PLÅT plå⁴t, sbst.¹,
r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (G1R 5: 103 (1528) osv.) ((†)
-er (möjl. äv. att hänföra till sg.
plåta) G1R 4: 50 (1527), KNÖPPEL Legrand Vän 4 (
1743)) - förr äv.
PLÅTER,
m.; förr äv.
PLÅTA,
r. l. f.; best. -an: pl. -or (HSH 37: 67 (1554: Rör plåttor), RP 4: 91 (1634)) l. -er (se ovan). ( blot 1550 (: Jern blotar). bloth 1550 (: jernnblothar). piat 1551 (: Plathe bly)–1745 (: salpanplat). plot 1541–1625 (: plotekopparen). plåt 1527 osv. plåta 1555 (: Låsepltor), c. 1645 (: Jernplåta)–1738 (: plåtan; möjl. tryckfel för plåten). plåter, sg. 1555 (mO-1. pl.), 1638 (: een garaull jernplåter)–1665 (rimmande med wååter). plått 1551 (: Plått Lapper)–1722. plåtta i554 (: Rör plåttar)–1626) [fsv.
plata, bröstharnesk; jfr fd.
plathe (d.
plade), nor.
plate, nor. dial.
plaata, isl.
plata, plåta; sannol. av mlt. (o. lt.)
plate (se
PLATA, sbst.l).– Jfr
PLATINA,
PLATT, sbst.I,
PLATTA, sbst.² PLAT, sbst.²-S,
PLÄTER]
[PLÅT.sbst1 1]
1) gm smidning i1nder hammare l. gjutning l. (numera vanl.) gm valsning framställd jämntjock skiva av smidbar metall (med sådana dimensioner att längden o. bredden väsentligt överträffa tjockleken), utgörande ett i handeln gängse halvfabrikat; äv. koll. o. ss. ämnesnamn; i icke fackruässigt språk stundom pregnant, om järnplåt; jfr BLAD 4, BLECK, sbst.S 1 med Gm., FOLIE, sbst.i l. Galvaniserad plåt, förZinkad plåt (jfr GALVANISERA 2). Rorrngerad plåt. Perforerad plåt. G1B 4: 50 (
1527). En vatnhammar til att vdreckia plåtar och stafflser
(dvs. stångj-ärn).
Uärs. 5: 103 (
1528).
Copparren jeller plåttan alla högst 65 dal(e)p. OxBr. 11: 547 (
1626).
(pansar) tillverkas i stora plåtar om 10 – 15 cm. tjocklek.
BUSCH Fästn. as (1888). En blomsterurna af gulmålad plåt. Red1VordM 1910, s. 17 Zink användes i forra av plåt och bleck till baljor, diskbänkar, taktäckning 'n. ru. STARCK Kemi 159 (
1931). – jfr
BESSEMER-,
BLY-,
BLÄCK-,
GJUTSTÄLS-,
GLANS-,
GULD-,
JÄRN-,
KITTEL-,
KOMPOUND-,
KOPPAR-,
LÄS-,
METALL-,
MYNT-,
MASSINGS-,
NICKEL-,
PANSAR-,
SILVER-,
STÅL-,
SVART-,
TAK-,
TENN-,
TUNN-,
ZINK-,
ÅNGPANNE-PLÅT m. fl. – särsk.
[PLÅT.sbst1 1.a]
a) i uttr. ungersk plåt; i fråga om ä. förh. sårsk. om ett slags kopparplåt. STIERNMAN Com. 1: 369 (
1591).
Så hafwe . . (delägarna i Kopparkompaniet) sigh förplichtet at låte slå all Knpperen i Vngerske Plåter. Bärs. 925 (
1625).
2 VittAII 23: 431 (
1857, 1863;
om förh. c. 1800). jfr: Giäller nu Ungerske kopparplåtar 52 a 53 gylden centnern, Suänska plåtar i form aff Ungerska 64
a 6– gyllen 100 g.
OxBr. 11: 638(1633).
[PLÅT.sbst1 1.b]
b) i uttr. norsk plåt; förr särsk. om ert slags tjock takplåt; jfr PLÅTSLAGAR-PLAT. RINMAN Jernförädl. 107 (
1772).
[PLÅT.sbst1 1.c]
c) i uttr. svart plåt o. d.: (varmvalsad) järnplåt soui på ytan har ett oxidskikt; jfr BLECK sbst.S 1 b B, SVART-PLAT. RINMAN (
1789).
Svart och galv(aniserad) . . plåt. SvTeknUPPslB 2: M 13 (
1939).
[PLÅT.sbst1 2]
2) för visst ändamål avsett o. format stycke av plåt (i bet. 1; äv. om arbetsstycke av plåt; äv. i utvidgad anv., om ett föremål som till utseende l. användr1ing erinrar om ett föremål av plåt; jfr 3, 4. Några plathar att beslå slädhar medh. G1R 28: 569 (
1558); jfr l. Jackor
m(ed) plåther beslagne – S.
ArkliR 1564, avd. 7. I regeln består inre eldstaden
(på lokomotiv) af tre plåtar, nämligen tubplåten och bakgafveln . . samt mantelplåten.
LUNDBERG Lok. 37 (
1902).
De förut i passande format tillklipptii plåtarna placeras i verktyget mellan de båda justerbara stållinjalerna. DAHL nIodPressverkt. 2: 111 (
1937).– jfr
BORDLÄGGNINGS-,
BOTTEN-,
BRÖST-,
BÖSS-,
FORM-,
FÖRSTÄRKNINGS-,
GAVEL-,
GEHÄNG-,
GRUND-,
HJUL-,
HÄRD-,
HÖRN-,
INSATS-,
JORD-,
KAKELUGNS-,
KLINK-,
KNÄ-,
KUP-,
KÖLSVINS-,
LÄS-,
MELLAN-,
SKARV-,
SKYDDS-,
TAK-,
TRÄ-PLÅT m. fl. – särsk.
[PLÅT.sbst1 2.a]
a) [fsv. Plata]
(
numera bl. om ä. förh. i ssgn BRÖST-PLÄT) harnesk; anträffat bl. ss. förled i ssg1-, t. eX.
PLÄTE-NAGEL o.
PLÄTSLAGARE o. ss. senare led i ssgn
BRÖST-PLÅT: förr äv.
[missuppfattning av fsv. plataÅ : sköld.
DE (sköldar) som så ofta omtalas i Rim-Krönikan . . under
namn af plåtar, lär haf va varit af
järn eller Koppar.
1VittAH 1: 148 (
1755).
Plåt . . (dvs.) Ett 81ags fordom bruklig sköld af jern eller knppar. DALIN (
1855).
jfr: Plåt . . (sköld). -ANNELIN (
1921).
[PLÅT.sbst1 2.b]
b) om parerplåt (på värja l. sabel o. d.). PORATH Pal. 2: K I b (
1693).
DALIN (
1855).
Fran plåten (på karolinska kavullerivärjor) utgå rak främre och bakre parerstång. Sv VaPSA 1934–37, s. 38. – jfr PARER-, VÄRJ-PLÅT. [PLÅT.sbst1 2.c]
c) (på föremål, vägg o. d. fäst mindre) plåtskiva försedd med inskrift l. eniblem o. d.; äv. i utvidgad anv., ora liknande skiva av annat niaterial. 2RARP 11: 415 (i739; om adelsmans vaVen- sköld på Riddarhusets vägg). Om man . . läser de små plåtar, som skruvats fast framtill i bussarna.
SDS 1952,
nr 23, 8. 6.– jfr
NAMN-,
NUMMER-,
PORS- LlNS-,
VAPEN-PLÅT ra. fl. – särsk. (numera bl. tillf.): med erablem o. d. försedd liten plåtskiva anbragt på uniformspersedel (i sht på huvudbonad). Tillåtes Fraktmästaren med den öfrige Betieningen
(vid fraktvagnskantoret), at på sig bära en plåt rued Vårt höga namn inbundet.
PH 10: 534 (
1776).
AHLSTRÖM Eldsl. 367 (
1879). –-
ReglArm. 1889, Bil.
s. 118. jfr
MÖSS-,
NAMN-,
SCHAKÄ-PLÅT m. fl.
[PLÅT.sbst1 2.d]
d) i sht
boktr. o.
konst. om plåtskiva avsedd l. använd till gravering l. etsning; äv. i utvidgad anv., om annan platta varav vid (bok)tryckning avtryck tages (jfr t. ex. STEREOTYP- PLnT). SCHFLCK VittA 4: 405 (
i handl. fr. i736). Omtrycken
(av kartor) från
1578 års plåtar.
NORDENSKIÖLD PerDlus 159 (
1897).
FRÄNDBERG 93 (1935; om stereotypplåt). SFS 1941, a. 187.– jfr
DJUPTRYCKS-,
FÄRG-,
GRAVER-,
HÖG-,
KART-,
KOPPAR-,
KOPPAR-,
TRYCKS-,
STEREOTYP-,
TRYCK-PLÅT n1. fl.
