PLANTA plan³ta², sbst.¹,
r. l. f.; best. -an; pl. -or (Sdlll-å-sh. –: 20 (öv. 1536) OSv.) ((†) -ar SvMerc. V. 2: 272 (1759); -er GripshR 1561, s. 8, EHRENHEIM Phys. 1: 321 (1822)). ( planta 1541 osv. planten, sg. best. 1690. planze- (i ssg) c. 1668) [fsv. planta; jfr dan. o. mlt. plante, fht. planza, phlanza (t. 1–anze) feng. plante (eng. planll, fr. plant, plonte; av lat. planta, sannol. till Plantare, Å'lantera (se PLANTA, v.]
[PLANTA.sbst1 1]
1) växt(individ); företrädesvis om fanerogamer l. ormbunksväxter; stundom äv. om mossor l. större alger. [PLANTA.sbst1 1.a]
a) ung växt som ännu icke är fullt utvuxen; tClning; särsk. (i sht
skogsv. o.
trädg.): Bng växt som uppdragits av frö l. stickling (i plantskola) o. som är avsedd att upptagas med r–tterna o. omplanteras, sättplanta.
Sätta plantor. Untsj;ola plantor. (Du) skalt . . settia lustogha plantor. Jes. 17: 10 (Bib. 1541).
Ungdoms planta är ålderdoms frucht. GRUBB 91 (
1665).
FH 1: 612 (
1725).
Eken . . har . . fö1-mågu att som l?ianta n–gva år växa ganska väl under utglesnad, äldre skog. 2NF /: 76 (1907). BOLIN KemVerkst. 48 (
1942). jfr
ASK-,
BARR-,
DRIVBÄNKS-,
FRÖ-,
GRAN-,
GRODD-,
JORDGUBBS-,
KLIMP-,
SKOGS-,
STICKLINGS-,
TALL-,
TRÄD-PLANTA m. fl.
[PLANTA.sbst1 1.b]
b) utan avseende på växtens ålder: individ, exeniplar; utom i fackspr. nästan bl. om odlade växter; i fråga om fanerogamer i sht om örtartade sådana. QL". ö:
40 (
1838).
I stället för att dela de ga:nla –-ordyubPs-)plantorna . . (begagnade man) endast de nya skotten . . till omplantering. Both- 1855 s. 107. UtsädT 1909,
s. 127. jfr
DOTTER-,
FADER-,
FRÖ-,
HAN(N)-,
HON-,
JORDGUBBS-,
MOSS-,
OGRÄS-,
STAM-,
SÄDES-,
VÅRDPLANTA 1:a. fl.
[PLANTA.sbst1 2]
2) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng., ävensom av fr.
Plante o. nylat. planta] om organism som tillhör växtriket, växt (motsatt: djur o. n1ineral): numera utom ss. förled i ssgr (se PLANTBÄDD, -LIK, -LIV) o. ss. senare led i ssgr bl. tillf. Mongahanda plantors art och röters krafft. SalHfl-sh. 7: 20 (öv. 1536). Planterne, som inga kännsl hafua. STIERNHIELM Arch. A 3 a (1644).
EHRENHEIM Phys. 1: 305 (
1822;
motsatt mineral o. dj-ur). (Goethes? vetenskapliga arbete om plantornas metamorfoser. 3SAH LX. l: 8 (
1949).– jfr
ANANAS-,
BACKOS-,
BLAD-,
BLOM-,
BOMULLS-,
FÅNG(ST)-,
GIFT-,
HULTE-,
INDIGO-,
INGEFÄRS-,
IS-,
KRYP-,
MEDICINAL-,
NOPAL-,
SESAM-,
SKOGS-,
VALL-,
ÄGG-,
ÄNGS-PLANTA m. fl.
[PLANTA.sbst1 3]
3) om växter tillhörande vissa underavdelningar av växtriket. [PLANTA.sbst1 3.a]
a) [jfr motsv. anv. i nylat.]
(
†)
bot. om faneroga:oer med undantag av palmer o. gräs, stundom äv. av liljeväxter. MÖLLER PrineBot. 13 (
1755).
BRANDER NatH 59 (
1785).
[PLANTA.sbst1 3.b]
b) (
numera bl. tillf.)
