PLATS plat⁴s, sbst.¹; r. l. m.; best. -en; pl. -er ³² (G1R 12: 118 (I838) osv.; jfr: lie ogrammatIcaliska ändelser oih böjningar . . (som översättaren) gifver (de svenska) orden såsom . . (bl. a.) platser. JournSvL 1801, s. s) ((t) -ar Luk. 11: 24 (NT 1526), REUTERDAHL SKH III. 2: 402 (1863)). ( place 1769–1891. plas 1578–1680. piass (-sz) 1596–1740. piats (-atts, -at(t)z) 1526 osv. platzcher, pl. 1626. p1az 1632) Piazza, span. plaza, mlat. placea, platea; av lat. platea, gata, gård(splat8), av gr. πλατεῖα (näml. ὁδός), bred (näml. väg), gata, f. sg. av πλατύς, bred, platt, flat, till samma ieur. rot som föreligger bl. a. i FLADA o. FÄLT. – Jfr PLACERA, PLATA, sbst.¹, PLATAN, sbst.²] 1)om jäniförBlsevis slätt l. plant stycke mark (område) som saknar bebyggelse l. högre uppskjutande växtlighet (skog o. d.) o. som läninar Iner l. mindre fri utsikt för blicken. VarRerV 36 (1538). a) i samhålle, stad o. d.: område som utgör en från bebyggelse fri, vanl. från angränsande gata l. gator fritt tiligänglig yta (jfr TORG); si-trsk. om dylikt onarådB framför en (monumental) byggnad (jfr b); ofts i uttr. öppen l. allmän (förr äv. allmännelig) l. offentlig plats (o. i dessa uttr. ofta närmande sig l. övergående i 2; jfr 2 e). At hwar och en medh sina warur skal komma . . til marcknatz . . och bruka torghet såsom en almenneligh platz. BALCK Musxus T 6 a (1596). Brister någor ut i eder och svordom . . i san1qvem . ., eller offentoliga på almänna gator och platsar; böte fem daler hvarje gång han therföre lagföres. äB 3: 1 (Lu91734). 1 . . stockholm finnes en liten plats, der oxar fordom gingo till afsalu, och sora derföre . . kallas Oxtorget. ALMQVIST Lad. 3 (1840). Den trädplanterade platsen framför riksdagshuset (i Sthm). 2NF 26: 1464 (1917). I hörnet av två huvudgator, som just här vidga sig till en öppen, folkvimlande plats. SIWERTZ Varuh. 5 (1926).– jfr DJUP-, FÖR-, HAMN-, HANDELS-, HUVUD-, MARKNADS-, SLOTTS-, TORG-PLATS m. fl. b) om (inhägnat j. avgränsat) öppet område närmast intill l. omkring en byggnad l. en industrianläggning o. d. (jfr a); gård (se GÄRD, sbst.¹ S); gårdsplats; stundom äv.: tomt; i sht förr äv. om helt krisgbyggd gård; utom med anslutning till c, 2 l. B numera ss. enkelt ord nästan bl. (föga br., kam.) i fråga om förh. i Dalarna. (I tämplets förgård) war itt rwm vthi hwart aff the fyra Gårdzens hörn, . . delat vthi små platzar. Hes. 46: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917 gårdar). Embetzmän; them . . (konungen i Siam) uthi åthskillige Maak och öpne Platzar i sitt Palatz, Audientz meddeelar. Siam 9 (1675). En plats at bygga på. SAHLSTEDT (1773). Huru akademien genom kortsynthet upplåtit R1GT en ringa jordskyld de när-belägne platsar, 8010 Arendt Prent–ler och Carl Mörth fått bebygga. GRUNIUS Metr. 552 (1854). En tjugutvåendel i 1fvaLtjern8 såg vid Jädraån med därtill hörande andel i plats, vattenfall, dam och damfäste. PT 1897, nr 281, s. l. En gård med åbyggnader, platser, gårdstomt och kryddgård. Därs. 1907, nr 87 B, s. 1 (i Dolarno).– jfr BYGGNADS-, BYGGNINGS-, GATU-, GÅRDS-, KÅLGÅRDS-, TOMT-, TRÄDGÅRDS-PLATS In. fl. c) allmännare, om (större l. mindre) jämförelsevis jämnt l. plant område (i skog l. annan ;erräng) med mer l. mindre fri utsikt; stundom: (liten) plan l. slätt; särsk. om dylikt område avsett l. använt för viss värksan?het; ss. enkelt ord numera företrädesvis (o. i obest. forni uteslutande) i förening med karakteriserande attribut (i sht i s–dana uttr. som öppen l. fri l. slät l. –änin o. d. plats) o. ofta närmande sig l. övergåendO i Z. (Jesus) stoodh på en platz j marken. Luk. 6: 17 (NT 1526; Bib. 1917: en jämn plats). Jsraels Konung och Jesaphat Juda Konung såto hwar thera på sinom stool, .. på platzen för portenom aff samarien. 1Kon. 22: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917 en trö9kplats). Offuerst på kullan eller hiessan (av bärget Toior), är en ganska släät och rund pla88: vthi widden een hallf W-äsgötisk mijl. PHRYGIUS HimLif. 11 (1615). Rid- och RännareBanan . . är en stor jämn Plass. Bödling Suppl. 216 (1740). Rasmus jägare . . tkom) vandrande öfver platsen och berättade för junkern, att (osv.). RYDBERG Sing. 10 (1857, 1865; uppr. 1876: gladet).– jfr BLEK-, BOLL-, DANS-, DOMAR-, DOMS-, EXERCIS-, FEST-, PÄKT-, HUVUD-, IDROTTS-, KAMP-, KARUSELL-, KOL-, KÄMPE-, LEK-, MARKNADS-, NÖJES-, RÄNN-, SKOL-, SKÄDE-, SPEL-, STRIDS-, TINGS-, TORNER-, – r Ö-PLATS m. fl. 2) om (mindre) område (l. punkt) på jordytan l. (allmännare) i rummet över huvud; vanl. om område (l. punkt) där ngn l. ngt befinner sig l. där ngt sker l. skott o. d.; äv. mer l. mindre bildl.; särsk. om (mindre) geografiskt område som u1ed hänsyn t–;l bebyggelse (l. administration o. d.) ter sig ss. en enhet (t. ex. by, samhalle, stad o. d.); jfr LOKAL, sbst.