[PLÅT.sbst1 2.e]
e) brygj. i kölna: platta av perforerad järnplåt varpå malt torkas, torkplåt; äv. i utvidgad anv., om dylik anordnin; av flätad järntråd; jfr KÖLNA sbst., 2. Mälthus med plåtar till 3 tunnors tårkande. BARCHÆUS LandthHall. 35 (
1773).
LINDBERG Svagdr. 46 (
1892).– jfr
KÖLNE-,
MÄLT-,
TORK-PLÄT.
[PLÅT.sbst1 2.f]
f) för gräddning av bröd avsedd skiva av järnplåt (stundom med upphöjda kanter), bakplåt; äv. om dylik skiva för stekning o. d.; stundom i utvidgad anv. ss. måttsord: så myc ket (av ett bak l. dyl.) som rymmes på en sådan skiva. Hon bakade tre plåtar peppar- kakor. ArOB 26 (
1887).
Om ditt offer är ett spi8offer, som tillredes på plåt så skall det vara af flnt mjöl tosv.). 3–Ios. 2: 5 (öv. 1893; äv. i Bib. 1917). Bageri raed sexton plåtars ugn. PT 1911,
nr 192 A,
s. 3.
Stkokb. 15 (
1940). –jfr
BAK-,
GRÄDD-,
KAK-,
STEK-PLÅT m. fl.
[PLÅT.sbst1 2.g]
g) el.-tekn. om metallskiva avsedd för alstring av elektrisk ström i galvanisk stapel l. galvaniskt elemer1t o. d., platta. BERZELIUS Kemi 1: 67 (
1808;
i galvanisk stapel). (Ackumulator-)Batteriet . . utgjorde ett prof på . .
(fabrikens) nya tillverkning med positiva plåtar utan fyllmassa.
TT 1898, M.
s. 29.
FörslElektrOrdl. (
1931).– jfr
ACKUMULATOR-,
BATTERI-PLÅT.
[PLÅT.sbst1 2.h]
h)(jfr motsv. anv. i sv. dial., ä. dan. o. lt.Å (†) låg ljusstake (l. lampett) bestående av en platta (av plåt) med därpå fastsatt ljuspipa (fastsatta ljuspipor); äv.: ljusnianschett. S Piåtar a 2 Pypor.
HovförtärSthm 1669 A, s. 1805. Hundra Lius i plåtar af kristal.
BRENNER Dikt. 1: 260 (
1713). Ljus
armar med dess piPor och plåtar.
HusgKamRSthm 1762,
s. 497 LINDFORS (
1824).– jfr
HÄNG-,
LJUS-,
MASSINGS-PLÅT m. fl.
[PLÅT.sbst1 2.i]
i) i sht
tandtekn. efter gomnaens form avpassad anordning av metallplåt l. kautsChuk o. d., avsedd att tjäna ss. fäste för löständer; äv. (vard.) med inbegrepp av löständerna. Användandet af svafvel såsom flxeringsmedel för tänder på plåtar . . förordas starkt. WBLIN Hvad nytt 1: 55 (1894). 2SvUpPslB 18: 1130 (
1951). jfr
LÖS-,
LÖSTANDS-,
SUG-,
TAND-PLÅT m. fl.
[PLÅT.sbst1 2.j]
j) (
†)
platta på fingerring. 3 st. Fingerringar med plåt. BouPPtVäxjö 1843.
ÖgCorr. i854 nr 1: s.
1. [PLÅT.sbst1 2.k]
k) (i ä. fackspr.) i utvidgad anv.: taktegel, tegelpanna. GUNDBERG Tege1 19 (
1860).– jfr
TAK-PLÅT,
TAKTEGEL-PLÅT.
[PLÅT.sbst1 2.l]
l) [urspr. sannol. ora pollett l. märke av plät bsrättigande till viss förmån]
(
i slangartat spr.)
i utvidgad anv.: biljett (berättigande till inträde vid idrottstävling, teaterföreställning, danstillställning o. d.). Troru att du kan flxa att nån annan tar min plät te teatern i kväll. FOGELSTRÖM Vakna 246 (
1949).
SvD(A) 1951,
nr 177, s. 12
(till fotbollsmatchj. jfr
THESLEFF Förbrytarspr. (
1912).
[PLÅT.sbst1 3]
3) [eg. specialanv. av
2] (utom i
a B o.
b numera bl. i skildring av ä. förh.) st?-cke av plåt, använt ss. mynt; i sht om fyrkantigt stycke av kopparplåt, försett med stämplar angivande dess värde i daler silverniynt (gällande ss. mynt
1644–
17;6); äv. om liknande mynt som
1714–1716 präglades av kanonmetall (jfr
METALL-PLÅT); plåtmynt. Oru myntet gifver Her Claes Flemming ett förslagh, att det skulle göras plåtar – 1 daler och 2 plåten.
RP 10: 60 (
1643).
Kopparens förmyntande i Plåtar och rundt Mynt. HC11H 12: 113 (1697). Förordning, angående Plåtarne som af Metallstycken (dvs. kanonvr av brons) blifwa gutne och myntade. STIERNMAN Com. 6: 163 (
1714).
100 dl:r S(ilvcr)m(yn)t i plåtar, hvilka . . för kopparplåtarnes obeqväRihet skull . . äro . . till Caroliner omväxlade, emot 7 procento förlust. HovfärtärSthm 1722 A,
s. 928 HECKSCHER SvEkonH 1: 620 (1936; omförh. på 1600-talet).– jfr
KOPPAR-,
KOPPARMYNTS-,
METALL-,
MYNT-,
SEXDALERS-PLÅT m. fl. – särsk.
[PLÅT.sbst1 3.a]
a) plåtmynt med ett värde av två daler silvermynt; värdet av detta mynt l. dess mot. svarigheter (sex daler kopparmynt sexton skil. ling, 1/12 riksdaler specie; jfr anrn.); äv. i utvid. gad anv., om sedlar med motsvarande värde; jfr PLÅT-SEDEL. 50,000 plåtar eller 30O,000 daler K(oppar) M(yn)t. 2VittAH 23: e2 (cit. fr. 1718).
(Antag) at 6 plåtar, 4 daler och 16 öre skulle delas i två lika delar. PALMQUIST däkn. 49 (
1750).
En plåt i silfver, i koppar, i banko i riksgäldsmynt. SjöBERG FörslSA OB (
1815).
'/,u R(iks)d(ale)r silfv(er) SP(ecie) är 2 Daler, ell. en Plåt. Alm. 1837 s. 41.
DALIN (
1855;
om beloPPeI 16 skilling).
JUNGBERG (
1873;
om sedel på 16 skilling).
Satsa två plåtar för godvind. DAHLLÖF Vänersag. 49 (i9i2; i skildring av a–.
förh.). – särsk.
[PLÅT.sbst1 3.a.α]
α) (
†)
i sg. obest. utan bestän?ningsord, om beloppet "en plåt" (16 skilling).
(De fångna) Offlcerarena i Ryssland skall få plåt om dan, eller så mycket att de kan bestå s;g frukost.
UrFinlH 96 (
1808).
På hösten (erhölls) för . . (mj-ölken) tolf skilling ända till plåt på kannan. ALMQVIST Lad. 30 (
1840).
[PLÅT.sbst1 3.a.β]
β) (
numera föga br.)
med förbleknad innebörd, i det ss. (del av) kraftuttryck använda uttr. tusan plåtar, tusan. TOPELIUS Dagb. 2: 36 (
1835). Tusan plåtar.
HAGBERG ShaksP. 2: 66 (
1847).
Kors för tusan plåtar! HEDBERG Sardou 149 (
1866).
Men karlen är kung för tusan plåtar: NILSSON Olymp. 91 (
1923). r)
[med anspelning på den i ä. tid vanliga taxan hos prostituerade kvinnor; jfr d. dial. god nat, Ane, P:ngene ligger i vinduet, lt. gun nacht, Liese, dat geld 1iggt vör-t flnster]
(
†)
i det ss. skåmtsam avskedshalsning använda uttr. god natt, Qnna Stina, plåten ligger i fönstret. J6:CAHLEN (1861) hos BELLMAN SSkr. 1: 298. till
3 a. Två daler silvermynt (– sex daler kopparmynt) motsvarade (nominellt)
1681–1715 1 riksdaler,
1715–
1776 1/s riksdaler, efter
1776 '/s riksdaler l. 16 skilling. Värdet av "en plåt" var efter
i776 till en början 16 skilling specie. Benämningen ko1u emellertid att företrädesvis anslutas till värdet av Riksgäldskontorets sedlar om 16 skilling. Dessa sjönko undan för undan i värde gentemot speciemyntet, så att 16 skilling riksgälds efter myntrealisationen
1sa4 blott motsvarade 'j,, riksdaler specie. Efter
1873 är Inotsvarigheten till 1/12 riksdaler specie 33'j, öre. – Sedlar om 6 daler kopparmynt utgåvos 1745–1776, sedlar om 16 skilling
1791–
1849.
[PLÅT.sbst1 3.b]
b) (
numera bl. arkaiserande l. starkt vard.)
i allmännare bet.: slant, pänning; i pl. äv.: pängar; jfr
FLISA sbst. 7.
