt (stundom äv. i) pipan (stunflona äv., starkt vard., pip(sns tysta l. gröna dal l. däldcr), det går resp. är p– tok, det går resp. är "at skogen"; ngt går åt piVan, särsk.: det blir fiasko av ngt, ngt går över styr o. d.; göra ngt åt pi- pan, göra ngt alldeles galet; långt åt pipan, långt borta (där det är olän1pligt l. flit flet är svårt att koninia); dra åt pipan !, dra åt skogen -N-Gsse 1904, nr 43. s. 5. Det här är . . käpprätt åt pipan: FASTBOM LivLek. 116 (1916). Tord var en konstig kropp, som det förr eller senare måste gå åt pipan för. SIWERZ Sel. 1: 128 (1920). Det ena bolaget efter det andra bildades och gick åt pipan. LINIER Tid. 332 (1924). Automobiler och mångtusenår;ga marmorten'pel . . dra åt pipan : JACOBSSON (1926). Jag . . hör . . hur Johansson böjer vineere fullständigt åt p–pan. SrD 'sI' 1930, Söndagsbil. s. 15. JOHNSONOSc 139 (1936: ryker). Långt åt pipan. FOGELSTRÖM Vakna 265 (1949)- jfr SvDtAj 1931, nr 312. s. 11.
A
–
(3 a) PIP-BEREDARE.
(om ä. förh.) Pipberedare . . (dvs.j Arbetare, som vid ett gevärsfaktori (hl. a.) gängar pipan och svansskrufven. DALLN (18551.
–
(3 a) PIP-BEREDNING (
om ä. förh.)
jfr -beredare. Krig F'A-r 1834,
s. 345 –
PIP-BESLAG (plp- 1808 osv. pipe- 1792) särsk.
till 4: (metall)beslag på tobakspipa. BoupptVäxjö 1792.
–
PIP-BILDNING särsk.
till 11 c: bildning av pipor 1 ost. LB 3: 559 (
1905).
– (
7)
PIP-BLOMMA,
r. l. f. [jfr pip, sbst.¹ ³]
(
†)
bot. rörformig blomma. PARTEDI (
1729) hos
LÖNNBERG Artedi 51.
LÖNNBERG 4-1. LII (
1838).
– (
7)
PIP-BLOMSTER (
†)
bot. särsk.
[jfr pip, sbst.¹ ³]
[PIP-BLOMSTER.ssg 1]
1) == -blomma. DALIN (
1855).
AHLMAN (
1872).
[PIP-BLOMSTER.ssg 2]
2) blomkorg bildad av rörformiga blommor. BNRTMAN Fl. LII (
1838)-
–
pipblomster-familjen. (
†)
bot. till -blomster 2: fainiljen Colnposita:. BARTMAN Nnturk. 123 (
1836).
– (
7)
PIP-BLOMSTRIG [jfr pip, sbst.¹ ³]
(
†)
bot. om växt: som nar mer l. n?indre rörformiga blommor; i pl. särsk. om famlljen Compositse. HARTMAN fl. xxxIx (1820). HAHNSSON (
1898).
– (
1)
PIP-BLÅSARE ( plp- 1862 osv. pipe- 1709) (i sht om ä. l. primitiva förh.; se dock b) person som spelar (l. blåser i) pipa. NILSSON Ur. 2: 15 (1862). KJELLIN Troili 2: 208 (1917). särsk. [PIP-BLÅSARE.ssg 2.a]
a) (
om ä. förh.)
pipare (se pipare sbst.¹, 7. KKB –:
45 (
1709).
UB 2: 532 (
1873).
[PIP-BLÅSARE.ssg 2.b]
b) (
tillf.)
om fotbollsdomare; jfr pipa sbst.¹, ¹ c. SvD(f) 1934 nr 115, s. 15. jfr: Pipblåsareskrået.
1drBl. 1924,
nr 138,
s. 9 – (
3)
PIP-BLÄCK. (
†)
(tunn) metallplåt avsedd för rörtillvärkning. PH 6: 4373 (
1756).
– (
4)
PIP-BORD [jfr nor. pDebor'r
[ bOrd avsett som förvaringsplats för tobakspipor; jfr
-hylla,
rök-bord.]
.
– (
3)
PIP-BORR.
( pip- 1678 osv. pipe- 1784) metall. ett slags (lång) borr använd vid tillvärkning av borrade rör o. (gevärs)pipor BoupptSthm 1678, 8. 259 b.
DALIN (
1855).
–
(3 a) PIP-BORRARE metall. arbetare som borrar lopp i ämnen till gevärspipor o. d. –Ds 1896,
nr 50, s. 2.
–
(3 a) PIP-BORRNING.
metall. jfr -borrare. Apparater för pipborrning. Dædalus 1937,
s. 93 – (
4)
PIP-BRUK ( pip- 1747 osv. pipe- 1741–1912) (
om ä. förh.)
industriell anläggning för tillvärkning av tobakspipor (särsk. av lera); jfr -brännerl. VetAH 1741,
s. 20 Flodstr–'n SvFolk 293 (
1918).
– (
4)
PIP-BRÄNNERI (
†)
fabrik for tillvärkning av tob–kspipor av lera; jfr -bruk. DALIN (
1855).
– (
2)
PIP-BÄNK (
†)
mus. i orgel: plattform avsedfl för placei-ing av pipor som icke rymmas pa luftlådan. DRAKE Töpfer 65 (
1850). –
–
(3 a) PIP-CIRKEL (
förr)
metall. vid slipning av gevärspipor: passare för mätning av godsets tjocklek i olika sektioner. SFS 1830,
s. 824 ALMROTH Karmarsch 644 (
1839).