örtartad växt, ört (motsatt: buske o. träd). All Frucht taghes antingen aff Plantor eller Trään, eller aff then1 som äre halff Trään och halff Plantor (dvs. buskar). PALMCHRON SundhSP. 49 (
1642).
Poliserna i Cornwall är liksont plantor och buskar äera aln högre än i London. BN(A) 1952,
nr 11, s. l
[jfr motsv. anv. i eng]
. jfr: Pergamentsarbete . . Chenesiska Plantor . . Dito trähn. HovförtärSthm 1757,
s. 3959 [PLANTA.sbst1 4]
4)i jämförelser o. i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o.
2); särsk. med tanke på sådana för en planta utmärkande egenskaper som dess växtkraft, dess förmåga att kunna omplanteras, dess egonskap att vara en ung individ l. att vara föremål för omvårdnad l. att inom sig bära utvecklingsmöjligheter o. d.
At wora söner vpwexa såsom plantor j theres vngdom. Psalt. 144: 12 (öv. 1536). (Svenskheten) stämplades som en främmande planta på Finlands jord. SvFolket 7: 391 (
1938).
jfr (†): Thet skal wara itt söndrat Konungarike, Doch skal aff jerns planto bliffua ther vthi. Dan. 2: 41 1Bib. 1541; LUTHER: von des eisens pflantze; Vulg.: de plantario ferri; aram. nisb'tä, Planta, här 'annol.: fasthet; Bib. 1?17: järnets fasthet); jfr GlDan. 2: 41 (
Bib. 1541). – särsk.
[PLANTA.sbst1 4.a]
a) (
numera i sht skämts.)
bildl., om barn l. unge; jfr TELNING MÜNCHENBERG Scriver Får. 35 (
1725).
Der växte uti Hildings g–rd / två plantor under fostrarns Dård. TEGNÉR till-B) 5: 5 (
1822) Små plantorna vor0 roliga jag klipte papper8gubbar åt gossarne.
TOPELIUS Dagb. 2: 16 (
1835)
RISBERG Aisch. 7 (
1890;
om lej-ons ungar).
ADELSKÖLD Bagsv. 1: 53 (
1899).
jfr HIMMELS-, KÅRLEKS-, LIVS-, MÄNNISKO-, ÄKTENSKAPS-PLANTA. [PLANTA.sbst1 4.b]
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.]
(†) ss. (skän1tsam l. nedsättande) beteckning för (fullvuxen) person; ss. enkelt ord anträffat bl. med karakteriserande adjektivattribut. Sål du är mig en vacker planta ALTEN Fäst'n. 7 (
1786).
FRUNEBERG (
1878) hö
SÖDERHJELM Runebg 2: 540. jfr
HEDERS-PLANTA.
[PLANTA.sbst1 4.c]
c)(†) i uttr.
i första planton, i sin planta, under sin första tid, på det första (svaga o. ömtåliga) utvecklingsstadiet, i sin linda; jfr
FRÖ, sbst.¹ ³. RUNIUS (SVS) l: 204 (
1708).
Församlingen var då i sin planta, 01en är nu genom Guds ords tilväxt stadgad. Svflterc. 1761,
s. 354 (i allm. till
1 a. Vissa här anförda ssgr, ss. -grop, -
hål, -
plnne, -
spade, -
stock kunna av. hänföras till
pianta, v.):
A
–
(1 a, 1 b) PLANT-AVSTÅND -⁰¹ l. -?⁰. avstånd mellan plantor (vid plantering). LAHT 1901, s. 151 -
–
(1 a, 1 b) PLANT-BESTÅND [jfr t. psanzenbestand]
(
i fackspr.)
jfr bestånd 11 a. BJORKMAN Skogssk. 241 (
1868 unga träd). Stundom kan plantbeståndet
(vid o av säd) blifva så tätt: att derigenom afkastnin i betydligare mån nedsättes.
flIosskT 1892, s.
–
PLANT-BÅR,
r. l. f. skogsv. o.
trädg. för transport av plaHtor vid-plantering l. omskolning o. d.
HALLER o. JULIUS 196 (
1908).
–
(1,2) PLANT-BÄDD.
[jfr d. plante- bed]
trädg. för odling av växter iordningställt jordstycke; särsk. till 1 a: plantsäng. JUHLIN-DANNFELT 65 (
1886).
