PLOMMON plωm³on², n.; best. -et; pl. ==; l. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) PLOMMA plωm³a² sbst.² r. l. f.; best. -an; pl. -or (VinkällRSthm 1558 8. 16 b (: plomor) LILJA SkånFl. 213 (1838: Blommor; fr. Skåne)) l. -er (Erydd- BSthm i541, s. 53 (: plommer) LPGOTHUS Pest. 90 b (1623: Plo1araer)). ( blomor, pl. 1555. blomme- (i ssg) 1870 (: Blommeträ; fr. Skåne). blommor, pl. 1838 (fr. Skåne). blomon, pl. 1627. blomor, pl. 1558. plom- (i ssgr) 1561 (: plorugwll)–1771 (: Plomgrafvare). ploman 1640. plome, pl. 1576. plomen, pl. 1550--1652. plomer, pl. 1549 (: Plom(er)'), 1550–1578. plomman, pl. 1671. plomme- (i ssg) 1561 (: Plomn1eg7vll). plommen 1555 – c. 1580. plommer, pl. 1541–1623. plommon 1587 osv. plommor, pl. 1642–1730. plomon (-onn) 1538 (: ploraonaträ), 1548–1877. plomor, pl. 1558– c. 1560. plumer, pl. 1577–1589. plummer, pl. 1589. plummon, pl. 1675. plåmmon 1703. plamon, pl. 1711. plånnon, pl. 1577)

[fsv. ploma (i ssgrna plomo kiärnc, plomraonkärna, plomo trä, plombonträd (ArkBot. III. 14: 8); jfr fsv. plomkiärne, plommonkärna), y. fsD.

Plomon (PaÅNssoN 341), sV. dial. plom'na, plomä, plomå, plommen, plumma, blomma, blommen, blomon Ra. m., pl. plomma, plummer m. m.; jfr d. blomuie, nor. PIomme, isj. pl–nia, plommonträd; av mlt. Pl–me, raotsv. R1ht. Pfl–me (t. pflaume; jfr fht. pfl–mboum, plommonträd), feng. Pl–me (eng. plum), uppkomma aD former på pr- (jfr mlt. pr–me, fht. pfr–ma); av gr. πϱοῦμνον, πϱοῦνον (delvis möjl. gm förmedling av det från gr. lånade lat. prunum; jfr fr. prune); ändelsen -on beror på ombildning gm an- slutning till bär- o. fruktnamn på sufflxet -on (jfr NYPON (fsv. hinPon), FIKON, LINGON. PÄRON m. fl.). – Jfr PLUMPUDDING, PRUNELL]

[PLOMMON 1]

1)frukt av trädet Prunus domestica Lin.; äv. (i sht ss. senare led i ssgr samt ss. sammanfattande benämning) i vidsträcktare anv., om (l. med inbegrepp av) frukt av vissa andra arter av släktet Prunus LiIi., särsk. P. insititia Lin. (krikor1) o. P. cerasifera Ehrh. (körsbärsplommon); jfr SVISKON. G141a, röda, blå, gröna plommon. Wngerske plo1amer. rryddRSthm 1541, 8. 53. Plomon van damask (dvs. damaskenerplommon). TullbSthm I'/, 1548. #an bränner Watn, anten aff Krijker eller Plommer (ss. mede1 'not svår törst vid pest). L. PAULINUS GOTHUS Pest. 90 b (1623). Krjkon, Plommon so1a een stinnan Maga reena. SPEGEL GW 119 (1685). NORDSTRÖM Matlagn. 185 (1822; vid- sträcktare). Torkade plommon äro mycket näringsrika. aandHantv. Hand. 7: 134 (1939). jfr (†; med inbegrepp av persikor o. aprikoser ni. m.): Plommon, (Swetzkon, Moreller, Persiker, Krijkon, små plomen, och Stärckebär) hafwa steenar. SCHRODERUS Comcnius 120 (1639); jfr 4.– jfr APRIKOS-, AUGUSTI-, BLÅ-, CYPER-, DADEL-, DAMASKENER-, DESSERT-, DIAMANT-, GUL-, HERRE-, HÖST-, IMPERIAL-, JOHANNIS-, KAP-, KATRIN-, KEJSAR-, KUNGS-, KÖRSBÄRS-, MIRABELL-, MYROBALAN-, NEKTARIN-, RÖD-, SKOGS-, SVISKON-, TRÄDGÄRDS-, ÄGG-PLOMMON m. fl.

