PLANTERA plante⁴ra i Sveal äv. -e³ra² (plante'ra WESTE), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, RelCur. 145 (1682: fortplanteran), NOEDENCRANTZ Arc. 166 (1730; i bet. 1)), -ANDE, -ING, -NING (†, Mat. 15: 13 (NT 1526), LINNÉ Sk. 337 (1751)); -ARE (se avledn.). Vlantieren, fr. planter; av lat. plantare (se PLANTA, D.).– Jfr TRANSPLANTERA)' 1) sätta ned er1 Irån sin tidigare växtplats flyttad växt i jordeR för att den skall slå rot o. växa, sätt– plantor; äv.: (med viss omsorg) lägga l. stoppa ned en växtdel (i sht en lök) i jorden för att en ny växt skall växa upp därav, sätta; stundom motsatt: så (frö); vanl. tr., dels med obj. betecknande vä–t l. växtdel so1:a nedsättes (l. nedlägges osv.) i jorden, dels (resultativt) med obj. beteckn–nde växt(bestånd) som uppkonimer ss. resultRi av sådant förfarande; med avs. på växt l. vä–tbestånd numera nästan bl. i fråga om sådana växter varav man brukar sätta plantor; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. (motsatt: vilt växande, vild, naturlig). Plantera en rosenb148–e, blommor, kål, skog. Der där björken är planterad. En planterad träd- dunge. Psalt. 1: 3 j–v. 1536). Hwijtlöken plaDteras beqwämligarr än som såås. .nIollet Lustg- C 3 a (1651). Sparfwen wil fulle äta kirszebär, men intet plantera. TÖRNING 139 (1677). Rätte tiden att plantera Potatoes . . är besynnerligen uti Martii månad. ALSTRÖMER Får. 68 (1727). Han hade nu sin stuga under tak, började anlägga trädgård och plantera omkring dev. STRINDBERG H'ms. 176 (1887). SIWERTZ JoDr. 289 (1928).– jfr FRI-, IN-, NY-, OM-, UT-PLANTERA m. fl. o. ASK-, EFTER-, ENKEL-, FLYG-, SANDS-, GROP-, HÖST-, KLAFF-, KLIMP-, KLAM-, KNIPP-, KUP-, KVADRAT-, LÄ-, SPETT-PLANTERING m. fl. – särsk. a) (numera föga br.) med obj. betecknande frö: stoppa ned i jorden l. nedmylla (varje frö för sig l. några få frön åt gången) i för ändamålet gjorda hål; äv. med obj. betecknande växt(slag); ofta motsatt: så; särsk. i fråga om förr bruklig metod för sädesodling. (Betornas) Frö måste planteras uthi små uthstuckne Håhl, ett Korn i hx-art Håhl. RÅLAMB 14: 5 (1690). På en så behandlad yta må säden radsås, bredsås eller planteras. QLm. 3: 30 (1833). Plantera fvön. ÖSTERGREN (1935). jfr SÄDES-PLANTERING.

[PLANTERA 1.b]

b) (numera i sht i högre stil) anlägga l. anordna (en trädgård o. d.) gn1 att sätta växter. Hoo planterar en wi–ngård, och icke äter aff thes frukt1Kor. 9: 7 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Här ähr ymnigh jord derpå dee ku:1ne plantera humblegårdar, kålg–rdar. RP –: 476 (1639). c) (mera tillf.) refl., om växt(bestånd); särsk.: uppkomma l. fortplanta sig gm självs–dd. Om bokskogen ej fredas med god stängsel eller vissa parker afstäDgas för att obehindradt plartera sig, renhållas och växa, så försvinner den alldeles. JönkHushSällskH 1823, s. 139. Den vackra häck af björk, som sjelf plan terat sig å ömse s–dor af vägen. LILLJEBJÖRN ntinn. 128 (1874). "Rgck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet". Luk. 17: 6 (Bib. 1917; om mullbärsflkonträd); jfr –. d) i allmännare anv., överga- ende i bet.: odla (växt); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; numera nästan bl. (jfr e slutet) i det bildl. uttr. plantera sin kål, se KÄL, sbst.² ¹ d. Amer. 7 (1675). Planterings början är en grund til Slott och Städer. HIÄRNE Endr. B I a (1740). Enköping är l–ten, men idkar stark plantering af Grönsaker. B-RGKLINT a1Sam. 2: 158 (1792). Jag . . reste ner till Götheborg för att gifta mig och sedan som possessionat på landet plantera potatis. RVINGÅRD Minn. 6: 83 (1847). RVINGÅRD (1935). jfr HAMPE-, LIN-, NÄSSEL-, POTATIS-, TOBAKS-PLANTERING m. fl.

