PLATINA plati⁴na l. ⁰³², äv. (numera mindre br.) pla⁴tina l. ³⁰² (pla'tina WESTE plàtina DALIN), r. l. f.; best. -an; förr äv. PLATIN, sbst.², r. l. f. ( platin 1797–1869. platina c. 1755 osv.)

[jfr t. platin, platina, eng. platina, platinum, fr. platine, span. platino, nylat. platina, platinum; av ä. span. platina, avledn. av plata, silver, eg.: platta av metall, etymologiskt identiskt med PLATA, sbst.¹– Jfr PLATINERA, PLATININ, PLATINIT, PLATINOTYP]

(i naturen vanl. i legering med andra platinan1etaller l. järn förekommande) gråvit, tung, jämförelsevis mjuk o. smidig, ädel metall, som på 1740- talet började införas till Europa från Colombia i Sydamerika o. som nyttjas för framställning av smycken, infattning av ädelstenar o. d. samt i ett flertal tokniska användningar; äv. oeg., om legering (stundom äv. kemisk förening) vari platina ingår ss. en mera framträdande beståndsdel; jfr GULO 2 b. SCHEFFER ChemFörel. 283 (c. 1755). Platina . . (har) befunnits vara den alldramäst strängsmällta Metallen, ibland dem vi ännu hafve kunskap om. RINMAN JernH 309 (1782). DENS. 2: 275 (1789; om plati"aförening). Ar 1828 infördes Platina såsom mynt i Ryssland. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 1: 12 (1854). Handelns vanliga platina, som brukar nara iridiumhaltig, (är) något sprödare än ren plat:na. KJELLIN 862 (1927).– jfr JÄRN-, RÅ-PLATINA. – särsk.

[PLATINA .a]

a) (†) i uttr. svart platina, platinamor, platinasvart. FKM 4: 83 (1815).

[PLATINA .b]

b) (†) ss. senare led i ssgr betecknande kemiska föreningar av platina o. det ämDe l. den radikal som förleden betecknar; se CYAN-, SVAVEL-PLATINA.

[PLATINA .c]

[jfr motsv. anv. i t.]

(numera föga br.) i utvidgad anv., om ett slags vitmässing. (EKENBERG o.) LANDÉN 633 (1893). jfr: Bland . . (handels-)namn (på olika slag ov mässing) må nämnas: arhometall, birmingham-platina (m. fl.). KJELLIN 776 (1927). Stundom (i sht förr) användes ss. beteckning för platiRa det span. uttrycket pla- tina del P–nto (dvs. från Pinto, flod i Colombia utgörande en gam0:al fyndort för metallen). BERGMAN Jordkl. 107 (1766). SvUppslB (1934). jfr VetAH 1752, s. 269

[jfr t. platin- i ssgr]

(föga br.)

– PLATIN-LJUS, se B.

– PLATINA-AMALGAM, förr äv. -AMALGAMA. (i fackspr., i sht kem.) legering av platina o. kvicksilver. FKM 3: 264 (1810).

– PLATINA-ARBETE -ojω särsk. konkret. BERZELIUS Kemi 2: 419 (1812).

– PLATINA-ARMBAND -⁰¹, äv. -?⁰.

– PLATINA-ASBEST.

[jfr t. platinasbest]

(i fackspr., i sht tekn.) asbest varpå platina utfällts gm indränkning med (ammoniumsalt av) platinaklorvätesyra (kloroplatinasyra) o. därpå följande glödgning, platinerad asbest. JernkA 1882, s. 196

– PLATINA-AVFALL -⁰', äv. -iω konkret; jfr avfall 3 C. AB 1904 nr j3, s. 12

– PLATINA-BAD.

[jfr t. platinbad]

(i fackspr., särsk., i sht om ä. förh., fotogr.) jfr bad 1 c, ävensOn -tonbad, -tomng. Roosv AL Sehmidt 225 (1896).

– PLATINA-BILD.

[jfr t. platinbild]

(i sht förr) fGtogr. bild erhållen gm platinotypi. FotogrT 1890, s. 10

– PLATINA-BLAD. (i sht i fackspr.) jfr -bläck o. biad 4. BBRZELIUS Brcv 9: 70 (1812).

– PLATINA-BLECK, se -bläck.

– PLATINA-BLOND, adj.