[PLOMMON 2]

2) trädet Prunus domestica Lin.; äv. (i sht ss. senare led i ssgr sarat ss. sammanfattande benämning) i vidsträcktare anv., om (l. med inbegrepp av) vissa andra arter av släktet Prunns Lin., särsk. P. insititia Lin. (krikon) o. P. cerasifera Ehrh. (körsbärsplommon); ploninionträd. 2LinkBiblH 4: 79 (c. 1550). Tehlningar aB Äpplen, Pähron eller Plommon. RISINGH LandB 42 (1671). BonnierkL 9: 658 (1926; vidsträcktare). Varu- hOTulltaxa 1: 38 (1931). jfr DAMASKENER-, DIAMANT-, GUL-, KÖRS-, KÖRSBÄRS-, MIRABELL-, MYROBALAN-, NEKTARIN-, RÖD-, SKOGS-, SVISKON-, TRÄDGÅRDS-, ÄGG-PLOMMON m. fl. – särsk. (†) i uttr. vita plomnzon, om varieteten Prunus domestica var. cereola Lin., som har ljusgula, ofta av ett vitskimrande vaxövordrag täckta frukter, allmant gulplomraon. LINNE HortUps. X 6 a (1748). Persiker . . lära ofelbart en gång i framtiden så väl antaga borgerskap hos oss, som hvita Plommon. DALIN Vitt. 11. 6: 127 (1749).

[PLOMMON 3]

3) (i fackspr.) trä l. virkB av plommonträd, plommonträ. Ett praktfullt fangr af plommon med fris af kungsträ. SvSlöjdFT 1918, 8. 4.

[PLOMMON 4]

4)i sht bot. i utvidgad anv., om mer l. mindre plommonlik frukt av andra, utländska trädslag; äv. om 1:aotsv. träd; i sht ss. senare led i ssgr. Vilda plommon ifrån America. TRoZELIUS Rosensten 205 (i752; sannol. om frukt av Diospyros virginiana Lin.). Til . . förfriskningar . . hade . . (besättningen) några Manglis äpplen oc– något Plommon af Monbin. Fr–viHe Söderh. 2: 308 (1776; om frukt av Spondias MomZin Lin., mombinplommon)

[jfr fr. prune de Monbin.]

Det mjöliga fruktköttet av Parinarium excelsum (grå plommon) . . i Västafrika . . utgör ett orntyckt födoämne för infödingarna. SvUPPslB 21: 93 (1934). Det även som fruktträd odlade virginiska plommonet (Diospyro8 Dirginiana L.) östra Nordamerika. SIMMONS Jönsson 635 (1935).– jfr BRÖST-, DADEL-, INGEFÄRS-, KAKAO-, KAP-PLOMMON.

[PLOMMON 5]

5) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 4, om ngt som mer l. mindre liknar ett plommon; särsk. (vard.) dels om exkrementer (av får o. d., förr äv., i utvidgad anv., av nötkreatur o. d.), dels om projektil för eldvapen, kula. De små trinda et csetera, som samlas efter boskapen och fåren, tituleras . . (bland sjömännen) för plommon. WAL- LENBERG (SVS) 1: 168 (1771). (Jag) flck . . ett plommon grnom bägge benen . ., så jag snurrade runt och föll. CEDERSCHLÖLD Väntan 175 (1915). jfr KO-, SJÖ-PLOMMON.

(i allm. till 1):

(†):

– (5) PLOM-GRAVARE. person som mockar gödsel; använt ss. skämtsam benämning på ladugårdspiga. WALLENBERG (SVS) 1: 168 (1771).

– PLOM-GUL,

– PLOM-TRÄ, se D.