KOCH EmigrLand 251 (
1910;
om plantsäng).
–
PLANT-BÄNK.
( piant- 1741 osv. piante- 1735– 1787) trädg. bänk (se d. o. 13 a) för plantor som äro avsedda till utplantering; ngn gg äv. bildl.; jfr -skola 1, 2. VDAkt. 1735,
Syneprot. F 1II 7.
SUNDÉN (
1888;
äv. bildl.).
– (
2)
PLANT-DJUR.
(piant- 1786–1822. piante- 1769) [jfr d. plantedyr, t. pflan- zentier]
(†) zool. benänning på vissa lägre djur som intaga en mbllanställning mellan djur o. växter, Zoofyt; jfr
djur-växt,
växt-djur,
ört-djur.
SvMerc. 4'. 1: 318 (
1759).
ERRENHEIM Phys. 1: 321 (1822).
– (
2)
PLANT-FOSTER [jfr d. plantefoster, t. pflan- zenkeim]
(
†)
bot. växtanlag, grodd, embryo; jfr foster 3. AGARDH (o. LJUNGBERG) 11 I. 1: 240 (
1857).
–
PLANT-FRÖ.
( piant- 1853 osv. piante- 1918) (i bygdemåls–ärgat språk) frö till (köks)trädg–rdsväxter. GÖTLIND SagSäg. 173 (
i handl. fr. 1853).
WÄGNER AsaH 190 (
1918).
–
PLANT-FÖRBAND.
skogsv. o.
trädg. jfr förband 2 b. SkogsvT1909, Fackupps. 8. 113.
–
PLANT-GALLRING.
skogsv. o.
trädg. GEETE 0. GRINNDAL 88 (
1923).
– (
2)
PLANT-GIFT,
n. [jfr d. plantegfft, t. 1–anzen- gfft]
(
†)
växtgift. SvSittFT 1835,
sp. 640.
–
PLANT-GREP.
trädg. liten grep för upptagning av plantor ur jorden o. andra plaRteringsarbeten.
GbgTrädgFPrisuppg. 1895,
s. 23 –
PLANT-HAGE.
( piant- 1757–1808. plante- 1751) [jfr d. plantehave]
(
†)
[PLANT-HAGE.ssg 1]
1) område som inhägnats för att skydda där planterade (l. ss. resultat av sådd l. självsådd uppkoniua) trädplantor; äv.: plantskola; jfr plantage-hage, planter-hage, planterings-hage. Plante-hagar Doro anlagde vid Cimbris af idel Pilar, der käprarne nedsattes at växa och at sedan utplanteras kring Byarna, på denna skoglösa ort. LINNÉ Sk. 141 (
1751).
EconA 1808, juli
s. 117.
[PLANT-HAGE.ssg 2]
2) mindre anläggning för odling av vissa växter, trädgård. Kål och . . Tobak skötes i Plant-hagarne. VetAH 1757,
s. 271 –
PLANT-KLIMP,
r. l. m. i sht
skogsv. jordklimp so:a omger rötterna på en för plantering avsedd planta (l. på flera samtidigt uppgrävda plantor som vuxit intill varandra); jfr
klimp sbst.¹, c.
2NF 21: 1021 (
1914).
–
PLANT-KNIPPA l.
-KNIPPE.
knippa av (tätt intill varandra uppvuxna) plantor; fön- sårsk.: av jordklin?p sammanhållen knippa av trädplantor, avsedd för plantering; jfr knipp-plantering. ARRHENIUS Jordbr. 3: 226 (
1861;
vid plante:-ing).
Ett antal plantknippor af olika stråsädessorter. UtsädT 1907,
s. 224 -
–
PLANT-KORG skogsv. för förvaring av ur jorden upptagna plantor. –
PLANT-KUR pl.
-ar.
trädg. om ett slags förr använd mindre drivbank med förhöjda väggar, avsedd för uppdragande av melonplantor; jfr
kur, sbst.²
i. LUNDSTRÖM Trädg. 37 (
1852).
–
PLANT-LAGE; anträffat bl. i pl. best. -
lagerna. [till iage, sbst.¹Å (†) = -1ave.
BROOCMAN Hus 80, 81 (
1736).
–
PLANT-LAND.