– (
4)
PIP-FABRIK.
för tillvärkning av tobakspipor. DA 1771,
nr 72, s. 3.
– (jfr.
8)
PIP-FISK zool. dels i pl., om familjen Fistularidæ bland benfiskarna, flels (i sht förr) inskränktare, om den i Sydamerika innemska arten Fistularia tabaccaria Lin., "tobakspipa". LINNÉ MusReg. 80 (
1754).-
2SvUppslB (
1852).
–
(7 g) PIP-FLOKA växten Pleurospermu1n austriacum (Lin.) Hoffm., som har helt (äv. i lederna) ihålig stjälk. NYMAN VäxtNatH 1: 241 (1867).
–
pipflok(e)-släkte(t).
bot. släktet rleurospermum Hoff:n. ArkBot. II. l: 31 (
1904).
–
PIP-FODER.
( pip- 1754–1847. pipe- 1551–1737) (
†)
[PIP-FODER.ssg 1]
1)till 1: fodral till fiöjt l. dyl.
2SthmTb. 2: 105 (
1551).
TullbSthm ?sjs 1583 (Oet. ovisr). [PIP-FODER.ssg 2]
2) till
4: fodral l. etui för en
j. flera tobakspipor; jfr
tobakspip-foder.
Ett Pijpefoder af Bläck. VRP 1687 s. 325
(bet. oviss). BouPptSth'n s/,o 1697.
VRP l'j,o 1767.
–
PIP-FODRAL (p–p- 1885 osv. pipe- 1775)
[PIP-FODRAL.ssg 1]
1) mil. till 3 a: fodral för reservpipa till kulsprutepjäs. [PIP-FODRAL.ssg 2]
2) till 4: fodral l. etui för en, stundom två l. flera tobakspipor. BoupptVäxjö 1775.
–
PIP-FORMIG.
adj. ² särsk.: rörformig; särsk. [PIP-FORMIG.ssg 1]
1) till 3. RINMAN 1: 899 (
1788).
[PIP-FORMIG.ssg 2]
2) [jfr pip, sbst.¹ ³]
(
numera knappast br.)
bot. till 7, om blon)ma; jfr -biomma. HARTMAN Fl. xxxix j1820).
–
PIP-FOT.
[PIP-FOT.ssg 1]
1) [jfr eng. pipefoot]
n'ns. till
2: den nedersta, omvänt koniska delen av en orgelp:-pa.
DRAKE Topfer 42 (
1850).
[PIP-FOT.ssg 2]
2) (
†)
metall. till 3 m: den nedersta delen av en masugnspipa. JernkA
1857,
s. 83 –
PIP-FYLLNAD särsk.
metall. till 3 n1; särsk.: beskickning (av kol o. nialnj) i en masugnspipa; äv.: en masugnspipas ryn?d (förr räknad i tunnor kol, numera i kubikmeter). JernkA 1847.
s. 135.
En pipfyllnad kol. Därs. 1861,
s. 390.
BERGROTH (
1887).
– (
4)
PIP-GLÖD glöd i l. från en tobakspipa. OoB 1892,
s. 81 –
PIP-GODS. särsk.
[PIP-GODS.ssg 1]
1) till 3 a, om godset i en gevärspipa. ALM VapnH 190 (
1927).
[PIP-GODS.ssg 2]
2) (
tillf.)
till 4, om godset i en tobakspipa. JournManu– 8: 8 (
1833).
[PIP-GODS.ssg 3]
3) (
†)
till 4: sådan tobak varav röktobak tillvärkas; röktobak. ALMSTRÖW Handelsv. 263 (
1845).
DALIN 2: 770 (
1855).
– (
3)
PIP-GOFFRERA (
†)
handarb. goffrera (en reinsa o. d.) i mer l. mindre cylindriska veck. WoL 474 (
1885).
WOJ (
1891).
– (
2)
PIP-GRUPP (
mindre br.)
mus. om ett antal samhöriga pipor i ett orgelvärk. ST 1929,
nr 335,
s. 20 Fornv. 1933,
s. 242.
– (
4)
PIP-GRÄS sbst.¹ [jfr -rör 3]
(enst, †) växten Molinia coerulea (Lin.) MönCh, blåtåtel. HbTrädg. 6: 160 (
1876).
–
(3 a) PIP-HAMMARE (
förr)
metall. Piphammare . . (drs.) Hammare, hvarunder bösspipor vällas. DALIN (
1855).
– (
4)
PIP-HANDLARE (
†)
person som (har en affär där han) säljer tobakspipor. BoupptVäxjö 1786.
– (
10)
PIP-HOLT l.
-HOLTS l.
-HULT (pip-
1591–1632.
pipe- 1587–1631.
pipen- 1589–1667)
[jfr t. pipholz, psenholz]
(
†)
i pl.: tunnstavar (av ekvirke) för tillvärkning av pipor för vin o. d.; äv. i sg. koll.; jfr fat-hoits. 500 pipehulth . . huilehett p–peholth –iuordt
war wår . . f[urste] . . skyldiigh.
SkrGbg- Jub. 6: 50 (
1587).
STIERNMAN Com. 3: 496 (
1667).
–
(11 c) PIP-HUS (
förr)
tegelbr. vid (vardera långsidan av) en tegelugn: enkelt träskjul till skydd för (elden i) en l. flera pipor. WIJNBLAD Tegelbr. 45 (
1761).
