[jfr lt. plank, f., mnl. plane, m. holl. plank, f., planka; i bet. 1 för
).
).
).
).
.
). 350000 standards sågad plank.
m. fl.
).
).
).
).
m. fl.
).
).
Av praktiska skäl behandlas här äv. ssgrna till
planka, sbst., o.
planka, v.; i de fall då icke särskild uppgift av annan innebörd lämnas ansluta sig de behandlade ssgrna till
plank 1 l.
planka, sbst.
1, l. samtidigt till bådadera):
A
:
–
PLANK-BANA,
r. l. f. gång- l. körbana av plankor. LBÄ 36–38: 89 (
1800).
ULLMAN FlickÄra 29 (
1909).
–
PLANK-BEKLÄDA;
-ning. bekläda (ngt) med plankor; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst.; ss. vbalsbst. -
ning äv. konkret: plankbeklädnad; jfr
bekläda 3 b a.
HAZELIUS Bef. 25 (
1836).
RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
–
PLANK-BELÄGGA ; -ning. (i fackspr.) == -lägga; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. (Bron) plankbelades på 52 minuter. KrigVAH 1888,
s. 142 2UB 9: 331 (1906: plankbeläggning,
konkret). LJUNGQUIST Revolt 94 (
1951). – (jfr
planka v.,
II 2)
–
PLANK-BILJETT. (
vard.,
skämts.)
bildl., symboliserande förhållandet att ngn (eg. gm att "planka") tar sig in ngnstädes (i en park, på en teater osv.) utan att erlägga föreskrivea avgift. De som icke ville betala någon inträdesafgift (till Humlegården) togo "plankbiljett". LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 104 (
1880).
FUNCH KBref 215 (
1909).
–
PLANK-BIT.
litet stycke av en planka; jfr bit 2, 3. Balck Idr. Suppl. 286 (1888).
–
PLANK-BOTTEN.
botten l. underlag av plank. Leret arbetades utaf 2 Oxar, som trampade det på en Plankbotten. KALM VgBah. 113 (
1746).
ANDERSSON SkånH 1: 62 (
1947).
–
PLANK-BREDD.
en plankas bredd l. ett antal plankors genomsnittliga bredd. Bordläggningen är 33 mm. tjock med en plankbredd av c:a 125 mm. SvKryssKlÅ 1935,
s. 114 –
PLANK-BRO.
(gång)bro av plank. Plankbron som förde från stranden ut till badhuset. PALM BarnBroby 7 (
1893).
–
PLANK-BÄDD. (
i fackspr.)
rustbädd av plank; jfr bädd 5 samt -rust. TByggn. 1859,
s. 165 TeknVet. VoV. 2: 292 (
1928).
–
PLANK-BÄRARE.
( plank- 1893 osv. planke- 1749) person som bär plank; särsk.: person som vid sågvärk l. brädgård har till uppgift att bära plank (o. bräder). LIND 1: 537 (
1749).
TurÅ 1939,
s. 23 –
PLANK-DIMENSION.
jfr dimension 2 a (B). HbSkogstekn. 191 (
1922).
–
PLANK-DÖRR.
dörr av plank. HovförtärSthnz 1692 A,
s. 2039 –
PLANK-EXPORT.
SvSkog. 891 (
1928).
–
PLANK-GÅNG;
pl. -ar. ( plank- 1845 osv. planke- 1757–1841) [PLANK-GÅNG.ssg 1]
1)gångbro av plankor; räcka av plankor att gå på l. att skjuta skottkärror på o. d.
FEILITZEN UpPs. Sg (
1897).
MeddLantbrStyr. 1927, 5: 45.
[PLANK-GÅNG.ssg 2]
2) skeppsb. [PLANK-GÅNG.ssg 2.a]
a) rad av längsgående plankor (bräder) i ett fartygs bordläggning l. däck. TrigVAH 1845,
s. 33 NILSSON SkeppsS. 158 (
1932).
[PLANK-GÅNG.ssg 2.b]
b) (
†)
o1a rummet för en plankgång (i bet. a). Därtil (dvs. till luftens fria spel) tjena ock öpna planke-gångar eller luft-hol i rummen på garnevingen, som på somlige Fartyg äro inrättade. VetAH 1757,
s. 5 krigVAH 1830,
s. 256 –
PLANK-KNUBB.
koll.: virkesavfall beståendo av större l. mindre plankstycken; jfr knubb 2. JernkA 1878,
s. 278 PT 1913: nr 103 B,
s. 3 –
PLANK-LASS.
jfr 1ass, sbst.² l. AB 1865,
nr 99, s. 3.
–
PLANK-LASTAD, p. adj. lastad med pl–nk.