(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat):

– PLOMME-GUL,

– PLOMME-TRÄ, se D.

(†):

– PLOMMER-MOS, se D.

– (2) PLOMMON-ALLÉ. all– av plommonträd. BERGQUIST ntolandGrev. 170 (1919).

– (1, 2) PLOMMON-ART. jfr art 8. jchn'idt HandlednT?-ädg. 2: 99 (1841).

– (2) PLOMMON-BARK. jfr bark sbst., I l. Alm(Ld) 1786, s. B 5 a. -

– (2) PLOMMON-BLAD. blad på l. från plommonträd.

– (2) PLOMMON-BLADIG bot. o. trädg. som har blad påminnande om plommonträdets; i uttr. plommonbladig apel, äppelträdet Malus pri1nifolia Willd., sibiriskt äppelträd. Hb Trädg. 3:110(1872).

– (2) PLOMMON-BLADLUS -⁰² äv. -?0.

[jfr t. Praumenblaetlans]

entomol. bladlusen Hyalopterus arnndiRis Lin., som lever bl. a. paplommonträd. DAHLHOM Insekt. 138 (1837).

– PLOMMON-BLÅ. som har den blåvioletta färgnyans som utmärker vissa plomrnon. NIABKLIN 1lliger 78 (1818).

– PLOMMON-BLÅTT, n. jfr -blä. Freja 1881, s. 137 -

– PLOMMON-BRUN. som har den brnnaktiga färgnyans som utmärker vissa ploR?mor1. A11B 38: – (1869). –

– PLOMMON-BRUNT, n. jfr -brun. SAHLIN SkånFärg. 154 (1928).

– PLOMMON-BRÄNNVIN.

[jfr t. Pflaumenbrannt'cein, eng. plum- brandy]

(i sht i Österrike, Ungern o. slaviska länder framställt) brännvin som beredes gm jäsning o. destillation av plommon. ASTRAND (1855).

– PLOMMON-BURK. jfr burk, sbst.¹ l. – (jfr 2)

– PLOMMON-BUSKE. jfr -träd. PALMSTJERNA Snapph. 2: 103 (1831).

– (2) PLOMMON-DUNGE. jfr -1und. LÖNNBERG Skogsb. 150 (1881).

– PLOMMON-ESSENS. (i fackspr.) essens (se d. o. II c) som 1 utspätt tillstånd har lukt o. smak påminnande om plommons. EKENBERG (o. LANDIN) 301 (1890).

– PLOMMON-EXTRAKT. (i fackspr.) jfr ex- trakt 2. 2n-F 20: 336 (1913).

– PLOMMON-FORMIG. DALIN FrSvLex. 2: 343 (1843).

– PLOMMON-FYLLNING. kok. jfr fyllning 1 b. BREMER 1ramH 2: 226 (1831).

– PLOMMON-FÄRG. särsk. om plommonblå färg(nyans). WESTRING SvLafv. 1: 47 (1805).

– PLOMMON-FÄRGAD, p. adj. jfr -färg. KNORRING Axel 3: 72 (1836).

– (1, 2) PLOMMON-GALL-KVALSTER. zool. kvalstret Eriophyes similis Nal., som angriper (förorsakar gallbildningar hos) plommonträdets blad o. frukter; jfr -kvalster. TULLGREN TrädgårdsvFiend. 139 (1915).

– PLOMMON-GELÉ. kok. jfr gei– 2. BA 1824, nr 52, s. 6

– PLOMMON-GLASS. kok. jfr g1ass 1. HÖGSTEDT KokB 492 (1920).

– (1, 2) PLOMMON-GRUPP. (i sht i fackspr.) grupp (se grupp, sbst.¹ 2) av plommonsorter. ENEROTH Pom. 2: 333 (1866).

– PLOMMON-GUL. (plom- 1561. plomme- 1561. plommon- 1548 osv.) som har den gula färgnyans som utmärker vissa plommon. SkinnkamRSthm 1548–52, 8. 5. BERGMAN Skepp. 177 (1915).

