POLAR pωla⁴r. adj.; adv. -T.
[POLAR.adj 1]
1) astr. motsv. POL, sbst.¹ ¹; – ssgr; jfr
POLAR-CIRKEL, -
DISTANS, -
UR m. fl.
[POLAR.adj 2]
2) (i sht – fackspr.) motsv. POL, sbst.i 2: som är belägen vid (l. nära) l. härrör från l. är utmärkande för l. har avseende på ngn av jordens poler; särsk. tbot. O. zool.) ss. förled i ssgr vilka utgöra namn på växter 1. djur so1:a (företrädesvis) förekomma i polartrakterna. ANDERSSON (
1845).
De polara däggdjuren. VL 1901.
nr 45. s.
2. Den polara kalla Åuften.
SvGeogrÅb. 1929,
s. 55 [POLAR.adj 3]
3) (
i fackspr.)
motsv. POL, sbst.l 3; i ssgr; jfr POLAR-PLAHIMETER, -TRIANGEL. [POLAR.adj 4]
4) fys. motsv. POL, sbst.¹ Q; i ssgn POLAR-MAGNETISK. [POLAR.adj 5]
5) (†) miner. motsv. POL, sbst.¹ ⁶; i ssgn POLAR-KANTVINKEL. [POLAR.adj 6]
6) (föga br.) fys. motsv. POL, sbst.¹ B: som är försedd med poler l. som har avseende på poler. Det var
i synnerhet ..
(de med 4'oltas stapeI sammanhängande fenomenens) polara beskaffenhet. som syselsatte . . naturfilosoferna.
UB 2: 388 (
1873).
[POLAR.adj 7]
7) motsv. POL, sbst.¹ ⁷; särsk. [POLAR.adj 7.a]
a) om motsats: som utgör den yttersta motsatsen till ngt, diametral. konträr. rak. fullkomlig, fullständig; jfr POLARISK S. POLÄR S. SvLittFT 1838.
sp. 43. Polara motsatser.
VRYDBERG i
AB 1889.
nr 286 A. s.
1. Brun var son till Norges främste skådespelare Johannes Brun. Men sonen hade sökt sitt lefnadskall inom ett polart motsatt område (dvs. ss. lärare i ett fängelse). 1LundagKron. 446 (
1918).
[POLAR.adj 7.b]
b) (
i fackspr.)
ss. förled i ssgr: sora har avseende på en pol l. poler./ (i allm. till
2):
–
POLAR-ARV,
r. l. m. bot. växten Cerastium Edmondstonei Murb. & Ostenf.; jfr pol-ärve.
(
1904).
Krvk o. Almquist Fl. 1: 218 (
1935).
–
(7 b) POLAR-AXEL.
[jfr t. po- 1arachse
mat. koordinataxel i polärt koordinatsystem, grundriktning; jfr poi, sbst.¹ 7 d a. LINDEL höP AnGeom. 141 (
1864). (7
b)
–
POLAR-BAND.
meteor. om samlingar av cirrusnioln (1. cirrostratusmoln), vilka uppträda på himmeln ss. väl avgräasade band vilkas ändar synas konvergera mot en punkt (l. två punkter) på horisonten; jfr noak a B. KRUHS Jordkl. 1: 594 (
1881).
FlygMot- Bibl. 4: 73 (
1935).
–
POLAR-BASSÄNG(EN). (
i fackspr.)
om den fördjupning i jordskorpan som omger nordpolen o. fylles av den contrala delen av Norra ishavet; i sg. best. äv. om Norra ishavet; jfr/ / bassäng 2 slutet. ÖfversVetAFörh. 1870.
s. 974.
BonnierKL 8: Ie26 (1926; o-n -Vorra isAavet). Tmer 1931.
s. 199.
–
POLAR-BLÄRA.
bot. växten Melandriuni angustiflorum (Rupr.) Walp. krok o. AlmZuist Fl. 1: 212 (
1935).
–
POLAR-BYGGARE. (
†)
inbyggare i en polartrakt. ÖDMANN Polkr. 67 (17SB). MÖLLER (
1807).
–
POLAR-BÄCKEN(ET). (
i fackspr.)
jfr -bassäng(en). Vner 1883,
s. 75.
–
(1, 2)
POLAR-CIRKEL.