Ar6B 155 (
1887).
– (
4)
PIP-HUVUD.
( pip- 1734 osv. pipe- 1732 (: siöskums pipe hufvud)–1880) den tjockare del av en tobakspipa o. d. där förbränningen sker. STRÅLE RörstrMariebg 110 (i handl. fr. 1734)- -
– (
4)
PIP-HYLLA r. l. f. (pip- 1796 osv. pipe- 1817–1821) (nästan bl. om ä. förh.) hylla för tobakspipor (avsedd att ställas på ett bord l. hängas på en vägg o.) stundom försedd med avsatser avpassade för varierande längder på skaften l. med piggar för upphängning av pipor med pipsnodil. BoupptVäxjö 1796.
Hembygåen(Hfors) 1910,
s. 22 -
–
(3 a) PIP-HYVEL (i ä. fackspr.) LivrustkAkt Utredn. 1: 329 (1778; i förteckn. På modeller till stockmakarvärktyg) Piphyfvel . . (dvs.) Ett slags hyfvel, som bössmakare bruka. DALIN (
1855).
–
PIP-HÅL,
n. ( pip- 1912 osv. pipe- 1679) särsk. [PIP-HÅL.ssg 1]
1) mus. till 2; i en pipstock: hål vari en orgelpipa är nedsatt. HENNERBERG (o. NoRLIND) 1: 59 (
1912).
[PIP-HÅL.ssg 2]
2) (
†)
till 3 a: pipn?ynning. SÖDERMAN ExBook 46 (
1679).
–
PIP-HÅLLARE,
r. l. m. [PIP-HÅLLARE.ssg 1]
1) mus. till 2: ett slsgs upPhängningsanordning för en (grövre) orgelpipa so1B 1cke vilar i ngn pipstock. DRAKE Töpfer 60 (
1850).
[PIP-HÅLLARE.ssg 2]
2) till 4; jfr -ställ. HemslO-ZsutstSthm 1880,
s. 51.
– (
4)
PIP-HÄNGARE,
r. l. m. (†) hängai-e (se d. o. 1 a) för upphängning av (större) tobakspipor; jfr
-hylla.
BouPpt Växjö 1808.
Uärs. 181O. – (
4)
PIP-HÄNGE.
( pip- 1785–1871. pipe- 1806–1816) (
†)
-hängare; jfr
hänge 2 a. Bouppt l'äxjö
1785.
Bärs 1871.
– (
1)
PIP-HÄST (
†)
leksakshäst med en vissel pipa baktill (jfr SP 1780, s. 60, se under
flöjt, sbst.2
1.
KELLGREN (SUS) O:
202 (
1789).
–
PIP-JORD. (
†)
[PIP-JORD.ssg 1]
1) [jfr t. pfeffenerde]
till 4: piplera. WIKFORSS 2: 295 (
1804).
JournManuf. 3: 7 (
1833).
SvTyHlex. (
1872).
[PIP-JORD.ssg 2]
2) till 11: av kanaler l. håligheter genomdrsger lera, piljig lera, jäslera. WALLERIUS Åkerbr. 16: (1761).
Gäs-lera . . har fått åtskilliga namn af Almogen. Som hon merändels finnes pipig, är bor kallad . . Pip-jord. Alm(Gbg) 1788, s. 39
–
PIP-JÄRN sbst.l särsk. (
numera bl. tillf.)
metall. till 3 a: järn varav gevärspipor tillvärkas; järnstycke avsett att bearbetas till en gevärspipa, E'ipämne. Krig VA T 1834, s. 344 JemkA 1847,
s. 248 – (
10)
PIP-KIM (
†)
= -stav. NEMNICH Vaarenlex. 101 (
1797).
MÖLLER (
1807).
–
(3 d) PIP-KITTEL (
om ä. förh.)
vid brännvinsbränning: kärl vari det från kylpipan droppande brännvinet uppsamlades. STOLT Minn. 48 (
1880).
– (
4)
PIP-KLINGA,
r. l. f. (†) sannol. om (rakkniv med) klinga som märkts med bilden av en rökpipa.
VexiöBl. 1810.
nr 22, s. 4 –
(2, 7 f) PIP-KORALL (
†)
zool. orgelkorall. RETZIUS rjurr. 11: (
1772).
Rebau NatH 1: 733 (
1879).
– (
5)
PIP-KRAGE.
[jfr d pibekrave, nor. pöekrave]
(ofta vid) krage som går runt om halsen o. helt är stärkt o. arrsngerac i rundade radiella veck påminnande om rör dels om ä. förh. (i sht bland de högre stånden på 1500- o. 1600-talen), dels i fråga om den nutida pråstdräkten i vissa främmande länder (särsk. Norge o. Danmark). LAGERSTRÖM Molière Gir. 54 (
1731).
KARLSON StåtVard. 141 (
1945)- -
–
(C) PIP-KRAKE [jfr krake, sbst.⁶]
lant. vid riklig vattentillgång i markens övre lager upptr–dande frostbildning i markytan, beståendb av iskristaller i form av stänglar (l. långsträckta prismor); äv. skogsv. om motsvarande i'ildning i sCynb på en kolbotten. ARRHENIUS Jo dbr. 2: 61 (1860). SVEDELIUS Koln. 92 (
1872).
SkogsrT 1905, –. 479. jfr (oeg.): Flödvattnet på älfven stelnade till skroflig pipkrake.
TurÅ 1892,
s. 107 – (
4)
PIP-KRATS äv.