JGHALLMAN Vitt. 219 (c. 1735).
Jag (dvs. den rike ynglingen) stannade hos barnen, som lekte vid min båt. j De singlade kiselskärfvor, jag singlade plåt på plåt. KARLFELDT FridLustg. 126 (
1901).
Och skällniDg av varenda käringsatan / när man ringt på och fäktar för en plåt. SELANDER Dag 82 (
1931).
jfr LANGENFELT officJarg. 254 (
1947;
i pl.).– jfr
GRUND-PLÄT.
[PLÅT.sbst1 3.b.slutet]
särsk.
[PLÅT.sbst1 3.b.α]
α) i ordspråk. Enda plåter, antingen skitin eller wååter. . . (dvs.) Dhen lijtet haar han måste wäl skiötat. Medan enda skiortan bykes måste ruan stundom gå vllen. GRUBB 187 (
1665) När en plååt blijr wååt så gååren snart åtb. .
(dvs.) Enär man wäter eller dricker på sin ägindomb, så blijren snart all.
TÖRNING 114 (
1677).
[PLÅT.sbst1 3.b.β]
β) (
†)
i sg.: Pängar; pänningsumma; i sg. best. äv. pregnant: mycket pängar, en stor sumnia pängar; särsk. i uttr. en riklig plåt, en ansenlif summa pängar; behöva plåten, behOva (mycket pängar; få plåten, få (niS'cket) pängar; koste plåten, kosta (raycket) pängar. hIin skull hco: Johan Sparre beder iagh intet att förgäta ty herren behöf(ve)r plåten. CSPARRE (
1690) –
SvBr1t. 2: 19.
(Jag, dvs. C. SParre) tackar min gudh, som mig så nådigh till heder och till –en rijkeligh plåht
haf(ve)r hiälpt.
Bärs. 24. OB 34 (1712: Plåten fick).
VDAkt. i721, nr 288 (: kåsta plåter). Arbeta sträfva för plåten; plåten
är svår at förtjena
SJÖBERG FörslSAOB (
1815).
[PLÅT.sbst1 3.b.beta.slutet]
särsk. i uttr.
våg– plåten, släppa till pängar(na).
HOORN SÖhra 1: Dedic. 2 a (1719).
jfr: För sådan hIan (dvs. en man som har vissa förtjänster) må wäl en Flicka x-åga Plåten / En Man igenom den hon hedrat blir och säll. BRENNER Dikt. 1: 259 (i7i3). [PLÅT.sbst1 4]
4) [eg. specialanv. av 2; jfr t. platte, eng. plate fr. pla4ue]
fotogr. med en ljuskänslig hinna över dragen metallplåt l. (numera) glasskiva som användes ss. negativmaterial för att uppfånga den i en kaniera uppstående ljusbilden; i vissa uttr. äv. allmännare (utan särskild tanke på vilket slag av negativmaterial som komnier till anvär1dning), över;åer1de i bet.: fotografisk bild; särsk. i sådana uttr. som
ta en plåt av ngt l.
fästa ngt på plåten, fotografera ngt
Plåten förvaras för efterbeställning, vanlig texi på äldre fotografier.
Daguerre 2 (i839; om metall- Plåt). Plåtarna läggas rued hinnan uppåt i framkallaren. Roosv
AL Schmidt 168 (
1896).
Ett glatt gäng . . är det som Swings fotograf fångat på plåten här ovan. Suring 1928,
nr 17, s. 15. – jfr
AUTOTYPI-,
BROMSILVER-,
DAGERROTYP-,
DIAPOSITIV-,
EMULSIONS-,
FOTOGRAFI-,
GELATIN-,
GLAS-,
KOLLODIUM-,
NEGATIV-,
RÖNTGEN-,
TORR-PLÅT m. fl.
[PLÅT.sbst1 6]
6) [jfr t. platte, eng. plate]
anat. o.
zool. hård skiva (av ben l. horn) som utgör en del av människas l. djurs kropp; numera företrädesvis om dylik skiva i d.jurs hud som icke med någon del ligger över en intilliggande skiva; jfr PJÄLL sbst.² l. NILSSON Arsb VetA i830, s. 54. Bålen
(hos flsksläktet Syngnathus är) betäckt af 7 långsgående rader af kölade plåtar.
LILLJEBORG Fisk. 3: 437 (1890). Näbbryggen
(hos sothönsen) sträcker sig upp å pannan, där den utvidgar sig till en naken kullrig plåt.
2n'f- 26: 448 (
1917).
2SvUpPslB 9: 869 (
1948).– jfr
ANAL-,
BEN-,
HJÄSS-,
MARGINAL-,
NÄS-,
PANN-,
RYGG-,
STRUP-PLÅT ra. fl. – särsk. (jfr nylat.
lamina externa o.
lamina interna] (
†)
anat. o:r1 vart o. ett av de två konipakta benlager mellan vilka den spongiösa bensubstansen i platta ben är belägen; jfr TAVLA Yttre plåten af hufvudskålen. ROSENSTEIN Con'P. 232 (
1738).
(i aljm. till
1):
A
–
PLÅT-ARBETARE -0100. arbetare anställd vid nnläggning för förädling av plåt.
Sthm 1: 396 (
1897).
–
PLÅT-ARBETE -020.
1) (
i sht i fackspr.)
abstr.: arbete som består i bearbet ning av plåt. JernkA 1886, 8. 457.
2) konkret, om föremål av plåt.
ENGSTRÖM SkePpsb. 57 (
1889). -
– (
4)
PLÅT-ARKIV.
TAMM 0.
WALLENQUIST .4matörastr. 85 (
1942).
– (
1,
5)
PLÅT-ARTAD,
p. adj. som i ett l. annat avseende erinrar oru plåt; särsk. till S. 2NF8: 961 (1907). – i
–
PLÅT-AVFALL -02 äv. -20. avfall uppkomInet vid tillvärkning l. bearbetning av plåt.
JernkA 1877 s. 75.
–
(3 a) PLÅT-AVGIFT -02 l. -20. (i skildring av ä. förh.) benämnirig på hyresavgiften till sjömanshus (se
hyres-avgifl 2), vilken urspr. utgick med vissa ören för varjB plåt (– sex daler kopparmyr1t) av hyran.
BtRStP 1865–
66, –1. 4: 433.
NDA i9i3 nr 27, s. 5.
–
PLÅT-BADKAR -02 äv. -20.
–
PLÅT-BALJA,
r. l. f. BouPptVäxjö 1894.
–
PLÅT-BALK.
tekn. gm nitning l. svetsning tillvärkad balk vars liv utgöres av plåt. TT 1900, Byggn.
s. 154.
Ssg:
–
plåtbalk(s)-bro.
tekn. bro vars bärande konstruktion utgöres av plåtbalkar. SvZ–PslB 4: 1198 (
1930).
–
PLÅT-BARACK.
ÖSTBRGREN (
1935).
–
(2 g) PLÅT-BATTERI.
(i ii. fackspr.) galvaniskt batteri (bestående av par av metallskivor, t. ex. av koppar o. Zink). EKM 1: 20 (
1806). Ett plåtbatteri af 20
par. PASCH Årsb VetA 1840,
s. 31 –
PLÅT-BEHÅLLARE, r. l.
m. LB 3: 720 (
1907).
–
PLÅT-BEKLÄDA.
[PLÅT-BEKLÄDA.ssg 1]
1) till 1: bekläda (föremål) med plat. SPAK HbFältartill. 150 (
1873).
[PLÅT-BEKLÄDA.ssg 2]
2) Lool. till 5, i p. pf.: beklädd med plåtar.
–
PLÅT-BEKLÄDNAD.
[PLÅT-BEKLÄDNAD.ssg 1]
1) till 1: beklädnad av plåt; jfr beklädnad 3 b B. SVANBERG RedSefn. 374 (
1882).
[PLÅT-BEKLÄDNAD.ssg 2]
2) zool. till S; jfr beklädnad 3 a. NILSSON Fauna 3: 27 (
1842).
–
PLÅT-BELÄGGA,
-ning. [PLÅT-BELÄGGA.ssg 1]
1) till 1: belägga (föremål) med plåt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. krig li'A H 1884, s. 260 [PLÅT-BELÄGGA.ssg 2]
2) (numera föga br.) zool. till 5, i p. pf.: försedd med hudbeklädnad av plåtar. LOVEN Årsb VetA 1840–
42, s. 299.
NILSSON Fauna II. 1: 65 (
1858).
–
PLÅT-BEREDNING. (
numera mindre br.)
fr–mställning av plåt. JernkA 1839,
s. 119 Därs. 1896,
s. 241 –
PLÅT-BESLAG. jfr
beslag I 1 b rc.
nteddSlO-dF- i900, 1: 18.
–
PLÅT-BESLÅ,
-beslagning. beslå (se d. o. I [PLÅT-BESLÅ.ssg 1]
1) med plåt; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. SvT 1852,
nr 18, s. 2.
Ett par snöspadar av trä med plåtbeslagen egg. TurKal. i927, s. 90.