[PLANTERA 1.e]

e) ss. vbalsbst. -ing (förr äv. -ning) i konkret(aro) anv.: planteringsarbete; planterad växt l. planterat växtbestånd; jordområde där växter planterät)s; särsk.: trädga- rdsanläggning l. park l. planterad skog(sduage). iKrön. 4: 23 (Bib. 1541). Det sades ej vara aDnan kånst vid planteringar (av träd) att i akttaga, än att man umg–r n'ed största varsamhet. BARCHIUS LanthHali. 98 (1773). Krs'mers planteringar på den kala s;ottsbacken hade vuxit höga. DE GEER Minn. 1: 5a (1892). 3 rum vid plantering, modernt och centra;t. Arbetet 1936, nr 31, s. 16 (i annons). jfr ASK-, ASP-, BARRTRÄDS-, BLOMSTER-, HÄCK-, KRONO-, LÄ-, MELLAN-, TRÄD-PLANTERING. särsk. (numera bl. ngn gg ss. senare led i ssgr) niotsv. d: odling; odlade växter, odlat växtbestånd; jordområde där växter odlas; förr särsk.: plantage. Om der äv en stor planterniDg (ov pota- tis), kan man giöra stSvckelse af dem. ALSTRÖMER Får. 63 (1727). (Negeriövdingarna) sälja sina underhafvande . . åt Europeerne, som föra dem uti de Americanska Planteringarra. SvM'rc. 1: 518 (1756). Sockerrör och andra planter–rgsr sönderstyckas och föras bort (vid h'iftiga oväder i Västiadien). Olden- dorp 1: 69 (1786). L4FoI–sk. 819 (1892). jfr BOMULLS-, HUMLE-, INDIGO-, KAFFE-, KAKAO-, LIN-, LUCERN-, NÄSSEL-, POTATIS-, SOCKER-PLANTERING.

[PLANTERA 2]

2) med konstruktionsväxling, n?ed avs. på jordoniråde o. d.: förse med växter gn1 att plantera (i bet. 1; numera nästan bl. i fråga om växter varav naan brukar sätta plantor; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk l;et.; särsk. i uttr. plantera ngt mtd ngt, planterad med (förr äv. av) ngt. Hes. 36: 36 (Bib. 1541). Parnassus . . hvars sluttningar voro planterade med oliver och vinrankor. PALMBLAV LbGeogr. 275 (1835). En potati8-täppa som . . kunde planteras och gifva frukt mot hösten. ALMQVIST Grimst. 20 (1539). Ett, af träd planteradt fäit. BRENÅER Hertha 124 (1856). nfl-(A) 1950, nr 167, s. 8– jfr BE-, TRÄD-PLANTERA.

[PLANTERA 3]

3)

[jfr motsv. a::v. av t. pflanzen]

(†) ynipa. Line. Qq 2 a (1640). P– plomon kan man plantera apricoser ocli persikov. AHLICR 144 (1722). 4)(i shti ä. fac–spr.) i utvidgad anv.avl:införa (djur l. djurart l. djurras som tidigare icke funnits inom ett område), inplantera; utsläppa (djur) för förökande av beståndet (inom ett onaråde); i sht med avs. på fisk(yngel) l. roni: insätta (i bassäng l. da:nni), utsätta (i fritt vatten); förr äv. med konstrulztionsväxling (jfr 2, 8), med avs. på område: förse med djurbestånd; ss. vbalsbst. -ing äv. kenkretare. V–tAH 1744, s. 130 På en liten ö . . halva de Franske . . planterat Harar för sit nöje skul. HASSELQUIST Resa 97 (1750). Foglarne ha planterat de flesta insjöarne med fisk. SJÖBERG FörslSAOB (1815). Att planteringarna (av röding o. sik) kunnat lyckas . . visar ju . . att de företagits under de roest gynnsamma villkor. EKMAN NorrlJakt 438 (1810). jfr (+'): Europeerne hafva planterat negerracen i Amerika ungefär såsom man f'lanterar racekreatur i en ladug–rd. SVEDELIUS Statsk. 4: 25 (1869).– jfr 1N-, UT-PLANTERA o. FISK-, LAX-PLANTERING. – särsk. (†) ss. vbalsbst. -ing konkret, om utplanterad rom. VetAH 1761, s. 190 5) (†) i utvidgad anv. av 1 d: främja uppkomsten av (pärlor) gm att införa en främmande kropp innan4ör niusslas skal, odla; anträffat bl. i ssgn PÄRL-PLANTERING; jfr PLANTAGE 2-6)

[eg. utvidgad anv. av 1 d; jfr t. solpeter pflanzen]

framställa (salpeter) på artificiell väg ur en blandning av jord o. gödsel (m. fl. ämnen); anträffat bl. i ssgn PLANTER-LADA; jfr PLANTA v. 2.

[PLANTERA 7]

7) (numera bl. nera tillf.; se dock a b a, P a', d, j slutet) i utvidgad l. mer l. mindre bilal. anv. av 1 (jfr 1 d, 4: 6, 6; särsk.: sticka ned l. sätta fast l. placera (ngt ngnstädes); införa l. ö- verföra (ngt ngnstädes); anlägga l. grunda (ngt); ss. vbalsbst. -ing (förr äv. -ning) äv. konkret(are), om ngt som plaCerats l. införts ngnstädes l. grundats o. d.; ss. p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. Hwar och en planterning som min himr'elske fadher icke planterat haffuer skal vpryck–as medh röter Mat lr 13 (NT 1526). Then som örat planterat haffuer skulle han intit höra? Psalt. 94: 9(öv. 1536). De eländiga krogar, som här och der äro planterade. BLANCHE Våln. 103 (1847). Så for hon omkring efter ett glas och planterade blomniorna mellan tvättfatet och tvålkoppen. SIWERTZ Sel. 1: 69 (1920). Polacker och svenskar tävlade om att plantera sitt inflytande i det sönderfallande barbarväldet (dvs. Ryss- 1and). AHNLUND GA 81 (1932). jfr (†): Imedlertid hade vår . . långsamma kryssning planterat döden i skeppet. WALLENBERG (SVS) 1: 201 (1771).– jfr FORT-, IM-, UT-PLANTERA. – särsk. a) (vard., fullt lir.) i uttr. plantera en (riktig l. regelrätt) rova, sO ROVA.

