PLÅSTER plos⁴ter, n.; best. plåstret; pl. – ; pl. best. plåstren (Hildebrand SagNat. 31 (1650) OSv.) i. plåsterna (NYBLffUs Pharm. 240 (1846) osv.). (plaster 1571– i676. ploster 1674– c. 1809. piåster 1536 osv.) Plaster; jfr d. plaster, isl. pl–str, fsax. plästar (mlt. Pl–ster), fht. F(h)lastar (t. pflaster), feng. (0. eng.) Plaster; av mlat. plastrun', av lat. emplastrum, av gr. ἔμπλαστϱον, till ἐμπλάσσω, stryker på, av vi (se 1, prep. o. adv.), o. πλάσσω, formar, danar (se PLASTISK).– jfr PIASTER] 1)för utvärtes bruk avsett läk(amedel som vid vanlig temperatur är mer l. mindre hårt, men som vid uppvärmning till kroppstemperatur blir mjukt o. klibbigt (utan att sniälta) o. lätt häftar vid huden; äv. med inbegrepp av tyg l. skinn o. d. varpå dylikt läkemedel är utbrett; stundom i utvidgad anv., om ämne l. preparat av likartad beskaffenhet utan medicinsk användning; utom i fackspr. numeri företrädesvis om avskuret stycke av tyg l. skinn o. d. som bestrukits (l. fabriksmässigt prepa rerats) med ett vid huden häftande ämne (med l. utan tillsats av medicinskt värksamma beståndsdelar) o. som användes för att fasthålla förband l. skydda sår l. på annat sätt gagna läkningen av skadad l. sjuk kroppsdel; jfr SALVA Lägga plåster på ett sår (jfr 2 a). Hwarkin krydde eller plåster helado then1 (dvs. 1sroels barn) vtan titt ord herre. SallVå-sh. 16: 12 (öv. 1536). sedan blandningen (av brunsten o. bomo–-a) kallnat, hade Brunstenen löst sig upp och blifvit plåster. VetAH 1774 s. 178. (Sv.) Plåster . . i ansigtec: (lat.) splenium. LINDFORS (1824). Ett slags plåster mot svullnader och sår bereda Lapparne . . af den mellersta delen af björknäfyer, hvilken haif-förbränd knådas med grankåda till plåsters konsistens. DBSEN LaPPl. 174 (1873). SFS 1938, s. 1750. – jfr AMMONIAK-, BECK-, BEN-, BLY-, BRÄNN-, BRÖST-, DRAG-, FLUG-, FLUSS-, FONTANELL-, GALMEJ-, GIKT-, GUMMI-, HARTS-, HEL-, HONUNGS-, HÄFT-, KAMFER-, KYL-, KÅD-, LEN-, LIKTORNS-, LÄKE-, MAG-, MJÄLT-, MODER-, MUSCH-, VAX-PLÄSTER m. fl. – sarsk. a) i ordspråk. Läkaren gör aldrig så goth plaster, at the kunna läkia all såår. SvOrds. B 4 b (1604). Skarpt plåster läker bäst. GRUBB 722 (1665). Sådant Såår, sådant Plåster. DENS. 779. Intet plåster finnes för ett kränkt och såradt sinne. GRANLUND OrdsPr. (c. 1880). b) i uttr. engelskt plåster, se ENGELSK, adj.¹ a.

[PLÅSTER 1.c]

c) i uttr. mognande plåster, se MOGNA, v 1II 2 b.– jfr MOGNANDE-PLÅSTER.