¹ ¹, ORT, sbst.¹ II 1–4, RUM, sbst., STÄLLE. Byggnadsstilarna väfla efter tid och plats. Flytta ngt från en plats till en annan; jfr 4 b. En enslig, nndan- gömd plats. En grön plats; jfr 1 c. Uppenplots (i sht mil., numera bl. meIa tillf.), obefäst ort. hän vek icke från nlätsen nnäer hela den tidjog hade honom inom synhåll. Stocholms stadt är icke på alle platzer så befestet ock forwaret szom thet siig borde, ock besynnerligen then Södre portenn. G1R 12: 118 (1538). Vpå samma plas (på handen) ther som förbenemde plåstrr leghat haffuer. BOLAVI 120 a (1578). (Den turkiske magnaten) lofvade at draga försorg, at bärgen och andre platser, där jag tänkte Botanicera, skulle vara säkre. HASSELQUIST Resa 48 (1750)- Hörelsen (i Strängnäs) är mycket obetydlig, inskränkande sig till att fylla sjelfva platsens samt en del af den omgifvande landsbygdens behof. HÖJER Sv. 1: 231 (1873). (Jag) skall . . skicka er till en plats, dä1 varken sol eller måne lyser. GRIP JuvkG 101 (1926). Platsen var liten, bara några gårdar, men låg så fint till att den blivit marknadsplats. JOHNSON Se 146 (1936). (†) Landet (dvs. Österbotten) har vidlöftiga platser, som –c0 obebodda, men kunde uptagas. TUNELD Geogr. 2: 183 (1773).– jfr ALTAR-, ANDAKTS-, ANKAR-, ANLÖPNINGS-, ARBETS-, AVGÅNGS-, AVLASTNINGS-, AVRÄTTS-, AVSKRÄDES-, AV-, STJÄLPNINGS-, BAD-, BEGRAVNINGS-, BETES-, BLEK-, BO-, BONINGS-, BRUNST-, BYGGNADS-, BÅT-, BÄNK-, BÖRS-, DANS-, DOMAR-, DOMS-, DRAG-, DRICK-, DRIVNINGS-, DYNG-, EXERCIS-, FAVORIT-, FEST-, FISKE-, FYND-, FYR-, FÄNGST-, FÄKT-, FÄRJ-, FÖRBANDS-, FÖRGRUNDS-, FÖRVARINGS-, GALG-, GARAGE-, GRAV-, GRÄS-, HAGE-, HAMH-, HANDELS-, HANDLINGS-, HUVUD-, HYGGES-, HYTT-, HÄLL-, HÄCK-, IDROTTS-, JAKT-, JORD-, JUSTITIE-, KAJ-, KALVNINGS-, KAMP-, KAMPING-, KANON-, KARANTÄNS-, KARUSELL-, KLAGO-, KOL-, KULT-, KVARN-, KYRK-, KÄLGÄRDS-, KÄTA-, KÄMPE-, KÖP-, LAGER-, LANDNINGS-, LARM-, LAST-, LASTAGE-, LEK-, LOPP-, LOSSNINGS-, LOTS-, LUDER-, LUST-, LÄGE-, LÄGEE-, LÖPE-, MAGASINS-, MARKNADS-, MARTER-, MAT-, MELLAN-, MET-, MITT-, MORD-, MYNTNINGS-, NÖTES-, NEDERLAGS-, NEDSLAGS-, NÄST-, NÖJES-, OBSERVATIONS-, OFFER-, OLYCKS-, PROMENAD-, RAST-, RETRÄTT-, RÄNN-, RÄTTAR-, RÄTTE-, SADEL-, SALU-, SAMLINGS-, SJÖ-, SKJUT-, SKOL-, SKYDDS-, SKÄDE-, SOP-, SPEL-, STACK-, STADS-, STALL-, START-, STATIONS-, STRIDS-, SÅG-, TILLHÅLLS-, TILLÄGGS-, TINGS-, TJÄNSTE-, TOMT-, TORG-, TRÖSK-, TULL-, TUMMEL-, UPPEHÄLLS-, UPPLAGS-, UPPSTÄLLNINGS-, UTSIKTS-, VAL-, VAPEN-, VILO-, VÄXT-, ÖDE-, ÖDNINGS-PLATS m. fl. – särsk. a) i sådana uttr. som thär l. där)på platsen l. (handel.) på, vår l. eder rlats o. d., (här resp. där) på den plgts l. ort där ngn l. ngt (som närmare framgår av sammanhanget) befinner sig l. där ngt (som närmare framgår av sammanhanget) skall ske l. utföras l. sker l. har skett o. d. resp. där vi be–nna oss osv.; i uttr. på platsen förr äv. övergående i bet.: på stället, på fläcken tse FLÄCK sbst.¹, ³ c). je hade avtalat att m.ötas (ntanför apoteket), och han var den förste på platsen. Läkaren (där) på platsen. Then hoop han hade ther på platzen. SVART kr. 159 (1561). Tå jag fattade vti Hunden (som rusat mot sekreterarens häst), tog secreteraren vtaf vrede sin pistol vt ämnandes pg platzen ihiälskiuta hunden. HUMBLA Landcr. 12 (1740). (Vinhandlaren) kanske är den ende på platsen som har detta slags vin. EkonS 1: 226 (1891). Jag har gjort goda affärer på Eder plats. AUERBACH (1913). b) i uttr. rlats(ts) för (förr äv. av) ngt, stundom ngts plats (jfr–1: plats(en) där ngt (befinner l.) befunnit sig l. Ekall l. kan placeras l. anläggas (l. finns) l. furnm–ts l. sker l. skett l. ägt rum o. d. (jfr FÖR, prep. I 35); förr äv. plats(en) till ngt, plats(en) där rigt skall l. kan sättas l. anläggas o. d.; jfr 4 b, B. En platz till bodh på gamble Skeppsholmen. SCHÜCK TittA 2: 104 (i handl. fr. 1691); jfr 1 b. SMEDENBORG Res. 75 (1736: för). ROSENSTEN Skog. 19 (1737: därtil). Verelii åsigt . . var den . ., att det fordna Upsalas plats varit platsen af den by, som ännu heter "gamla Upsala". ATTERBOM Minnest. 1: 56 (1847). "Jorden" (kan) vara en nödvändig produktionsfaktor . . såsom plats eller underlag för all mänsklig tillvaro och verksa'ahet. EkonS 1: 384 (1893). Ulvåsa slott, .. platsen för den he;iga Birgittas familjelycka. BÖÖK ResSv. 107 (1924). jfr (†): Beilvämlige platzar till humblegårdzställeg. BraheBrevväxl. 11. l: 43 (1647). c) om fästning l. befäst ort o. d.