[PLANTERA 7.b]

b) sticka ned (föremåls ena ända) i marken; placera (ngt) stadigt l. med fäste i marken; uppställa l. (upp)resa (ngt). Infanteriet stod med hela 1:sta linien bakom de1-as planterade spanska ryttare. KEU 3: 65 (c. 1710). Korset, fridens och försomngens symbol, (blev) planteradt framför ingången (till Ares- tämpel). RVDBERG Ath. 121 (1859); jfr a. LAGERLÖF HomOd. 129 (1908). – särsk. α) (i vitter stil, fullt br.) i det bildl. uttr. plantera korset, se KORS I 1 f d.

[PLANTERA 7.b.β]

β) med avs. på fana, baner, standar o. d. a') (fullt br.) sätta fast i marken (gm att sticka ned den till fanan osv. hörande stången) l. på byggnad o. d.; särsk.: uppresa ss. samlingstecken l. ss. tecken på seger l. besittningstagande; i s–dana uttr. som plan- tera ngns l. ngtsfan6 äv. bildl.: skaffa ngn l. ngt herravälde l. inträde, införa ngt, arbeta för ngns l. ngts sak. BRASK pufendorf Hist. (19(1680). (Han) planterade den (dvs.fazon) .. på fårhustaket. BACKMAN Reuter L'fv. 1: 1a7 (1870). På ön Cypern . . har det stolta Albion planterat sin fana. SVENSÉN Jord. 151 (1885). Vitting . . vardt i egentlig mening den förste som planterade metodismens ban–r i Sverige. LUNDIN NSthm 226 (1888). THORÉN Oriml. 28 (1947). d-) (†) ntil. uppställa (fana) för förvaring i fodral (under trupps uppehåll i läger o. d.). –BeglArm. 1858, 2: 247. r) ni–l. med avs. på gevär: ställa (från sig) lutat mot gevärsståndare l. annat stöfl. MÖLLER 1: 950 (1782). ReglArm. 1931, s. 237 b) (jfr motsv. anv. i ä. t., eng. o. fr.] (numera knappast br.) mil. med avs. på kanon: fastgöra så att fortlöpande eldgivning kan ske utan att pjäsen rubbas näninvärt, uppställa i eld–tällning; ss. vbalsbst. -t-ng förr äv. konkret, o01 kanoner som uppställts på viss plats. OxHr. 5: 441 (1627). RÅLAMB 8: 51 (1691: Planteringen; konkret). Milistrupperna gjorde flera bajonettanfall samt planterade till sist kanoner utanför spårvagnsstallarna. VL 1895, nr 18, s. 4. c) (numera bl. tillf.) ridk. förmå (häst) att stå stilla (nied alla fyra fötterna i marken). KrigVAH 1833: s. 269. -HRENGRANAT Ridsk. 11. 2: 114 (1836). d) (vard., fullt br.) om n?änniska l. djur: (stadigt) sätta ned l. placbra (sina fötter o. d. ngnstädes); äv.: slunga l. pricka in (projektil o. d. ngnstädes). (Kamelen) planterar sina stora tassar på marken med ett förkrossande uttryck af kraft. BREMER G(=erld. 3: 137 (1861). Han flek tag i en diger pumpaoch planterade den i nacken på gubben. BERGDARL AntÖ. 142 (1906). Vänsterhalven . . planterade foten över ena knät på (mot:pelaren). D"itB) 1950, nr 173. s. 9. e) med avs. på person (jfr f): placera, låta (ngn) slå sig ned; äv. refl.: slå sig ned, placera sig; särsk. Ined tanke på att den som placerats l. placerat sig ngnstädes förblir där utan att kunna l. vilja flytt– sig därifrån i första taget. Tu planterar them (års. de ogudaktiga) at the rota sigh och wexa, och bära frucht. Jcr. 12: 2 (Bib. 1541; äv. i Bis. 1917); jfr slutet. LINNÉ hIusReg. VIII (1754). (Han) satt .. planterad i soffan. BREMER Grann. 1: 18 (1837). Skjutskarlen satt frampå bottnen af kärran, och vi planterade oss p– kappsäcken. VASENIUS Top. 2: 434 (i handl. fr. c. 1843). (Herrarna hade) mot lagen planterat en utländsk man på Sverges tror. LUNDEGÅRD nrrlIarg. l: 46 (1905). – särsk.: låLa (ngn) bosätta sig; anvisa (ngn) uppehållsort l. värksamhetsområde; äv. refl.: bosätta sig; numera bl. med nära anslutning till l. Leedh them in och plantera them på tins arffuodeels berghe. 2Mos. l–: 17 (Bib. 1541). På dedh samme fremmande folek må sigh der (dvs. i Norrköping) plsLrtere. h afwe wij (osv.). HH 29: 182 (1629). Barnhuset, hwar ifrån . . Qwinfoleken til Söm och Wäfwerij, eller annor god tienst planteras och brukas kunna. SCHMEDEMAN Just. 477 (1667). Atta stycken Soldater, såsom innom församlingen med sine torp planterade. VDAkt. 1781, nr 152. Våra "läsare" skulle plantera Göthe . . i nedersta hellvetet. BREMER Brev 3: 36 (1847). jfr 1NPLANTERA.