GHT 1895,
nr 251,
s. 3 -
–
PLANK-LÄGGA;
-ning. (i sht i tackspr.) belägga (väg, bro, kaj, byggnadsställning, fartygsskelett ni. ni.) med plank; ss. vbalshst. -ning äv. konkret. Planklagda . . gator. BREMER NVerld. 2: 239 (
1853).
Lars . . stötte sin käpp mot plankläggningen (På bryggan). RYDBERG Vap. 62 (
1891).
BILDMARK Entrepr. 147 (
1921).
–
PLANK-LÄNGA,
r. l. f. [PLANK-LÄNGA.ssg 1]
1) (
tillf.)
langa l. bunt av plankor. VFl. 1920, 8. 50.
[PLANK-LÄNGA.ssg 2]
2) (låligt) plar1k; jfr plank 2. ENGELKE Småstad 60 (
1906).
–
PLANK-LÄNGD.
en plankas längd l. ett antal plankors genomsnittliga längd; äv. konkret, om planka l. icke alltför kort stycke av en dylik. spåntplank med planklängd 6–7 m.
SvD(A) 1926,
nr 33, s. 4.
– (
2)
PLANK-OMGÄRDAD -020 p. adj. omgärdad av plank. Plankomgärdade rosentäppor.
FOGELQVIST SöderkRom 93 (
1924).
– (jfr
2)
PLANK-PALISSAD. (
i sht förr)
palissad av plank. (Målningenframställer) En borg omgifven med plankpallisad. 2VittAH 21: 381 (
1857).
–
PLANK-PORT.
port (i bet. 1) Med skiva av plank; port (i bet. 3) av plank; port (i bet. 1 o. 3) i ett plank; jfr piank 1 -planka, sbst. l. Genom en plankport med klinka kom han in på en rymlig nysopad gård. ALMQVIST Går an 166 (
1839).
Falk slår på plankporten . . men ingen öpPnar: STRINDBERG RödaR 358 (
1879).
(En dräng kär) med
en vattenkärra in genom en plankport.
Fatab. 1931,
s. 107 –
PLANK-ROT.
bot. hos vissa (särsk. tropiska) träd: var särskild av ett antal från stammens bas utgående stödjerötter påminnande om på kant stående plankor, brädrot. 2NF 23: 977 (
1915).
SÖRLIN Bot. 38 (
1939).
–
PLANK-SAFT. (
vard.,
skämts.)
om cellulosabrännvin. GHT 1944,
nr 8, s. 7.
– (
2)
PLANK-SPOLE.
(i Finl., numera föga br.) ribba l. dyl. i l. till ett spjälstaket l. löpgärde l. dyl. Barnen titta med näsan ut genom (dvs. mellan) plankspolarna. TOPELIUS Läsn. 1: 84 (
1865).
DENS. Vint. III.2: 73 (
1887).
–
PLANK-STAKET. (
mera tillf.) =
plank 2. SAOL (
1900).
Humlegården, omgiven av ett högt, förfallet plankstaket. WRANGEL FornTid. 237 (
1926).
– (
2)
PLANK-STEKEL.
zool. (individ l. art av) släktet Sapyga Latr. bland gaddsteklarna; parasiterande hos solitära bin som ha sina bostäder i maskhål i träväggar o. plank o. d. 2NF (
1914).
–
PLANK-STOCK.
( plank- 1638–1869. planke- 1622–1756) (
†)
grov stock varav plank kan sågas; äv.: grov stock som tillhuggits o. d. så att den har en l. flera relativt plana ytor. Een Plankestock (Pelagd med en tull av) 1/8 öre. OrdnLilleTull. 1622, 8. B 3 a.
Antekna Gärsel, Stöör, . . Såghståckar, Plankståckar. RÅLAMB 13: 94(1690).
Golfvet bestod af grofva plankstockar. AntT 2: 139 (
1869).
–
PLANK-STOMME.
stomme av plank. 2NF 27: 590 (
1918).
– (
2)
PLANK-STRYKARE.
person som stryker (målar) plank; ofta (vard.) i utvidgad anv., om hantvärkare som utför (enklare) målningsarbeten l. om målare (hantvärkare l. konstnär) som saknar yrkesskicklighet. SvTyHlex. (
1851).
Borgherrn eger helt andra alster af min pensel; de skola visa er, att jag icke är någon plankstrykare. CEDERSCHLÖLD Riehl 2: 90 (
1878).
FOGELQVIST ResRot 149 (
1926).
–
PLANK-STUMP.
( plank- 1778 osv. planke- 1698) [PLANK-STUMP.ssg 1]
1) plankstycke. ROSENFELDT Tourville 114 (
1698).
(Handlanden) satt uppkrupen på en plankstump tvärs över en tunna utanför disken. KOCH Timmerd. 67 (
1913).
MOBERG Utvandr. 505 (
1949).