( piant- 1624 osv. piante- 1720–1853) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) planteringslaRd; förr särsk. om land för odling av kålrötter o. d. (vilket gödslades gm bränning av lövrika kvistar o. d.); jfr 1and 1 ei a. (Ingen borgare får hava eld) iblandh gårdherne oeh huusen, ey heller plantland i staden brenne. BtAboH l. 3: 34 (1624). MODIN GTÅOö 179 (1916).
–
PLANT-LAVE.
(plant- c. 1730 osv. plante- 1747–1780) trädg. anordning för odling av plantor till utplantering l. för drivning av växter; särsk. om icke glastäckt kallbänk med l. (nuroera vanl.) utan brädbotten o. fötter; jfr 1ave 10. BROMAN Glys. 3: 15 (c. 1730).
Drifbänkar . . (äro) med fönster betäckta varma plantlafvar, som användas för drifning af växter. NF 3: 1446 (
1880).
LEVANDER DalBondek. 1: 371 (
1943).
– (
1,
2)
PLANT-LIK,
adj. [jfr d. plantelig, t. Pflanzengleich]
särsk. (
i sht i vitter stil)
till 2: lik en växt; särsk.: som lever utan att förflytta sig o. utan att ha tydliga förnimmelser, vegeterande, vegetativ; lugn o. (halvt) omedveten. Plantlik oraedvetenhet. HALLSTRÖM Våren 120 (
1898). Våra plantlikt svaga Bunskapsorgan.
NArgus 1923:
s. 148.
HBERBERGER Dog 315 (
1939).
särsk. (†)
?ned. om liv: som befinnor sig på fosterstadiet; jfr
-ilv slutet.
SCHÜTZERCRANTZ 2Förlossn. 189, 190 (
1786).
– (
2)
PLANT-LIV [jfr d. planteliv, t. PRanzenleben]
(
numera mindre br.)
växtliv, vegetativt liv; äv. bildl., om människoliv som liknar en växts liv: lugnt o. (halvt) omedvetet liv, vegeterande liv.
MÖLLER 2: 585 (
1785).
MÖLLER flIinn. 82 (i senare be- arbetat brev fr. 1817; i eg. bet.). SIMERTZ Cirk. 78 (
1907;
bildl.). särsk. (†)
med. fosterliv, fosterstadiura; Åfr
-iik slutet.
CEDERSCHLÖLD Ordl. 12 (c. 1847). jfr: Barnet börjar, där allt lefvande börjar, i modersskötet, dess första lif är ett plantlif.
TOPELIUS Tb. 83 (
1895).
–
PLANT-PINNE. (
numera mindre br.)
i sht trädg. planteriRgsPinn e. SERENIUS (
1741).
LfF 1899, s. 300.
–
PLANT-REMSA,
r. l. f. (
förr)
skogsv. jordremsa med däri växande plantor som upptogos sammanhängande för transport till planteringsstället; jfr -klimp, -knippa. ARRHENIUS Jordbr. 3: 226 (
1861).
– (
2)
PLANT-RIKE(T) [efter nylat. regnum plantarum]
(
†)
växtrike(t). HoF Underr. 177 (1766). SANTESSON Sv. 16 (
1887).
–
PLANT-ROT.
[PLANT-ROT.ssg 1]
1) i sht skogsv. till 1 a. FALLÉN Fleischer 182 (
1795).
[PLANT-ROT.ssg 2]
2) (
†)
till 2: växtrot. SANTESSON Sv. 268 (
1887).
–
PLANT-RUGGE.
skogsv. klunga av tatt intill varandra (upp)växande (träd- l. bus–)plantor.
GEETE o. GRINNDAL 98 (
1923).
–
PLANT-RUTA,
r. l. f. skogsv. (av plantor bevusen) fläck som besåtts vid "rutsådd".
SkogsvT 1911, Fackupps.
s. 39.
–
PLANT-SKOG.
skogsv. skog som befinner sig på det yngsta åldersstadiet; särsk.: skog unler 15 år. JernkA 1851, s.