– PLOMMON-GULT, n. jfr -gul. -

– (2) PLOMMON-GÄRD. (†) inhägnat område med planterade plonimonträd; jfr -trädgård. LINNE Vg. 22 (1747).

– PLOMMON-HUVUD.

[jfr t. pflaumenkopf]

zool. (individ av) papegojRrten Pala:ornis cyanocephalus Lin., som har blåviolett hjässa; i sht i sg. best. QBrehuL 7: 541 (1925).

– PLOMMON-KAKA.

[jfr t. pflaumenkuchen]

kok. jfr kaka, sbst. 2 b, o. -tårta. Singstock Bakv. 34 (1815). StKokb. 39 (1940). -

– PLOMMON-KART –fr kart, sbst.I 2. BLADH (o. HORNSTEDT) 29 (1799).

– PLOMMON-KLUR, sbst. (-kluur)

[senare ssgsleden sannol. av (lt. klör l.) holl. kleur, färg (se kulör)]

(†) visst slags efterrätt innehållande plommon (möjl. i färgad sockerlag l. dyl.; jfr kulör 2 b). HovförtärSthm s/s 1636 c.

– PLOMMON-KOMPOTT. kok. AHB 92: 45 (1876).

– PLOMMON-KRYPKEN, sbst.

[senare leden sannol. av ett lt. krö-pken l. kr––ken (motsv. t. (dial.) kröpfchen, bakvärk med fyllning), diminutivbildn. till mlt. krop, kroppe, bakvärk med fyllning (se KROPPKAKA, KRÖPLA)]

(†) bakvärk med fyllning av plommon. bovförtärSthm ?/0 1636 C.

– PLOMMON-KRÄM. kok. jfr kräm sbst.², ². HALLSTEN 0. LILIUS (1896).

– (1, 2) PLOMMON-KVALSTER. zool. == -gallkvalster. HENNING SkadedjFrukttr. 139 (1902 c).

– (2) PLOMMON-KVIST. ( plommon- 1643 osv. plommons- i690) jfr kvist l. Månsson Trääg. 13 (1643).

– (2) PLOMMON-KÅDA, r. l. f. kåda som utflyter ur sårnader på stammen av plommonträd; jfr körsbärs-kåda. TROZELIUS Rosensten 206 (1752).

– PLOMMON-KÄRNA, r. l. f., äv. (nun1era föga br.)

– PLOMMON-KÄRNE.

[fsv. plomo kiärne, plom- kiärne]

jfr kärna, sbst.l 1 b. Dtollet Lustg. B 2 a (1651).

– plommonkärn-olja, r. l. f. (i fackspr.) olja erhållen ur plommonkärnor. (EKENBERG o.) LANDIN 732 (1894).

– PLOMMON-LATVÄRG. (p1ommona- 1578) (förr) BOLAVI 97 a (1578).

– (1, 2) PLOMMON-LIK, adj. särsk. till l. Plomonlik frukt. Oldendo'p 1: 200 (1786).

– (1, 2) PLOMMON-LIKNANDE, p. adj. särsk. till l. SkogsvT 1912, s. 66

– PLOMMON-LIKÖR. likör (se d. o. 3) beredd på plommon; jfr -brännvin. LANGLET Husm. 565 (1884).

– (2) PLOMMON-LUND jfr 1und, sbst.I ALMQVIST Av'H 1: 100 (1840). SvTrädgN 1: 38 (1930; efter handl. fr. 1782).

– (2) PLOMMON-LÖV. (r1uniera föga br.) löv på l. från plommonträd; anträffat bl. koll. TROZELIUS Rosensten 206 (1752). GT 1788, nr 24, s. 3.

– (2) PLOMMON-MAL.

[jfr t. Pflaumenmotte]

(numera mindre br.) entomol. fjäriln Argyrestllia pruniella Lin., vars larver leva på plommon- o. körsbärsträdens knoppar o. späda blad, körsbärsmal. HOLQGREN TrädgSkadedj. 1: 253 (1883). 2Sr L–PsIB 2: 232 (1947).