[PLATS.sbst1 2.c.α]

α) med karakteriserande attribut; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr.fast l. befäat(ad)plats. GUSTAF II ADOLF 6 (c. 1g20). En befästad plats. ADOLF (1773). Stark oöfvervinnellig, ointaglig plats. SJÖBERG FörslSAOB (1815). (G. I) lät . . uppbygga . . (Gripsholms slott), 8001 inom kort blef en af rikets fastaste platser. HÖJER Sv. 1: 223 (1873)- β) (†) utan karakteriseraude attribut, övergående i bet.: fästning l. befäst ort o. d. OxBr. 6: 2 (1626). Att . . (kejsaren) inthet skall attaquera platzerne. RP 10: 530 (1644). SJÖBERG FörslSAOB (1815). jfr (bildl.): Bestorma, vinna, upgifva plavsen brukas flgurl. och skämtvis om anfall och seger i kärlek. Bärs.; jfr 3 a, b.

[PLATS.sbst1 2.d]

d) (†) mil. i uttr. död plats, plats som icke kan bestrykas mBd (artilleri)eld; obestruket rum; död vinkeI (se DÖD, adj. 15). HAZELIUS Be– 33 (1836). KrigVAH 1842, 8. 73. e) i sht jnr. i uttr. allmän, äv. offentlig plats, (ss. sammaRfattande benämning på) plats (äv. lokal; jfr i) avsedd för allmänheten l. till vilkeR allmänheten har fritt tillträde (t. ex. väg, gats, järnvägståg, föreläsningslokal, restaurang o. d.). LD 1904, nr 186: 8. 2. Atal mot person för det han åstadkommit förargelse genom att å allmän plats dcla ut tryckt skrift. 1NJA 1944 s. 702 (med syftning på Kungsgatan i Sthm). Därs. 703 (: på offentliga platser). f) Visb. 1: 124 (c. 1620). Han måste gå uth på platzen, intet annat vättande–, än han 8–zl döö, då lärer man väl förnimma: om han är oskyldigh eller eij. RP 12: 223 (1647). ntinnSvNH Bih. 1: 95 (1790).

[PLATS.sbst1 2.g]

g)

[jfr 1 c]

(†) lagrings- l. stapelplats för varor, nederlagsplats. Vi vele gie . . (Birger) små bodar, platsar och giömnästen här och där ut med stranden. DALIN Arg. 2: 206 (1734' 1754)- h) (i övre Norrl.) kyrkplats; kyrkstad. HEMBERG ObanStig. 63 (1896). TurÅ 1912, S. 27. i) (numera bl. rign gg tillf.) om (rum i) byggnad: lokal (se LOKAL sbst.¹, ³, 3 a); jfr e. (Vid Alvastra kloster) äro ännu 9 rudera eller stellen för ögonen, på hwilka kyrkior eller sådane platzar Warit hafwa, af hwilka sombl;ga een gafwel, sombliga gaflar och sijdo'vegger äro besichtiga. SCHÜCK VittA 2: 351 (i handl. fr. 1667). jfr: Derföre kan omöjeligen ett äkta tuds barn se, höra, eller vara när . . ("horors o. horkarlars") syndiga dansar, spel och komedier, som äro allt djefvulens egna platsar. MURBECK CatArb. l: 439 (c. 1750). j) (i fackspr.) om plats där ngt enligt värkställd beräkning befnner sig; position;läge (se d. o. 4); nästan bl. i uttr. ngts plats. Skeppe18 plat8 genom observat;on. SMITH 299 (1917). Främst genom norska forskares fotogrammetriska arbeten . . känner man nu väl norrskenets plats i rymden. 2NF 37: 834 (1925). 3) plats (i bet. 1 c,

[PLATS.sbst1 2]