(numera bl. i Finl.)
-KRASS.
redskap varmed man kratsar aska o. d. ur huvudet på en tobakspipa. AHLMAN (
1872).
Kulturen 1938. s. 113 (
om ä. förh.) .
–
PIP-KROPP. särsk.
mus. till 2, om den övre delen av en ol-gelpipa. TT 1927, Allin.
s. 36.
– (
3)
PIP-KÄPP (
†)
om ihålig spatserkäpp; jfr spansk-rör, rör-käpp. DA 1824,
nr 86, B–h.
s. 8.
– (
7,
11)
PIP-LAV (namnet syftar på den ihåliga bålenj (†)
bot. i pl.: lavsläktet Cladonia Hill.
VetAH 1794,
s. 258 ,oärs. 1804,
s. 28 – (
1)
PIP-LEK sbst.² ( pip- 1825. pipe- 1665–1750) (
†)
spel på pipa l. flöjt l. dyl.; äv. bildl. GRUBB 307 (
1665).
Aur herdar i en lund om pijpeleken täflas. DÜBEN Boileau Skald.
13(1721).
KOLMODIN –rSp. 2: 201 (
1750;
bildl.).
KOLMODIN Brev l: 164 (1825: uppl. 1925; ordlekande, om orgelspel). -
– (
1)
PIP-LEKARE.
( pip- 1688–1921. pipe- 1640–170O. pipo- 1809–1866) (
om ä. förh.)
person som spelade på pipa l. flöjt; flöjtspelare, "pipare". Line. Dddd 3 b :1640). PAULI Ungd. 109 (
i handl. fr. 1876).
–
piplekar(e)-boställe. (
†)
== pipar-boställe. HLILLJEBJÖRN Hågk. 2: 27 (1887). -
nöt, n. (enst., †) nedsättandr, om oboespelare; jfr
nöt, sbst.²
². BELLMAN (BvllmSj 4: 73 (
1769).
– (
4)
PIP-LERA.
( pip- 1747 osv. pipe- c. 1747) [jfr d. pibeler, nor. pipele(i)re]
lera anvånd som material vid tillvärkning av kritpipor; i sht om plastisk lera (av den typ som blir vit vid bränning).
WALLERLUS Min. 22 (
1747).
HantvB (.
1: 44 (
1934).
– (
4)
PIP-LOCK,
n. (
i sht om ä. förh.)
litet lock av metall till tobakspipa. Bouppt i'äxjö 1773.
NILSSON HistFärs 114 (
1940).
– (jfr
8)
PIP-LURA r. l. f. [efterleden bildad av
LINNÉ, sannol. till
lur, sbst.⁸, med syftning på nosens
foTn'] (
†)
Lool. = -fisk; jfr
tobaks-pipa. LINNE HnsBeg. 80 (
1754). h:URMAN (
1847).
–
PIP-LÅDA,
r. l. f. (pip- 1784–1807.
pipe- 1784)
särsk. (numera bl. tillf.) till 4: låda l. ask (av trä) för föi-varing av tobakspipor. Hdl i'LBihl. 1784, 8. 135 b. Bouppt i-äxjö 1807.
–
PIP-LÄNGD. särsk.
[PIP-LÄNGD.ssg 1]
1) mus. till 2: längd hos en orgelpipa. DRANE Töpfer 86 (1850). [PIP-LÄNGD.ssg 2]
2) vnp. till
3 a.
[PIP-LÄNGD.ssg 2.a]
a) längd hos en gevärspipa. KrigVAT
1847,
s. 289 ALM VapnH 63 (
1927).
[PIP-LÄNGD.ssg 2.b]
b) (
†) Den delen af Stocken
(på ett hondgcvärj som är embllan Sva1'sskrufven och nedra Bajonettklacken,
(kallasj Piplängd.
KrigVAH 1811–15, S. 176.
SFS 1830, s. 854.
[PIP-LÄNGD.ssg 3]
3) (
föga br.)
byggn. till 3; i fråga om avloppsrör l. avloppstr1inÅmor o. d.: deli sammanlagda längden av ett antal rörstycken. Btl:iksdP 1902, I. 1:
nr 64.
s. 4.
Därs. 1904, –. 1:
nr 69, Bil.
s. 3.
–
(7 g) PIP-LÖK ( pip- 1638 osv. pipe- c. 1645) [jfr d. piheleg, nor. pipelBk]
(den sannol. fr. Centralasien härstammande) lökväxten Allium fistulosum Lin., som har ihåliga stjälkar o. blad; jfr kåi-lök. FRANCKBNIUS Spec. D 4 b (
1638).
–
PIP-MAKARE särsk. (
om ä. förh.)
till 4: person som yrkesmässigt tillvärkade tobakspipor. SCHULTZE Ordb. 2951 (c. 1755j. ROTBOF 220 (1762). HAMMARSTEDT o. STEDT Nord.i/Allmog. 69 (
1918).
– (
4)
PIP-MAKERI (
†)
tillvärkning av tobakspipor (av lera; jfr krukmakeri). SERENIUS C 2 b (
1734).
EconA 1807. jan.
s. 154.
– (
11)
PIP-MALM (
om ä. förh.)
myrmalm med pipig struktur. WALLERIUS Min. 263 (
1747).
JernkA 1865. 8. 91. jfr
LBVANDBR DalBondek. 2: 44 (
1944).
–
(7 f) PIP-MASK pl.
-ar. (†)
rool. korallijur (inneslutet i ett kalkrör); särsk. om art iv släktet -rubipora Lin.