221. NordFörsäkrT 1927 s. 245
(om skog under 15 år). -
–
PLANT-SKOLA,
r. l. f. ( plant- 1722 osv. plante- c. 1662–1758) [jfr d. planteskole, t. pRonzschule]
[PLANT-SKOLA.ssg 1]
1) skogsv. o.
trädg. anläggning där unga växter odlas, till dess de bli lämpliga för plantering; förr särsk. (i fråga om träd) om (del av) sådan anläggning för de yngsta plantorna; jfr frö-, träd-skola. ROSENHANE Oec. 100 (c. 1662).
JUHLIN-DANNFELT (
1886;
om anläggning för de yngsto trädPlantorna).
HELLSTRÖM NorrlJordbr. 450 (
1917).
[PLANT-SKOLA.ssg 2]
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t., ävensom av lat. seminarium]
bildl.; särsk. om plats l. krets av personer l. inrättning l. förl. ngt (under gynnsamma villkor) får sin första utveckling l. förberedes för ngt: utbildningsanstalt, skola; rekryteringsbas; utgångspunkt, ursprungsort; härd; förr äv. i uttr. en plant- skola av ngra, om krots av personer som undergå utbildning (o. därigm bli användbara ss. innehavare av vissa tjänster o. d.). Therigenom kan Öfverheten giöra sig sielfvom en plant-Schola af Generaler. RICHARDSON Krigsv. 2: 189 (
1741).
Landet saknar fabriker, dessa plantskolor för nöd och brott. PALMELAD Norige 75 (
1846).
3SAH LVIII. 2: 84 (
1947).
[PLANT-SKOLA.ssg 3]
3) (
†)
koloni; jfr -stad 2. Greklands plantskolov på mindre Asiens kust. BREMER GVerld. 4: 221 (
1861).
(till -skola 1):
–
plantskole-alster.
LAHT 1909,
s. 46 –
plantskole-jord.
[plantskole-jord.ssg 1]
1) jord som passar till l. användes i en plantskola. skogsvT
1910, Fackupps. 8. 411.
[plantskole-jord.ssg 2]
2) areal som ut1iyttjas ss. plantskola. 10 har plantskolejord. SkogsvT
1912, Fackafd. 8. 55.
–
plantskole-sådd,
r. l. f. GEETE o. GRINNDAL 90 (
1923).
–
PLANT-SKOTT. (
föga br.)
ung växt, groddplanta. Blomman visar sig för oss först som ett groende frö, sedan som plantskott. BREMER FamH 2: 134 (
1831).
HANSSON Nott. 80 (
1885).
–
PLANT-SKULLE,
r. l. n1. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kallbänk bestående av låda med brädbotten o. fötter; jfr
-lave. AKEN Reseap. 364 (
1746).
LEVANDER DalBondek. 1: 371 (
1943)- -
– (
2)
PLANT-SKÖTSEL. (
†)
växtodling. JJBJÖRNSTÅHL (
1774) hos
LINNE Bref I. 3: 2b9.
–
PLANT-SPADE.
trädg. planteringsspade. Gbg TrädgFPrisuPpg. 1888, S. 67. -
–
PLANT-STAD.
[jfr d. plantestad, -sted, t. pflanzstadt, -stätte]
(
†)
[PLANT-STAD.ssg 1]
1) plantskola. SERENIUS (
1734;
under seminary).
[PLANT-STAD.ssg 2]
2) koloni; jfr -skola 3. SvMerc. 1: 609 (
1756;
i referat av en tysk avhandling).
Rotteck Hist. 1: 250 (
1836;
klandrat ss. germanism i SvLitlPT 1837, sp. 55).
–
PLANT-STICKA,
r. l. f. (
†)
trädg. (i jorden nedstucken– sticka med (ny)planterad växts namn på, sticketikett. TOPELIUS Fält. 4: 407 (
1864).
–
PLANT-STOCK.
[jfr d. plantestok, lt. pZantstokk, t. pflanzstock]
trädg. i ena ändan spetsad träpinne att göra planteringshål med. FISCHERSTRÖM 3: 64 (
1782).
–
PLANT-STÄLLE.
( piant- 1764 osv. plante- c. 1668 (: planze-)) [jfr t. pflanzstelle]
särsk. (
†)
: plantskola; äv. bildl. 2Saml. 10: 54 (c. 1668; bildl.). FERNOW Värmel. 637 (
1779).
–
PLANT-SÄNG.
