PLAN pla⁴n adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. -T. 1) om yta (ofta markyta) l. skivformigt föremål med hänsyn till (ngn av) dess ytor (särsk. till dess övre yta): (relativt) fri från upphöjningar o. fördjupningar, jämn, slät; (relativt jämn o.) icke (l. bl. föga) krökt; (relativt jämn o.) horisontell (l. bl. svagt sluttande); som bildar ett plan (se PLAN sbst.¹, I ³) l. en jämn skiva o. d. RUDBECK Atl. 1: 155 (1679). Man kan . . utan svårighet svarfva Stämpelens öfre yta alldeles plan och parallel med den undre. VetAH 1820, s. 210 Taffelberget är ofvanpå icke alldeles plant; det sluttar sakta bakåt. ANDERSSON Verldsoms. 3: 318 (1854). På kupiga speglar återkastas ljusstrålarne efter samma lagar som på de plana. BERLIN Lrb. 148 (1880). Riset odlas . . på bergsluttningar, där man med hjälp av terasseringar framställt plana fält. BOLIN VFöda 250 (1933).– jfr GOLV-PLAN, adj. särsk. a) (geom. o. i från geometrien ut.gående fackspr.) om yta för att beteckna att den uppfyller villkoret att var särskild punkt i ytan kan förbindas med vilken som helst annan punkt däri medelst en rät linje som helt o. hållet ligger i ytan; äv. i utvidgad anv. (jfr b), dels om kurva l. vinkel: vars alla punkter resp. båda ben ligga i samma plan (se PLAN sbst.¹. I 3), dels i uttr. plan geometri, tvådimensional geometri, plan trigonometri, trigonometri som behandlar plana trianglar (motsatt: sfärisk trigononietri). Trianglar äre af 2. Sorter nemblig Rättlinige, elliest plana Trianglar kallade; och Sp(h)ærische. RÅLAMB 1: 94 (1690). Den bekanta plana Trigonometrien. HIORTER SjöCal. 1750, s. C 7 a. Plan geometri. LINDELÖF AnGeom. 1 (1864). En kontinuerlig plan kurva. 19Årh. V. 1: 14 (1922). b) (i fackspr.) i utvidgad anv. (jfr a), om rörelse l. föremål med hänsyn till dess rörelse: som försiggår resp. under sin rörelse förblir i ett o. samma plan (se PLAN sbst.¹, I ³). Naurligtvis måste hjulet löpa plant d. v. s. utan att skefva, innan det insättes i välsmaskinen. ERICSSON Ur. 156 (1897). Varje plan rörelse av en stel kropp kan (osv.). EKMAN Mek. 217 (1919). En rak smal stång, vars massa är godtyckligt fördelad över dess längd, svänger som en plan pendel med utslagsvinkel a kring en av sina punkter. Därs. 440. 2) (i fackspr.) i uttr. plan projektion, bild (ritning) framställande ngt i horisontell genomskärning l. med alla dess (väsentliga) delar l. partier tänkta ss. projicierade i ett o. samma (rakt uppifrån sedda) horisontella plan. NF (1888). 3) om vägkorsning: vid vilken vägarna ligga i samma nivå; jfr PLAN sbst.¹ I ⁷. Föreslår, att . . 238 plana korsningar ersättas med skenfria. UNT 1930 nr 10551. s. 1.

[PLAN.adj 4]

4)(†) som icke är olika i olika fall, fix, bestämd; jfr JÄMN 4 a, 5. (Guldklippingarna kunna) för sin olijkhet skul icke wäl uti någet Plant wärderes. STIERNMAN Com. 1: 621 (1615). 5) (†) klar, tydlig, lättfattlig. Ecks minne öfver (framlidne) J. Lidén är plant och nätt. PORTHAN BrSamt. 1: 277 (1802). I ordförklaringen (till editionen av Horatias) söker . . (Döring) vara så plan och tydlig som möjligt -ofta till öfverflöd. SvLittFT 1833, sp. 823. MEURMAN (1847).