2) där en strid utkämpas 1. utkämpats l. skall utkämpas; ofta: slagfält l. valplats; uto1u ngn gg tillf. med nära anslutning till (1 c l.) 2 numera bl. i a o. c; förr särsk. i sådana uttr. som gå ut l. komma l. stå med ngn l. mana ut ngn på platsen l. härställa st-g på platsen, ss. Geteckning för att ngn beger sig ut till l. infinnor l. befinner sig osv. resp. utmanar ngn att infinna sig på den (förutbestämda l. avtalade) plats (i bet. 2) där han skall utkämpa en strid l. sl–ss med ngn. 2SthmTb. 3: 149 (1556: ko(m] me). OxBr. 12: 8 (1613: mante . . uth). (Han) räkte honom hzndena ther på, at han ville gå uth medh honom på platzen . . och våga itt slagh medh honom. Därs. Skam wore thet ocb en neesa, / . . Icke tora n–gha en reesa, / Medh andra på platzen stå. RUDBECKIUS Starcke B 2 a (1624). STIERNHIELM Lycks. Cart. (1650, 1668: härställa). Cloantes och Achates må nu föra den 'ränstra flygeln. . . Jag tillijka med Äenea williom oss n'itt på platzen holla. 2S–nl. 1: 116 (c. 1669). Bäras sårad från platsen. SJÖBERG FörslSAOB (1815). jfr FÄKT-, KAMP-, KÄMPE-, STRIDS-, TUMMEL-, VAL-, VAPEN-PLATS m. fl. – strsk. a) (numera föga br.) i uttr. behålla, förr äv. v–nna platsen, ss. segrare stå kvar på resp. konima i besittning av slagfältet l. valplatsen o. d.; äv. allmännare l. bildl.: vinna seger, bli segrare; jfr FÄLT 10 b a. PERICI Musgus 5: 207 a (1582; bildl.). Sanningen beholler alltijdh Plassen. SCERODERUS Os. 1: 528 (1635). Dhen längst står, has wiDner Platzen. GRUBB 112 (1665). SNOILSKY l: :52 (1869). CANNELIN (i92i). b)(†) i uttr. tappa l. förlora l. mista l. nppgiva platsen, ss. besegrad nödgas lämna slagfältet l. valplatsen o. d.; äv. allmäRnare l. bildl.: bli besegrad l. lida nederlag; äv. i uttr. vika platsen (jfr 4 a, ? a, b), dra sig tillbaka från slagfältet; jfr B b o. FÄLT 10 D a. PJANGERMANNUS PMogni B 1 b (1605: tappa). PETREIUS Beskr. 2: 19 (1614: miste). (S vissafallj äv (för en fältherre) bättre wi–ka platzen än illa fächta. BOTVIDI G2A C 3 a (1634). Fienden rnåste vika undan, men satte sigh åffta och träffad– åhtskilliga gånger, men förlorade altidh platzen. CARL XII Bref 93 (1708). OhjGästen 1829, nr 15, 8. 4 (biHl.). c) i uttr. bl–va) l. stanna, av. 1–gga l. bli(va) liggosde l. stnpa, förr äv. bli(val död på platsen, åv. (se slutet) på plats, ss. dödad ligga l. bli liggan(lo kvar på slagfältet l. valplatsen o. d.; ofta liktydigt med: stupa resp. ha stupat (på slagfältet); äv. i uttr. lä?nna ngn på platsen, lämna ngn ss. död liggande på slagfältet; jfr BLIVA v. I 1 d a a'. N–ghre hundrade blefwe af begge parterne (dvs. hertig Karis o. Sigis- munds) på platzen. CAESNECOPHEEUS Skäl Ccc 2 b (1607). The, som af öfwerdådig och priwat hemdgirigheet förorsaka ktmpningh . . och blifwa döde på plassen. KOF 11. 2: 1:6 (c. 1655). (Fienden) måste . . lemna åtskillige p– platsen. NORDBERG C12 1: 100 (1740). LAGERBRING 1Hist. 1: 556 (1769: blefvo liggande). SJÖBERG FörslSAOB (1815: stupa). EKBLUND 1FädH I(. 2: 18 (1831: lågo). HAMMAR (1936: stanna). särsk. i utvidgad anv., om villebråd: ligg– l. bli liggande dödad l. skjuten; jfr 4 o. BLIVA, v. I 1 d a a' slutet. SCHRÖDER SkildMark. 191 (1897: blifvit på platsen). Hur det är, smäller det i alla fall. . . Hen (dvs. lej-oninnan) ligger på plats. WILHELM Dvärg. 188 (1922). d) (†) i utvidgad anv. (jfr c slutet), i uttr. hålla plats mot ngn, hålla stånd mot ngn; jfr 4. sune . . (gick) upp på fäktöfningssslen och förklarade sig bålla plats mot hvilken som helst. SCHOLANDER l. 2: 246 (c. 1870). 4) om (avgränsat l. avpassat) o1:aråde l. ställe avsett för (l. använt av) person (äv. djur) att uppehålla sig på l. avsett (l. använt) för att placera en sak på samt i bildl. anv. härav; ofta med bibegrepp av att stället tillkonimer deR ifrågavarande personen (l. djuret) l. saken ss. hans resp. dess eget.

[PLATS.sbst1 4.a]