[jfr -blondinj om hår: som har platinans (grå)vita färg; äv. om person: som har dylikt hår. U–T

1932, nr 11248, s. 8 (om Person). sitt hår hade hon färgat platinablont. HEERBERGER Bag 241 (1939).

– PLATINA-BLONDIN. (efter amerikansk eng. platinum blond(ej] jfr -blond. SvD(A) 1933, nr 267, 8. 10.

– PLATINA-BLÄCK.

[jfr t. platinblech]

(i sht i fackspr.) tunn platta l. skiva av platina. BERZELIUS Brev 9: 70 (1812).

– PLATINA-BOETT. jfr boett 1 a. VaruhSTulltaxa 2: 524 (1932).

– PLATINA-BRÄNNARE, r. l. m.

[jfr t. platinbrenner]

i sht med. termokauter vari den del som bringas att glöda består av platina; jfr -spets-brännare. LbKir. 2: 330 (1922).

– PLATINA-BÅT.

[jfr eng. boat of platinum]

(föga br.) tekn. == -skepp. JernkA 1882, s. 523 Därs. 1894, s. 126.

– PLATINA-DEGEL i sht förr äv. -DIGEL.

[jfr t. platintiegel]

(i sht i fackspr.) degel (se dege1, sbst.¹

[PLATINA-DEGEL.ssg 1]

1) av platina. VetAH 1813, s. 199

– PLATINA-ELDDON !!-02, äv. !!-20.

[jfr t. Platinfeuerzeug]

(törr) elddon grundande sig på platinasva::aps ftrmåga att tända vätgas som utströmmar i luften (döbereinerska elddonet). ALMSTRÖM KenTekn. 1: 56 (1844).

– PLATINA-ELEKTROD (i fackspr.) elektrod av platina. -VANBERG o. SILJESTRÖM Årsb VetA 1843–44 s. 107.

– PLATINA-FILTER l. -FILTRUM . (i fackspr., i sht förr) jfr filter 1. JernkA 1881, s. 308

– PLATINA-FJÄLL. (numera bl. tillf.) jfr qäii sbst.², ² d. SCREFFER ChemFörel. 284 (c. 1755).

– PLATINA-FYNDIGHET -'⁰? l. -". jfr fyndighet II b. KJELLIN 863 (1927).

– PLATINA-FÄLLNING. (i fackspr.) jEr fäii- ning 2; särsk. (i shi förr) fotogr. om fällning av platina, erhållen vid platinatoning. 2NF 8: 999 (1907).

– PLATINA-FÄRG. (mera tillf.) för platina utmärkand e gråvit färgnyans. U–T 1938, nr 207, s. 8.

– PLATINA-FÖRANDE. p. adj. om jordlager o. d.: som innehåller platina. BERZELIUS Arsb VetA 1828, s. 196

– PLATINA-FÖRENING. i sht –em. kemisk förening innehållande platina. BERZBLIUS ArsbI-etA 1835, s. 157

– PLATINA-FÖRFARANDE, n.

[jfv t. platinverfahren]

(i sht förr) totogr. om platinotypi. 2UB 10: 355 (1907).

– PLATINA-GAS.

[jfr t. platingas; efter fr. gaz platine]

(om ä. förh.) vätgas l. vattengas som bragtes att brinna i ett nätvärk av platinatråd, varvid platinatråden glödgades o. utsändo ljus; jfr -Uus. LIEDBECK Kem Tekn. 885 (1868). CLEVE KemHlex. (1883).

– PLATINA-GRUVA, r. l. f. jfr gruva, sbst.³ BERZELIUS ÅrsbVetA 1828, s. 196.

– PLATINA-GRÅ. som Lar platinans gråvita (niatta) färg. Dos Passos ig19 139 (1939).

– PLATINA-GRÅTT, n. jfr -grå. – NG PoetRos. 116 (1923).

– PLATINA-HALT, r. jfr hait sbst.¹, ¹. BERZELIUS Årsb VetA 1828, s. 197

– PLATINA-HALTIG. jfr -haIt. BERZELIUS Brev 8: 18 (1806).

– PLATINA-INFATTNING -⁰'⁰. jfr infattning, sbst.² ¹ a. SIWERTZ Varuh. 54 (1926).

– PLATINA-IRIDIUM.