–
PLÅT-BETÄCKNING.
betäckning (se d. o. 2) med plåt; äv. konkret. BRUNIUS Metr. 365(1854).
–
PLÅT-BIT,
r. l. m. jfr bit 2.
–
PLÅT-BJÄLKE,
r. l. m. (
numera mindre br.)
tekn. == -balk.
TByggn. i859, =. 41.
TT 1902 V. 8. 39.
–
PLÅT-BLOMMA,
r. l. f. konstgjord blomma av plåt.
ENCKELL VHjärt. 1I (
1933).
–
PLÅT-BLY.
( plåt- 1630. plåte- 1581) (†) bly i form av plåt, blyplåt. ArkliR 1551, avd. 3. BtÅboH I. 1: 121 (1630). Ssg:
–
plåtbly-lapp. (
†)
fänghålskapell av bly; jfr bly- lapp slutet. ArkliR i551, avd. 3.
– (
3)
PLÅT-BLÄCK. (
†)
för myntning avsedd plåt; jfr bleck sbst.,s l. DA 1771,
nr 124,
s. 2 –
PLÅT-BOCKNING.
tekn. . jfr bocka v., I II 2. (tekn.):
–
plåtbocknings-maskin.
ZIDRÄCK (
1890).
–
plåtbocknings-prov.
1 1 i890 s. 234.
–
PLÅT-BORDLÄGGNING -020.
skeppsb. konkret: bordläggning (se d. o.
1 slutet) av plåt.
NILSSON SkeppsO. 42 (
1932).
–
PLÅT-BOX,
r. l. m. jfr box, sbst.I l. TurA i900 s. 195.
–
PLÅT-BRICKA,
r. l. f. [PLÅT-BRICKA.ssg 1]
1) i sht tekn. jfr bricka sbst., S l. TT i875, s. 161. särsk. om bricka försedd med skrift l. emblem; jfr
bricka sbst.,s 1 b.
HELLSTRÖM Knsk. 131 (
1910).
[PLÅT-BRICKA.ssg 2]
2) om serveringsbricka; jfr bricka sbst., S 2. ESSÉN Fob 7
(i9i9). Fatab. 1941, 8. 164.
–
PLÅT-BRO.
tekn. plåtbalksbro. TByggn. 1859, 8. 40.
2UB 9: 350 (
1905).
– (
2)
PLÅT-BRYNJA,
r. l. f. (
förr)
brynja bestående av tyg l. läder täckt med järnplåtar; jfr fjäli-pansar. UPplFmT 41: 30 (
1927). –
–
PLÅT-CISTERN.
Krig VAH i889, s. 126.
–
PLÅT-CYLINDER.
i sht tekn. cylinder (se d. o. 2) av plåt. FASCH Arsb i'etA 1840, s. 21
–
PLÅT-DRAGNING.
tckn. bearbetning av plåt (för fraInställning av kärl, patronhylsor o. d.) i s. k. dragpress (vari plåten formas mellan två ringformiga värktyg). SvD(A) 1940,
nr 342, s. l.
–
PLÅT-DÖRR.
JernkA 1883,
s. 307 –
PLÅT-EMBALLAGE.
LAHT 1924,
s. 596 –
PLÅT-FABRIK.
för tillvärkning av plåtvaror. –
PLÅT-FABRIKATION.
JernkA 1898 s. 63.
–
PLÅT-FALS.
jfr faIs sbst.², ¹ b. LärovKomBet. 1884–85, 11I. 1: 487.
–
PLÅT-FERNISSA,
r. l. f. tckn. för fernissning av (tak)plåt.
HforsD i875. nr 343,
s. 3 –
PLÅT-FLASKA.
FRi KHOLM Ångm. 96 (
1881).
–
PLÅT-FLÄNS.
tekn. fläns av plåt.
JernkA 1900,
s. 486 –
PLÅT-FODRA. jfr
-beslå; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. En plåtfodrad låda.
KAUDERN Mad. 181 (
1913).
– (
2)
PLÅT-FOGNING. särsk.
konkret: fog mellan två plåtar. KrigVAT 1842, –. 12.
– (
4)
PLÅT-FRAMKALLNING -⁰'⁰. fotogr. jfr fram-kallning l. KLINCKOWSTRÖM iIinn. 1: 64 (
1933).
–
(1-4) PLÅT-FYLLD.
( plåte- 1698) (nlera tillf.) fy-lld med plåt(ar); särsk. till 3. Tunga skrijn och plåtr-Eylta hwalf. GRANATENFLYCHT Penn. 11 (
1698).
–
PLÅT-FÄRGA,
r. l. f. [jfr t. plattenfarbe]
(
†)
glödspån som bildas på kopparplåt vid glödgning. NumismatdIedd- 9: 6 (
1723).
RINMAN (
1789).
– (
2)
PLÅT-FÖRBAND.
tekn. förband (se d. o. 2 c) mellan plåtar. 2Na- 1–: 1060 (1913).
–
PLÅT-FÖRTENNERI 10104 äv. 3'0102. värkstad för förtenning av plåt.
FinBiogrr1b. 946 (
1898).
–
PLÅT-GALT r. l. m. jfr galt, sbst.S
2. LUNDELL (
1893). –
– (
3)
PLÅT-GJUTNING (om ä. förh.) tillvärkning av plåtniynt gm gjutniRg.
2VittAH 23: 196 (
1710).
– (
2)
PLÅT-GLÄTT.
tekv. n1askin vari papper glättas mellan plåtar; jfr glätt, sbst.² HantrB I. 5: 291 (
1937).
– (
2)
PLÅT-GÅNG; pl.
-ar.
skeppsb. gång (se d. o. III
[PLÅT-GÅNG.ssg 3]
3) av plåtal-; jfr -sträk. Krig VA T 1840, 8. 187.
–
PLÅT-GÖT,
n. (i fackspr.) göt (se göt, sbst.² ¹ [PLÅT-GÖT.ssg 3.a]
a) avsett för bea1-lietning till plåt. JernkA i870, 8. 180.
–
PLÅT-HAJ,
r., i bet. 2 m. [PLÅT-HAJ.ssg 1]
1) (
tillf.)
till 1: hajliknande föremål av plåt. SvD(A) 1932,
nr 184, 8. 8
(om undervattensCåt). [PLÅT-HAJ.ssg 2]
2) (starkt vard.) till 2 1: person som gör geschäFt med biljetter (till idrottstävling o. fl.); jfr haj, sbst.I 2. GHT 1936 nr 150.
s. 11.
–
PLÅT-HAKE. särsk.
[PLÅT-HAKE.ssg 1]
1) skeppsb. til1 2: järngaffel varmed man vänder stora plåtar. RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
[PLÅT-HAKE.ssg 2]
2) fotogr. till 4: (på pekfingret fäst) hake som (i sht förr) använde; för att taga upp plåtar ur skål fylld med fram kallningsvätska o. d. MALMBEBG Darid 56 (
1910)
–
PLÅT-HAMMARE.
[PLÅT-HAMMARE.ssg 1]
1) (
förr)
för utsniidning av plåt avsedd (vattendriven) hamniare; äv. med inbegrepp av omgivande byggnad m. m.: hammarvärk för plåttillvärkning; jfr hammare sbst., – 2.a Nu för tiden flnnas i Roslags Bergslagen in alles 25 Mas-ugnar och 31 Stångjärns Hamrar med 5-9 härdar samt en Plåt-Hammare. HC11H 13: 6 (
1697) Plåthammaren
(rid Skinnskattebergs j-
ärnvärkj vägri ungefär 38 – 40
Lisp(und). T'etAH 1758 s. 22.
FatuL 1932, s. 251
(om förh. år 1816).
[PLÅT-HAMMARE.ssg 2]
2) tekn. (parallell)hammare för bearbetning av plåt; jfr hammare sbst.², ² b. SvIndLex. 1: 13 (
1948).
Ssg (till -hammare 1 förr):
–
plåthammar-härd l.
plåthammars-härd.
härd i plåthammarssnaedja (där metall smältes till plåtämnen o. där plåtänÅnen uppvärmdes före smidningen till plåt). joHANssoN Noroskog 2: 398 (cit. fr. 1744).
–
plåthammar-smedja.
med plåthamniare. VetAH 1772,
s. 156 i
–
plåthammar-ägare.
A'oraskogArk. 0: 532 (1797). –
(2 a) PLÅT-HARNESK.
( plåt- 1874 osv. plåte- 1560 (: plåte harnisk naglar)) [jfr mlt. platenhar- nasch, t. platt(en)harnisc1']
(
förr)
liarnesk av smidd stålplåt. UB 6: 111 (
1874).
–
plåtharnesk-nagel. (-
harnisk-, -
harnidske-) (
förr)
nagel för sammanfogning av de olika delarna av etr plåtharnesk. ArkliR i560 avd. l.
–
PLÅT-HATT.
[PLÅT-HATT.ssg 1]
1) (me1-a tillf.) huvudbonad av plåt. BLOMBERG Städ. 84 (1931– på sch'veizergardist). [PLÅT-HATT.ssg 2]
2) on? hattliknande förelnål av plåt; jfr hatt 3. TT i89i, s. 75.
