PLÄGA plä³ga², v.; pr. ind. sg. plägar, i bet. 10 äv. (numera bl. vard.) pläT plä"r l. plec"r; pr. ind. pl. pläga, i bet. 10 äv. (numera knappast br.) plä plä"; ipf. plägade; sup. plägat; p. pf. plägad. (pr. ind. sg. plä (-ää) BRASCK FörlSon. D 1 a (1645), LIvIN kgrk. 24 (1781); pläer (plä'er) SIGFEIDI G 6 a (1619), LUCIDOR tSliS) 121 (1669); pläg (pläg') HH –I. 1: 7 (1530), CuPVen. A 4 b (i6B9); plägar (ple-) G1R 1: 7 (1521) osv.; pläge BOLINUS Dagb. 35 (1B68), Cup–cn. A 2 b (1669); piäger (pie-) UIplDomb. 3: 117 (1541), Posten 1769, s. 685; plegler TbLödösc 1e3 (1590); piägr' Cup Ven. A 4 b (1669); pläier pa , Dikt. 99 (c. 1635) osv. – pr. ind. pl. plä (ple, plä') BRASCK FörlSon. F BRASCK b (1645), GELLERSTEDT G Vis. 64 (1900); pläg' LUCIDOR (SVS) 376 (1674). pläga (pie-) G1R 1: 33 (1521) osv. plegia TbLödöse 133 (1589). – ipf. plägade (ple-) OPETRI Tb. 4 (1524) osv.; plägde SCOLUMBUS Vitt. 86 (c. 1670), KOLMODIN QvSp. 1: 412 (1732)). vbalsbst. -AN (i ssgn VÄL- PLÄGAN), -ANDE, -NAD (se avledn.l, -NING (se d. 0.–; -ARE (se avledn.). ( bläg- 1708. pfieg- 1642. pleg- 1521–1639. pläg- 1524 osv. pläi- c. 1620. -ga (-ge) 1521 osv. -gia (-gie) 1589–1590) 1) (†) vårda, vårda sig om, sköta, ansa; pyssla om; sörja för; delvis niöjl. med anslutning till 2; jfr BRUKA 3. Att pläga sin helsa. RP 4: 66 (1634). Hwij wil tu tin kropp så hra, / Pläga, pryda vtan skiäl. Ps. 1695, 2–9: 2. (Larvernas) verksamhet går ut på, att hjelpa modern med den tillkommande ynglens bättre plägande. SKN 1843, 8. 295. Vi Pläga och vårda dem (dvs. våra egna svagheter). KJELLEN nratSaml. 87 (1902, 1906). – jfr BI-, FÖR-PLÄGA. 2) (utom i vissa trakter numera bl. i vitter stil, ngt arkaiserande) förse (ngn) med l. bjuda (ngn) på l. ge (ngn) mat o. dryck, undfägna, traktera, förpläga; i sht i fråga om ett rikligt undfägnande (särsk. av en gäst) med (god) mat o. dryck; äv. i uttr. pläga ngn med ngt. 2Mack. 2: 28 (Bib. 1541). Tn'inger ingpn n?z .. påcka1'de til at plägha idher medh Waat, ööl och brennenrijn. L. PAULINUS GOTHUS -?IonTnrb. 230 (1629). Vid kröningen . . lät . . (Kristian Hj uppå Slottet i bästa måtton fägna och pläga Riksens-Ständer. Rädling 203 (1731). Han . . plägades med en sup och en smörbakelse. LARSSON I BY LantlH 149 (1925).– jfr BE-, FÖR-, VÄL-PLÄGA. – särsk. a) (numera knappast br.) refl. (jfr b a): förse sig med l. ta för sig av mat o. dryck, förtära ngt, äta o. dricka. Jmdit 6: 20 (BiS. 1541). När man wille henne öfwertala at någet litet pläga sig, swarade hon: Ingalunda. HOORN Jordg. 1: 15 (1697). Objuden gäst plägar sig bäst. ÖSTERGREN (1935). b) med särskild tanke på traktering med l. intagande av rusdrycker; utom i d numera bl. med bestämning som anger varnied ngn trakteras. ConsAcAboP 1: 568 (1653: plägadh; sannol. felaktigt för: pl ägadh). När wij komme dijt plägade hon oss medh brännewijn. VDAkt. i7oi, nr 113. Som man om natten hade plägat honom, visste han ej hvad han sadeAHNFELT Hr-vLf l: 18 (1880; efter handl. –-. c. 1800). – särsk. α) (rj refl., abs.: förtära spritdrycker, "dricka", "supa". Jagh rädz aldramäst han har s–gh plhghat. RoNDELETIUS 15 (1614). CVASTRANDBERG 2: 207 (1865). β) (numera bl. i vissa trakter) i p. pf. i Iner l. mindre adjektivisk anv.: som fått l. druckit (rikligt med) sprit, "beskänkt", överlastad, berusad, "drucken". ConsAcAboP 3: 197 (1667). Längre fram på gatan möttes han af några plägade matroser. GOSSELMAN SNAn1er. 1: 58 (1833). LARSSON I BY LantlH 121 (1925). 