PLASTISK plas⁴tisk, adj. -are (föga br., OSTERGREN (1935). Aum. GradförhöÅning uttryckes vanl. gm förb. med utera, mest). adv. -T. 1) som utgör l. tillhör l. har avseende på plastik (se d. o. 1; särsk. om konstvärk, o1-nament o. d.: framställd medelst plastik, modellerad l. skulpterad o. d. Målarekonsten (uttrycker) vida mer och mångfaldigt det inre, än den plastiska konsten förmår. GEIJER l. 3: 415 (1817). Plastiska arbeten i vax. ExposSlöj-dprodSthm 1847 s. 35. Det romanska orna0:entet är antingen måladt eller plastiskt framstäldt. HAER ArkitH 184 (1902). GustStil 70 (1926). – särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 3–S); särsk. dels (om uppfattning, åskådning, könsla o. d.): som röjer l. visar sinne l. läggning för plastik, dels (särsk. om form l. egenskap l. bildfranaställning o. d.): som lämpar sig för l. ger intryck av l. påminner om plastik l. modellerat l. skulpterat srbete l. med dylikt (konst)värks (lugna) skönhet l. linjer o. d. (ofta med bibegrepp av l. huvudsaklig tanke på mjukt avrundad l. uttrycksfull form); stundom: skulptural; äv. allmännare: som utövar l. visar l. har avseende pa- danande l. foi-niande (särsk. bildframställning); (bild)skapandB; som har avseende på utformning (i tre dimonsioner). Plastisk anatonti (konst.), om de delar av människokroppens anatomi som h:1 betydelse för konsten, anatomi avsedd l. framställd för konstnärer, konstanatomi. HÖLJER 2: 378 (c. 1808). (Guds tankar) måste tänkas såsom alltid plastiska eller skapande. ATTERBOM PhilH 249 (1835). Det var . . vid Götheoch Schillerstatyn, en svår uppgift att rycka tvenne så stora män af föga plastisk kroTpsform till hvarandras sida. ESTLANDER KonstH 366 (1867). Den lätta plastiskt ftllande dräkten (hos grekerna). RYDBERG DSkön. 24– (1889). (Michelongelo) är alltigenom bildhuggare och öfverflyttar sin plastiska uppfattning så väl till måleriet som till byggnadskonsten. HAHR ArkitH 367 (1902). 2SvKulturb. 1 –2: 196 (1934). särsk. a) (†) om konst: bildande (se BILDA v.¹, ³ b B B'); stundom inskränktare, innefattande bl. plastik (i bet. 1) o. måleri. Phosph. 1810, s. 103 De plastiska konsterna: sculptur o. måleri. RIBBING Anthr. 35 (1861). jfr: Plastisk . . (dvs.) I bild framställd. (T. ex.) Plastiskt verk. DALIN (1855). b) bildl., i fråga om framställning i tal l. skrift; särsk. om (litterär) framställning (poesi l. skildring o. d.) l. stil l. om egenskap hos (dy1ik) framställning: som låter det skildrade (i sht de skildrade figurerna) framträda med (den) klarhet o. åskådlighet (som utmärker plastikens värk), stundom med bibegrepp av avsaknad av (påtaglig) prägel av författarens psyke; äv.: som låter det skildrades form o. linjer (men icke dess färger o. d.) framträda; äv. om bild l. gestalt o. d. i en framställning: som framt7–der på dylikt sättHÖIJER 3: 477 (c. 1810). Under färden sökte han, på det mest plastiska sätt han förmådde, beskrifva, hvad man förstod med en suktion. CFDAHLGREN 5: 30 (1832). GEIJER I. 8: 183 (1838; om poesi). tEpikens) gestalter måste . . vara plastiska, d. D. s. de böra med full sinlig åskådlighet träda åhöraren eller läsaren till mötes. NF 4: 614 (1881). Att den antika landskapsskildringen är öfvervägande plastisk och fäster sig mer vid formerna än vid ljuset och färgerna. RYDBERG BSkön. 71 (1889). Folkdiktningen (älskar) den plastiska bilden. CEDERSCHÖLD Ordlek. 212 (1910). 3SAH 50: 24 (1940). särsk. α) om (blick l. sinne l. egenskap o. d. hos) författare o. d.: som har l. visar förmåga av l. läggning för plastisk (i bet.

[PLASTISK 1.b]