(plant- c. 1635 osv. piante- 1640–1702) [PLANT-SÄNG.ssg 1]
1) skogsv. o. trädg. säng l. land där (för utplantering avsedda) plantor växa; jfr Tö-säng 1. SCHRODERUS Dict. 70 (c. 1635).
SvSkog. 357 (
1928).
[PLANT-SÄNG.ssg 2]
2) (
†)
bildl.; jfr -skola 2. Hans huus är plantsäng af ährligt folk. COLUMBUS Ordesk. 87 (
1678).
– (
2)
PLANT-SÖMN.
( piant- 1883. piante- 1797) [jfr d. plantessvn, t. pflanzenscj:lä nylat. somnus Plantarum]
[PLANT-SÖMN.ssg 1]
1)(†) om förhållandBt att vissa växters blad o. blommor vid mörkrets inbrott intaga en förändrad ställning, växternas sömnrörelser.
LittT 1797, s. 176
(–ter d. källa). [PLANT-SÖMN.ssg 2]
2) (
tillf.)
Stilla plantsömn hela parken / Ett livr- i grönt beskär. SNOILSKY 3: 220 (
1883).
–
PLANT-TRÄD. (
†)
trädplanta. AHLICH 153 (
1722).
–
PLANT-UPPDRAGNING -⁰'⁰. skogsv. o. trädg. odling av plantor (till dess de bli lämpliga för utplantering). Sonesson Hb Trädg. 458 (19191.
–
PLANT-UPPSLAG -ou l. -¹⁰ skogsv. om plantors uppväxande efter sådd l. ti sht) självsådd; särsk. konkret: bestånd av nyUppkomna plantor. SkogsvT 1907, s. 86
(konkret). Därs. 1910, Fackupps.
s. 244.
–
PLANT-UPPTAGNING -⁰¹⁰. för omskolning l. utplantering. HALLER o. JULIUS 196 (1908).
– (
2)
PLANT-VÄRLD(EN).
[jfr d.
Planteverden, t. pRanzenmelt] (†)
växtvärld(en), växtrike(t); äv. om växterna på en viss plat–, vegetation(en). BÖTTIGER 4: 300 (
1869).
Plantverlden förmår icke dölja den hvita sandbottnen (på heden). SANTESSON Sv. 1jI (
1887).
– (
2)
PLANT-VÄV.
[jfr t. pflanzengewebe]
(
†)
växtvävnad. Ett tyg, förfärdigadt af en plantväf liknande palmbladen. SvLittFT 1836, sp. 51:.
–
PLANT-ÄMNE. (
†)
[PLANT-ÄMNE.ssg 1]
1) till 1 a: planteringsduglig pl–nta. FISCHERSTRÖM 1: 46 (
1779).
[PLANT-ÄMNE.ssg 2]
2) till 2, = -Foster. AGARDH Bot. 1: 170 (1830).
AGARDH (o. LJUNGBERG) ll. 2: 394 (
1856).
B
(†):
–
PLANTE-GÅRD.
[PLANTE-GÅRD.ssg 1]
1) köksträdgård. BoupptSthm ?'/6 1673. Bärs. "/, 1677. [PLANTE-GÅRD.ssg 2]
2) == piant-skoia 2. SYLVIUS Curtius 551 (
1682;
1at. orig.: seminarium). Achtenskap är Himlens plznte-gård.
RUNIUS (SVS) 1: 299 (
1713).
TOPELIUS Lung 20 (
1871,
1889).
–
PLANTE-KÅL.
om ett slags kål. Hvit hufvudkal, Krus kål, Blad kål, Plantekål. (LUNDIN 0.) STRINDBERG GSthm 547 (
i handl. fr. 1597).
– (
2)
PLANTE-KÄNNING.
växtkännedom, botanik. FRIES 2Linné 1: Bil. 28 (i handl. E_r.
1740).
– (
2)
PLANTE-KÄRL.
[jfr d. plontekar]
bot. kärl (se d. o. 2 b) hos växt. LittT 1797, s. 170 (
efter dansk källa).
JournSvL 1798,
s. 367 – (
2)
PLANTE-SAFT [jfr d. plontesä, t. pflan- zen'aft]
bot. växtsaft. WALLERIUS Åkerbr. 15 (
1761).
LittT 1797, s. 173
[efter d. plantesaft.]