[jfr t. platin–vidium]

(i fackspr.) legering av platina o. iridium. VetAH 1834, s. 86

– PLATINA-JODID. kem. jodvätesyrans platinasalt; särsk. om dylikt salt av fyrvärd platina. BERZELIUS Årsb VetA 1830, s. 147.

– PLATINA-JODUR. kem. föreniRg av tvåvärd platina o. jod. BERZELIUS ÅrsbVetA 1833 s. 145.

– PLATINA-KALK. (†) kem. platinaoxid; jfr kalk sbst.², ⁴. VetAH 1777, s. 325. EKEBERG o. AFZELIUS Nomenkl. 23 (1795).

– PLATINA-KLORID. i sht kem. salt av klorvätesyra där syrans väte utbytts mot fyrvärd platina; ofta om platinaklorvätesyra (kloroplatinasyra). BERZELIUS Brev 11: 98 (1828).

– PLATINA-KLORUR. kemt. förening av tvåvärd platina o. klor. BERZELIUS Arsb VetA 1829, 8. 156.

– PLATINA-KLORVÄTESYRA -'oouo äv. -?⁰⁰'⁰. kem. syra som bildas vid platinas lösning i kungsvatten o. vars molekyler innehålla två atomer väte, en atom platina o. sex atomer klor (jämte sek molekyler kristallvatten). ROSENBERG OorgKemi 534 (1888).

– PLATINA-KONTAKT. tekn. i elektriska reläer l. strömbrytare o. d.: kontakt (se d. o. 1 e B) av platina (i sht förr äv. av annat material). NERÉN HbAut. 1: 27 (1911). DENS. (1930).

– PLATINA-KORN. jfr korn B. SCHEFFER ChemFörel. 285 (c. 1755).

– PLATINA-KÄRL, förr äv. -KÄRIL. av platina. Jernkh 1821, 8. 354.

– PLATINA-LAMPA.

[jlv t. platinlampe, eng. platinum- 1amp (båda i bet. 1)]

[PLATINA-LAMPA.ssg 1]

1) (förr) spritlampa (glödljuslampa) vari en kring vekrn anbragt spiral av platinatråd bragtBs att giöda o. utsände ljus (äv. använd för parfymering av luften i rum, varvid parfynierad sprit användes); jfr -rökiampa. BoupPtVäxjö 1843. BLANCHE Våln. 703 (1847). 2) (†) == -e1ddon; jfr iampa sbst.¹, b a. BERZELIUS ÅrsbVetA 1824, s. 78 EKBOHRN 2: 172 (1868).

– PLATINA-LAVERING. (i sht förr) fotogr. platinotypi varvid fra1ukallningsvätskan pålöres med pänsel; äv. konkret, om platinabild erhållen på dylikt sätt. 2NF (1914; konkret).

– PLATINA-LEGERING. (i sht i fackspr.) JernkA 1821 s. 136.

– PLATINA-LJUS, n. ( platin- 1908. platina- 1898 osv.)

[jfr t. platinlicht]

(förr) glödljus grundande sig på upphettning av ett nätvärk av platinatråd till glödgning i en låga matad med vätgas l. vattengas; jfr -gas. 2UB 1: 598 (1898).

– PLATINA-LÖSNING. (numera bl. tillf.) kem. lösning av platina l. platinaföroaing i ett lösningsmedel. AKERMAN –emTechn. 1: 442 (1832). ASTRAND (1855; om lösning av platinaklorvätesyra). –

– PLATINA-LÖV. (†) platinabläck; jfr -blad. BERZELIUS Res. 26 (1812). BERLIN Farm. 1: 231 (1849).

– PLATINA-MALM. malm (se d. o. II

[PLATINA-MALM.ssg 1]

1) som innehåller platina; jfr -sand. BERZELIUS kemi 2: 415 (1812).

– PLATINA-METALL.

[jfr t. platinmetall, eng. platinum metal]

[PLATINA-METALL.ssg 1]

1) metallen platina. BBEZELIUS Brev 9: 83 (1813).

[PLATINA-METALL.ssg 2]

2) i pl., om (de av likartade fysikaliska o. kemiska egenskaper utmärkta o. i naturen varandra ofta åtföljande) metallerna platina, iridium o. osmium (tanga platinan1etaller) samt palladium, rodium o. ruteniLim (lätta plat–uanietaller); stundom äv. 1 sg., om var särskild av dessa metaller (jfr 1. UB 4: 320 (1873). STAACK Kemi 222 (1931).