b) utformning l. gestaltning (av figurer). Lyceum r. 2: 58 (1810). LJUNGGREN SmSkr. 3: B2 (1881; om författare). (Rune- bergs) plastiska blick kunde cmellaBåt . . glida förbi starkt missgestaltade bilder. SÖDERHJELM Runebg 1: 343 (1904). β) om (egenskap l. form hos) språk l. vers; särsk. dels: som låter det skildrade framträda med (den) klarhet o. åskådlighet (som utniärker plastikens värk), dels (nied tanke på det akustiska intrycket): mjukt avrundad l. böljande o. d. (jfr 5. Heimdall 1829, s. 13 Emersons språk är sammasträngdt och kraftigt, enkelt men slående, plastiskt. BREMBR NVerld. 1: 34 (1853). Den alkaiska värsens plastiska rytmer. 2Saml. 12: 21 (1892). Plastiskt regelräta jamber och trok–er. VETTERLUND Skissbl. 199 (1914). 2) om ämne, massa o. d.: som (lätt) låter forma sig, formbar; om form l. konsistens hos ämne osv.: som utBaärkes av formbarhet; äv. i utvidgad anv. (särsk. om föremål o. d.): som (lätt) ger efter l. ger vika för tryck l. stöt o. d. eftergivlig, mjuk, böjlig, stundom: elastisk. Plastisk lera, som i fuktigt tillstånd är mjuk o. formbar (o. som användes för modellering o. d.). Plastiskt trd (i fackspr.) , kitt bestående av bl. a. nitrocellulosa (l. celluloid) o. trämjöj. SNILSSON (1826) hos BERZELIUS Brev 14: 48. TVeterLandth. 1882, s. 233 (i ulvidgad anv.). Koppar är den enda metall: hvars smalgam besitter de egenskaper, som ett plastiskt fyllningsämne bör ega. Skand TTandläk. 1887 s. 2. Medan . . (konstmassorna) äro i smält eller plastisk form, kunna de formas på olika sätt. TT 1940 K. s. 80. – särsk. mer l. mindre bildl.; särsk.: som (lätt) låter sig påvär kas l. (om)formas o. d.; särsk. biol. om djur l. växt: som (lätt) kaR (gm förändringar i sin yttre l. inre byggnad) anpassa sig efter skilda yttre förhållanden l. livsvillkor. Den tillväxandes plastiska själsanlag. Verd. 1884, s. 69 Ymer 1909, S. 326 (om växt). FoFl. 1912, s. 201 (om insekt). (Han) var . . öppen mottagl–g och plastisk. Hågk- Livsintr. 15: 121 (1934). 3) (i fackspr.) om seende l. synintryck l. bild o. d.: som ger uppfattning l. föreställning av utsträckning i tre dimensioner (aV rymd l. djup); om uppfattning l. föreställning o. d.: som har avseende på utsträckning i tre dimensioner (på rymd l. djup); jfr STEREOSKOPISK. FOCK 1Fgs. 340 (1861). Plastisk bild. BonnierKL (1926). Att vi uppfatta plastiskt eller stereoskopiskt .. den komplex av föremål, vi ha i vår närmaste omgivning. SvGeogrÅb. 1927, 8. 39. Plastiskt seende. SvU1pslB 26: 59 (1935)- 4) (specialanv. av 1 slutet] i fråga om uppbyggande av (kropp l. kroppsdel Av) organisk vävnad.

[PLASTISK 4.a]

a) kir. om operation l. kirurgi o. d.: som avser ersättande l. förbättrande (i funktionellt avseende) av kroppsdel som gm missbildning l. sjuklig törändring l. skada saknas l. är till funktion l. utseende mindervärdig; äv. om egenskap (hos hud o. d.): som innebär lämplighet för användning vid dylika operationer; äv. om operatör: som utför dylika operationer. De plastiska operationerna. Hygiea 1839, s. 147. Hudens plastiska egenskaper. Därs. Den plastiska chirurgien. Frey 1843, s. 503 SvB(A) 1926, nr 180, s. 7. b)(numera bl. ngn gg i skildring av ä. nppfattningar; jfr dock slutet) som åstadkommer utveckling av en levande organism (l. levande organismer) till dess (resp. deras) normala form o. byggnad l. som uppbygger l. åstadkommer l. innebär uppbyggande av organisk vävnad l. som står i ämnesomsättningens tjänst; särsk. om näringsämne: (betraktad ss.) tjänando speciellt att uppbygga de sammansatta orgaRiska substanser som ingå i vävnaderna; särsk. om kvävehaltiga ämnen. Djurens och växternas plastiska kraft. SJÖBERG FörslSA OB (1815). TRANA Psych. 1: 45 (1843; om muskler som stå i ämnesomsättningens tjänst). Plastiska näringsämnen kallas ägghviteämnena, emedan de ansättas i kroppen och bilda muskler, brosk, bindväf m. m. JUHLIN-DANNFELT (1886). Plastisk . . säges . . (i botaniskt språk) om näringsämnen, som omedelbart eller först efter en längre magasinering indragas i ämnesomsättningen. 2NF (1914). Därs. 35: 909 (1923; om näringsämnen, i skildring av ä. upP- fattning). särsk. (fullt br.) med. om vissa sjukdomar: som kännetecknas av abnorm bildning av vävnad l. av E3mmanväxningar o. d.; numera ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 2. Den plastiska iriten. LÖWEGREN Ögonsj-. 186 (1891). n'ordLbOftalv. 479 (1936). 5) om rörelse l. åtbörd l. attityd o. d.: som ger ett behagfullt l. mjukt l. konstnärligt intryck (o. påminner om den skönhet som utmärker plastikens värk; se PLASTIK 1); som på ett behagfullt l. mjukt l. konstnärligt sätt ger uttryck åt känslor o. d.; äv.: uttrycksfull; äv.: som utgör l. tillhör l. visar l. har avseende p– plastik (se d. o. 4; särsk. i uttr. plastisk dans, ss. beteckning för de i början av 1900-talet utbildade dansriktningar som utmärkas av strävan att rytmiskt återge niusikens skiftningar gm behagfulla, mjuka kroppsrörelser (utan bur1denhet av de traditionella reglerna). 3SAH L1k. 3: 99 (1836). (Sångerskan) väljer vexlande plastiska attityder, hvilka man alltid tycker öfverensstämma med sångens karakter. SNELLMAN Tyskl. 351 (1842). Plast–sk dans. BonnierRL (1926). (Hennes själ) talade med sitt . . språk av plastiska miner och åtbörder. HALLSTRÖM Händ. 61 (1927). 6) ss. efterled i ssgr utgörande adj. till substantiviska ssgr med -PLASI l. -PLASMA sS. senare led; jfr 4 –, Q b slutet; se HYPER-, NEO-PLASTISK.