PLENAR- plena³r~. [jfr t. plenar-; ytterst av kyrkolat. plenarius, fullständig, till lat. plenus (se PLENUM)]
ss. förled i ssgr; eg.: full-. 1) teol. ss. förled i ssgn
PLENAR-AVLAT. 2)
ss. förled i fackspråkliga ssgr som avse överläggningar l. beslut o. d. av församlingar i plenum. (i allm. till
2; med prägel av fackspr., ofta
statsv. o.
polit.): – (
1)
PLENAR-AVLAT ~⁰² l. ~²⁰. [jfr kyrkolat. indulgentia plenaria]
teol. om förh. i romersk-katolska länder: avlat innebärande fullständigt efterskänkande av alla timliga syndastraff. (
1916).
–
PLENAR-BEHANDLING behandling av ett ärende i plenum. DN(A) 1931,
nr 123, s. 6.
SvRiksd. II. 11: 32 (
1934).
–
PLENAR-DEBATT. särsk.:
riksdagsdebatt vid plenum. Utskottsarbete och plenardebatter. 3SAH 15: 70 (
1900).
–
PLENAR-FÖRHANDLINGAR,
pl. jfr -debatt. SD 1900,
nr 511, s. 7 –
PLENAR-FÖRSAMLING.
jfr plenum 1, 2, -möte. ANDERSSON (
1857).
–
PLENAR-MÖTE.
jfr plenum 2. SvD(A) 1930,
nr 173, s. 3.
SvRiksd. I. 5: 155 (
1934).
–
PLENAR-SAMMANKOMST ~⁰⁰². jfr -möte. 2VittAH XXXI. 1: 38 (
1883,
1886).
–
PLENAR-SAMMANTRÄDE ~⁰⁰²⁰. jfr -möte. GHT 1905,
nr 229 A, s. 3 –
PLENAR-SESSION.
jfr -möte. BL 20: 335 (
1852).