– PLATINA-MOR, r. l. m.

[jfr t. platinm'hr]

ke'n. djupsvart pulve1bestående av ytterst finfördelad platina, platinasvart; jfr -svamp. BERZELIUS Arsb VetA 1835, s. 154

– PLATINA-MYNT. (om ä. ryska förh.) SPF 1831, s. 158 -

– PLATINA-NÅL. (i fackspr.) F–M 1: 43 (1806).

– PLATINA-NÄT. (i fackspr.) nät av platinatråd. JernkA 1882, s. 523 =

– PLATINA-OXID. kem. . oxid av platina; särsk.: oxid av fyrvärd platina; förr äv. i sådana uttr. som saltsyrad o. d. plat–nflo1–d, om det mot platinaoxid svarande saltet av saltsyra osv. GADOLIN InlChem. 103 (1798). Saltsyrad platinaoxid. BERZELIUS Kemi 2: 422 (1812). LIUS Ke"iien 2: 735 (1874).

– PLATINA-OXIDUL. kem. oxid av tvåvärd platina; förr äv. i sådana uttr. som saltsyrad o. d. platina- o:eidnl, om det till platinaoxidul svarande saltet av saltsyra 0–v. Saltsyrad platinaoxidul. BERZELIUS Kemi 2: 42: (1812). BERZELIUS Kemien 2: 735 (1874).

– PLATINA-PANNA. (i fackspr.) för tekniska ändamål använd panna av platina. ÅKERMAN KemTechn. 1: 328 (1832).

– PLATINA-PAPPER.

[jfr t. platinpapier, eng. platinnnipaper]

med platina l. platinaförening preparerat papper; särsk. (i sht förr) fotogr. för kopiering anv–nt papper preparerat med ett platinasalt o. ett järnsalt. BERZELIUS ArsbVetA 1824, s. 78 2UB 8: 155 (1900).

– PLATINA-PLÄTER. (i fackspr.) pläter vars överdrag består av platina. ENEBERG Karmarsch 2: 233 (1861).

– PLATINA-PLÄTERING.

[jfr t. Platinplattierung]

(i fackspr.) jfr -pläter. ALMROTH Karmarsch 185 (1838).

– PLATINA-PROV. (i fackspr.) prov varigm en legerings platinahalt undersökes. 2SvUppslB (1952).

– PLATINA-PULVER. pulverformig platina (jfr -mor); törr äv. om pulverformigt platinasalt. RINMAN 2: 278 (1789; om salt). 2UB 10: 355 (1907).

– PLATINA-REMSA. (i sht i fackspr.) jfr -bläck. BERZELIUS Brev 9: 69 (1812).

– PLATINA-RING. om fingerTing. WILHELM Tall. 154 (1919).

– PLATINA-RÄV.

[efter nor. platinarev]

(nytt ord) varietet av silverräv med platinagrått skiRn; åv. om skinn av dylik räv. UNT 1938 nr 207, s. 8 (om skinn). SvD(B) 1939 nr 147 s. 3.

– PLATINA-RÖKLAMPA -ojo.

[jfr t. platinaräucher- 1a"pe]

(förr) == -1ampa l. ALMSTRÖM RemTekn. 2: 215 (1845).

– PLATINA-SALMIAK.

[jfr t. platinsalmiak]

i sht kem. animoniumsalt av platinaklorvätesyra (kloroplatinasyra). BERZELIUS Kemi 2: 253 (1822).

– PLATINA-SALT, n. i sht kern. salt innehållande platina; förr –v. om komplBx syra innehållande platina. GADOLIN InlChem. 103 (1798). SFS 1926, s. 54

– PLATINA-SAND. Ijfr t. platinsand] pl–tinahaltig sand, platinaförande sand. BERZELIUS Ken'i 2: 403 (1812).

– PLATINA-SCHWARTZ, se -svart anm.

– PLATINA-SKED. (i fackspr., i sht kem.) sked jv platina. FKM 1: 60 (1806).

– PLATINA-SKEPP.

[jfr t. platinschffvhen]

tekn. båtliknande behållare av platina, använd för upphettning av ett i behållaren placerat ämne i en gas (inuti ett rör) l. för vägning av smärre kvantiteter av ett ämne o. d.; jfr -båt. JernkA 1874, s. 153

– PLATINA-SKÅL. (i fackspr.l jfr -degel. BERZELIUS Brev 9: 81 (1813).