–
PLÅT-HINK.
SD(L) 1905,
nr 70,
s. 4 –
PLÅT-HUS.
[PLÅT-HUS.ssg 1]
1) jfr hus l. GHT 1895,
nr 224, s. 2.
[PLÅT-HUS.ssg 2]
2) tekn. jfr hus 8 b. 2UB 3: 246 (
1897;
På elektrisk strålkastare). –
PLÅT-HUV.
[PLÅT-HUV.ssg 1]
1) jfr huv, sbst.I 1. TT i871, s. 301
tPå sädestorkningsapparat). [PLÅT-HUV.ssg 2]
2) jfr huv, sbst.¹ ². 2,1-F 32: 251 (
1921).
–
PLÅT-HYVEL.
tekn. --hyvelmaskin. SBS 1908,
nr 168, s. s.
–
PLÅT-HYVELMASKIN -⁰⁰⁰². tekn. maskin för rakskärning (o. fasning) av (grövre) plåtar. RIDBÄCK (1890).
–
PLÅT-HÅLLARE,
r. l. 'n.
[PLÅT-HÅLLARE.ssg 1]
1) tekn. till 2: apparat för fasthållande av arbetsstycke i n1sskin för bearbetning av plåt. HufvudkatalSonesson 1920,
1: 444 (till gradsax). [PLÅT-HÅLLARE.ssg 2]
2) (i sht förr) fotogr. till 4: redskap att hålla fast plåtar Ined under franikallning o. d. NYBLFFUS Fotogr. 53 (
1874).
–
PLÅT-HÄRD. (
†)
plåthanin?arshärd. TILAS Ordalag mom. 4 (1767).
–
(1-4) PLÅT-HÖG,
r. l. ra. jfr
hög, sbst.¹
². E OLMODIN QvW. 2: 278 (
1750;
till piät, sbst.¹
³). –
PLÅT-ISER. (
†)
om visst värktyg av järn för bearbetning av plåt; jfr 1ser 2. Nagellsker – l. Plåtth jser – l. sparhuka – l. ArkliR i564, avd. 7.
– (
2)
PLÅT-JACKA.
(plåt- 1943 osv. plåte- 1563) (förr)
till rustning hörande läderjacka beslagen med plåtar; jfr -brynja. ArkliR 1560, avd.
1 (
1563).
FoF 1943,
s. 117 –
PLÅT-JÄRN.
( plåt- c. 1745–1921. plåta- 1565. plåte- 1554–1567) (
numera knappast br.)
järn i form av plåt, järnplåt; stur1dona äv.: för visst ändamål fomiat o. avpassat stycke av järnplåt (jfr järn 6). ArkliR 1554, avd. 3.
TT 1872,
s. 218 -
ANNELIN (
1921).
– (
4)
PLÅT-KAMERA.
fotogr. kaniera vartill plåtar ar1vändas ss. negativmaterial. D-v(Aj i918, nr 198. –. 12.
–
PLÅT-KAPPA,
r. l. f. (
i fackspr.)
jfr kappa sbst., I 2 (b r). ArbB 162 (1887).
– (
4)
PLÅT-KASSETT.
fotogr. för fotografiplåt. PriskurFotogrArtikl. 1900 s. 10.
–
PLÅT-KISTA,
r. l. f. Krig I'AH i887, s. 145.
–
PLÅT-KLINKA,
r. l. f. (
i fackspr.) 1) redskap för mätning av plåts tjocklek; jfr
kllnka, sbst.S
ENEBERG Karmarsch 2: 223 (
1861).
2) i utvidgad anv., om (förteckning över) överenskommen serie av plåttjocklekar, flär varje tjocklek betecknas med ett visst nummer.
B(i,-mingham)ska plå1kl–nkan.
2NF 28: 24 j1918). -
–
PLÅT-KLIPP,
n. (GHT 1947, nr 92, s. 15, osv.), äv. r. l. m. l. f. (SDS osv.). konkret, med kollektiv bet.: små stycken l. remsor som avklippts vid till värknine l. bearbetning av plåt; jfr klipp, sbst 1 a P. KOCH Biskiöts. 10 (
1753). Rostfri PlåtkliE 1–1 25 mra tjGck
(köpes). BDS i95i nr 55, 8.
(i annons). –
PLÅT-KLIPPARE.
person som (yrkesmässigt) klipper plåt. PT 1904,
nr 284 A,
s. 3 -
–
PLÅT-KLIPPMASKIN -002. i sht
tekn. maskin för klippning av plåt. HufvudkatalSonesson 1920, l: 455.
–
PLÅT-KLIPPNING.
WESTIN Hållf. 117 (
1888).
–
PLÅT-KLÄDA.
bekläd? (ngt) med plåt; i sht i p. pf. i adjektivisk anv BRUNIUS SkK 108 (
1850).
–
PLÅT-KLÄDSEL.
jfr klädsel 4 TT 1891,
s. 119 –
PLÅT-KNIV.
[PLÅT-KNIV.ssg 1]
1) kniv av plåt. LINDQVIST Dagsl. 3: 64 (
1904).
[PLÅT-KNIV.ssg 2]
2) tekn. Eör plåt avsedd kniv i klippmaskin. HufvudkatalSonesson 1920, l: 397.
–
PLÅT-KNÄ.
[jfr t.
Plattenknie, eng. plate-knee] skeppsb. (vanl. trekantig) plåt som användes för att förena vissa detaljer i fartygsskrov med varandra, knäplåt, balkbricka; jfr knä II 4 c slutet. SMITH 299 (
1917).
–
PLÅT-KOPPAR.
(plat- 1689 osv. plåte- 1546–1645. plåten- 1563–1642) [jfr mlt.
PlatenkoPPer, t. platt(en)kupfcr] (om ä. föl-h.) koppar i form av plåt, kopparplåt. Skråordn. 324 (1546).
RARP Is: 433 (
1689).
HECKSCHER SvEkonH 1: 458
(i936; om förh. På 1600-talet). särsk. i uttr.
nngersk plåtkoppaj-, nngersk plåt (se plåt, sbst.I 1
a). Vnger8 plåten koppar.
ASScF 18: 498 (i hand1. fr. 1642).
(†):
–
plåtekoppar-köp.
inköp av kopparplåt. pm-rSvStäd. 3: 579 (
1586).
–
plåtekoppar-mynt.
plåtmynt. RP 11: 7 (
1645).
–
PLÅT-KORG.
[PLÅT-KORG.ssg 1]
1) till 1: korg av plåt. JernkA 1887 8. 230.
[PLÅT-KORG.ssg 2]
2) fotogr. till 4: korg vari plåtar nedsättas i framkallningsvätska. Huvud- katalHasselblFotogr. 1933–34, s. 184.
–
PLÅT-KÅPA.
i sht tekn. jfr kåpa 2 (h). Je'mkA 1864, s. 9:
(om rökhuv).
TT 1872,
s. 52 –
(1[ndash3) PLÅT-KÄLLARE r. l. m. särsk. (
†)
till 3, om förvaringsrum för (plåt)mynt. LINDAHL Tanch–. 26 (
1740).
–
PLÅT-KÄRL.
PT 1895 nr 184, 8.
1. –
PLÅT-KÄRNA,
r. l. f. särsk.
(el.tekn.): kärna av plåt (vanl. bestående av flera från varandra isolerade plåtar) i elektrisk ma skin (transformator, elektromagnet o. d.); jf1 kärna, sbst.I 2 g E. TT 1899,
M. s. 45.
–
PLÅT-KÖL.
kö. av plåt.
EKMAN n'orrlJakt 321 (
1910).
särsk.
[jfr eng Plate-keel]
skeppsb. o.
sjöt. i fartygs medellinje löpande bordläggningsstråk av plåt jämte tillhörande långskeppsförstärkningar; jfr köl-plåt. =?UB 9: 611 (1906).
–
PLÅT-KÖLSVIN -02, äv. -20.
[jfr eng. plate-keelson]
skeppsb. kölsvin bestående av kantställda plåtar. RAMSTEN 0. STBNFELT (
1917)- -
–
PLÅT-LAPP,
r. l. m. (†) fänghålskapell; jfr
bly-lapp slutet o.
plåtbiy-lapp. Pl ått Lapper aff bly. f
rkliS 1551, avd. 3.
–
PLÅT-LIRA,
r. l. f. [efterleden utgör sannol. en ombildning i anslutning till 1lra (jfr 1ira, sbst.³) av d et i t. blechlehre, plåtklinka, ingående 1ehre, modell, schablon (se iera, sbst.s); jfr -lyra]
(
numera knappast br.) == -klinka l.
ZIDBÅCK (
1890).
–
PLÅT-LIV.
tekn. på balk; jfr llv II 5 b s. T7 1901, V. s. 84.
–
(2 h) PLÅT-LJUS,
n. (†) ljus till "plåt" HoförtärSthm 1690 A
–
PLÅT-LJUSSTAKE -020 (
numera bl. tillf.)
ljusstake av plåt; förr möjl. äv. till
2 h, om ljusstake av viss typ, – piåt. sbst.I
2 h; jfr
-stake 1,
2. BonpPtVäxjö 1837.
TurA 1913.
s. 130.