[jfr t. polarz–rkel, eng. polar circle, nylat. circulus polaris
[POLAR-CIRKEL.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
polcirkel. RAJALIN Nav. 45 (1–28). LINDHAGEN Astr. 270 (
1860).
[POLAR-CIRKEL.ssg 2]
2) (
†)
storcirkel på himlavalvet l. jordklotet som går genom polerna. meridian. ANDERSSON (
1845).
SUNDEN (
1888).
–
POLAR-DAG.
dag i polartrakterna; i fackspr. vanl. om den tidsperiod under vilken solen hela dygnet om befinner sig över horisonten; jfr
-sommar.
CVASTRANBBERG 3: 286 (
1854).
Polardagen är (på Grönlands nordspets) 1 – 2 veckor längre än natten. Ymer 1923. s. 4i0.
–
POLAR-DIMMA, r. l. f.
rneteor. ora den starka dimbildning som uppkommer i polartrakterna. då varm o. fuktig luft kommer i beröring med polarisen.
NF (
1888).
–
POLAR-DISTANS.
[jfr t.
PoIardisranz, eng. polar distance, fr. distance polaire] DALIN (
1871).
[POLAR-DISTANS.ssg 1]
1) astr. till l. –-poi-avstånd a. NF (1888). SMITH (
1917).
[POLAR-DISTANS.ssg 2]
2) i fackspr. till 2, – pol-avstånd b. ANDERSSON (
1857).
3NF (
1981).
–
(? b) POLAR-EKVATION.
mat. ekvation uttryckt i polarkoordinater; jfr pol, sbst.i ? d a. LINDELÖF AnGeom. 149 (
1864).
–
POLAR-ESKIMÅ,
m.||ig. [jfr t. polar- eskimo
individ som tillhör deH längst i norr (i trakten av Kap York på Grönlands västkust) bosatta gruppen av eskimåer; ofta i pl., om denna grupp. ENGSTRÖM Bläck 163 (
1914).
–
POLAR-EXPEDITION expedition till trakten av ngn av jordens poler. Svenska polar-expeditionen år 1868. FRIES o. FRIES (1869; boktitel).
–
POLAR-FARARE, – bet. 1 m.||ig..
i bet.
2 r. [POLAR-FARARE.ssg 1]
1) person som (skall) färdas (l. har färdats) i trakten av ngn av jordens poler; deltagare i polarexpedition. Chydenius ExpSpetsb. 147 (
1865).
[POLAR-FARARE.ssg 2]
2) (tillE.) om fartyg som användes vid polarexpedition(er). KLINCKOLVSTNÖM Minn. expedition(er). Antarcti-c 2: 530 (1904).
–
POLAR-FAUNA.
Ymer 1932 s. 19e.
–
POLAR-FIBLA.
bot. växten Arnica alpina Ol111. tjällarnika. KROK 0. KROK Fl. 1: 37 (
1903).
–
POLAR-FLORA.
1LUA 1870, 11. 9: 8.
–
POLAR-FLÄCK.
astr. om vardera av de vita fläckar son? finnas omkring polerna på planeten Mars.
2NF 17: 1052 (
1912).
–
POLAR-FOLK.
rolkslag som lever i en polartrakt. NILSSON Fauna 11. 1:
XLII (
1835).
–
POLAR-FORSKARE.
Nord T
1896 s. 9.
–
POLAR-FORSKNING.
Nord T
1888,
s. 318 Ssg:
–
polarforsknings-år.
pOlarår. –-ers- Fin VetSocFörh. 25: 85 (
1883).
–
POLAR-FRONT.
meteor. om gränsytan mellan kall luft från pola1-traktorna o. varm luft från de tempererade trakterna. LA HT 1922. s. e36.
–
POLAR-FRYLE.
bot. växten LuZula confusa Lindeb. KROK o. KROK Fl. 1: 209 (1903).
–
POLAR-FÅGEL.
fågel som lever i polartrakterna. VetAH 1781.
s. 231.
–
POLAR-FÄRD.
färd i l. till trakten av ngn av jordens poler. FRIES o. NYSTRÖM SvPolExP. 3 (
1869).
–
POLAR-GEBIT.
[jfr t. polar- geb:-et
(
i fackspr.)
polarområde; jfr gebit 2. RAMSAY GeolGr. 22e (
1909).