[PLANTERA 7.f]

f) (†) med avs. på avkomma: avla; jfr k. Fennia XVI. 3: 80 (1761). g)(†) med avs. på anläggningar (gård, torp, nybygge, koloni, stad o. d.), samhälleliga institutioner (rike, skola, församling o. d.), näringsgrenar o. d.: grunda, anlägga, införa (ngnstädes); äv. i uttr. plantera boning, bosätta sig; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, om anläggning o. d. KyrkohÅ 1931, s. 222 (1540: soholer). såsom månge små Städer i Rijket finnas, som .. genom Handtwärks planterande thersammastädes förmodeligeP stå til hielpa och secundera; så skal (osv.). STIERNMAN Com. 3: 81 (1662). Därs. 137 (1663: boningh plantera). Ägor . . på hwilke icke länge sedan skall wara planterat ett torp som nu kallas Ryttareböhle. ConsAcAboP 6: 20 (1685). (Gud) skåde . . i nåd till denna plantering! WALLIN Rel. 3: 253 (1831; om skola). Plantera Bgbyggen. NILSSON Ur. 2: 121 (1864). Engelska samhrllsinrättningar och europeisk kultur ä alla slag planteras i Indien. SVEDELIUS Statsk. 2: 132 (1868); jfr h. h) med avs. på lära, religion, sed o. d.: grunda; införa l. överföra (ngns!ädes); förr äv.: instifta, påbjuda; i uttr. vara planterad (jfr –) förr äv.: vara allmänt antagen l. allmänt gällande; särsk. i sådana uttr. som plantera evange- 1inm l. Gads ord l. ordet, införa kristendomen, förkunna den kristn? läran, missionera. –Iedb tesse ordh gör . . (Kristus) closterlyffte platt om jntit, epter thet icke planterat är aff wor himmelska fadher. OPETRI Clost. B 2 (1528). Huru uthi Lapmavken och ingermanneland Gudz ord planteras kan. RP 8: 24 (1640). (I H-ittenberg flrs de) en jubil fäst thevföre att Doctor Martinus Lutherus then rengi läran planterade. BOLINUS DagS. 25 (1667). Ingen annan Religion . . skall vara l–jden eller öfvad, uthan allena dhen som nu här planterad är. KOF 3: 1 (1682). n'F 10: 745 (1886). – särsk. (†) ss. vbalsbst. -ing l. -ning i konkretare anv., om 1igt som instiftats l. påbjudits; institution; påbud. KyrkohA 1903, s. 190 (1595). Guds Plante1ing Ächta-stånd. RUNIUS (SVS) 1: 4 (c. 1710). i) (ålderdomligt) ss. vbalsbst. -ing (förr äv. -ning) konkret, om kristen församling (som uppkommit gm missionering). Gudz Ordz planterning tilwäxte dagh från dagh. SCHRODERUS JMCr. 493 (1620); jfr h. RUNDGREN Minn. 2: 83 (1865, 18sa). Kyrkans nya plantering i Österlanden (dvs. Finland) . . hade . . blivit illa åtgången. KyrkohA 1929, s. 212 j)med avs. på egenskap, insikt l. färdighet o. d.: grundlägga, grunda, införa, giva upphov till (ngt ngnstädes); äv. i uttr. plantera ngt i (förr äv. –ppå) ngn, gruRdlägga l. inplanta l. ingjuta 1igt hos ngn, överföra ngt till ngn, ingiva l. lära ngn ngt; i uttr. vara planterad (jfr h) äv.: förefinnas l. vara fast rotad. Strax . . (den helige Ande) kommer j men2iskiones hierta . . planterar (han) en nyan wilia. OPETRI MenFall F 4 a (1526): jfr slutet. SCNRODERUS Os. 2: 798 (1635). Det tungomål . . (de första människornaj planterade uppå sina efterkommande i flera leder. BÆLTER JesuH 4: 384 (1757). Jag häpnade att tänka på all den fåfänga . ., som här (i modemagasiset) var planterad. BÅÅTH-HOLMBERG FlickDagb. 166 (i handl. fr. 1809). När jag fann mig befogad att med käppen plantera förnuft i drn f-n så (osv.). TOPELIUS Fält. 4: 376 (1864). ?SAH 40: 515 (1865). – särsk. (i religiöst spr., fullt br.) i uttr. pläntera ngt (nt)i ngns hjärta l. : hjärtat, grundlägga ngt hos ngn, giva upphov till ngt hos ngn; äv.:aed nära anslutning till 1. G1R 26: 351 (1556). GRIMBERG VärldH 8: 376 (1938). k) (†) ss. vbalsbst. -ing konkretare, i uttr. ha sin härkomst ocJf plantering utav ngn, härstamma från ngn; jfrf. SYLVIUS EOlai 113 (1678). 8)(†) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 2 (jfr 4): förse (ngn l. ngt med nRt). Straxt efter denne tijden, begynte iämwäl the Swenske . . detta landet at besöPa, och någre boställen med bebyggare at plantera. HOLM NSv. 54 (1702); jfr 7 g. Hamnen (är) öfver alf planterad med master och flaggor. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 163 (1770). HAGBERG Shak.–. 8: 32 (1849). – särsk.: kolonisera (ett land); jfr 7 g. När wåra Normän . . planterade Normandien. RUDBECK Atl. 3: 355 (1698).