– PLATINA-SOLUTION. (†) kem. = -iösning. VetA H 1777, 8. 319. JournManu– 1: 182 (1825).

– PLATINA-SPEGEL.

[jfr t. platinspicgel]

spegel med (på glasets framsida anbragt) folie av platina; äv. i fackspr. al11:aännare, orh gpeglande hinna av platina. UB 4: 522 (1873). 2–T 24: 179 (1916).

– PLATINA-SPETS. (i fackspr.) spets l. udd av platina. BERZELIUS Brcv 9: 38 (1808; På platinatråd).

– platinaspets-brännare, r. l. m. i sht jned. termokauter med platinaspets; jfr -brännare. LbKir. 2: 322 (1922).

– PLATINA-SPINK. (†) platinaali fall. JernkA 1828, l: 141.

– PLATINA-SPINT. (†) == -spink. ALMROTH Kem. 215 (1834).

– PLATINA-SPIRAL. (i fackspr.) spiral av platinatråd. BERZELIUS ÅrsbVetA 1824, s. 70

– PLATINA-STÅL. (†) legering av platina o. stål. JernkA 1846, s. 330 -

– PLATINA-STÄMPEL. kontrollsttmpel som påsättes arbete av platina. 2SvUpPslB (1952).

– PLATINA-SULFID. kem. kemisk förening av svavel o. platina (särsk. fyrvärd platina). KEYSER Kemien 2: 735 (1874).

– PLATINA-SVAMP. kem. amorf, porös, finfördelad platina erhållen gm glödgning av platinasalmiak. BERZBLIUS Årsb VetA 1824 s. 72.

– PLATINA-SVART, n.

[jfr t. platinsch'oarz, erg. platinum-black, fr. noir de platine]

kem. platina:aor. ALMSTRÖM KemTekn. 1: 277 (1844). Qnm. Ordet har tidigast anträffats i den t. formen piatina-schwartz. BERZELIUS ArsbVetA 1842 S. 82.

– PLATINA-SYRA, r. l. f.

[jfr t. platinsäure, eng. platinic acid]

kem. hydroxid av fyrvärd platina. 2NF 21: 1037 (1914).

– PLATINA-TON, r. l. m.

[jfr t. platinton]

särsk. (i sht förr) fotogr. färgton hos platinabild l. platinatonad bild. Roosv AL Schmidt 223 (1896).

– PLATINA-TONA. (i sht förr) fotogr. tona (fotografisk bild) i platiRabad; i sht i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Platinatonade tonade gilfverbilder. RoosvAL Schmidt 272 (1896). ÖSTERGREN (1935: platinatona).

– PLATINA-TONBAD 'o? l. -'20

[jfr t. 1atintonbad]

(i sht förr) fotogr. jfr -bad FotogrT 1890 s. 61.

– PLATINA-TONING.

[jfr t. platintonung, eng. platinum toning]

(i sht förr) fotogr. jfr -tona. SD(L) 1895 nr 115 8. 6.

– PLATINA-TRYCK.

[jfr t. platindruck]

(i sht förr) fotogr. platinotypi. FotogrT 1890, s. 9 FotogrHb. 667 (1942).

– PLATINA-TRÅD. (i sht i fackspr.) BERZELIUS Brev 9: 37 (1808).

– platinatråds-ögla, förr äv. -yggia. (i fackspr.) åv.: så stor mängd av ett ämne som rymmes i en ögla av platinatråd; jfr -ögia. ASScT 18: 302 (1891).

– PLATINA-UPPLÖSNING -ouo. särsk. (†) = -lösning. RINMAN 2: 277 (1789). BERZELIUS Kemi 2: 300 (1822).

– PLATINA-VALP. unge av platinaräv. SvD(B) 1939, nr 147, s. 10.

– PLATINA-VÄV. (i fackspr., numera föga br.) fint nätvärk av platinatrQd. SvT 1882, nr 14, s. 2. TT 1871, s. 106

– PLATINA-ÖGLA

[jfr t.platinöse]

= -tråds-ögia. BERZELIUS Arsb VetA 1830, s. 26 LAHT 1915, s. 31