VetA H 1788,
s. 221 Därj. 1793,
s. 24 DALIN (1855' jfr
kedje-,
knipp-pipmask.
– (
7)
PIP-MOSSA,
r. l. f. (†)
[PIP-MOSSA.ssg 1]
1) [namnet syftar saunol. på att bälens översida ovan fästpunkten bildar ett hålrum]
bot. laven Oyrophora proboscidea Ach. LINNÉ Fl. nr 1106 (
1755).
MÖLLER (
1807).
[PIP-MOSSA.ssg 2]
2) zool. polyp av släktet Tubularia Lin., med smalt rörformad bål. RETZIUS Djurr. 114 (
1772).
DALIN (
1855).
– (
4)
PIP-MUNSTYCKE -+u⁰?⁰. på tobakspipa. SNELLMAN Gfft. 1: 72 (
1842).
–
PIP-MUR [PIP-MUR.ssg 1]
1) till 3 1: mur med rökgångar från eldstäder till skorsten. DALIN (18551. LAHT 1882 s. 134.
[PIP-MUR.ssg 2]
2) metall. till 3 ?n; i masugn: den mur som bildar (väggen närmast kring) pipan. BlBergshV 18: 66 (
1687).
Jernk.3 1904,
s. 37 –
(3 a) PIP-MYNNING,
sbst.² jfr mynning, sbst.² ¹ slutet. EldhandvSÖ-utsk. 1: 2 (
1876).
– (
2)
PIP-MÄRGEL.
( pip- 1785–1807. pipen- 1789 (om tyska förh.)) [(efter ett icke anträffat lt. piepenmergel l. efter t. pfeffenmergel]
(
†)
ett slags i Tyskland förekommande märgol som uppträder i en form påminnande om (uFprättstående) orgelpipor. MÖLLER 2: 580 (
1785).
RINMAN 2: 130 (
1789).
MÖLLER (
1807).
– (
4)
PIP-MÄSTARE (
†)
förman l. dyl. vid ett pipbruk. RUNEMARK VögvSthm 100 (
1790).
– (
3)
PIP-NAVS-HATT (
†)
skämtsam benämning på ett slags hatt med hög kulle som liknade vissa förr brukliga hjulnav med långt utskjutande, mer l. mindre pipformig skoning. LÖNQVIST Bara 19 (
1775;
fr. Bara härad i Sk–ne).
– (
4)
PIP-NUBB.
[sv. dial. pÖnubbj (vard., bygdoinålsfärgat) kort tobakspipa; jfr nubb 2.]
ATTERBOM htinn. 2 (i senare be- arbetat brev fr. 1817).
STRINDBERG Kronbr. 45 (
1902).
ÖSTERGREN (
1935).
– (
4)
PIP-OLJA r. l. f. Olja som bildas i en tobakspipa. Sf OL (1900). OLSSON Nye 159 (
1947).
– (
2)
PIP-ORGEL.
orgel med (lingval- o.) labialpipor; motsatt: orgelharmonium. SDS 1899,
nr 123,
s. 3
–
piporgel-fabrik SvLärT 1919,
s. 888 – (
7)
PIP-POLYP (
†)
Fool. HARTMAN Naturk. 277 (
1836).
Pippolyp . . (drs.) Ett slägte af Rödpolyperna, hornaktig, gul och pipig, ej olik ett halmstrå, Tubularia indivisa. DALIN (
1855).
– (
2)
PIP-POST.
rnas. För att piporna skola stå stadigt, placeras de i en ställning . ., vilken uppbäres av stöttor ("p;l)poster-'), anbragta l?å n' (1912).
– (
3)
PIP-PÄRLA,
r. l. f. (
†)
sannol. om pärla med ett genomgående hål. BoupptSthm 1689, s. 1067 b.
–
PIP-RANKA.
[PIP-RANKA.ssg 1]
1)till
4: slingerväxten Aristolochia durior Hill, vars blonin?or likna piphuvuden; stundom äv. allmännare, om (växt av) släktet Aristolochia Lin.
PriskurBergTrädg. 1891–92, s. 5.
Sonesson HbTrädg. 648 (
1926).
[PIP-RANKA.ssg 2]
2) (
†)
till 7 g, = -stäkra. LILJEBLAD Fl. 103 (
1792).
Li–e- Olad Cl. 158 (
1816).
–
(3 a) PIP-REKYL vap. hos automatvapen: rekyl karakteriserad av att pipan rekylerar (mer l. mindre långt) samtidigt med slutstycket; motsatt: slutstycksrekyl. 2NF 22: 1316 (
1915).
SoldatinstrInf. 1944,
s. 52 – (
6)
PIP-REMSA (
numera knappast br.)
handarb. starkt veckad tygremsa. Örngott med pipremsor. BoupptVäxjö 1888. WoH (
1904).
– (
4)
PIP-RENSARE,
r. l. m. (pip- 1751 osv. pipe- 1749) [PIP-RENSARE.ssg 1]
1) (långt, smalt) redskap att rensa tobakspipor med; numera vanl. av flätade metalltrådar med fina –brer emellan. ASPELIN Fl. 10 (
1749).
Blåtåtelen . . hade blifvit samlat af bönderna och bruktes til pip-ränsare. LINNÉ Sk. 318 (
1751).
SvB(A) 1924,
nr 158, 8. 6.