– PLANTERA IN o'o 4.

[PLANTERA IN.fb 1]

1) till 1, = inpiantera 1; särsk. (trädg.): plantera (växt som förut stått friplant6rad på kalljord l. i bänk) i kruka l. drivhuslaV0 o. d. LUNDBERG Träg. 23 (1754).

[PLANTERA IN.fb 2]

2) (i sht i fackspr.) till 4, = inplantera 2. Harar, som man hade planterat in för jaktens skull. SANDSTRÖM NatArb. 1: 120 (1908).

[PLANTERA IN.fb 3]

3) (numera bl. tillf.) till 7: införa, inplacera ngt (ngnntädes); jfr inplantera 5. STIERNMAN Com. 2: 472 (1646).

[PLANTERA IN.fb 3.slutet]

särsk. (†) i uttr. plantera in ngt pa ngn, överföra l. inympa rgt på ngn. När Veneriske siukdomar planterä –geDom däggiande in på barnen BERCH Hush 7 (1747)

– PLANTERA OM o'o ' till 1: upptaga (en växt) med rötterna o. plantera den på annat ställe l. i annan jord; äv. bildl.; äv. refl.; jfr omp1antera l. RÅLAMB 14: 5 (1690). Någon större svårighet att plantera om sig i skånsk miljö synes . . (Henrik Schsck) knappast ha haft. 3SAH LIX. 1: 38 (1948).

– PLANTERA UPP o'o ". (tillf.) till ?: sätta upp. Majgrenen: som planteras upp vid stalldörren. NILSSON FolkiFest. 40 (1915).

särsk. (†) med , -P ' , befriade från svenska herraväldet . . plantera upp sitt eget lands och sin egen literaturs fana. SKN 1845, s. 223

– PLANTERA UT o'o '.

[PLANTERA UT.fb 1]

1) skogsv. o. trädg. till 1: flytta (planta) fr–n den plats där den vuxit upp för att sätta ut den på fritt land; sarsk. (trädg.) i fråga om flyttning från drivbänk 1. kruka till kalljord; jfr fri-, ut-plantera. LUNDBERG Träg. 23 (1754). ZILLIACUS JapSt. 83 (1896).

[PLANTERA UT.fb 2]

2) (i sht i fackspr.) till 4: släppa ut (djur o. d. inom visst område) för att skapa (l. öka) ett bestånd; numera i sht med avs. på –sk(yngel); jfr utplantera. Nyttiga fiskslag planteras ut i främmande vatten. SvE-SÉN Jord. 86 (1884).

[PLANTERA UT.fb 3]

3) till 7: placera ut (ngn l. ngt); ge upphov till (ngt); sprida (ngt), överföla (ngt på ngn l. ngt). Sedan . . skulle jag likvä1 tola, at Allmogen . . finge d f-mande, såsom Torpare på den uptagne . . marken. VetAH 1758, s. 142; jfr plantera 7 e. –an (hade) . . gjort ett försök att plantera ut pesten (på skogs- nnnnan). SD(L) 1900 nr 473 s. 3. Plantera ut stolpar af järn. HULTMAN Guldgr. 142 (1910).

(i allm. till 1):

A

– (4) PLANTER-DAMM, r. l. m. (i ä. fackspr.) damm där fisk(yngel) insättes för att växa o. förökas. VetAH 1768, s. 1e6. DALIN (1855).

– (4) PLANTER-FISK. (i ä. fackspr.) avsedd för insättning (i damm o. d.) l. utsättning (i fritt vatten), sättfisk. VetAH 1768, s. 38

– PLANTER-GRUVA, se piatergruva an?n.

– PLANTER-HAGE. ( planter- 1739 osv. plantere- 1753–1797) (i skildring av ä. förh.) oraråde som inhägnats för att skydda där planterade (l. ss. resultRt av sådd l. självsådd uppkomna) trädplantor (i sht av ek l. bok); jf1 p1ant-hage, p1antage-hage, planterings-hage. Bergv. 2: 104 (1739). SkogsvT 1909, Fackupps. s. 418 (om ä. förh.).

– PLANTER-HOLK, r. l. m. (i ä. fackspr.) = planterings-holk. RÅLAMB 14: 147 (1690). IHRSTRÖM Träg. 68 (1808).

– PLANTER-JÄRN.

