PLANTA plan³ta², sbst.², r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. PLANTE l. PLANT, sbst.² r. l. f.; best. -en; pl. (möjl. är. att hänföra till sg. planta) -er (CivInstr. 250 (16281, DAHLBERG Dagb. 37 (c. 1660; uPpl. 1912)). ( plant 1640. planta 1634 osv. plante 1649. pianten, sg. best. 1626–1847) (i skildring av ä. förh.) planritning, (grund)ritning, plan(skiss); (plan)karta, i sht över stad l. befästningsanläggning; förr äv.: (stads) planlagda o1:aråde. OxBr. l: 328 (1626). (Andreas Bureus) skall . . beflijtha sigh att få plantter och afvijtningar af fremmande serdeles nerbelägne städer och befästningar. Civ- Instr. 250 (1628). Interim mente R. Caneelleren att een Ingenieur måste sändas till Gottlandh och fatta af hele landet een fullkomligh planta. RP 11: 372 (1646). (Jordenj är till en utom staden och de88 planta boende fövsåld worden. VRP'/' 1733- TurÅ 1917, s. 3 (i skildving av ä. förh.).– jfr STADS-PLANTA.