[PIP-RENSARE.ssg 2]
2) zool. bildl., om det långsträckta koralljuret Funiculina quadrangularis Pall. STUXBERG ExpArorSeni–a 83 (
1877;
fr. Bohusl.). 2SvUppslB 12). –
(3 a) PIP-RÄNNA r. l. f. i gevärsstock: rundad urtagning vari pipan vilar. KrigVAH 1811–
15,
s. 176.
– (
4)
PIP-RÖKARE LEVERTIN 10: 176 (
1905).
– (
4)
PIP-RÖKNING Flodströ"F SvFolk 292 (
1918).
–
PIP-RÖR.
(pip- 1702 osv. pipc- 1640–1652)
Line. (
1640).
EKBLAD 55 (
1764).
[PIP-RÖR.ssg 1]
1) [möjl. till pipa v.¹,]
(
†)
till 1: väKten Phragmites Communis Lin., vass; jfr iass-pipa. Linn– FörelDj-urr. 109 (
1748).
[PIP-RÖR.ssg 2]
2) (
†)
till 4, ?m pipskaft. VetAH 1744,
s. 25 [PIP-RÖR.ssg 3]
3) till 4: växten ;ala1nagrostis arundinacea Roth, vars strån förr använts som piprensare. LAA 1816,
s. 259 B:l.
SvSkog. 235 (
1928).
[PIP-RÖR.ssg 4]
4) (
†)
till 11: liten, långsträckt hålighet. HIÄRNE 2Anl. 80 (
1702).
– (
4)
PIP-SKAFT ( pip- 1751 osv. pipe- 1749–1792) på tobakspipa o. d. ASPELIN Fl. 17 (
1749).
jfr hoisbärs-pipeskaft. –
– (
4)
PIP-SKALLE (
bygdemålsfärgat l. starkt vard.)
== -huvud. SAHLSTEDT (
1773).
AB 1896,
nr 295 A, r- 3
– (
4)
PIP-SKULT (
†)
== -huvud. ROTHOF 363 (
1762).
– (
4)
PIP-SKÅP. (
om ä. förh.)
jfr -hylla. BoupptVäxjö 1892.
VALLGREN Gulårand. 33 (
1920;
om ä. fr. förh.).
–
PIP-SKÄRARE [PIP-SKÄRARE.ssg 1]
1) (
tillf.)
till 1; om person (barn) som skär visselpipor (av vide l. vass l. dyl.). WoJ (1891). [PIP-SKÄRARE.ssg 2]
2) (†) till 4; om vissa arbetare l. befattningshavare vid ett pipbruk. RUNEMARK Sthm rägv. 70 (
1789).
SC 3: 113 (
1822).
–
(3 a) PIP-SLITNING nötning av pipan i (automat)vapen. –ul.–pr1 1923, s. 92. Korrektioner för . . pipslitning. 1nfRegl. 1945, 1: 114.
–
(3 a) PIP-SMED.
( pip- 1646 osv. pipe- 1646) (
om ä. förh.)
smed som tillvärkade (l. deliog i tillvärkandet av) bösspipor. OxBr. 11: 328 (
1646).
ALM VapnH 167 (
1927).
–
pipsmeds-mästare (
om ä. förh.)
jfr mästare 10. TIGERHIELM 19(1867).
–
pipsmeds-ämbete (
förr)
anträf fat bl. i uttr. lås- o. pip- smedsäntbctet, benämning på ett skrå. RedNordM 1928, s. 40
(om förh. på 1700-talet). –
(3 a) PIP-SMEDJA (
om ä. förh.)
för tillvärkning av bösspipor. JernkA 1838,
s. 99 –
(3 a) PIP-SMIDE (
om ä. förh.)
jfr -smed. LivrustkAktUtredn. 1: 76 (
1748).
Dadalus 1937,
s. 99 – (
4)
PIP-SNODD,
r. l. m. (
i sht om ä. förh.)
snodd mellan havudot o. munstycket på en lång totakspipa. CEDERBORGH OT 4: 39 (
1818).
HEDENSTIERNA FruW 187 (
1890).
– (
4)
PIP-SNUBB [jfr sv. dial. snulla, kort l)ipa, o. nubb 2, snubba, snugga, sbst.]
(
†) =
-nubb.
CARLÉN SD-utsg. 13 (
1841).
– (
10)
PIP-STAV.
( pip- 1734–1873. pipe- 1730–1752. pipen- 1640) [jfr t. P–penstäbe, pl.]
(
om ä. förh.)
nästan bl. i pl.: stäver (av ek) till pipor (o. liknande kärl) för vin o. d.; jfr -hoit, -stäv, -stävor, tunn-stav. STIERNMAN Com. 2:276 (
1640).
BRUMMER 83 (
1789). JUNGBERG (
1873).
–
(3 m) PIP-STEN metall. sådan eldfast sten som användes som njaterial i pipmurar; förr om flera olika, bestänida stonarter (varierande från trakt till trakt); numera särsk. om eldfast tegel med för schaktugnar o. d. avpassade dimensioner. JoHANssON n-oraskog 3: 269 (i hand1. –-. 1685). BROMELL Berg. 21 (
1730).
LINNE Skr. –: 16 (1732). RINMAN (
1789).
VetAH 1804,
s. 160 2NT (
1914).
– (
7)
PIP-STJÄLK (
föga br.)
bot. Pip-stjelk . . (är) en . . stam, som . . är ledad, inuti pipig och her och der afdelad medelst tvärväggar. ARESCHOUG LbBot. 145 (
1863).
Aundlokans ihåliga pipstjelk. FRIES Växtr. 31 (
1884).
2h'F 26: 953 (
1917).
jfr ÅKERMAN KemTechn. 1: 487 (
1832).
