PLASKA plas³ka², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr PLASK sbst. SCHRODERUS Dict. 245 (c. 1635) -: sannol. till 1. 1) åstadkomm– ett karakteristiskt (smällande l. klaskande) ljud gm att slå l. thäftigt) röra (t. ex. med hand l. fot l. ett föremål) l. gm att låt– ett föremål falla o. d. i vätska (i sht vatten) l. dy o. d.; ofta övergående i bet.: (på sådant sätt) åstadkomma att vätska l. dy osv. stänker l. skvätter o:akring; äv.: rö1-a sig (gå l. vada l. simma o. d.) i vätska l. dy osv., så att vätskan osv. stänker omkring (varvid karakteristiska ljud uppstå); dels om levande varelse, dels om kroppsdel l. föremål o. d. varmed vätskan osv. uppröres; äv. bildl. PlGska med årorna vid rodd. Barnen ville Glltid plaska i vatten. SvForns. 2: 323. LUCIOOR tSVS) 79 (1668). Sköna Susanna hon plaska och samm. / När hon plaska,: 1: / Skymta liljor fram. BELLMAN (BellmS) 2: 94 (c. 1767, 1791). SvLitTidn. 1815, sp. 829 (bildl.). Olja, hvari vefvarne plaska och sålunda fördela oljan till alla i det inre befintliga, rörliga delar. TT 1886 s. 17. Man hörde stora gäddor plaska. GELLERSTEDT Hemtr. 12 (1905). – särsk. a) (numera bl. mera tillf.) med tanke p– det plaskande som uppstår vid rodd l. vid skovelhjulens l. propellerns rotation på ångbåt, övorgående i bet.: ro (med plaskande årtag) l. färdas på ångbåt som rör sig med plaskande av skovelhjul l. propeller resp. (om båt): rör– sig l. framdrivas gm rodd (med plaskande årtag) l. (om å(igbåt) röra sig l. gå med plaskande av skovelhjul l. propeller. Bland Delphiner och Sirener nakna / Sku vi nu plaska med vår lilla båt. BELLMAN (BellmS) 2: 70 (1773, 1791). Den all:oänhet, som ej för dagen plaskar på ångbåtarsa. JärtaBrefv. 1: 54 (1826). SNELLMAN Gfft. 2–3: 142 (1842; om ångbåt). STURZEN-BECKER 2: 68 (1842, 1862). b) i fråga om sysselsättning som innebär att man stänker l. skvätter l. skvalpar o. d. med vatten; stundom (vard. l. skämts.) övergåesde i bet.: tvätta l. bada l. skura l. byka o. d. SJÖBERG FörslSAOB (1815; i fråga om skurning, evött o. d.). ADELSKÖLD Dagsv- 3: 77 (1900; i fråga om bad). c) i p. pr. med meIl. mindre adjektivisk bet.; särsk. i utvidgad anv., dels om ljud (jfr 2 a): (sådan) som höres, då ngt slår l. faller i vätska l. dy o. d., dels om fall l. slag o. d.: som medför dylikt ljud (o. åstadkommer att vätskaa osv. stänker l. skvätter omkring). Det plazkande ljndet av åror som sänktes i vattnet. ATTERBOM SDikt. 2: 74 (1812, 1838). (Flugornas) plAskande nedfall på vattnet (vid fiske med kastsPöj. HAMMARSTRÖM Sportfiske 80 (1925). d) tr. α) med avs. på vätska l. dy o. d.: komma (vätska öv.) att stänka l. skvätta l. kastas (på ngn l. niot ngt) gm att slå l. röra o. d. i vätskan osv.; äv.: åstadkomma (ring på vatten o. d.) gm att slå i. röra i vattnet osv. Plaska inte vatten på mig.l LINDAHL o. ÖHRLING (1780). De tbö–or), som diktens svan plaskat en7ot blomsterstranden. DE GEER Minn. l: 85 (1846, 1892; i bild). En klar tanke, som då och då spritter opp på ytan och plaskar en ring omkring sig. WETTER-BERGH Penning. 