3) (†) allmännare (delvis att uppfatta ss. bildl. anv. av 2): undfägna l. traktera (ngn) med ngt annat än mat o. dryck, sörja för l. se till att (ngn) får ngt, låta (ngn) komma i åtnjutande av ngt, ge (ngn) ngt; äv. i uttr. pläga ngn l. sig med ngt. (Gud) warder osz sedan [file:P1301] wäl plägandes medh en rinnande ström vtaff sine godheet. MURÆEUS Arndt 1: 312 (1647). (Dygden) the ren'sta nöjen ger, / Och oss med menlös vällust plägar. LINDAHL MenlöshTs (1749). Måttligt dig med nöjen pläga. KELLGREN (SVS) 1: 137 (1781). Skulle en och hvar plägas efter förtjenst, hvera skulle då slippa att slita spö? HAGBERG ShaksP. 1: 339 (1847); jfr a, 4. – särsk. G) om utdelande av slag l. stryk o. d. EKELUND Fielding 253 (1765). Spanremmen . . hvarmed husbonden ofta var nödsakad pläga honom. BERGESTRÖM IndBref 366 (1770). b? giva ngt på köpet o. d.; i denna anv. anträffat bl. i ordböcker; jfr PLÄGE-MÅL, PLÄGNING 4. SCHRODERUS Dict. 246 (c. 1635). ÖOL (1852). 4)(†) för att beteckna skipande av rätt; i sådana uttr. som pläga (lag och) rätt, skipa (lag o.) rätt; pläga ngn rätt l. rätten l. 1ika och rätt l. rätt och skäl l. vad (1. så mycket) som rätten medgiver l. kan giva l. är rätt, sörja för l. se till att rätt skipas med avs. på ngn l. att ngn vederfares vad som är rätt l. dömes l. behandlas i enlighet med vad som är lag o. rätt l. att ngn får sin rätt, ge ngn l. låta ngn komma i åtnjutande av vad som rätteligen tillkommer honom o. d. OPETRI Tb. 130 (1526). Pä'ga . . huariona och enom . . lika och retth. G1R 4: 174 (1527). Han skal pläga idher så mykit som rett är. Därs. 7: 313 (1531). Han må pläge then dödes målsägender hvadt rätten medgiffver. Därs. 26: 601 (1556). Thär som . . Lagh och Rätt icke warit plägat. CHBSNECOPHERUS Skäl Ll 4 a (i handl. fr. 1595). Jag skal pläga hwariom och enom af mine Embetes-Bröder, hwad som rätt och skiäligit ware kan. STIERNMAN Com. 1: 783 (1621). Kon. Mt. i Swerige haffuer alltijdh waret öffuerbödigh, . . at . . pläga K. M. i Danmarck så mycket som rätten kan giffua. TEGEL G1 1: 263 (1622). 5) (†) tillgodose l. främja (ngt); jfr BRUKA 6. The hwilka . . sökte igeno1a thet ene Krigzbullret effter thet andra, sin lust, lycka och förmon at pläga. WIDEKINDI KrijgH 141 (1671).– jfr BI-PLÄGA. 6) med obj. betecknande värksamhet l. tillstånd: bedriva l. (ut)öva l. idka l. förehava resp. upprätthålla l. leva i l. ha l. hysa o. d.; jfr BRUKA B, 7. a) (numera bl. arkaiserande) med avs. på värksamhet l. tillstånd som betecknar samarbete l. förbindelse l. relation mellan två (l. flera) parter; företrädesvis i ett antal stående förb., numera nästan bl. i uttr. pläga umgänge l. råd l. vänskap; i sht förr äv. pläga rådslag, san1råd, konsilinm, överläggning, underjranä- 1ing(ar), samtal, h andel, samkväm, sällskap korrespondens, kommunikation, förtrolighet, för- troende, bekantskap, gemenskap, fred o. d.; se vidare under resp. sbst. G1R 29: 329 (1859: hanndel). Grefven föresloog . . om een saalthandel man kunde pläga med