BACKUS bak⁴us, i senare tid i lärd framställning äfv. BACKOS bak⁴os, m.; gen. Backus', äfv. Backos'. l. (i sht i vissa stående förb.; se nedan) Backi. I ä. tid hade ordet, fullständig lat. böjning.

[af lat.

Bacchus. gr. Βάκχος] i den grekiskromerska mytologien förek. namn på vinets m. m. gud, äfv. (med ett annat grekiskt namn) kallad Dionysos. – särsk.

[BACKUS .a]

a) (mindre br.) i uttr. Backi staf, tyrsus. WESTE 1807.

[BACKUS .b]

b) mer l. mindre bildl., ofta om moderna förh., i en mängd uttr, i hvilka Backus framstår ss. dryckenskapens gynnare o. patron. Här bullrar Bacchus Folk. LUCIDOR Hel. F 4 b (1672). (Det ställe) ther Bacchi Tunna rinner. SPEGEL Guds verk 88 (1685). Just den, som Bacchus flyr, är mest i honom kär. BELLMAN 1: 123 (1770). Förf(attaren), som icke är någon vän .. af den bränvinsstinkande Bacchus. PAIJKULL. Isl. 102 (1866). – särsk. (jfr ssgrna)

[BACKUS .b.α]

α) Backi bröder, män, söner, hjältar osv., dryckesbröder o. d. Swälljare, Ölholkar, Bacchi Bröder. / Wjin-svampar. SPEGEL Guds verk 123 (1685). Bacchi riddare. BELLMAN 1: 123 (1770). Skål, Bacchi män och qvinnor! DENS. 3: 181 (1790).

[BACKUS .b.β]

β) Backi präst, krögare. STAHRE Vindspel 62 (1878).– Backi prästinna, krognymf. Bacchi Prestinnor, anförda af Ulla Winblad. BELLMAN 1: 121 (177O).

[BACKUS .b.γ]

γ) Backi saft(er) l. gåfvor l. håfvor, vin(er), rusdryck(er). DALIN Vitt. 5: 268 (c. 1753). Alla känslor hämta föda / Utaf Bacchi safter röda. BELLMAN 1: 89 (1769). Sönd.-nisse 1885, s. 198.

[BACKUS .b.δ]

δ) Backi tempel osv., krog, värdshus. Bacchi gårdar. BELLMAN 2: 76 (1777). ENEROTH Hyskor 23 (1886).

[BACKUS .b.ε]

ε) dyrka l. älska Backus, egna Backus sin dyrkan, rumla, vara rumlare. Vi Bacchus dyrka sku, i fulla fjorton dar. BELLMAN 1: 86 (1769). JOHNSON Lätt gods 72 (1893).

Ssgr:

(jfr ofvan b α-δ):

– BACKI-BRODER ³⁰~²⁰ l. -BROR ~². älskare af glaset: dryckesbroder. Några muntra Bacchibröder. E. MALLÉN (1829) enl. LUNDIN G. Sthm 76. WECKSELL Dikt. 134 (c. 1861). WENSTRÖM (1891).

– BACKI-FEST ~². dryckesgille. CARLÉN Prof. 29 (1840, 1870)

– BACKI-HJÄLTE ~²⁰. dryckesbroder. Slagna Backi-hjältar, redlöst berusade personer.

– BACKI-KVINNA. (†) backant. De .. (skakade) sit upslagne här som Traciske Bachi-qvinnor. EHRENADLER 280 (1723).

– BACKI-LAG ~², n. dryckeslag. WESTE (1807). HAHNSSON (1884).

– BACKI-SAFT ~². WESTE 1807.

– BACKI-SON ~². dryckesbroder. BJÖRKMAN (1889).

– BACKI-STAF ~². tyrsus. WIKFORSS (1804, under bacchusstab). BJÖRKMAN (1889).

– BACKI-SÄNG ~². dryckesvisa. BJÖRKMAN (1889).

– BACKI-TEMPEL ~²⁰.

[BACKI-TEMPEL.ssg 1]

1) tempel helgadt åt Backus.

[BACKI-TEMPEL.ssg 2]

2) bildl.: krog, värdshus o. d. BECKMAN Amer. 1: 145 (1883).

– BACKUS-DYRKAN ³⁰~²⁰.

[BACKUS-DYRKAN.ssg 1]

1) dyrkan af Backus; Backus-kult. Den hemliga Bacchus-dyrkan (i Rom), de s. k. Bacchanalienia. R. TÖRNEBLADH hos WALLIS Verldshist. 2: 231 (1876).

[BACKUS-DYRKAN.ssg 2]

2) rummel, pokulerande. LUNDIN G. Sthm 62 (1880).

– BACKUS-FEST ~². ARVEDSON Myt. lex. 158 (1834). RYDBERG Rom. d. 91 (1882).

– BACKUS-FIRANDE ~²⁰⁰. adj. Ill. Sv. 1: 91 (1882).

– BACKUS-KULT ~². == -DYRKAN. V. KNÖS i NF 1: 1404 (1876).

– BACKUS-MYSTERIER ~⁰²⁰⁰. pl. R. TÖRNEBLADH hos WALLIS Verlds hist. 2: 231 (1876).

– BACKUS-MYT ~².

– BACKUS-TYP ~². Bacchustypen utbildades of den yngre attiska (bildhuggar)skolan, främst af Praxiteles. V. KNÖS i NF 1: 1404 (1876).

(bl. i fråga om antika förh.):

– BACKOS-FEST ³⁰~² MELIN Gr. lex. 1845; under βακχεία).

– BACKOS-PLANTA ~²⁰. vinranka. RUNEBERG 5: 124 (1863).

– BACKOS-PRÄST ~². MELIN Gr. lex. (1845, under βάκχειος). AHNFELT Verldslit. 1: 477 (1875).