a) om (avgränsat) område l. ställe (på marken l. i byggnad l. rum o. d.) avsett för (l. använt av) en l. flera personer (äv. djur) att stå l. sitta l. ligga l. uppehålla sig på; särsk. om stol l. (del av) bägk o. d. (i samlingslokal l. teater o. dyi. l. vid bord o. d.) avsedd för en person att sitta pi, l. om bädd (i järnvägståg l. på fa-rtyg o. d.) avsedd för en person (resande); utan best-:–nid avgränsning från 2 o. B. Best–lla en plats på ett tåg l. en båt l. i ett Pygplan. Belägga, vi–a en plats. fvstå, lärnna sin pZats åt ngn. Byta plats med ngn. Gästerna intogo sina platser (vid bordet). Solen var fylld till sista plats(en). (Bildens prickar) äre the ledige Platzarne, som lede:-ne höger och wänster åth hafwa 81utet sigh ifrån. SÖDERMAN ExBook 81 (1679); jfr 5. WALLENBERG (SVS) 1: 113 (1769). ADLERBETH Æn. 24 (1804). Hvarje Stånds Ledamot äge r–tt, at i Plenum stående och från sin plats til Protocollet fritt tala. RO 1810, Q 50. Alla platser ini vagnen voro upptagna. SNELLMAN Tyskl. 304 (1842). (Jag) gick .. in på Operakällaren och lyckades få en plats,tve qvarter bred vid ett bord. NDA 1865 nr 287, s. 2. "Här är min plats" – sa' fiskalen körde grisen ur rärnstenen. HOLMSTRÖM Sahan 41 (1876). På kommandoordet "På edra platser" placerar löparen fötterna i startgroparna. 1drIMar. 1935, s. 163– jfr AMFITEATER-, ARBETS-, BORDS-, BÄNK-, DÄCES-, ESTRAD-, FRI-, GALLERI-, HEDERS-, MYTT-, HÖRN-, KLAFF-, KOJ-, KYRK-, LIGG-, LOGE-, LÄGER-, LÄKIAR-, MITT-, PARKETT-, PASSAGERAR-, RANG-, SALU-, SITT-, SKJUT-, SOV-, STALL-, STÅ-, SÄNG-, TILLHÄLLS-, UNDER-, UPPEHÅLLS-, VILO-, YTTER-, ÄHÖRAR-, ÄSKÅDAR-, ÄRE-, ÖVER-PLATS n1. fl. – särsk. α i uttr. ta(ga) plats (jfr c 6, v, B, – b), intaga sin plats l. sina platser; ofta: sätta sig, slå sig ner. Peter .. tog . . plats i rummet på eo kista. CFDAHLGREN 4: 125 (1831). Några utvaldt anmodades att taga plats vid grefvinnans eget stora bord. DE GEER Minn. 1: 65 (1892). Konduktören började redan ropa sitt tag plats. HBERBERGER NVard. 150 (1936). β) (med prägel av fackspr.) i uttr. på plats, i fråga om utförande av röre180: utan att flytta sig bort från sin plats, på stället; äv. i uttr. h–lla ngI på plats, med avs. på djur: kvarhålla ngt p-dess plats, hindra ngt från att lämna sin plats. (Kavä-ererna) omdansa med egen dam på plats ett halvt varv (i bondkadri–). Folkdans. 39 (1923). BERG –-ul 26 (1936: hålla). γ) (†) i uttr. ha plats ngnstädes, ha husrum ngnstädes, bo ngnstädes. LUNDGREN MålAnt. 2: 109 (1872). δ) i utropet plats! ss. uppmaniBg till ngn (l. ngra) att bege sig till sin plats (sisa platser); vanl. ss. befallning till hund: ligg (stilla) l. lägg dig (på din plats)!, kusch!; äv. i utvidgad anv., i sådana uttr. so1:a 1igga l. gå plats, om hund: på tillsägelse ligga (stilla) resp. gå o. lägga sig (på sin plats). Så snart damevna intagit sina platser (vid vapenlekarna under medeltiden) bövjade musiken väpnarne ropade plats och drabbningen började. STRINDBERG SvFolk. 1: 78 (1881). En kväll när det var kvavt och dävet i luften ville (hunden) Laban inte ligga plats. BERG Lab. 142 (1933). Därs. 168 (: gå plats). EDSTRÖM Hund. 205 (1948). ε i uttr. första l. andra l. tredje plats, förr äv. platsen, om de olika avdelningar av passagerarplatser vari ett järnvägst–g l. passagerarfartyg o. d. indelas med hänsy:i till bekvämlighet o. pris: klass (se d. o. 5 a y); äv. o. numera bl. (ngt vard.) om de olika avdelB–Rgar av åskådarplatser vari biografsalong o. d. är indelad med hänsyn till förmånlighet o. pris; jfr d. Klockan 10 bar det af på järnvägen. jag hade tagit 3:dje platsen. WALLIN Bref 215 (1849). KLINT (1906; På tåg l. båt). sitta . . på första plats. ÖSTERGREN (1935). ζ) i utvidgad anv., om rum som ngn intar i förhtill andra i en (marscherande) trupp l. i ett (promenerande) sällskap o. dyl. l. (närmaude sig l. övergående i c l. 7 a) med mer l. mindre utpräglad tanke på den ställning l. funktion l. värksamhet som är förbunden med vistelsen pa- ett ställe. intaga ngns plats, se 1NTAGA, v. 14 g a; äv. till 7 a. SIGFRIDI H 2 a (1619). I Fält har ingen bättre plztz än wij (dvs. trossen), / Tg wij komm' aldr' i nagon Slachtning. STIERNHIELQ Fred. 8 (1649). Vore han (dvs. den rike) son af en träl, . . / . . så mins: i fall han så fordrar j Att när I vandren ihop, din plats är den yttersta sidan. ADLERBETH HorSat. 73 (1814). (Hans hemlÖa synd) hade ohjelpligt anvisat åt Brunetto en gifven plats i Inferno. 