BACK bak⁴, sbst.¹, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. (bl. i bet. 1) BACKE bak³e², sbst.¹, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.

[jämte d. bakke, bricka, matbunke, af nt. back (mnt. bak), f., l. af holl. bak; jfr eng. back (bac), bryggkar, färja, pråm, fr. bac, o. senlat. bacca, vattenbehållare; jfr äfv. BÄCKEN samt BACKA, sbst.¹ ordets etymologi är oviss; i allm. har det ansetts vara af keltiskt ursprung. Se för öfr. LITTRÉ, VRIES, TAMM. – Formen backe har kanske lånats från d., där den uppstått gm ombildning efter det inhemska bakke, motsv. BACKE, sbst.³]

[BACK.sbst1 1]

1) (i sydligaste o. sydvästra Sv.) skifva (helt o. hållet l. delvis) försedd med uppstående kanter; låda, tråg l. ho med jämförelsevis ringa djup; behållare. Updiupadt Arbete, såsom Backar, Kettel-Ämnen, med flere icke fullfärdige Arbeten. Taxa ö. Sjötull. 23 Sept. 1782, s. 14. Backarne (i hvilka torfven ältas) göras 30 fot långa, 12 fot breda, 10 à 12 tum höga. LAT 1876, s. 373. Lifslefvande ål, som förvaras i backar. M. RUBENSON i GHT 1896, nr 229 s. 2. jfr BRUKS-, BRÖD-, DISK-, FORM-, KLÄD-, KUL-, MURAR-, MURBRUKS-, PISS-, SKUR-, SKÖLJ-, SLASK-, SPOTT-, TJÄR-, VATTENBACK(E) m. fl. – särsk.

[BACK.sbst1 1.a]

[jfr holl. regenbak]

(†) vattenbehållare. Taket (är) så giordt at alt Regnwatten (som) therpå faller, kan på sijdorna eller i hörnen vndfås (dvs. upptagus) .. neder i giorde Backar eller kastor. RISINGH Landb. 36 (1671).

[BACK.sbst1 1.b]

b) (i Finl.) om låda af ringa djup med högt handtag använd af timmermän osv. att förvara verktyg i. jfr SPIK-, TIMMERMANS-BACK.

[BACK.sbst1 2]

2) sjöt. matbunke (för ett visst antal af besättningen å fartyg). Back är .. en bunke hvarutur et fatlag af 5 eller 7 man äta. DALMAN Sjölex. (1765). Innan det blåses till skaffning skall .. (undre batterimaten) undersöka backarne, se att de alla äro rene och i godt stånd. PLATEN Örl. 1: 113 (1836). CARLÉN Skugg. 2: 267 (1865). KONOW (1887). – jfr MAT-, SKAFF-, SKAFFNINGS-BACK.

[BACK.sbst1 3]

[jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. eng. mess o. fr. plat]

(knappast br.) sjöt. i öfverförd bet.: grupp af besättningen (på ett fartyg) som intager sina måltider tillsammans; backlag. RÖDING 1: 220 (1794).

[BACK.sbst1 4]

[jfr motsv. anv. i d. o. holl.]

(numera knappast br.) sjöt. plats (urspr. mellan två kanoner) där ett backlag uppehåller sig o. har sina hängmattor uppslagna. RÖDING 1: 221 (1794). Back, stält der ett matsällskap om bord har sina kistor. DELEEN (1806, under birth). Back, backsrum, (plats emellan två kanonportar). JUNGBERG (1873).

Ssgr :

– (2) BACK-KAMRAT ³~⁰². jfr B. LUNDELL (1893).

– BACK-LAG, se d. o.

– BACK-RUM ~². (föga br.) == BACK 4. UGGLA Sjölex. (1878, under berth). jfr B. – (1; se språkprofvet från LAT)

– BACK-TORF ~². HOLMBERG Bohusl. 2: 223 (1843). Stick-, back- och maskinälttorf produceras (i Holland). Tekn. tidskr. 1886, s. 46.

– (2, 3, 4) BACKS-KAMRAT ³~⁰², som äter ur samma back. WIDEGREN (1788). Naut. ordb. (1840). Back(s) kamrat. LUNDELL 1893.

– BACKS-LAG ~². == BACKLAG.

– BACKS-MÄSTARE ~²⁰⁰. (knappast br.) förman för backlag. RÖDING 1: 221 (1794). DELEEN (1836, under backmeister). JUNGBERG (1873). jfr BACKLAGSMÄSTARE.

– BACKS-POJKE ~². (knappast br.) yngste man i backlag. RÖDING 1: 222 (1794). DELEEN (1836, under backjunge).

– BACKS-RUM ~². (föga br.) jfr A. JUNGBERG (1873).