–
PIP-STOCK.
( pip- 1687 osv. pipe- 1660) [PIP-STOCK.ssg 1]
1) [jfr d. pibestok]
mus. till S. DRAKE Töpfer 60 (
1850).
En pipstock är en med borrhål försedd planka, vilken vilar på blindregistren och rätt över ett rörligt register samt uppbär alla till detsamma höraDde pipor. HENNERBERG (o. NORLIND) 1: 23 (
1912).
Fornv. 1930,
s. 334.
[PIP-STOCK.ssg 2]
2) (dels bygdemålsfärgat, dels om ä. förh.) till 3: på längden genomborrad stock; runt trärör (ofta för avledning av vatten o. d.); särsk. om pumprör. BlBergshV 19: 224 (
1660).
VetAH 1740,
s. 345.
SvGeogrÅL. 1932. s. 70
(om ä. förh.) .
LEVANDER DalBondek. 1: 510 (
1943;
i tj-ärdal).
–
(3 i) PIP-STOL (
†)
i linvävares verkstad; möjl. om redskap bestående av en ställning för spolpipor. Een Skär-raam, een Skärkista och een P–jpstool. BoupptSthm 1669, s. 996, Bil.
1jr–rs. 1674, s. 1358 a.
– (
4)
PIP-STOPP,
r. l. m. l. n. (
vard.)
den mängd tobak varmed en pipa stoppas; äv. abstraktare, om rökningen därav. GHT 1944,
nr 83, –. 12.
– (
4)
PIP-STOPPARE,
r. l. m. [jfr d. pibestopper]
redskap som vanl. består av en (metall)ten med en skiva l. dyl. i ena ändan o. som användes, då man stoppar en pipa; äv. om garnityr bestående av ett dylikt redskap o. en pipkrats m. m.
MÖLLER 2: 580
j1785). T–årkatalNK 1904, s. 44
(om garnityr). SvD(A) 1924, nr 158, s. 6.
– (
4)
PIP-STUBB (
†)
== -nubb. CAELEN Rosen 569 (
1842).
– (
4)
PIP-STUMP l.
-STUMPE . (
†)
= -nubb. SrSaml. 2: 11 (
1764).
A.HNFELT Stud.dI
2: 32 (
1857).
–
(7 g) PIP-STÄKRA växten Oenanthe fistulosa Lin., som har ihålig stjälk. NYMAN VäxtNatH 1: 228 (
1867).
– (
4)
PIP-STÄLL.
jfr -hylla. BoupptVäxjö 1894.
– (
4)
PIP-STÄLLARE,
r. l. m. (†) =
-ställ.
BuuPptVäxj-ö 1816. Cr
DAHLGREN –: 5 (1832)
– (
10)
PIP-STÄV.
( pip- 1799–1894. pipe- 1815) (†) [PIP-STÄV.ssg 1]
1) = -stav. BLADN (c'.
HORNSTEDT) 39 (
1799;
Pl.).
[PIP-STÄV.ssg 2]
2) i mer l. mindre klart kollektiv anv.: pipstäver. Pipestäf af Ek. SYNNERBERG (
1815).
CNATTINGIUS 28 (
1873,
1894).
–
PIP-STÄVER, pl., se -stav.
– (
10)
PIP-STÄVOR sbst. pl. (pip- 1751. pipe- 1751–1755, 1904 1'fter ä. handl.)) (†) pipstaver. LINNÉ Sk. 71 (
1751).
SkogsvT 1904, s. 170
(efter 0-.
handl.). –
(7 h) PIP-SVAMP (
föga br.)
bot. rörsvamp; förr stundom äv.: rörsopp. SvBot. nr 197
(1805- om rörsopp). VetAH 1810 s. 4.
SMITT Svamp. 45 (
1863).
SvUppslB 2–: 846 (
1935).
– (
3)
PIP-SVAVEL (
†)
svavel i form av rör? 25 Skålp: smått Swafwell . . 7 Skålp: PijpSwafwell. BoupptSthm 1689. s. 1065 a.
– (
11)
PIP-SÅR,
n. ( pip- 1713–1924. pipe- 1781) (
numera knappast br.)
fistel (se fistei sbst.¹, 1. LINDESTOLPE Frans. 109 (17131. GT1788, nr 7, s. 5.
DALIN (
1855).
SAOB F 651 (
1924).
– (
1)
PIP-SÄCK.
( pip- 1738–1911- pipe- 1721) (möjl. till pipa v.¹,[ (†) säckpipa.
DÜBEN Boileau Skald. 12 (
1721).
DÜBEN Nordh1Musik. 7 (
1911;
efter ä. handl.).
–
(3 l, m) PIP-TEGEL (
i fackspr.)
hårdbränt o. motståndskraftigt tegel (avsett till niaterial) i pipniurar l. skorstens pipor o. d.; jfr klinker l. WIJNBLAD Tege–br. 65 (
1761).
SvGeolU Ca
6: 177 (
1915).
– (
4)
PIP-TOBAK.
avsedd att rökas i pipa. BÅÅTH-BOLMBERG Sekl. 1: 9 (
1897).
–
(3 a) PIP-TOLK.
metall. vid tillvärkning av gevärspipor: niätvärktyg varmed loppets mått kontrollrras. Em-gVAH 1811–15, s. 214. -
– (
4)
PIP-TÄNDARE,
r. l. m. (
numera bl. tillf.)
anordning l. apparat att tända tobakspipor med; jfr fid1bus. SvTyIHex. (1851j. TT 1898, M. s. 31
– (
4)
PIP-UGN (
förr)
Pipugn . . (dvs.) Ugn, hvari tobakspipor brännas. DALIN (
1855).