581 (1847; i bild). BÅÅTH Bikt. 121 (1879). β) (mera tillf.) med avs. på kroppsdel 1. föremål o. d., stundom äv. perso11: med plaskande skölja (över) l. tväita l. väta ner o. d. (ngt l. ngn), plaska på (se PLASKA PÄ 1); äv.: plaska med (ngt i vätska o. d.). Husets all afvel j Plaskas och tvättas, / Hundar och kattor, siskor också. CFDAHLGREN 2: 189 (1842). (Han) blötte . . (P–er rakningen) handduken i konjak och plaskade mig otrefligt öfver hela ansigtet med flata handen. NYBOM T'vain 1: 43 (1873). Folk plaskar tjocka pjäxor i smältsnön. GbgP 1948, nr 34, s. 11 γ (mera tillf.) med plaskande utför– (ngt). Vi (dvs. grodorna) . - plaska vår chordans ned på djupet. THOMANDER 3: 435 (1826). e) refl. α) (numera bl. tillf.) gm att plaska komma vätska (i sht vatten) l. dy o. d. att stänka l. skvätia l. skölja över sig; under plaskande tvätta sig l. bada l. simma o. d. Ibland rör och hvass plaska . . (ankorna) sig gärna. BROOCMAN Hush. 3: ss (1736). Att kläda och plaska sig är gjordt i en hast. .jSAH 13: 144 (1843). ANHOLM Norm. 191 (1898). β) röra l. förflytta sig 1. simma l. vada o. d. (till en plats) under l. med plaskande; företrädesvis (ngt vard.) i särskilda förbindelser (se PLASKA FRAM 1 b). Nu måste vi simma. Jag plaskade mig, så nära jag kunde, nappade jako i benen . . och brakte honom . . i land. BJÖRN PaP. 68 (1794). 2) om vätska (i sht vatten) l. dy o. d.: ge ifrån sig l. frambringa det ljud som höres, då ilelar av en i rörelse beflRtlig vätska slå l. falla niot varandra l. då en vätska slår l. faller mot ngt (l. då ngt slår l. faller mot en vätska) o. d.; slå l. falla (mot ngt) med ett dylikt ljud; äv. med huvudsaklig tanke på vätskans l. dyns osv. kringstänkande l. kringskvättande; äv. opers. (o. i denna anv. ofta övergående i 1. Gå i lorten at thet plaskar. LIND (1749). En stor fontän Flaskade midt på den .. stenlagda gården. HEIDEN-STAM End. 33 (1889). Fjärden låg mörkblå och plaskade n1ot båtbryggan. STRINDBERG SvO 3: 292 (1890). HEDIN Transhim. 3: 250 (1912). – sarsk. a) i p. pr. med n?er l. mindre adjektivisk bet.; särsk. i utvidgad anv., dels om ljud (jfr d, 1 c): (sådan) som höres, då delar av en i rörelse befintlig vätska slå l. falla niot varandra l. då en vätska slår l. faller mot ngt, dels om plats o. d.: där det plaskar, särsk.: där det (på grund av markens dyvåthet o. d.) plaskar, då ngn går l. rör sig o. d. (jfr l). SNELLMAN Gift. 2–3: 152 (1842). HAMMARGREN Jordkl. 141 (1854- om –ud). Den plaskande, djupa solvallabanan (blev) ödesdiger för flera av .. kö-ekipagen. SvD(B) 1933, nr 71, s. 8 b) (mera tillf.) tr.: under plaskande stänka (ngt ngnstädes). Springbrunnen plaskar evigt samma stänk i skålen. HALLSTRÖM VentzKonL. 13 (1901). c) (mera tillf.) övergående i bet.: uppstå med ett plaskande; jfr 1. Han slungar stenen . . / Då plasBsr der med ens på dammens yta / en silfDerkantad, jättevidgad ring. HEIDENSTAM Vallf. 33 (1888). ROSENIUS SvFågl. 3: 375 (1930). d) oeg. l. mer l. mindre bildl., om ljud o. d. (jfr el). LANDGREN GrDelsb. 7 (1862). Ljudet af ett vattenfall plaskar mot örats trumhinna. NYBLOM Österut 115 (1908).