2SAH 39: 163 (1864). (Rådsherrens) plats vore väl mycket snarare på rådhuset än här på torgeZ. CEDERSCHLÖLD Riehl 2: 72 (1878). η) i uttr. (en) plats i solen, eg.: (uppehålls)plats i solljuset; vanl. mer l. mindre bildl. (övergående i c), om ställning som låter en få del av samma förmåner so:n tillkomma (de flesta) andra l. (allmännare) om fördelaktig l. förmånlig ställning (i samhället o. dyl. l., i fråga om nation, i den mellanfolkliga samvaron); vanl. i uttr. som beteckna att ngn kämpar för l. eftersträvar l. kräver dylik ställaing. Vi (dvs. tyskarna) vilja icke ställa någon i skuggan men fordra v–r plats i solen. SDj 1897 nr 571 s. l. Det lekmannamässiga snusförnuftet, som ju alltid kräver sin plats i solen. SpråkvSällskUpsF 1913–15 s. 2. OLSSON BlåsStorm 76 (1930). jfr: 'Den der platsen i solskenet är min', skreko en gång några fattiga barn. MODIN Pascal 350 (1890). b) om (avgränsat l. avpassat) område l. ställe avsett l. använt för placering av ett föremål o. dyl. l. för plantering l. odling av en växt o. d.; äv. i utvidgad anv., om rum som intages av vagn(ar) i ett järnvägståg o. d. (jfr c, B); ofta med bibogrepp av att stället (nied rätta) bör tillkomma föremålet osv. l. att föremålet osv. efter sR natur hör hemma där. Ställa tillbaka en böpå dess plats (i bokhyllan). Stolen skall stå på sin (vänliga l. rätta) plats. Ställa något på sin plats. SJÖBERG FörslSA OB (1815). Då . . (spärgelns) plats är på trädan eller i rågstubben, så har han ingen jordränta att bära. QLm. 4: 45 (1833). I denna bok förekomma . . flerfärgade träsnitt i karginalen (o.) på utskurna flikar af textens egen plats. NordT 1886, s. 313 Oaktadt sin mera rroderna stil har predikstolen åter fått sin plats i kyrkan. Schäck o. Lundahl Lb. 1: 115 (1901). För att mellanstation skall kunna få plats för vagnar i ett lokalgodståg, skall (osv.). ENGSTRÖM O. ENGSTRÖM HlednTraflk. 47 (1917); jfr B. – jfr BORDS-, FÖRVARINGS-, GARAGE-, KARAMBOLL-, LUDER-, SÄNG-PLATS M. fl. c) allmännare (utan franiträdande tanke på omr–de l. ställe moil utsträckning i rumniet) l. bildl. (jfr a 5, –, d–f), om rum l. ställning som intages av l. tillkomIner ngn l. ngt i ett system (t. ex. i en tankebyggnad) l. i samfundslivet l. i en franiställning l. i histcrien l. i ngns hjärta l. hågkomst o. d.; oEta med bibegrepp av (inrangering innebärande) värdesättning l. klassiäkation; jfr e, f. Inlaga ngts plats, se 1NTAGA, v. 14 g a slutet. Tro 0'ig Rolla få människor i verlden äro stälde på sin rätta plats. EURÉN Kotzebue Cora 93 (1794). Grekerna intaga en . . utmärkt plats i den menskl–ga bildningens historia. TEGNÉR (lVB) 4: 117 (1824). En del . . (fonetiska) system . . äro så uppstälda, att närsläktade ljud komma på vidt skilda platser. LYTTKENS O. WULFF 1Sjudl. Föret. v (1885j. Några reflexioner . . må här finna en plats. DE GEER Minn. 1: 178 (1892). O:a Anna Wachtmeister ännu hade en plats i han8 hjärta, så var hon ej ensa:0. TEGNÉR SvBild. 56 (1896). BOLIN kemVerkst. 110 (1942). (†) (Då israeli- terna sade sig vi–-a ha en konung liksom hedningarna) låta dhe see att the tgckte att Hedningarna hade bättre platz och Regemente än the, som woro Gudz Folek. RUDBECKIUS KonBeg. 31 (1614).– jfr FÖRGRUNDS-, FÖRRANAS-, HEDERS-, LEDAR-, RANG-, ÄRE-PLATS m. fl. – särsk. α) i uttr. som beteckna att ngn har l. icke har klart för sig vilken (jämförelsevis underordnad l. blygsam) ställni1ig han har l. vilken kategori han tillhör (i samhällot l. i en krets o. d.) o. vad denna ställning insebär l. vad som kan vara tillåtet i denna st–llning o. dyl. l. att ngn visar ngn l. låter ngn förstå vilken ställning (i samhället osv.) han intar o. vad som tillkolnmer honom i denna ställning o. d.; särsk. i uttr. (icke) veta (äv. känna) sin plats l. visa ngn hans plats l. sätta ngn på plats o. d. De hafva gemensamt det, . . att de icke veta sin plats i samhället. BEMALMSTRÖM 7: 398 (1845). MELIN Pred. 3: 76 (1852: kände sin plats). Kon skulle Disa herr Kerrmaa hans rätta och bly–samma plats. BERGMAN JoL 14 (1926). tGenons beeä':kandet i lönefrågan) har Di skolkökslärarinnor sannerligen blivit satta på plats. Vi 1947, nr 10, s. 4. β) i uttr. försvara l. hävda sin plats, upprätthålla l. göra skäl för den ställning som ngt innehar; hävda sig; jfr FÖRSVARA S b B HiVDA B. Odet öfver Gustaf Adolfs död torde vSl bättre försvara sin plats som en allegorisk scen än som ett egentligt Ode. TEGNÉR (–VB) 3: 2–6 (1819). Några skoletal (av Tegn–r), som . . värdigt häfda sin plats vid sidan af hans tidigare produkter. STURZEN-BECKER 1: 58 (1861). Sthm 2: 200 (1897). γ om avsnitt av ett ord l. en vers som upptages av ett (l. flera) ljud resp. av en takt o. d.; jfr 2. (Ljudet) de är int' annat än ett weekt te, ok . . te int' annat än ett hårdt de. derföre de ok ofta bekläda hwar annars plass. COLUMBUS Ordesk. 66 (1678). Det antikiserande (vers-)schemat, meå fasta platser för de olika takterna. SYLWAN Kellgren 154 (1912). jfr RIM-PLATS.