– (
6)
PIP-VECK (
ofta om ä förh.)
handarb. jfr
pipa v.²,
². ÖSTERGREN
– (
5)
PIP-VECKA,
v. (ofta om äldre förlj.) .darb. jfr pipa v.², ². SvD 'i/i 1922, Söndagsbil. i.
– (
4)
PIP-VEN.
( pip- 1745–1893. pipe- 1751) (
numera mindre br.)
växten Calamagrostis rundinacea Roth, piprör. LINNÉ Fl. nr 59(1745)-
TIosskT 1891,
s. 328 – (
4)
PIP-VILA,
r. l. f. (
vard.,
mera tillf.)
rast l. paus l. kort vila under ken man röker pipa; jfr rök-paus. NORDLUND Orm. 32 (
1925).
AHLIN MDöd 21 (
1945).
–
(3 a) PIP-VÄLLARE.
( pip- 1717 osv. pipe- 1688 ( : Factorie pev-ällaren)–1787) (om ä. förh.l vid gevärsaktori: smed som vällde gevärspipor. VnAkt. 1705, nr 269. RINMAN 1: 477 (1788). Rig 1935, s. 140 (efter handl. fr. 1694). jfr: Min sal. swärfader . . Kongl. Factorie pijpeA-äilaren här i staden. 1-DAkt. 8, nr 623.
–
PIP-VÄRK,
n. [jfr d. pibevxrk]
jaus.
sammanfattningen av (ett visst antal l. vanl. ) alla pipor i en orgel (l. ett liknande musikinstrument); förr äv.: musikinstrriment med pipor o. bälg. LONDÉE Kellner 20 (
1739).
Pipvärk, såsom Regal, Positiv och Orgverk. HÜLPHERS Mus. 84 (
1773).
Pipverket rosslade och hostade. TRINDBERG Skärk. 7– (
1888).
Den tredje manuaens pipverk. UpplFmT 44: Bil. 193 (
1930).
jfr metall-, tenn-, trä-pipvärk.
– (
1)
PIP-YMPA [med syftning på likheten med skarnirg av visselpipor av :'avk]
(
†)
trädg. ympa på så sätt att man tar ett cylindriskt barkstycke från en gren o. placerar detta på en skalad grenstump på det träd osv. som skall föritdlas.
ROSENHANE Oec. 106 (c. 1662).
SALANDER Gårdt–
143 (
1727).
–
(3 a) PIP-ÄMNE.
metall. stålstycke avsett att bearbetas till en gevärspipa. JernkA 1823,
s. 109
–
pipämnes-järn metall. järn använt till pipämnen. JernkA 1846,
s. 255 B
(numera bl. ngn gg arkaiseraude l. starkt bygdemålsfärgat): – (
3)
PIPE-BAND (
förr)
prydnad skedja av små rörformiga sty-cken av (ädel) me. HALLSTRÖM MedeltKyrksilvOsterg. 42 (i handl. .540). 2SthmTb. 7: 307 (
1586).
KÄLLSTRÖM MedeltKyrksilvSvFinl. 121 (
1939).
–
(3 a) PIPE-BESKJUTARE (
†)
gevärsfaktori: person som provsköt böss(pip)or, skottställare; jfr beskjuta I 3 a. LINDSTAM Huskv. 141 (
i handl. fr. 1695).
– (
3)
PIPE-GULD.
(pip- 1557–1578.
pipe- 1548–1582) (
†)
guld i rör=-orm1-ga stycken; möjl. äv. om guldtråd på spolar (jfr pipa sbst.¹, ³ il. TullZSthm 'o/s 1548. Rullegull – 2 Pipegull – 1 pd. Därs. '6/s 1576. Quinfolkz bältter vtaff l?ipegull. närs. i–,l, 1578. Därs. 'j, 1582.
– (
4)
PIPE-HOLK (
†)
om hylsformigt beslag till skaftet på en tobakspipa. BoupptVäxj-ö 1784.
– (
3)
PIPE-KOMMOD (
†)
sannol. Om bäcken. En Pipe Cou0mode grön(.) En Spott låda. BoupptVäxjö 1785.
– (
1)
PIPE-LEKANDE.
n. (†) = pip-iek sbst.² WIDEKINDI KrågH 154 (1671).
– (
3,
7)
PIPE-SILL sbst.¹ (†) om sill som icke har rom i buken; mot–att: leksill.
TEITT Klag. 215 (
1555).
– (
10)
PIPE-TALS,
adv. (
†)
i uttr. (för)sälJ a ngt pipetal.–, sälja ngt (vanl. vin) i (kvantiteter mätta i) pipor. STIERNMAN Com. 1: 872 (
1622).
PH 2: 106e (1734).
–
(3 c) PIPE-VIND (
†)
(av hästar draget) uppfordringsvärk medelst vilket vatten genom trärör pumpades ur en gruva. G1R 10: 202 (
1535).
Därs. 24: 563 (
1554).
C
(†):
– (
10)
PIPEN-TRÄ == pip-stev. BoupptSthm 1673, s. 95 a.
D
(†):
–
PIPAKTIG adj. (
†)
till 11: pip (se pipig, adj.² 3. Leerjord, är . . månghanda, . . (t. cx.) Sandach1ig; . . pipachtig etc. BROMAN Glys. –: 26 (c. 1730).