– PLOMMON-MARMELAD. –ok. SJÖBERG Singstock 250 (1832).

– PLOMMON-MOS. ( plommer- 1560. plomeaon- 1730 osv. plommone- c. 1600) i sht kok. jfr mos, sbst.I 1. KryddRSthm 1560 b, 8. 207.

– PLOMMON-MÖGEL. (i fackspr.) svampen Monilia cinerea Bon., som angriper bl. a. plommon o. körsbär, grå monilia, stenfruktmögel; äv. om den av svampen förorsakade sjukdomen. 2nrF (1914). SvUppslB (1934; om sjukdomen).

– PLOMMON-NÄSA. (vard., mera tillf.) plommonblå (o. uppsvälld) näsa; jfr brännvins-näsa. ENGSTRÖM 2Bok 5 (1908).

– PLOMMON-ODLARE. ÖSTERGREN (1935).

– PLOMMON-ODLING. abstr. o. konkret. NF 1: 93 (1875; abstr.).

– (2) PLOMMON-PLANTA, r. l. f. jfr -telning. LUNDBERG Träg. 61 (1754).

– PLOMMON-PLANTERING. sarsk. konkret. LAHT 1912, s. 256 (konkret).

– PLOMMON-PUNG. (i fackspr., i sht trädg.) läderartad, punglikt förlängd, kärnlös, på ytan med ett gråaktigt mjöl överdrager1 raissbildning av plommon, uppkonimen gm en av blåssvanipen Tsphrina pruni (Fuckel) Tul. förorsakad sjukdom (pungsjuka); ä- v. om blåssva1:apen. LAHT i890, s. 216. 3riF (1931; om blåssvamPen).

– PLOMMON-ROS, r. l. f. bot. den i Sverige (i sht förr) odlade o. stundom förvildade busken Rosa villosa Lin. var. poInifera (Herrni.) Desv., som har stora, köttiga frukter; jfr plommon 4. LILJA SkånFl. 348 (1870). Plommonrosen, även kallad äppelnypon. HYLANDER PrydnV 177 (1948).

– PLOMMON-SAFT. saft av plommon. (T.) Pflaumenmuss . . (sv.) kokad plommonaaft. MÖLLER 2: 586 (1785).

– (2) PLOMMON-SKOG. jfr -dunge, -1und. MEURMAN (1847). FRIDEGÅRD LHårdl-id. 214 (1951).

– PLOMMON-SKÖRD. ENEROTH Pom. 1: 47 (1864; efter handl. r. 1771).

– (6) PLOMMON-SLUKER, m.; pl. -slukar. (†) inställsam smickrare l. snyltgäst; jfr 1ort-ätare. SCHRODERUs Comenius 680 (1639; 1at. texten: Syco-). Därs. Reg.

– (2) PLOMMON-SLÄKTE(T). (numera 1st br.) bot. släktet Prunus Lin. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 273 (1857).

– PLOMMON-SOPPA, r. l. f. kok. WIKFORSS 2: 301 (1804; under pflaumenbrhhe).

– (1-4) PLOMMON-SORT. särsk. till 1 o. 2. ROSENSTEN Skog. 48 (173;).

– (2) PLOMMON-SPINNAR(E)STEKEL -'⁰(⁰)?⁰. entomol. spinnarstekeln Neurotoma nemoralis Lin., som lever bl. a. på plommonträd. UppsatsPrEntom 20: 55 (1910).

– PLOMMON-SPÄCKAD, p. adj. kok. Plommonspäckad svinkarrg. Hemkokb. 94 (1903). – Lr)

– PLOMMON-STAM. i sht trädg. plommonträds l. plommonplantas stam; äv.: telning av- plomnionträd. AHLICH 144 (1722). HbTrädg. 3: 9 (1872; om telningar).

– PLOMMON-STEKEL.

[jfr t. Pflaumen'oespe]

entomol. bladstekeln Hoplocampa rainLita Christ., vars larver leva i kärnorna i omogna plonimon. HENNING Skade'ljFrukttr. 37 (1902).