[PLATS.sbst1 4.c.δ]

δ (†) i uttr. taga plats framför ngt, med sakligt subj.: taga l. hava försteget franiför ngt, na företräde framför l. gå före ngt. HAMMARSKÖLD Sv Vitt. 1: 95 (1818). ε (föga br.) i uttr. finna, n;n gg äv. taga plots (jlr 6, a a, 6, 7 b), äga rum; jfr b, g c. En liten brottning tog plats. HELLSTRÖM Kusk. 163 (1910). Tredje (akten) finner plats på en badort vid Ganges. LD 1950: nr 98, s. 8. d) i skola l. på sjukhus l. i stiftelse l. asyl o. d.: bänk l. säng l. rum o. d. avsedd (avseti) för en person (elev l. patient o. d.); ofta abstraktare, om möjlighet att mottaga l. undervisa l. vårda en person (elev l. patient o. d.) i en shola l. på ett sjukhus 1. i en stiftelse o. d. Den i Växjö först inrättade (kriminalavdelningen) –r enligt vunnen erfarenhet med sina 100 platser för stor. 2NF 25: 649 (1916). – jfr ASYL-, ELEV-, FRI-, FRIELEVS-, GRATIST-, SANATORIE-, SJUK-, SKAL-, SÄNG-, VÄRD-PLATS m. n. e) om vart särskilt rura i en ordningsföljd; särsk. om dylikt rum i ordningsföljd som innebär gradering l. värdesättning. LILJEGREN Runl. 50 (1832). Förslag till lokomotiv, bland hvilka det af Engert konstruerade intager första platsen. TT 1871, s. 244– jfr PRI-, MUS-PLATS. – särsk. i sht sport. om vart särskilt av rummen i den ordningsföljd som (börjande med segraren) angBr deltagarnas inbördes skicklighet l. resultat i oR tävling; särsk. om (vartdera av) de rum i denna ordningsföljd som belönas med pris (stundom de tre första rummen) l. om de tre (stundom två l. fyra) första rum1:aen Om andra platsen (i hästkopplöpningen) utspann s–g en liflig strid. T1dr. 1893, s. 365 Arild Dahl torde . . ha de största utsiktevna att göva sig gällande (vid euroPamästerskapet i ivottning) och kan möjligen "komma på plats". svDtAj 1933, nr 65, s. 12 Xar man (vid totalisatorspel) gjort sin insats på plats, får man utdelning, om ens favorit blir antingen etta, tvåa eller trea. GHT 1936 nr 145, s. 12. jfr JUMBO-PLATS. f) i uttr. varct på sin plats, vara på det ställe l. i den ställRing l. värksamhet o. d. där man resp. det hör hemma l. passar; vanj. mer l. mindre bildl., rnotsv. c; oftast: vara skälig l. berättigad l. lämplig o. d.; passa. Desto mer är . . (Oehlenschläger) på s–n plats i den fritt spelande romantiska sagan. 2SAH 12: 513 (1827). Afven på denna första afton tycktes (hunden) Hector känna, att han vid Amalias fötter var på sin plats. KNORRING Cous. 2: 65 (1834). Ditt skämt är inte på sin plats. JOLIN Smädeskv. 31 (1863). (Barnetj förundrar sig icke, när det är på sin plats att göra det. BESKOM Enhet 54 (1912, 1916). 5) (†) i uttr. (nt)i plats(en) för ngt l. i ngns plats, i stället för l. i utbyte mot ngt resp. i ngns ställe; äv. i uttr. i den plats man skKlle osv., i stället för att man skulle osv. Att jag skulle bekomma klädhe uthij plas för dätt bummersin som jag . . hafver lefveratt kiöpmanen tillbakas igän. OxBr. –: 577 (1626). 1j denn piaz man gkole migh tractera så, at . . (osv.), det vederfahrrs mig nu just contrarij (dvs. motsatsen). Därs. 11: 4B0 (1632). RP 14: 429 (1650: i platzen för). WALLBSBERG (SVS) 2: 3 (1775: i vår Plats). 6) om (fritt l. outnyttjat) ri1ni (på marken l. i en byggnad l. i kärl o. d.) med tanke på att ngt kan rymmas l. placeras där o. d.: utrymme; uran bestämd avgränsning från 2 o. 4. Ta(ga) stor, liten plats, ta stort, litet utrynime i auspråk. Paketet får, äv. har (inte) plats i kdfferten, det finns (inte) utrymme för paketet i kofferten. Det finns plats för (äv. till) ytterligare ett par böcker på Jtyllan. han fick –zte plats för (äv. rned) alla böckerna på hyllan. J köpstäderne är allestedz fult med folck, SQ att ther icke mere kan haffue rum eller platz. G1R 15: 333 (1543). Därest intet större platz war emellan skogen och strömmen än 10 – 12 alnar. RKD 6: 86 (1708). Inuti grottan var plats endast för ire. LUNDGREN hlål.4nt. l: 229 (1870). På det .. (trappan) skulle taga så liten plat8 som möjligt gjordes den utomordentligt smal. DE 6EER ntinn. 1: 72 (1892). StKokb. 69 (1940). särsk. a) i sådana uttr. som lämna l. giva (ge) l. göra l. bereda plats (åt l. för ngn l. ngt) l. lämna l. giva (ge) ngn l. ngt plats (jfr c a d'), äv. reda plats åt ngn l. ngt, (gm att flytta sig l. ngt) åstadkomma lodigt utrymnie (för ngn l. ngt); stundom (övergående i 4 a): (gm att flytta sig l. ngt) skaffa ngn sitt- l. liggplats o. d.; äv. mer l. mindre bildl.; äv. i uttr. plats (för ngn).t, giv l. lämna plats (för ngn)! han hade i ma- nnskr–ptet lämnat plats för vissa sidhänvisningar, som han senare ämnade Äylla. Der var ock en liten gris; densamme gaf Turkarne plats och lopp för honoru uhr väger. HC12H l: 61 (c. 1734). Gif plat8, gif plats, ty Nordens vingud nalkas. TEGNÉR (WB) 8: 6 (1836j. Plats, go' Herrar, plats! Nu börjar balen. WENNERBERG 2: 175 (1849, 1882). Dålig är den ånger / Som endast reder plats åt nya synder: WULFF Petrarcab. 190 (1905). (Värden) säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intagt den nedersta platsen (vid bordet). Luk. 14: 9(Bi0.1917). Andra vandrare . . / . . vinka mig och göra plats / åt mig i gräset bred [file:P1101] vid dem. JERRING StorTid. 23 (1922). särsk. (mera tillf.) om väg l. gata o. d.: ge ngn l. ngt (så l. så beskaffat) utrymme. RYDBERG Ath. 137 (1859).å b) (†) i uttr. rymma ngn l. ngt platsen, fly undan för ngn (o. lämna honom fritt tillträde till det ställe där man uppehållit sig) resp. lämna plats (se a) åt ngt. Bäste råd kan thet wara, then som troo wil, / At wij Jungfrur ryma Cupido Platzen. STIERNHIELM Cup. 2 (1649, 1668). SPEGEL GW 92 (1685).å c) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr a); särsk. i uttr. finnas l. vara l. ha(va) plats för ngn l. ngt; utan bestämd avgränsning från 4 c. Här är ingen platz för Sapientia. / Nec Ars hic est in pretio, nec Scientia. STIERNHIELM Parn. 2: 5 (1651, 1668); jfr 4 c. MELIN Pred. 3: 63 (1852). Idyllen . . / Har evigt plats, jemväl ibland ruiner. SNOILSKY 4: 69 (1887). För konungadömet enligt gammalsvensk mening fanns under frihetstiden ej längre någon plats. HILDEBRAND Statsförf. 459 (1896). (Berättelsen) har plats både för fin och själfull humor och enkelt gripande tragik. HALLSTRÖM LevDikt 331 (1914). (†) Om där ännu plass är till förlåtelse därföre, beer jag tiänstödmjukeligen, min käre farkär ville tro (osv.). EKEBLAD Bref 1: 326 (1654; rättat efter hskr.). – särsk. α) (†) ) övergående i bet.: möjlighet att uppehålla sig l. vistas l. göra sig gällande (ngnstädes) l. (i fråga om sak) möjlighet att utföras l. komma i fråga; särsk. i uttr. hava l. finna l. vinna plats hos ngn l. hava plats med ngn, äv.: (kunna) göra sig gällande l. vinna beaktande hos (l. jämte) ngn. G1R 12: 8 (1538). Sedan . . regementet var kommit i hedninga händer, hadhe Christne predikare ingen plats. LPETRI Kr. 50 (1559). Ther dödzmål . . är på ferde, haffuer sådana skåtzmål (dvs. hänskjutning till biskopen av mål rövande kyrkotukt) ingen platz. DENS. KO 77 b (1561, 1571). (Lenæus) hafver erchebiscopens dotter til echta .., och Martinus Stenius hafver hans syster, så att iagh hafver platt ingen platz medh dem. OxBr. 12: 511 (1614). RP 8: 250 (1640: vinna). Huus Österrijke (har) . . slutit medh Kongl. M:tz fiender . . Alliancer.., icke williandes något wänligit tilbodh låta finna hoos sigh platz. STIERNMAN Riksd. 129: (1658). särsk. α) i uttr. hava sin fria plats, ha full rörelse- (o. handlings)frihet; ha fritt spelrum; jfr 4, 4 c. Ther man . . brukar sigh . . medh bannor, eedher och allahanda lasterligh ord ther haffuer tå dieffuulen sin friya platz. LPETRI 2Post. 15 b (1555). Tu förspör tigh, vm the rysser, som drage emellenn gräntzen och Wijborgh medh theres köpzhandell, schole ther haffue sin frije platz och gongh i stadenn. PrivSvStäd. 3: 310 (1576). β i uttr. giva ngt plats, ta hänsyn till ngt, låta ngt vinna beaktande. CHESNECOPHERUS Skäl Gg 3 a (i handl. fr. 1595). RP 7: 247 (1638). β) (†) i uttr. göra l. skaffa l. taga sig plats, (börja) göra sig gällande, (börja) skaffa sig anseende l. inflytande; äv. i uttr. skaffa ngn plats, låta ngn göra sig gällande, skaffa ngn anseende l. inflytande l. erkännande; jfr α. Att . . duglighet och heder hvar de finnas i någon utmärktare grad, öfverallt göra sig plats. TEGNÉR (WB) 4: 133 (1824). En lärare hvilken Herren utrustat med så stora . . krafter, att hans starka personlighet öfverallt skaffar honom plats, att hans ord ständigt hänföra folkskarorna. FLENSBURG KyrklT 114 (1871). WEIBULL LundLundag. 229 (1891: togo sig plats). 7) om (l. med huvudsaklig tanke på) ämbete l. uppdrag l. post l. anställning l. syssla o. d.