[jfr t. pflanzeisen]

(1 a. fackspr.) planteringslärn. LAA 1813, s. 354 JUHLIN-DANNFELT 306 (1886).

– (4) PLANTER-KARP, m. l. r. (i ä. fackspr.) sättkarp; jl:- -fisk. VetAH 1768, s. 37 = -KNIV. (i ä. fackspr.) = planterings-kniv. JUHLIN-DANNFELT 306 (1886).

– PLANTER-KÄPP. (i ä. fackspr.) planteringspinne; jfr planterings-käpp. AULICH 113 (1722).

– (6) PLANTER-LADA, r. l. f. (†) plantlada. NORDFORSS (1805). MEURMAN (1847).

– PLANTER-PINNE. (numera knappast br.) skogsv. o. trädg. planteringspinne. WESTE (1807). JUHLIN-DANNFELT 306 (1886). = -RÖR. (†) skogsv. redskap för nedniyllande av ollon o. d. LAA 1813, s. 354

– PLANTER-SAK. (planter- 1754. planters- 1754) (†) om växt som (brukar) planteras. LUNDBERG Trcig. 58 204 (1754).

– PLANTER-SKOLA, r. l. f. (†) plantskola. WALLERIUS Åkerbr. 215 (1761). RETZIUS FlOec. 2 (1806).

– PLANTER-SMAK. (†) lust att plantera. LVALLENBERG (SVS) 1: 144 (1769). = -SPADE. (i ä. fackspr.-i planteringsspade. NORDIN Boktr. 166 (1881).

– PLANTER-STOCK. ( planter- 1744–1815. p1anters- 1752) (†) plantstock; jfr planterings- stock. En sådan Planter-ståck som brukas at plantera kåhl. VetAH 1744, s. 227 SJÖBERG FörslSAOB (1815).

– (4) PLANTER-SUMP. (i ä. fackspr.) sump där fisk hålles för att lä–ga rom till utsättning, leksump. VetAH 1761, s. 192

– PLANTER-TRÄ. (†) i uttr. planterträ med pin':är, om redskap för åstadkoainaande av flera planthål samtidigt. RÅLAMB 14: 147 (1690).

– PLANTER-VÄXT, r. l. m. (†) trädg. växt som (brukar) planteras l. nysatt planta; jfr -sak o. planterings-växt. LUNDBERG Träg. 106 (1754).

B

(†):

– PLANTERE-HAGE, se A.

C

– PLANTERINGS-ARBETARE -⁰²⁰⁰. BJÖRLING CivR 140 (1907).

– PLANTERINGS-ARBETE -'7⁰. AHLICH 77 (1722).

– PLANTERINGS-AVSTÅND -ou l. -uo. i sht trädg. mellan plantorna vid plantering; jfr plant-avstånd. Skogsv T 1903, s. 240

– PLANTERINGS-BORR. i sht skogsv. redskap som användes för att göra planteringshål, i sht förr äv. använt för att taga upp en (träd)planta jämte omgivande (cylindrisk l. konisk) jordklimp: jfr -ho1k. STRÖM Sl:ogsh- 125 (1822).

– PLANTERINGS-BRÄDE. skogsv. o. trädg. bräde försett med hål i vilka plantor vid omskolning inplockas för att lättare kunna sättas ned ijorden. HALLER 0. JULIUS 194 (1908).

– (1 e) PLANTERINGS-BÄLTE. trädg. sammanhängande bälte av planteringar; särsk. om sådant bälte som sträcker sig genom l. runt en stad o. d. AllmSvTrädgT 1931, s. 567

– PLANTERINGS-DAG. dag som anslås till (skogs)planteririg; särsk. om dag då eleverna i vissa skolor (i sht folkskolor) få ägna sig åt att plantera skog. skogvakt. 1902 s. 71. BtRiksdP 1913, 13: 1Utsk. nr s s.5.

– PLANTERINGS-FÄLT.

[PLANTERINGS-FÄLT.ssg 1]

1) (tillf.) till 1: fält avsett för plantoring. BJÖRKMAN Skogssk. 208 (1868).

[PLANTERINGS-FÄLT.ssg 2]

2) (†) till 1 d: uppodlat jordområde, åker. TN ' 161 (1860).

– PLANTERINGS-FÄRDIG. om växt. LAHT 1928, s. 56

– PLANTERINGS-FÖRBAND. skogsv. o. trädg. jfr förband 2 b. HALLER O. JULIUS 198 (19081.

– PLANTERINGS-GILLE. gille för anläggande av planteringar; jfr gille 4 c. BtRiksdP 1893, 1: nr 48, s. 3 (i Visby).

– PLANTERINGS-GREP. trädg. för planteringsarbeten. KatalNordFröh. 3: 47 (1921).

– PLANTERINGS-GRODD. trädg. liljekoavaljgrodd avsedd att planteras på fritt land. Sonesson HSTrädg. 992 (1919).

– PLANTERINGS-GROP. skogsv. o. trädg. för plantering av träd o. d. iordningställd grop; jfr piant-grop. BJÖRKMAN Skogssk. 218 (1868).

– PLANTERINGS-HACKA, r. l. f. skogsv. o. trädg. lång o. smal hacka för upphackande av planteriagsgropar. BJÖRKMAN Skogssk. 201 (1868).