Ryssen ifrån Hvijte hafvet. RP S: 228 (1640). Achitophel . . plägade råd med Absalom, huru David skulle jagas ur land och rike-SPEGEL Pass. 97 (c. 1680). Konung Knut . . eftertrachtar med alle iänder en god frid at pläga. PERINGSKLÖLD bkr. 1: 613 (1697). Jag med sådant/ folck bekantskap aldrig plägde. KOLMODIN AvSp. 1: 412 (1732). Pläga ett troget och flitigt umgänge med din Frälsare i bönen. SCHARTAU Pred. 421 (1822). Den spetälske . . flck pläga gemenskap endast med (and-ra spetälsko). RUDIN 2Evigh. 2: 413 (1886, 1889). De plägade underhandlingarna. 3SAH 6: 41 (1891). Solen . . hade . . sett (Ares o. A–-odite), när de plägade älskog. LAGERLÖF HomOd. 91 (1908). (C. .iIV J:s) försök att på en gång pläga nära vänskap med bade Preussen och Hannover. HT 1933, s. 78 GHT 1945, nr 69, s. 17 (: umgänge). – jfr FÖR-, RÅD-PLÄGA. b) (†) med obj. av annat slag. (Från Londonj berättes, at af 200 Rebeller, som i Skoga1-ne sig fördålt. mycket Röfwerij plägas. OSPT- 1686, nr 1, s. 6. Then som . . / . . mörksens gierningar med vett och upsåt plägar. VALLENIUS EPistl. 2 (1733). De kunna pläga mycket tal om Christus. THoMANDER Pred. 1: 443 (1848). 7) (†) (i handling) ådagalägga l. visa (ngt); jfr BRUKA 6. Dhet E.' Högw*+r:tc tächtea här 'ridh pläga emot mig desx wahnlige och wählbekiende wählm-iliigheet. VDAkt. 1671, nr 92. At uti kärleksvärf et hurtigt sinne Pläga. NORDENFLYCHT AT 1745, s. 163 8) (†) inhärata (ngns mening l. godkännande). H. K. M:t hafver täcktz pläga wår mening och betänckiande öfwer then Instruction. STIERNMAN R–ksd. 820 (1630). BovpptSthm 1673, s. 1382 a. 9) (†) med obj. betecknande ett visst handlingssätt l. form vari ngt företages l. sed o. d.: bruka; använda; jfr BRUKA 8. The ceremonier, som man hafver pläghat. RA l. 1: 120 (1529). De vid vissa högtidliga tillfällen plägade seder och bruk. HOLMBERG Nordb. 274 (1852). 10) (utom i bygdemålsfärgat spr. i allm. lned ngt vitter l. ålderdom1ig prägel) i förb. med en följande (stundom underförstådd) inf. (nästan alltid utan inf.-märke), betecknande den (det) av inf. angivna handlingen l. skeendet l. tillståndet ss. eR vana resp. ngt vanligt l. det vanliga; dels pers. (äv. med saksubj.), i uttr. pläga göra l. vara så l. så, ha för vana l. vara van att göra l. bruka göra resp. vanligtv18 vara (förhålla sig) så l. så; dels opers., i uttr. det plägar ske så l. så, det är vanligt l. det vanliga att det sker l. det brukar ske så l. sa-; jfr BRUKA 8. Det plägar så gå. som man plägar säga, betecknande att ngt är ett vanligt talesätt l. uttryck. G1R 1: 7 (1521). Om höghtides daghen plägade landzhöffdingen giffua folkena en fånga löösz. flIat. 2–: 15 (N1- 1526). UPplDomb. 3: 117 (1541: pleger att göra). Gerna plägar så -xara medh Herre tienst, at then best förtient haffuer han warder wärst lönt. SvOrds. A 7 a (1604). Kyrkian, som man säya plägar, står midt i byn. PERINGSKLÖLD MonUpl. 288 (1710). Som barn plä gerna, / Sprang Gustaf rned Christina Gyllenstjerna / Och lekte hök och dufva. FRANZEN Skald. 3: 22 (1829). (Riddaren) gick . . stödjande sig på ekepåk, såsom han plägade göra, då han var ute att se på åkrar och ängar. RYDBERG Siug. 53 (1876). Det slugs högfärd, som plär göra folk rundhänta. BERGMAN JoB 115 (1926).