[PLATS.sbst1 7.a]

a) om ställning ss. medlem av (beslutande) församling l. av sällskap l. akademi o. dyl. l. om ställning ss. innehavare av en post l. ett ämbete o. d. (i samhället); stundom: post; äv. om dylik ställning betraktad ss. ett ledigt rum som skall besättas; utan bestämd avgränsning dels från b, dels frga 4 a ζ o. 4 c. Intaga ngns plats, se INTAGA v., 14 g α; äv. till 4 a ζ. 3SthmTb. 2: 92 (1596). Den lediga platsen såsom . . (Vetenskapssocietetens) Præses. OSCAR II IV. 1: 1 (1853, 1890); jfr b. Genom frivilliga och tvungna afsked funnos nu tio platser i rådet att fylla. MALMSTRÖM Hist. 6: 322 (1877). Från sin höga plats i samhället . . kunde han vidhålla sina storsinta tänkesätt. 3SAH 2: 68 (1887). Elektor, vald för grupp, som endast tilldelats en plats. SFS 1920, s. 2346. jfr (†): Så at den tiänligaste ibland . . (åldermännen vid uppkommen vakans bland Sthms äldste) til samma ställe (dvs. den vakanta posten) insatt warder, och til Assistent under något af Collegierne i den dödes platz, eller annorstädes, förordnad blifwer. PH 1: 725 (1672); jfr 5.– jfr BÖRS-, LEDAMOTS-, LEDAR-, RIKSDAGS-, RÅDS-PLATS – särsk. (numera knappast br.) i uttr. vika platsen för ngn (jfr b), ss. beteckning för att ngn nödgas träda tillbaka för ngn o. överlämna en post åt honom. Han blef . . icke återvald (ss. justitieombudsman), utan måste vika platsen för kammarrådet . . Theorell. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 245 (1889). b) anställning; befattning; tjänst; ämbete ; syssla; numera företrädesvis om enklare anställning l. befattning; förr äv. i uttr. i hög plats l. i de högsta platserna, i hög tjänst l. i högt ämbete resp. i de högsta tjänsterna l. ämbetena; utan bestämd avgränsning från a. Söka, ta(ga), få, ha(va) plats (som hembiträde l. i en affär). Lediga platser. Platsen som, förr äv. av vaktmästare i en skola. Vika en plats för ngn (jfr 4 a] (ngt vard.) , på förhand bestämma ngn till innehavare av en befattning. Elljest finner han fuller Nicodemi till samma platz och embete (dvs. statssekreterarbefattningen) väll qvalificerat. RP 6: 219 (1636). Min Bror förblir . . äfven i hög plats . . en af sin tids älskvärdaste män. LEOPOLD (1812) i 2Saml. 10: 44. Personer i de högsta platserna. 3SAH XL. 2: 233 (1834). Platsen af postmästare i Strengnäs. ATTERBOM Minnest. 2: 266 (1842). Båda (dvs. biskopen o. domprosten) ansågo de sig vara sina resp. platsar vuxne. AHNFELT StudM 1: 290 (1857). En femtonårig Landsflicka önskar plats att om dagarna tillse 1 eller 2 mindre barn. SvD(A) 1925, nr 279, s. 19. – jfr ADJUNKTS-, ADJUTANTS-, BANK-, BEFÄLHAVAR-, BEFÄLS-, BETJÄNT-, BIBLIOTEKARIE-, BOKHÅLLAR-, CHEFS-, DISPONENT-, DOMAR-, FRAMTIDS-, FÖRESTÅNDAR-, FÖRMANS-, GUVERNANT-, HUSHÅLLERSKE-, INFORMATORS-, INSPEKTORS-, KASSÖRS-, KONTORS-, LANDSHÖVDINGE-, LEDAR-, LEKTORS-, LÄRAR-, MAGASINS-, MAJORS-, ORDFÖRANDE-, PROFESSORS-, RETRÄTT-, RÅDS-, SEKRETERAR-, TJÄNARINNE-, VÄRKMÄSTAR-PLATS m. fl. – särsk. α) (numera bl. tillf.) i uttr. förestå, förr äv. företräda en l. ngns plats, förestå l. sköta en resp. ngns tjänst l. syssla l. ett resp. ngns ämbete; förr äv.: representera ngn; jfr 4 c, 5. (Sigismund) skulle stadga ett regemente i landet, som hans platz förestå skulle. GUSTAF II ADOLF 82 (c. 1620). RP 8: 88 (1640: förträda). β) (i Finl.) i sådana uttr. som önska l. söka plats på hushåll, förr äv. på större barn o. d., önska osv. plats ss. hushållerska l. hembiträde resp. ss. sköterska för större barn osv. FoU 15: 66 (1902). BERGROTH FinlSv. 160 (1917).