[PLÅSTER 1.d]

d)

[jfr t. 'oeisse salbe, äv. i bildl. anv., o. nylat. unguentum alOum, salva av olja, vax o. valrav]

i uttr. vita plåst?-et, om ett förr ss. universalmedel använt plåster; nnniera bl. i jäniförelser l. i bildl. anv., oru sak l. förhållande som blott skenbart fyller en funktion (o. som egentligen icke har rign värkan) l. om person som saknar förmåga l. inflytande; särsk. i sådana uttr. som vara (så)sonz vita plåstret l. –ara (rena ra'na) vita plåstret, vara till blott för syns skull, vara utan yärkan, göra varken till l. från, sakna (all värklig) betydelse, vara kraftlös l. oduglig l. menlös l. intetsägande. ESCHRÖDERHEIM (1777) i MoB 6: 6 (i br1d). (oen märgelartade järnmalmen) liknade utanpå det hvita Plåstret. RINMAN järnH 733 (1782). Den elastiska paragrafen . ., hvilken, liksom det hvita plåstret, kan läggas på alla slags brister. AB 1830, nr 3, s. 3. De, som känna . . (den till statsråd utnämnde), säga, att han är såsom hvita plåstret. LILJECRONA RiksdKnl. 158 (1840). om det var en karl med vyer, en produktiv kraft, som kunde användas till nånting! Men det är ju rena raR1a hvita plåstret. NORDSTRÖM Landsortsb. 265 (1911). DN(A) 1951, nr 84, s. 7 (om progran'Punkt i radio).– jfr (†) : (Sv.) vara sora hyita plåstret: (lat.) in sinu semper gaudere, corara laudare. LINDPORS (1824). e)(†) i utvidgad aRv., om laFer av ympvax som anbringas över ympstäile på träd. ROSENHANE Oec. 105 (1662).– jfr TRÄD-PLÄSTER. 2) i jämförelsei o. i bildl. aHv. av 1 (jfr 1 a, d); i sht om s–k l. förhållar1de so1:a tjänar till bot l. hjälp. Ja David haar ej wist it bättre Plåster bruka (än bönen) / När Undersåterna så plötzligt blefwe siuka / Af Pestilentzens Gift. SPEGEL GW 79 (1685). (Att några vanartiga skolpojkar fingo stryk) hade waret ett helsosarupt plåster och kostel. cur för deras siukdom. VDAkt. 1711, nr 257.– jfr DRAG-, MAG-, SAMVETS-PLÅSTER. – särsk. a) om behandling l. gåva sora är avsedd att utgöra tröst l. gottgörelse efter genomgångna vedermödor l. lidna oförrätter o. d.; särsk. i sådana uttr. sora ge ngn ngt l. få ngt (så)som plåster på såret (l. såren), läyya l. vara l. få plåster på såret (l. såren). När nästa gång Martha gaf honom sin smörgås som plåster för de rapp, han fått, sade Amos (osv.). CEDERSCHLÖLD Riehl 1: 89 (1876). VFl. 1933, 8. 2 (: vara . . plåster på såret). som plåster på såren erhöll . . (StarhemSerg, som rörgäves hoPpats att bli förbundskansler) högsta öv erinseendet över säkerhetsväsendet. SvB(A) 1934, nr 204, 8. 4. b) med tanke på plåsters förmåga att klibba fast vid huden. (Gubben Adel) rörde sig med excellenser och grefvar, och drottning Desideria satt som ett plåster på hans tuDga. ENGSTRÖM 2Bok 43 (1909). Far man –n till Baro–sund en söndagskväll och dansar, så kletar skjortan som ett plåster vid kroppen. BARTHEL Barstena 103 (1933). c) (†) smicker, lismeri. FORSIUS Fosz 335 (1621; 1t. orig.: plaster; WEIGERE: Plaster). 3) (†) gips; anträffat bl. i ssgn PLÅSTER-KALK.

(i allra. till 1):

– PLÅSTER-BAGGE.

[jfr d. plasterbiHe, t. Pflasterkäfer]

(†) zool. spansk fluga (se fiuga 1 c); jfr bagge, sbst.² Rebau NatH 1: 597 (1879).

– PLÅSTER-BEREDNING.

KIELLBERG KonstnHandtv. Tenn. 3 (1753).