–
PLÅT-LOCK,
n. VetAH 1792,
s. 50 –
PLÅT-LYKTA,
r. l. f. (
förr)
för talgljus o. d. avsedd lykta av tunn järnplåt, vari en mängd hål uppslagits. SthmBelysn. 5 (
1903).
LEVANDER DalBondek. 3: 314 (1847).
–
PLÅT-LYRA,
r. l. f. (efterleden utgör sannol. en ombildning i anslutning till
lyra [jfr lyra, sbst.⁴ B b) av det i t. blechlehre ingående 1ehre, modell, schablon (se iera sbst.³,); jfr -¹¹ra]
tekn. –--kilnka l. HufvudkataZSoncsson 1920, s. xXI.
–
PLÅT-LÅDA, r. l. f.
[PLÅT-LÅDA.ssg 1]
1) till 1: låda av plåt. TT 1871,
s. 412 [PLÅT-LÅDA.ssg 2]
2) (niera tillf.) till 8: låda för förvaring av fotografipiåtar. NYBLATUS Futogr. 211 (
1874).
– (
2)
PLÅT-LÅS.
[jfr d.
Pladelaas, eng. Plate-lock] (numera knappast br.)
lås vars mekanism är anbragt på en plåt. TLev. 1899,
nr 26, s. 2.
Bärs. nr 48,
s. 3 –
PLÅT-LÄGGA,
-ning. belägga (tak o. d.) med plåt.
UB 7: 342 (
1874).
Taket på banhallen Plåtlägge8. BN(A) 1926,
nr 81, s. I (underskrfft till bild). – (
4)
PLÅT-MAGASIN.
fotogr. rum för plåtarna i plåtkamera av äldre typ; jfr magasin 3 b. RoosvAI. Schmidt 5 (
1896).
–
PLÅT-MALL. (
i sht i fackspr.)
jfr mall l. JernkA i872, 8. 14.
–
PLÅT-MANTEL.
i sht tekn. jfr mantel 2 d. TT 1873,
s. 258 –
PLÅT-MANUFAKTUR.
tillvärkning av plåtvaror. SalmöAdrKal. 1920: Adr. s. 14
(i flrma- namn). –
PLÅT-MASKIN.
[PLÅT-MASKIN.ssg 1]
1) till 1: maskin för bearbetning av plåt. SANDEN StålRom. 191 (
1929).
[PLÅT-MASKIN.ssg 2]
2) boktr. till 2 d: djuptryckspress för tryckning med plåtar. HantvB I. 7: 270 (
1939).
– (
1,
2)
PLÅT-MATERIAL,
n. särsk.
till 2 i. Införandet av kautschuk som plåtmaterial. Sv UPPslB 17: 1091 (
1933).
–
PLÅT-MUGG. jfr
mugg sbst.²,
PT 1900,
nr 24 s. l.
–
PLÅT-MYNT. (
plåt- 1739 osv.
plåte- 1747) (Gm ä. förh.) mynt i form av stämplad kopparplåt; äv. om liknande mynt av kanonmetall; äv. koll.; jfr plåt, sbst.I
3 o. mynt 1 (M.
PH 2: 1474 (
1739).
Orrelius 288 (
1797).
SvFolket 5: 369 (
1939).
– (
3)
PLÅT-MYNTNING.
( plåt- 1723 osv. pläte- 1647) (oni ä. förh.) myntning av plåtmynt. RP 12: 99 (
1647).
SvFnlket 5: 376 (
1939).
– (
3)
PLÅT-MYNTORT -o?. (om a–. förh.) niyntort för plåtr1iynt. 2 VittAH 23: 370 (1857, i863).
–
PLÅT-MYNTVÄRK -02. (
om ä. förh.)
för myntning av plåtmynt. 28'ittAH 23: 394 (i857, 1863).
–
PLÅT-MÄSSING. (
i fackspr.,
numera mindre br.)
mässing i form av plåt, mässingsplåt. ERICSSON Ur. 107 (
1897).
–
(2 f) PLÅT-OLJA,
r. l. f. (
i fackspr.)
ol–a för smörjning av bakplåtar. SBS 1919,
nr 113, s. 9.
– (
2)
PLÅT-PACKE. särsk.
(metall.) == -paket l. NORDLÖF HbPlåtmetallarb. 141 (
1939).
– (
2)
PLÅT-PAKET.
[PLÅT-PAKET.ssg 1]
1) [jfr t. blechpaket]
metall. samling av plåtar l. plåtämnen som lagts tillsammans för valsning l. glödgning o. d.; jfr paket 2 b. JernkA 1864,
s. 93 2) (
i fackspr.)
samling av plåtar i maskiner o. d.; särsk. (el.-tekn.) Gm var o. en av de gm ventilationskanaler åtskilda grupperna av plåtar i en plåtkärna. 2ArF 17: 101 (
1912).
TRANÉUS Elektr. 40 (
1922;
i Plåtkärna).
–
PLÅT-PANNA.
[PLÅT-PANNA.ssg 1]
1) om kokkärl av plåt; jfr panna sbst., I l. Bouppt Växjö 1813.
[PLÅT-PANNA.ssg 2]
2) om ångpanna o. d. av plåt; jfr panna sbst., I 2. WRANGEL SvFlBok 158 (
1898).
–
PLÅT-PRESS.
[PLÅT-PRESS.ssg 1]
1) tekn. till 1: maskir1 för plåtpressning. Polhem Test. 117 (1761). [PLÅT-PRESS.ssg 2]
2) (i ä. fackspr.) till 2: skruvpress vari droger o. d. pressas 1:aellan två plåtar. NYBLÜS Pharm. 79 (
1846).
DALIN (
1855).
[PLÅT-PRESS.ssg 3]
3) boktr. till 2 d: press för tryckning med plåtar. NordBoktrK 1913,
s. 120.
–
PLÅT-PRESSNING.
tekn. formning av plåt (till plåtkärl o. d.) gm stötfritt trS-ck. JernkA 1910,
Bih. s. 119.
–
(2 i) PLÅT-PROTES.
tandtekn. på plåt an bragt tandprotes. 2nrF 28: 418 (191sh. –
PLÅT-PROV. abstr. o. konkret.
JernkA 1878, s. 5V2.
–
PLÅT-PROVARE.
person sorn yrkesmässigt provar plåt. PT 1904,
nr 284 A, 8. 3.
–
PLÅT-PYTS.
TT 1a88, s. 13. -
–
(2 d) PLÅT-RAND.
[jfr t. plattenraud]
(
i fackspr.)
pa kopparstick: märke på papperet efter plåtens fyra kanter; äv. om den otryckta pappersranden mellan detta niärke o. den egenrliga bildytan; jfr blad-rand 2. 2NF 3: 627 (
1904).
–
PLÅT-REGEL; pl.
-reglar. (
föga br.) == -balk.
NF 2: 1143 (
1878).
TT 1901,
V. s. 25.
–
PLÅT-RIKTARE.
person som Yrkesniässigt riktar plåt; jfr -rlktning. SvOffArP- Förmedl. '/, 1920.
–
PLÅT-RIKTMASKIN -002. tekn. niaskin för plåtriktning.
HufvudkatalSonesson i920, l: 480.
–
PLÅT-RIKTNING.
tekn. uträtning av ojäninheter i plåt, som finnas kvar efter valsningen. Ssg:
–
plåtriktnings-maskin.
tekn. TT 1886,
s. 57 -
–
PLÅT-RING.
[PLÅT-RING.ssg 1]
1) till 1: ring av plåt. Balck Idr. suppl. 126 (1888). [PLÅT-RING.ssg 2]
2) [jfr d. pladering]
(†) till 2j: (finger)ring med platta. En Plåtring af 20 Karat guld. BoupptVäxjö 1816.
Därs. 1843.
[PLÅT-RING.ssg 3]
3) zool. till 6: ring av plåtar. NILssoN Fauna 4: 693 (
1855).
–
PLÅT-RUSTNING. (
om ä. förh.)
konkret: rustning av plåt. RYDBERG KultFörel. 6: 101 (
1888).
– (
4)
PLÅT-RÄKNARE,
r. l.
n'. fotGgr. apparat på kamera av äldre typ för angivande av antalet förbrukade plåtar.
PriskurFotogrArtikl. 1900,
s. 9 –
PLÅT-SAX.
sax för klippni1ig av pl–t (mekaniskt l. med har1dkraft); jfr bläck-sax. TILAS Ordalag mt"n. 3 (i767; driven med vatten- kraft). Plåt-Saxar . . hafva starkare skalmar . . än sådane saxar som användas för mjuka ämnen. ALMROTH Rar'narsch 278 (
1839).
BtRiksdP i929 –: nr 20, 8. 26.
–
(3 a) PLÅT-SEDEL.
(om ä. förh.) sedel med ett värdo av en plåt; jfr plåt, sbst.I 3 a anm. Posten 1769, 8. 462.
SvUPpslB 21: 817 (
1934).
