BADD bad⁴, n.; best. -et; pl. ==. [jfr sv. dial. badd (
RIETZ); sannol. uppkommet af BADDA; jfr äfv.
TAMM. De skilda bet. som
badd o.
BADDA antagit hafva (särsk. inom folkspr.) motbilder i BAS o' BASA]
(i allm. mer l. mindre hvard.) [BADD 1]
1) numera knappast br. till BADDA 1, 2: baddning (se d. o. 1. jfr ALMQVIST (
1842). – (
föga br.)
konkret, om vätska l. omslag o. d. hvarmed man baddar; äfv. om den myckenhet (vatten o. d.) som åtgår till en baddning. ALMQVIST (
1842).
DALIN 1850.
Svålen öfvergjutes med ett eller annat badd sjudande vatten. Sv. red-dej. enl. KINDBLAD (
1867). – oeg. om stark svettning; jfr
BAD 1 b β.
Stark rörelse med badd af svett. THORILD 4: 196 (
1795).
WESTE 1807. jfr
SVETT-BADD.
[BADD 2]
2) till BADDA 4. tekn. utsättande för stark värme l. ånga o. d. HOPPE (
1892).
[BADD 3]
3) mindre br. till BADDA 7: (stark) hetta; solbadd; baddning af solen. ALMQVIST 1842.
Han fick ett dugtigt badd, ty han stod två timmar i solen. DALIN (
1850).
De utsattes i flera timmar för den brännande solens badd. PALMBLAD († 1852) enl. KINDBLAD (
1867).
HOPPE (
1892).
[BADD 4]
4) numera föga br.) om fiskar, i uttr. gå upp i badd == BADA 4. Vid .. flera låggrundta ställen (i Hjälmaren) .. blifver sommartiden .. (en) myckenhet Gös-ungar fångade, då de pläga gå up i badd. UGGLA Intr. i VetA 1786,
s. 28.
MÖLLER (
1790,
under badda).
[BADD 5]
5) föga br. till BADDA 8: blötning (af regn), öfversköljning, spolning. Vi fingo ett dugtigt badd, ty det hällregnade. DALIN 1850.
[BADD 6]
6) [jfr sv. dial. badd samt ba (motsv. BAD)]
(
numera föga br.)
till BADDA 9: stryk, bas, smörj, dask, pisk. ALMQVIST 1842.
Gifva någon dugtigt med badd. DALIN (
1850).
BJÖRKMAN (
1889). jfr: Badd .. (pop.) .. choc, attaque, assaut, bourrasque.
WESTE 1807. – kok stryk. Han tålde väl än ett badd.
LIVIJN 1: 348 (
1824).
Jag kunde hitta på att få mig ett badd, när Jag kom hem, och hade talat om att Skubbetorps-grinden var sönder. ALMQVIST Tre fruar 2: 121 (
1842).
[BADD 7]
7) [jfr sv. dial. badd; med afs. på bet.-utvecklingen jfr HUGG, SLAG]
(
numera föga br.)
till BADDA 10: tidrymd af ansträngdt arbete; gång, sträck, kör; jfr BAS NORDBERG 1: 577 (
1740). Ἱππικὸν .. hos Plutarchus, är en längd, som en Häst, uti et badd, kunde löpa.
NICANDER Præs. i VetA 1776,
s. 113.
Ännu et badd, encore un coup. WESTE 1807.
Låta gå i ett badd. ALMQVIST 1842.
DALIN 1850. jfr
NOREEN Ordb. öfv. Fryk. (1878, under ba). – jfr
IMMERBADD [BADD 8]
8) [sannol. bildadt i anslutning till dels fsv. sta (dvs. utstå) et badh (se BAD 3), dels uttr. låta basa, låta gå o. d.]
(
†)
i uttr. låta stå badd == låta (det) badda (Se BADDA 11). Ey halp thå roope, bijde äller wände, / Wth(a)n loot stå badd, thet galt mäst at ränne. Polit. vis. 219 (från 1601).
Ssgr Några af här upptagna ssgr (särsk. de under B) äro sannol. bildade omedelbart af BADDA, möjl. dock med anslutning till badd.
A
– (
4)
BADD-FISK. (
†)
== BAD-FISK. Den på grunden varande Sol- och Badd-fisk. SCHULTZE Fisk. 132 (
1778).
Uppr. fisk. 44 (
1847,
1867)
– (jfr
BADDA 3)
BADD-GRYTA. (
†)
Barcken .. kokas i en stor baddgryta med litet hö och vattn. S. CHYDENIUS hos TROZELIUS Rosensten 245 (
1752).
– (jfr
BADDA 2)
BADD-KRYDDOR, pl. (badde-
LIND) (†) aromatiska örter som användas till (varma) omslag; fördelande kryddor.
LIND (
1749).
MÖLLER (
1790).
HEINRICH (
1814). jfr
BAD-KRYDDOR,
-ÖRTER.
– (jfr
BADDA 4)
BADD-LUKT ³~². (föga br.)
På det att vidjornas baddlukt må till vintern hinna afdunsta. HAHR Jagt 166 (
1866).
– (jfr
BADDA 2)
BADD-PÅSE.
( badde-) (
†)
jfr BAD-PÅSE. LIND (
1749).
– (jfr
BADDA 4)
BADD-VIDJA ~²⁰. (föga br.)
Baddvedjor af granqvistar. GREIFF Jagt 36 (
1821,
1828).
jfr: Trodargard .. Baddewidegård. VERELIUS Ind. 258 (
1681).
B