– PLOMMON-STEN. jfr -kärna. RoSENSTEN Skog. 48 (1737).

– PLOMMON-STOP. (vard.) bildl.: låg, rundkullig, styv herrhatt; jfr knall-hatt 2 a, kubb, sbst.² ³ a, stop. Landsm. –V111. 8: 32 (1900; skol- pajksuttryck fr. tiyköping). BERGMAN OllaPodr. 60 (1905). (Chaplin är) en genial komiker, med en underbar mimisk uttrycksfullhet från plommonstopet ned till fotsulan. GHT 1936, nr 83, 8. 3.

– PLOMMON-STOR. stor som ett plommon, av ett plommons storlek. Plommonstora nötter. FORSHFFLL OrgPharm. 331 (1836).

– (2) PLOMMON-STUBBE. särsk. (trädg.): avskuren grundstam (so d. o. 2) av plommonträd. AHLICH 154 (1722).

– PLOMMON-SUFFLÉ kok. HAGDAHL Kok. 869 (1879).

– PLOMMON-SYLT. kok. DA 1824, nr 52, s. 6.

– PLOMMON-SÅS. kok. HAGDAHL kok. 248 (1879; använd till puddingar). -

– (2) PLOMMON-TELNING. telning av plon?monträd. ENEROTH Pom. 1: 162 (1864).

– (2) PLOMMON-TICKA, r. l. f. bot. svanipen Folyporus poHiaceus Pers., som förorsakar kärnröta hos plommonträd. SvPomolFÅ 1925, s. 50 Krok o. AlmQuist Fl. 2: 297 (1947).

– PLOMMON-TID. (mera tillf.) tid då plomnion äro n?ogna l. då plommon skördas; i sht i sg. best. KARLFELDT FlBell. 47 (1918).

– PLOMMON-TRÄ. ( plom- 1626–1741. plomme- 1870 (: Blomrneträ; fr. Skåne). plommon- c. 1580 osv. plommona- 1538–1624. plommone- 1556–1624)

[fsv. flomo trä (ArkBot. III. 14: 8) y. fsv. plomona trx (PMÅNssoN 341); jfr mlt. pl–mb–m, t. Pflaum(en)-baum]

[PLOMMON-TRÄ.ssg 1]

1) (numera nästan bl. vard. l. i poesi-, i pl. -trän) plom1aonträd. 1'arRerV 56 (1538). Löfwen aff Plomonträä, sudne vthi Wijn, och ther aff gurglat Dthi 1aunden . . sterker Tannakiötet. MÅNSSON Ört. 346 (1628). IVERUS VästmFanerog. 143 (1877).

[PLOMMON-TRÄ.ssg 2]

2) trä l. virke av plommonträd; jfr plommon 3. ASTRAND (1855).

– PLOMMON-TRÄD. jfr plom- mon 2. BOLINUS Dagh. 28 (1667).

– plommonträds-art. (i fackspr.) jfr art 3 a 1r. ENEROTH Pom. 1: 161 (1864).

– (2) PLOMMON-TRÄDGÅRD. (numera bl. mera tillf.) jfr -plantering. EKBLAD 297 (1764).

– PLOMMON-TÅRTA.

[jfr t. pflaumentorte]

kok. jfr -kaka. LIND (1748).

– (1, 2) PLOMMON-VARIETET. (i sht i fackspr.) MÜLLER FruktTrädg. 135 (1850).

– PLOMMON-VECKLARE, m. l. r.

[jfr t. pflaumenwickler]

(i fackspr., i sht entomol.) fjäriln (vecklaren) Laspeyresia funebrana Lin., vars larver leva bl. a. i plommon(kart). Upp- satsPrEntom. 18: 31 (i908?.

– PLOMMON-VIN. berett på p1ommon. ALASTRÖM kemTekn. 2: 139 (1845).

(†):

– PLOMMONA-LATVÄRG, i

– PLOMMONA-TRÄ, se D.

(†):

– PLOMMONE-MOS,

– PLOMMONE-TRÄ, se D.

(†):

– PLOMMONS-KVIST, se D.