– (
2)
PLÅT-SKARV.
skarv mellan två plåtar. TT 1872, s. 92
–
PLÅT-SKIVA,
r. l. f. Numismat31edd. 9: 5 (
1723). -
–
PLÅT-SKJUL.
GREBST Bröll. 200 (
1913).
–
PLÅT-SKO,
r. l. m. [PLÅT-SKO.ssg 1]
1) plåtskiva som sättes mellan hästs hov o. hästskon för att hindra snö att fastna under hoven. LEVANDER nalBondek. 1: 273 (
1943).
[PLÅT-SKO.ssg 2]
2) om skålformigt, cylindriskt l. strutformigt beslag av plåt i ändan av ett föremål. TT 1899. Byggn.
s. 2.
–
PLÅT-SKO,
y. förse (föremål) med skydd –v plåt; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. LAHT 1884,
s. 19.
–
PLÅT-SKONING.
beslag av plåt, som tjänar ss. skydd. TT i877, –. 273.
–
PLÅT-SKORSTEN -20 l. -02. TT
1871, 8. 172.
–
PLÅT-SKORV. (
vard.)
nedsättande benänining på fartyg av plåt. Strix 1904,
nr 47 s. 3. -
–
PLÅT-SKOTT.
[PLÅT-SKOTT.ssg 1]
1) skeppsb. o.
sjöt. på fartyg: (skilje)vägg av plåt. TAUBB Inte 86 (
1918).
[PLÅT-SKOTT.ssg 2]
2) (i ä. fackspr.) om en av sammannitade plåtar bildad yttervägg runt en sektion av en ångpanna. rT 1898, M.
s. 81.
–
PLÅT-SKOVEL.
JernkA 1861, s. 49
(på turbin). LB 1: 265 (i901; för grävning). –
PLÅT-SKROT, förr äv. -
SKRO. koll., om kasserade föremål av plåt samt avfall vid tillvärkning l. bearbetning av plåt.
RINMAN Jernförädl. 261 (
1772).
–
PLÅT-SKYDD. konkret: skydd av plåt.
HEDIN Pol 1: 449 (
1911)-
–
PLÅT-SKYFFEL.
GRAFSTRÖM Kond. 56 (
1892).
–
PLÅT-SKÅP.
TT 1884.
s. 39.
–
PLÅT-SKÄRM.
av plåt tillvärkad skärm; särsk. framför eldstad o. d. SvFlicksk. 167 (
1888)- -
–
PLÅT-SLAGEN,
p. adj. (
†)
plåtbesla gen. EKBLAD 35 (
1764).
–
PLÅT-SLAGERI 1 004 l. 0104, äv.
8-oo?. (plpt- 1640 osv. plåte- 1628–1636)
[PLÅT-SLAGERI.ssg 1]
1) abstr-: plåtslagares arbete l. värksamhet; förr äv-: tillvärkning av plåt. OxBr. 11: 425 (
1628).
2UB 6: 118 (
1904).
[PLÅT-SLAGERI.ssg 2]
2) konkret: plåtslagares värkstad; förr äv. om plåt(varor). (Sv.) Plåtslageri . . (fr.) T–les. Taillanderie. NORDFORSS (
1805).
SvB(A) 1933,
nr 185, s. 4.
(till -slageri 1):
–
plåtslageri-arbetare.
AB 1869. nr 127, s.
1. –
plåtslageri-arbete.
abstr. o. konkret. Bergv. 2: 598 (
1752).
Adr–alSthm i921, Ann. s. 32.
–
plåtslageri-värkstad.
SvB(A) i933, nr 155.
s. 4.
–
plåtslageri-värktyg.
Hu–- udkatalSonesson 1920, l: XxI.
–
(1, 2 a) PLÅT-SMED.
( plåt- 1639 osv. plåte- 1563 –i649) (om 9.. fö1-h.) person som yrkesmässigt framställde plåt gm sniidning; äv.: person som yrkesmässigt tillvärkade föremål av plåt; jfr plåtslagare. HSH 27: 71 (i5B3). (Sv.) Plåt-smed, Plåtslagare, harneskmakare, (lat.) Faber, qui thoraces ferreos g clypecs conflcit. SCHULTZE Or'lb. 4614 (c. 1755). HECKSCHER SvEkonH 1: 112 (1935; efter handl. fr. 1580).
–
PLÅT-SMEDJA.
(om ä. förh.) smedja för framställning av plåt. PoLHEM Test. 30 (c. 1745).
HECKSCHER SvEkonH 1: 504 (1936;
o'u förh. på 1600-talet).
–
PLÅT-SMIDE.
(om ä. förhi.) [PLÅT-SMIDE.ssg 1]
1) abstr.: framställning av plåt gm smide. KöNIG Mec. 163 (
i handl. fr. c.
1710).
[PLÅT-SMIDE.ssg 2]
2) konkret. [PLÅT-SMIDE.ssg 2.a]
a) (
†) plåtsmedja.
JOHANSSON Noroskog 2: 416 (
1882;
om förh. c. 1750).
[PLÅT-SMIDE.ssg 2.b]
b) koll.: gm smidning framställd plåt. 500 skeppunds Plåtsmide. PH 5: 3187 (
1752).
(till -smide 1):
–
plåtsmide-bruk. (
†)
bruk där plåt framställdes gm smidning. PH 5: 3187 (
1752).
–
PLÅT-SMIDERI 1004 l. 0104 äv. 3-002. (
om ä. förh.)
–--smide l. NumismatMedd. 9: 8 (
1723).
2VittAH 23: 222 (
1857, 1863;
efter handl. fr.
1715).
–
PLÅT-SMIDNING.
(om ä. förh.) == -smide l. 2 GttAH 23: 112 (i handl. fr. 1635).
–
PLÅT-SMÄLTA,
r. l. f. (i ä. fackspr.) smälta avsedd att bearbetas till plåt. JernkA 1876,
s. 184 –
PLÅT-SPANN,
sbst.¹ (i vissa trakter)
jfr -hink. GHT 1895,
nr 238 A
s. 3.
–
PLÅT-SPANN,
sbst.² tekn. av plåtbalkar bildat (bro)spann.
SJ 2: 249 (
1906).
–
PLÅT-STANS.
för stansning av plåt. TT 1901, M.
s. 14.
–
(2 g) PLÅT-STAPEL.
(i ä. fackspr.) om galvanisk stapel. Fd-,iI 1: 14 (
1806).
BERZELIUS kemi 1: 109 (
1817).
–
(2 d) PLÅT-STICKARE. (
†)
gravör. KOTHOF 273 (
1762).
– (
3)
PLÅT-STOCK. (
†) (banks) förråd av plåtmynt.
28 ittAH 23: 401 (i haudl. fr. i766).
– (
2)
PLÅT-STRÅK.
(i fackspr.) rad av plåtar vilkas ändar äro fogade till varandra; särsk. (skeppsb.): plåtgång. "iF 2: 889 (
1877).
FRYKHOLM Ångm. 115 (
1881). hILssoN
Skeppsb. 142(1932).-
–
PLÅT-STYCKE.
[PLÅT-STYCKE.ssg 1]
1) till 1 (o. 2-: stycke av plåt. MoB l: 42 (1824). [PLÅT-STYCKE.ssg 2]
2) (
†)
till 3: plåtrnynt. BERZELIUS Kemi 2: 385 (
1812).
–
PLÅT-STYV. (
tillf.)
styv som plåt. Plåtstyfva skjortbröst. ARSENIUS ,lIannKläd. 120 (
1902).
– (
3)
PLÅT-STYVARE.
[till styva, stympa]
(
†)
sannol. om person som förgriper sig på plåtmynt gm att klippa av delar av dem (jfr plåta-hörne. Plååtstyffwaren zachria i toffta brukar sina vanliga konster. I-DAkt. 1688 nr 1047.
–
PLÅT-STÄD. (
†)
städ för smidning av plåt. JernkA i833, s. 512.
– (
4)
PLÅT-STÄLL.
fotogr. torkställ för fotografiplåtar. Roos VAL Schmidt 125 (
1896). –
– (
4)
PLÅT-STÄLLARE,
r. l. m. (
†)
fotogr. = -ställ. NYBLÆUS Fotogr. 53 (
1874).
– (
3)
PLÅT-STÄMPEL. (
om ä. förh.)
redskap för stämpling av plåtmynt. 2VittAH 23: 54 (i857 1863). –
– (
3)
PLÅT-STÄMPLANDE,
n. (
om ä. förh.) == -stämpling.
2VittAH 23: 233 (i handl. fr.
1718).
– (
3)
PLÅT-STÄMPLING. (
om ä. förh.)
stämpling av plåtmynt. 2VittAH 23: 51 (
1857, 1863;
am förh. 1675).
–
PLÅT-STÖRT l.
-STÖRTS.
[jfr t. blechstur;]
(
†)
metall. plåtämne som uthamrats, vikits dubbelt o. ånyo uthanirats (nien som änna icke är färdigberett); jfr bläck-stört. RINMAN Jernförädl. 114 (
1772).
HULTIN BergshFinl. 126 (
1896).