– PLANTERINGS-HAGE. ( pianterings- 1734 osv. p1anternings- 1737) (i skildring av ä. för11.) –-planter-hage. Bergv. 1: 863 (1734). SvGeogrAb. 1932, s. 113 (om förh. på 1700-talet).

– PLANTERINGS-HOLK, r. l. m. (i ä. fackspr.) vid omplantering av växter använt cylinderformigt redskap avsett att nedtryckas onikring en växt för att taga upp denna jämte den omgivande jordklimpen; jfr -borr o. planter- holk. LUNDSTRÖM Tredg. 1: 18 (1831).

– PLANTERINGS-HÄL, n. (i fackspr.) jfr -grop. GADD Landtsk. 3: 312 (1777).

– PLANTERINGS-INSPEKTÖR. person som (yrkesmässigt) inspekterar planteringar. Planteringsinspektören (vid Sthms stads byggnadsnämnd). RtKatal. 1922, IV. 1: 734.

– PLANTERINGS-INSTRUMENT. (numera bl. tillf.) == -redskap. POLHEM Invent. 54 (1729).

– PLANTERINGS-JORD. skogsv. o. trädg. jord som är lämplig för l. användes vid plantering; särsk. om (särskilt tillredd) jord som vid plantering placeras närmast växten, fylljord. ADLERMARCK Afh VexelSr. 17 (1813). Är jorden: der planveringen sker, lös och af god beskalfenhet, behöfver man icke ditföra särskild planteringsjord. HbTrädg. 3: 26 (1874).

– PLANTERINGS-JÄRN. i sht skogsv. järnredskap för planteringsarbeten; särsk. om dylikt redskap att göra planteringshål med, sättjärn. UB 3: 409 (1873).

– PLANTERINGS-KNIV. (numera mindre br.) i sht skogsv. kniv(liknande redskap) att göra planteringshål med. BJÖRKMAN Skogssk. 206 (1868).

– PLANTERINGS-KORG.

[PLANTERINGS-KORG.ssg 1]

1) skogsv. plantkorg. HALLER O. JULIUS 196 (1908).

[PLANTERINGS-KORG.ssg 2]

2) (mera tillf.) korg för inplantering av växter. katalNordFröh. 1: 44 (1920).

– PLANTERINGS-KRUKA. kruka :-ari växter planteras; jfr kruka sbst.², ¹ c. svL(A) 1920, Söndagsbil. s. 5.

– PLANTERINGS-KÄPP. (i ä. f ackspr.l planteringspinne; jfr pian- ter-käpp. BJÖRKMAN skogssk. 178 (1868).

– PLANTERINGS-KÄVLING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) planteringspinne. GROTENPELT JordbrMet. 364 (1899).

– PLANTERINGS-LAND. jEr 1and 1 a a. GADD Landtsk. 2: 348 (1775).

särsk. om jordstycke som (ss. löneför:nån) upplåtits till odling av grönsaker o. d. för ett hushålls behov. Vid hvarje f01kskola skall finnas anslaget ett lämpligt jordland till planteringsland åt Läraren. ÅbSvUndH 12: 31 (1864).

– PLANTERINGS-LINA. skogsv. o. trädg. lina so1:a uppspännes för att markera var en rad plantor skall sättas. CNATTINGIUS 101 (1876, 1894).

– PLANTERINGS-LINJE. (föga br.) == -rad. GADD Landtsk. 3: 314 (1777).

– PLANTERINGS-MASKIN. trädg. o. lant. för plantering av k–lplantor o. d., förr äv. av säd (jfr plantera 1 a). POLHEM Invent. 55 (1729).

– PLANTERINGS-METOD. GADD Landtsk. 2: 346 (1775).

– PLANTERINGS-MULL. (†) avsedd för utfyllnad av planteringsgropar; jfr -jord. 6ADD Landtsk- 3: 309 (1777).

– (1 d) PLANTERINGS-NYBYGGE. (†) nybygge för odling (av kolonialväxter); jfr pian- tage-koioni. ODHNER G3 2: 493 (cit. fr. 1779).

– PLANTERINGS-NÄMND. Nämnd för handläggande av ärenden rörande offentliga planteringar (inom stad o. d.); jfr -råd. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 3.

– PLANTERINGS-PIK. (förr) skogsv. träskaftad järnpik l. järnskott träspett (stundom med trarspstöd o. tvärhandtag) att göra planteringsh–l med, planteringsspett. TSkogshush. 1875, s. 197

– PLANTERINGS-PINNE. skogsv. o. trädg. för åstadkommandB av planteringshål använd p1-nne som i den ena ändan är spetsig (o. i den andra vanl. böjd så att d6n ligger bra i arbetarens hand); äv. om irubbig pinne som (i sht vid spettplantering) användes för att packa till jorden omkring plaRtorna. NoRDFoRss (1805). HbTrädg. 2: 12 (1877). GEETE o. GRINNDAL 95 (1923; om trubbig pinne).

– PLANTERINGS-RAD. skogsv. o. trädg. om linje längs vilken plantering sker. BJÖRKMAN Skogssk. 219 (1868).