[PLANK-STUMP.ssg 2]
2) koll.: plankstumpar (i bet. 1; jfr splitved. 113 kubikfamnar bjelk- och plankstump. SvT 1852,
nr 26, 8. 3. Ett boningshus af i murbruk lagd plankstump. PT 1899, er 220, 8. 4.
SvSkog. 1031 (
1928).
–
PLANK-STÄNGSEL.
stängsel som förfärdigats av plank l. som utgör ett plank; jfr piank 1, 2, planka, sbst. l. Utanför utställningens höga plankstängsel. ARSENIUS -hIannKläd. 181 (
1902).
–
PLANK-SÅGNING.
framställning av plank gm läligsgående sågning av stockar. JUHLIN-DANNFELT 24 (
1886).
–
PLANK-TIMMER.
(mera tilll.) skogsv. timmer lämpligt l. avsett att såga plaak av. HbSkogstekn. 488 (
1922).
–
PLANK-TJOCK.
tjock som en planka; äv. hyperboliskt. Limporna äro skurna i planktjocka skivor.
TurÅ 1827, 8.
119. –
PLANK-TOLFT.
skogsv. tolft plankor. FRE DENBERG Sågtimm. 33 (
1892). – (jfr
planka v.,
II 1)
–
PLANK-TYG. (
†)
om spjälstaket? Ingen Byrkegårdzmuur, uthan gärdzgård och smått planktygh, glest. VgFmT 11. 1: 68 (c. 1670).
–
PLANK-UPPLAG -202. SCHYBERGS0N FinlH 2: 422 (1889).
–
PLANK-VANDRING.
plankgång (se d. o. [PLANK-VANDRING.ssg 1]
1) o. d. MELANDER Långtur 117 (
1896).
Fatab. 1925, 8. 130.
–
PLANK-VILLA,
r. l. f. jfr -hus. LINDQVIST –err. 373 (
1917).
–
PLANK-VIRKE.
( plank- 1653 osv. planka- 1549. planke- 1548–1756) [PLANK-VIRKE.ssg 1]
1) koll. [PLANK-VIRKE.ssg 1.a]
a) plankor, plank; äv.: planktimnier; jfr -värk l. Aan hafuer borttagit Pianekw†rcke i skogen. EkenäsDomb. 1: 174 (
1653).
Ett boningahus af plankvirke under tak af Plåt. PT 1895,
nr 143B,
s. 2 [PLANK-VIRKE.ssg 1.b]
b) (
†)
om ribbor till staket o. d.?; jfr plank 2. Planeke-virke til Trägård, tilhuggit – 25 st. PH 6: 4384 (
1756).
[PLANK-VIRKE.ssg 2]
2)) (
†)
= plank 2; jfr -värk 2. HSH 3i:
43 (
1548).
2SthmTb. 8: 38 (
1589).
–
PLANK-VÄG.
[PLANK-VÄG.ssg 1]
1) av plank iordningställd väg. BREMER Nl'erld. 1: 316 (
1853).
InRegl. 1939 2: 132.
[PLANK-VÄG.ssg 2]
2) (
vard.)
i uttr. betecknande ,, "plankning" (se pianka v., II 2); jfr piank S. li hem plaukvägen. Sand'm. –V11
I. 8: 31 (
1900).
–
PLANK-VÄRK,
n., förr äv.
-VÄRKE ,
n. ( plank- 1555 osv. planke- 1547–1744. -värk 1547 osv. -värke 1551 – c. 1730) [PLANK-VÄRK.ssg 1]
1) (
†)
koll.: plankor, plank; jfr -virke 1 a. G1R 2–: 189 (
1551).
Därs. 25: 97 (
1555).
BoupptSthm ?s/, 1673 (mO-1. till 2). [PLANK-VÄRK.ssg 2]
2) (
i sht i fråga om ä. förh.)
= plank 2; jfr -virke 2. GrDshR 1547–48. 3.
Proponerade Rector om Acad. planekwärcke, att Doct. Tillandz haar det borttagit uthan någons låf och der med sijn egen gårdh låtit inhägna. ConsAcAPoP 4: 471 (
1678).
Han lät strax befästa Staden med Grafvar och Plankverk. LAGERBRING 1Hist. 4: 475 (
1783).
Norrl. 7: 27 (
1907).
–
PLANK-ÄNDA,
r. l. f., äv.
-ÄNDE,
r. l. m. ända av planka; ofta om avsågad dylik ända l., i utvidgad anv., o:a avsågat plankstycke 1 allm. RÅLAMB 10: 37 b (
1691).
(Turkarnas) besvärliga Trösk-Machine .. är ej annat än et par plank-ändar. BJÖRNSTÅHL Resa 3: 147 (
1778).
MARTINSON KaP 17 (
1933).
B
(†):
C
(†):