–
PLÅT-SYNARE.
person som vid tillvärkning av plåt yrkesn7ässigt synar densamma för att upptäcka bristfälligheter; jfr -provare. PT 1904,
nr 284 A, 8. 3.
–
PLÅT-SÅG.
för sågning av plåt. OSTERGREN (
1935).
–
PLÅT-TAK.
tak av plåt; tak täckt med plåt. PH
12: 272 (
1782).
–
PLÅT-TILLVÄRKARE -⁰?⁰⁰. JernkA 1865, –. 25.
–
PLÅT-TILLVÄRKNING -oho äv konkret. JernkA 1825 s. 332. SlOd- kamBet. 1907–08 s. 268 (konkret).
–
plåttillvärknings-belopp. (
†)
mängd av tillvärkad plåt. JernkA 1876, s. 39–.
–
(1-5) PLÅT-TJOCKLEK -⁰² l. -?⁰. FRYKHOLM Ångm. 104 (1881).
–
PLÅT-TOLK. (
†)
tekn. == -klinka
1. ENEBERG Karmarsch 2: 223 (
1861).
SCRULTHBSS (
1885).
– (
2)
PLÅT-TORKAD,
p. adj. (
om ä. förh.)
om säd: torkad på plåt (i torkhus). VetAH 1805,
s. 66.
–
PLÅT-TRUMMA,
r. l. f. i snt
tekn. trun?ma av plåt (för ventilation l. ss. skydd för viss del av maskin o. d.).
FRYKHOLM Angm. 265 (
1881).
–
PLÅT-TRYCKARE.
person som yrkesmässigt bearbetar plåt i trycksvals. DAHL ModPressverkt. 3: 16 (
1939).
–
(2 j?) PLÅT-TRÅDRING. (
†)
r1?ed platta försedd ring av (guld)tråd? (i'i ha upPburit) e1'n signetz ringh n1a otte rensx gyllen två pl–tt tråde ringer um tiugu rensz gyllene (osv.). G1X 28: 107 (
1558).
–
PLÅT-TRÄN.
tekn. == -valsträn.
Jernd-A 1879, s. 126 – (2, [PLÅT-TRÄN.ssg 4]
4)
–
PLÅT-TÅNG;
pl. -tänger. tång för hanterande av plåtar. BoupptSthu' 1676 s. 1a24 a Bil. (bet. oviss). RCOSVAL Schuiidt 168 (1896; till plåt, sb–t.I 4).
–
PLÅT-TÄCKA,
-ning. täcka l. beslå (ngt) med plåt; i sht med avs. på tak o. d.; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -n–ng äv. konkret, om (tak)täckning av plåt. Ltt (hus) af trä raed ljusgrön plåttäckning. LANGLET Ryssl. 145 (
1898). En plåttäckt blekiDgseka.
SNGSTRÖM Lff 140 (
1907).
–
PLÅT-UGN.
[PLÅT-UGN.ssg 1]
1) 'netall. flaniugn för värmning av plåt(än?nen) före bearbetning. VetAH 1764, 8. 116.
SvTeknUPPslB 2: 584 (
1939)-
[PLÅT-UGN.ssg 2]
2) (Cransportabel) n–n av plåt. PALMBERG Hels. 481 (
1889).
– (
2)
PLÅT-UTSLAG -⁰² äv. -io. skeppa-b- pitning över järnfartygs bordläggning. där fartygskroppens buktiga yta är utlagd i plan. NILSSON SkeppsL. 143 (1932).
–
(2 f) PLÅT-UTTAGARE -o'o, r. (i fackspr.) redskap för uttagning o. inskjutning av plåtar i bak- o. stekugnar. KatalAhl–nHolm 86: 199 (1923).
–
PLÅT-VAGN.
[PLÅT-VAGN.ssg 1]
1) till 1: vagn av plåt. JernkA i885, s. 172.
[PLÅT-VAGN.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 2 f: vagn för transport av plåtar i bagerier. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 86.
–
PLÅT-VALS; pl.
-ar.
tekn. för valsning av plåt.
JernkA 1817, 1: 66.
–
PLÅT-VALSARE.
person som yrkesmässigt valsar plåt. DALIN FrSvLex. 2: 58 (18431. –
PLÅT-VALSNING.
tckn. utvalsning av plåt. JernkA 1839,
s. 120 –
PLÅT-VALSTRÄN -⁰?. tekn. två l. flera sammanhörande par valsstolar för valsning av plåt J kA 1862 l.
–
PLÅT-VALSVÄRK -⁰' äv. -
jo,
n. tekn. [PLÅT-VALSVÄRK.ssg 1]
1) maskin för valsning av plåt. ÖoL (1882). [PLÅT-VALSVÄRK.ssg 2]
2) industriell anläggning för valsning av plåt. JernkA 1825, 8. 333.
–
PLÅT-VARA,
r. l. f. handelsvara av plåt; företrädesvis i pl.
JernkA 1867, 8. 239.
S=aruhhTulltaxa 1: 410 (
1931).
–
PLÅT-VIKT.
-i ä. fackspr.) vikt av tunn plåt, avsedd för vägning av små kvantiteter (decigran?, centigrani o. d.).
LINDEBERG MåttVM 11 (
1880).
FALKMAN Mått 2: 207 (
1885).
–
PLÅT-VÄGG.
vägg av plåt. –
PLÅT-VÄRK,
n. [PLÅT-VÄRK.ssg 1]
1) tekn. == -valsvärk l.
2UB 6: 29 (
1904).
[PLÅT-VÄRK.ssg 2]
2) industriell anläggnirig för tillvärkning av plåt; Ifr -vaisvärk 2. POLHEM Test. 56 (c. 1745).
–
PLÅT-VÄRKSTAD -i⁰ l. -⁰². industriell anläggning för bearbetning av plåt; förr äv. om anläggning för tillvärkning av plåt. JernkA 1865, s. 25 (för tillvärk- ni"g av 1'låt). TF 1871,
s. 402 –
PLÅT-VÄRMNING.
tekn. värmning av plåt(ämnen) för bearbetning. Polhem Test. 125 (
1761).
– (
2)
PLÅT-VÄXEL.
tekn. o.
skeppsb. nitad fog mellan två plåtar (i fartygsskrov o. d.). TT 1881 s. 62.
– (
4)
PLÅT-VÄXLING.
fotogr. växling l. Vtbyte av plåtar i fotografiapparat. Roosv AL Schmidt 326 (
1896).
–
PLÅT-ÄMBAR -?⁰ l. -o². AHLSTRÖM Eldsl. 213 (1879).
–
PLÅT-ÄMNE.
tekn. [PLÅT-ÄMNE.ssg 1]
1) metallstycke avsett att sn?idas l. (numera vanl.) valsas till plåt. S-etAH i764, s. 123. [PLÅT-ÄMNE.ssg 2]
2) plåtstycke avsett för tillvärkning av visst föremål. 2NF 24: 195 (
1916).
B
(
†):
–
PLÅTA-HÖRNE.
sannol. tili 3 om avklippt hörn av plåtniy1it. 1bland annor sin betalningh flck Söfringh af Zachris 8 eller 9 plåtahörne dhem han togh för 9. eller 10. öre sm:t. VBP 1685, s. 211.
C
(†):
–
PLÅTE-KRÄFTIS-NAGEL [till ett (icke anträffat) plåtkräfia, bröstharnesk av plåt; jfr kräfla, sbst. 3]
plåtharnesknagel; jfr krävet-nagel. Swarte plåte kre–t(is) nagler. ArkliR 1560, avd. 1 (
1563).
–
PLÅTE-MAKERI.
tillvärkning av plåt. HSH 27: 189 (
1633).
–
(2 a) PLÅTE-NAGEL.
plåtharnesknagel. KlädkamRSthm 1560 F. s. 3 a.
ArkliR 156(j, avd. 1
j1562). –
PLÅTE-SLAGANDE,
n. tillvärkning av plåt. AOXENSTIERNA 1: 344 (
1630).
D
(†):
–
PLÅTA ,
v.¹, -ning:
-are (mera tillf., i bet.3).
[PLÅTA.avl 1]
1) till 1: plåtbeslå; i shti p. pf. i adjektivisk anv. Linc. (
1640).
(Is-)flaken duDka mot plåtade bo;nr. BARTHEL Sill 32 (
1929).
[PLÅTA.avl 2]
2) (
†)
till 2: förse (flera ggr vikt tygstycke i apl?arat för pressning) raed (på sidorna o. mellan vecken placerade) plåtar. (Klädetj sättes åter i präss, plåtas på nytt såsom tilförene. tilprässas likaledes (osv.). ROTHOF 125 (
1762).
[PLÅTA.avl 3]
3) (va1-d.l till 4: fotografera (ngn l. ngt); äv. intr. NTid 1938,
nr 73.
s. 6. Är det ni som ska plåta?
TRENTER LysLandn. 10 (
1946).
GHT 1951,
nr 229, s. 16
(: Plåtaren).
–
PLÅTA TILL . till
plåta 1: (
tillf.)
reparera (skadat fartyg) gm att beslå det med plåt. UNT 1929,
nr 10132,
s. 5