– PLANTERINGS-REDSKAP -7⁰ l. -⁰?. TSkogshush. 1875, s. 195

– PLANTERINGS-RÅD. särsk. om kommunalt organ för handläggning av ärenden rörande offentliga planteringar; jfr -nä'md. ÖSTERGRBN (cit. fr. 1918).

– PLANTERINGS-SKOLA, r. l. f. (†) plantskola; äv. bildl.; äv. om anläggning där man odlar växter vilkas fröd aro avsedda till utsäde; jfr Tö-skola. GADD Landtsk. 2: 441 (1775; för –ö). ROGBERG Pred. 1: 131 (1827; bildl.). CANNELIN (1921).

– (1 a) PLANTERINGS-SKOPA. (†) redskap för "plantering" av säd. GADD Landtsk. 3: 313 (1777).

– PLANTERINGS-SKYFFEL. (föga br.) skogsv. == -spade. Planteringsskyffelns blad Sr . . mindre än . . gräfskyffelns. BJÖRKMAN Skoguk. 165 (1868). LUNDELL (1893).

– PLANTERINGS-SKYLDIGHET -'oi l. -¹⁰⁰. skyldighet att återplantera skog efter avvärkning. THELAUS Skog. 110 (1865).

– PLANTERINGS-SLEV. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) skogsv. planteriRgsredskap liknande en murslev; förr äv. om planteringsspade. BJÖRKMAN Skogssk. 213 (1868; om planteringsspade).

– PLANTERINGS-SNÖRE. skogsv. o. trädg. = -i1na. BJÖRKMAN Skogssk. 193 (1868).

– PLANTERINGS-SPADE. trädg. liten (ofta kupig) spade med kort skaft, avsedd för planteringsarbeten. Sonesson Hb Trädg. 1085 (1919).

– PLANTERINGS-SPETT. skogsv. (vanl. träskaftad) järnpik att göra planteringshål med; jfr -pik. GEETE O. GRINNDAL 95 (1923).

– PLANTERINGS-STAKE. (†) 1Gnt. stake att göra planteringshål med; jfr plantör-stake. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 200 (1798; för "plantering" av säd); jfr plantera 1 a.

– PLANTERINGS-STOCK. (†) plantstock, sättpiRne; jfr pianter-stock. STRÖM Skogsh. 265 (1830).

– PLANTERINGS-SÄNG. (numera knappast br.) säng l. land för uppdrivande av plantor, plantsäng. GADD Landtsk. 2: 96 (1775). Åb- SvUndH 56–57: 327 (1849).

– (1 d) PLANTERINGS-TILLHÅLL. (†) plats där odling bedrives, uppodlat område. HOLM NSv. 77 (1702).

– PLANTERINGS-TÄPPA, r. l. f. (†) inhäg. nat område avsett fOr plantering (av grönsaker o. d.). GADD Landtsk. 2: 116 (1775).

– (1 e) PLANTERINGS-VAKT person som har tillsyn över en plantering. BFS 1917, s. 2031

– (1 e) PLANTERINGS-VAKTARE. == -vakt. HSkog- SkogsbeO-Andrarum 164 (1779). SFS 1914, s. 1027 -

– PLANTERINGS-VÄXT. (†) == planter-växt. VetAH 1777 s. 175.

– PLANTERINGS-ÅR. år varunder växt plantera(t)s; förr äv. till 1 d: år varunder växt odla(t)s. QLm. 2: 54 (1833). ABELIN Frukt 111 (1902).

– (1 e slutet) PLANTERINGS-ÄGARE. (†) plantageägare. LbFolksk. 806 (1892).

D

(†):

– PLANTERS-SAK,

– PLANTERS-STOCK, se A.

– PLANTERARE , m.||ig.

[PLANTERARE.avl 1]

1) (num era bl. tillf.) till 1: person som planterar; plantör; äv. bildl.; förr äv.: person som (yrkesmässigt) odlar växter, odlare (jfr plantera 1 d). En planterare sätter och såår j jordene sädena. OPETRI PGalle D 3 a (1527). SvSaml. 3–6: 274 (1765; om odlare av kraPp). Hufvudroten, hvilken 'nerendels på alla trän af våre Planterare obarmhärtigt afskäres. FISCHERSTRÖM Mäl. 259 (1785). (Munkarna) voro . . christendomens planterare (– norden). REUTERDAHL SKH 1: 460 (1838); jfr plantera 7 h. Upsala(A) 1923, nr 237, s. 4. jfr kaffe-, socker-, tobaks-planterare. särsk.

[jfr holl. planter, t. pRozzer, eng. planter]

(†) plantageägare; jfr plantora 1 e slutet, piantör b. NORDENCRANTZ Arc. 116 (1730). BREMER NVerld. 3: 155 (1854).

[PLANTERARE.avl 2]

2) (†) till 3: ynipare. Line. (1640; under insitor). AHLICH 138 (1722; i bild).

: (till planterare 1):

– planterare-redskap. (†) planteringsredskap. AHLICH 120 (1722; för omplantering av melon- vlantor).

– PLANTERLIG , adj. (†) till 1: som kan planteras. WOLLIMHAUS Ind. (1652).