PLENUM ple³numl l. ⁴⁰ (ple'num WESTE; plénumm DALIN), n.; best. -et (KAEHRENSVÄRD hos WARBURG Ehrensvärd 212 (1789), SAOL (1950)), i best. anv. dock vanl. utan slutartikel (MinnSvNH Bih. 2: 98 (1809) osv.); pl. plena, äv. = (SAOL (1950)); pl. best. plena, äv. plenumen (SAOL (1950)). Anm. 1:o Ordet är tidigast anträffat i den lat. ablativformen pleno i det ännu br. uttr. in pleno, vid plenarsammanträde, vid plenum. Förr användes ngn gg äv. uttr. i pleno i samma bet. CivInstr. 169 (1687). I Ridderskapet och Adelns Pleno. AdP 1786, s. 2 Stats-Rådet in Pleno. RF 1809, § 39. 2:o Lat. gen. pl. plenorum användes ännu stundom i uttr. plenum plenorum, om vissa (i grundlagen föreskrivna) sammanträden av hela riksdagen inför konungen i rikssalen. MÖLLER (1790). HT 1918, s. 192 (1809). REUTERSKIÖLD Grundlag. 151 (1924). jfr (†): Att hemliga utskottet skulle besluta (skattehöjningen) utan plenorum hörande. ADLERBETH Ant. 2: 234 (1800). 3:o Förr användes ordet stundom i lat. abl. pl. plenis. ADLERBETH Ant. 2: 232 (1800). Antingen in Plenis eller fast häldre genom Deputerade. RO 1810, § 43. LILJECRONA RiksdKul. 262 (1840).

[jfr t. plenum; eg. n. sg. av lat. plenus, full(talig), rotbesläktat med efterleden i KOMPLERA, SUPPLERA samt med FOLK, FULL, PLEBS, POPULÄR.– Jfr PLEROMA]

särsk. statsv. o. polit.

[PLENUM 1]

1) fulltalig församling l. styrelse o. d.; församling sam1ad till plenum (i bet. 2. PH 8: 399 (1766; möjl. till 2). SJÖBERG FörslSAOB (1815). Genom minst 8 ledamöter af senaten (i Finland) bildas det mindre eller ordinarie plenum. SvAlm. 1891, s. 52. Riksräkenskapsverkets plenum består av generaldirektören och samtliga ledamöter av styrelsen. SFS 1921, s. 2335 Marinförvaltningens plenum utgöres av ämbetsverkets chef samt de ledamöter . ., vilka . . skola deltaga uti pleniärendes handläggning. Därs. 1934, s. 637

[PLENUM 2]

2) sammanträde med (riks)församling l. korporation l. styrelse o. d. varvid alla dess medlemmar äro l. böra vara närvarande; särsk. om dylikt sammanträde med ngn av den svenska riksdagens kamrar l. (förr) ngt av dess stånd (jfr UTSKOTTS-SAMMANTRÄDE); äv. om sammanträde med ett riksdagsutskotts l. dyl. samtliga avdelningar; äv. inom vissa ämbetsvärk: sammanträde med församling som har att besluta i vissa viktiga ärenden o. som vanl. består av chefen o. samtliga andra medlemmar av ämbetsvärkets ledning (l. flera av dessa). SCHÜCK VittA 4: 503 (i handl. fr. 1731). Ståndens Plena böra . . hos alla Stånden på samma tid hållas. RO 1810, § 46. De dagar, då det icke var något plenum i krigsbefälet, hade jag full ledighet. LILLJEBJÖRN Minn. 63 (1874). ALDÉN Medb. 1: 52 (1884; i riksdagsutskott). SFS 1920 s. 1588 (i vattenfallsstyrelsen). I praxis hålles plenum hvarje onsdag och lördag (i den sv. riksdagen). REUTERSKIÖLD Grundlag. 497 (1925). – jfr AFTON-, ARBETS-, BORDLÄGGNINGS-, EFTERMIDDAGS-, JUSTERINGS-, KVÄLLS-, NATT-, STRAFF-PLENUM.

(i allm. till 1, 2; särsk. statsv. o. polit.):

(tillf.)

– PLENA-DAG, se B.

– (2) PLENI-DAG. ( plena- 1930–1938. pleni- 1727 osv. pleno- 1761) dag då plenum hålles; i sht: dag då en kammare i riksdagen (förr äv. ett stånd) har plenum. 2RARP 4: 299 (1727). RO 1810, § 49. DN(A) 1938, nr 97, s. 3.

– PLENI-MÅL. särsk. dels jur. om mål som i en domstol bestående av flera avdelningar skall handläggas av domstolen i dess helhet, dels, i fråga om ämbetsvärk o. d., allmännare: pleniärende. VALERIUS 2: 100 (1811). NDA 1876, nr 180, s. 2 (i länsstyrelse). SFS 1883, nr 17, s. 2 (i hovrätt). Därs. 1897, nr 86, s. 7 (i järnvägsstyrelsen). Plenimål (i postvärket) benämning å sådana ärenden vid vilkas avgörande minst 2 . . byråchefer måste närvara. DÖSS o. LANNGE (1915).

– (2) PLENI-PROTOKOLL. särsk. (om förh. under ståndsriksdagens tid): protokoll fört vid plenum. AdP 1789, s. 550 SVEDELIUS Repr. 383 (1889; om förh. 1845).

– PLENI-RUM, n. särsk. (numera bl. tillf.): plenisal för kammare l. (förr) stånd i riksdagen. Ridderskapets och Adelns Pleni-rum. AdP 1800, s. 971 SvD(A) 1929, nr 69, s. 8.

– PLENI-SAL. ( pleni- 1859 osv. plenum- 1893) i sht om sal där ngn av riksdagens båda kamrar håller sina plena; äv. om motsv. företeelse i utländska parlament. REUTERDAHL Mem. 223 (1859). RiksdRev Riksgäldsk. 1907, s. 365

– PLENI-SAMMANTRÄDE ~¹⁰²⁰, jfr plenum 2. SFS 1893, nr 108, s. 8.

– PLENI-ÄRENDE. ärende av det slag som avgöres av en myndighets plenum. PH 9: 105 (1769; i riksrådet). I generalpostdirektörens frånvaro må beslut i pleniärende ej fattas (av postsparbankens styrelse). SFS 1902, nr 83 s. 6. Pleniärenden (i Svea hovrätt) handläggas av presidenten och hovrättsråden. Därs. 1923, s. 402

(†):

– PLENO-DAG, se B.

(tillf.)

– PLENUM-SAL, se B.