PISTONG pistoŋ⁴, r. l. m.; best. -en; pl. -er; i sht förr äv. PISTON pistoŋ⁴ (pistw:n LoW (1889); jfr LINDER Regl. 22 (1882)), r. l. m.; best. -en ((†)
= (
TRIEWALD Eldmachin 2 (
1734))); pl.
-er.
( -on 1734–1920. -ong (-ång) 1837 osv.) [av fr.
piston, av it
pistone, ytterst till lat.
pi(n)sare, stöta (jfr
PISTILL)]
[PISTONG 1]
1) (tekn., dock numera knappast i utprägla: fackspr.) i pump l. cylinder hos förbrännings motor l. ångmaskin o. d.: kolv (se d. o. I 4; jfr KANNA sbst.², ³ b; äv. om sammanfattningen av kolvstång o. kolv: ngn gg äv. enbart om kolvstången. TRIBWALD Eldmachin 10 (
1734).
Kolfven ell–r, som den nu ieer vanligen kallas, pistonen. JernkA 1829,
Bih. s. 163. Hvarje pistong består af pistongarra . . med påskrufvad . . pistongkanna
DE RON o. VIRGIN I. l–3: 30 (
1886;
i hydraulisk häminrättning).
Pistong . . (dvs.) Kolfstång i en pump l. ångmaskin. SUNDÉN (
1888).
Armarna gingo som pistonger i en ångmaskin. JSWAHN hos ESSÉN Prill. 128 (
1920).
Pistonger, excentrar och gejdrar. MARTINSON KaP 133 (
1933)-
[PISTONG 2]
2)i vissa utvidgade l. oeg. anv. av l.
[PISTONG 2.a]
a) tekn. om den lyftande delen av en hydraulisk domkraft; äv. om dBn tryckande l. pressande delen av en hydraulisk press. FOCK 1Fys. 207 (1853).
HufvudkatalSoneson 1920,
3: 291 (i domkraft). [PISTONG 2.b]
b) sjömil. i uttr. hydrostatiska pistongen o. d., om en i höljet hos en torped anbragt metallplatta som vid torpedens gång i vatten påvärkas av vattentrycket o. som reglerar torpedens djupgående. HÄGG Flottan 39 (
1904).
[PISTONG 2.c]
c) mil. i vissa automatvapen: rörlig stång som är anbragt i ett hålrum under pipan o. som vid skottlossning drives bakåt av krutgaser från loppets främre del o. påvärkar övriga rörliga delar, så att automatisk omladdning sker. ALM VapnH 152 (
1927;
i automatgevär).
SoldatundFlygv. 1944, S. 279
(i 1uftvärnsautomatkanon). [PISTONG 3]
3) mus. i blåsinstrument: snett genomborrad l. helt ihålig (o. på sidorna perforerad) Cylinder som är anbragt i en annan cylinder o. kan förskjutas inuti denna, varvid den leder luftströmmen in i ett av förlängningsrören. UB 2: 526 (
1873).
MOBERG TonkHVäst. 1: 102 (
1935).
[PISTONG 4]
4) (
†)
ett slags kran till ett stigrör för vätskor. VetAH 1743,
s. 172 [PISTONG 5]
5)[jfr fr. piston – percussion]
(
förr)
vap. ihåligt metallstycke varigenom elden från en knallhatt leddes till pipan, knallhattstapp; äv. om ett långsmalt hålrum vari ett tändstift löpte. BERGSTRÖM HbJagtv. 87 (
1872;
om knallhattstapp). 2UB 6: 358 (
1904;
för tändstft).
(i allm. till
1,
tekn., dock numera knappast i utpräglat fackspr.):
–
PISTONG-BRICKA (
†)
skivforniad kolv. JournManu– 2: 353 (1828).
–
PISTONG-CYLINDER (
†)
hos roterande ångmaskiner: cylinderformad kolv fäst excentriskt på axeln. AB 1831,
nr 213, s. 1.
– (
5)
PISTONG-FODRAL (
förr)
vap. fodral till knallhattstapp. SPF 1846,
s. 170 Därs. 1858,
s. 138 –
PISTONG-HASTIGHET -
001, äv. -
'00. den hastighet varmed en kolv rör sig.
TT 1887,
s. 38 –
PISTONG-HUVUD.
FOCK 1Fys. 501 (
1855).
Den del . ., som är inkopplad mellan pistonstången och vefstaken, kallas pistonhufvudet. LUNDBEHG Lok. 114 (
1902).
–
PISTONG-KANNA. (cylindrisk) kolv.
JournManu– 1: 183 (
1825).
2UB 9: 197 (
1905).
– (
3)
PISTONG-KORNETT mus. kornett med pistonger. –
PISTONG-PACKNING.
kolvpackning. PASCH Arsb VetA 1839,
s. 5 –
PISTONG-SKAPT.
meä. på (niorän)spruta: det vid kolven fästa skaftet. 2NF 18: 1095 (
1913)- -
–
PISTONG-SKIVA (
†)
jfr -bricka. JernkA 1819,
s. 102 Journ- Manu– 2: 323 (
1827).
–
PISTONG-SLAG.
kolvslag (se d. o.3). FASCH ÅrsbVetA 1842, 8. l.
PampL 192 (
1930).
–
PISTONIST , m.lKig.). (†)
mns. till
3: niusiker som trakterar pistongkornett.
SDS 1892, nV 293, 8. 4.
GHT 1898,
nr 274 B,
s. 2