–
POLAR-GRÄNS. (
i fackspr.)
av klimatförhållanden framkallad gräns för växt- l. djurarts utbredning mot endera av jordens poler; äv. om linje so1:a på motsvarande sätt avgränsar klimatområde o. d.; jfr nord-gräns, syd-gräns. WIKSTRÖM Arsb I'et.q 1837.
s. 284. Vid Sundsvall är polargränsen för eken och äpleträdet.
THoM--E IllSv. 290 (
1866).
SrSkog. 88 (
1928;
om gräns för tropiska zonen).
–
POLAR-GULLPUDRA -⁰²⁰. bot. växten Chrysosplenium tetrandruni Th. Fr. KROK o. KROK Fl. 1: 146 (1910).
–
POLAR-HARE.
haren Lepus arcticus Leach. som lever på Grönland o. i nordligaste Amerika. FRIES Grönl. 34 (
1872).
YSv UFpslB (
1952).
–
POLAR-HAV.
hav som är beläget raellaH endera aV polerna o. den närmast denna beäntliga polcirkeln; särsk. oHi Norra ishavet; jfr poi-hav. MÖLLER (
1790).
De båda Polar-hafven hvimla af stora varmblodiga sjödjur. PALMBLAD LbGeogr. 82 (
1835). Alla norra halfklotets polarhaf.
NORDENSKLÖLD Vega 2: 227 (
1881).
SvUPpslB (
1934).
–
POLAR-IS.
is (som täcker land o. hav) i trakten av ngn av jordens poler; äv. om drivis där(ifrån). ÖDMANN Polkr. 26 (
1786).
När havet norr om Norge är fyllt av polaris. TurÅ 1936,
s. 242 –
POLAR-KALOTT. (
i fackspr.)
om vardera av jordklotets (l. arman planets) båda polarzoner; äv. (meteor.) ora vartdera av de områden omkring o. över jordens polor där polarluft bildas; jfr kaiott 2 h. n'ordT 1896. s. 17.
BERGSTRAND Astr. 407 (1925- oni pola'fläckarna på Mars). -(S)
–
POLAR-KANTVINKEL. (
†)
)n–ner. på kristall: vinkel mellan två i en "polkalit" 6se d. o. 2) sammanstötando ytor. BERZELIUS Arsb VetA 1841,
s. 13 -
–
POLAR-KARTA,
r. l. f. karta över trakten av ngn av jordens poler. NORDENSKIÖLD Vega 2: 217 (
1881).
–
POLAR-KLIMAT. (
i sht i fackspr.)
klimat av den typ som är förhärskande vid jordens poler. SCHEUTZ Jord. 236 (
1856).
–
POLAR-KONTINENT. (
i fackspr.)
om Antarktis; förr äv. om kontinent som ansågs omge nordpolen. En asiatisk polarkontinent. NORDENSKLÖLD Vega 2: 179 (
1881).
Kring den södra polarkontinenten (Zlåsa) ofta starka ostliga stormar. CARELL 0. EDELSTAM 124 (
1916).
(7 b)
–
POLAR-KOORDINAT.
[jfr t.
polarkoordinateÅ jnat. koordinat i polärt koordinatsystem. polär koordinat; vanl. i pl.; jfr
pol, sbst.l 7
d a.
.
s. 141. -
(B) –
POLAR-KRAFT.
[jfr t.
PolarkraftÅ (†) i uttr. positt-v.
negativ polarkraft. positiv resp. negativ elektricitet
ATTERBOM LÖ 2: 290 (
1827).
–
POLAR-KRETS.
[jfr t. polarkreis]
(
†)
polcirkel; äv. i utvidgad anv., om del av jorden som är belägen innanför ngn av polcirklarna; jfr pol-krets. Uti Polarkretsens landsträckor. träffis en myckenhet fogelarter. ODMANN Polkr. 64 (
1786).
BERNDTSON (
1880).
–
POLAR-KÄLKE.
jfr -släde. BOBERG BortSt-g. 129 (
1927).
–
POLAR-KÖLD.
sträng köld (av det slag som närskar vid jordklotets poler). Finland 8 (
1893).
–
POLAR-LAND. land(område) nära ngn av jordens poler; i sht i pl.. sammanfattande. ora de arktiska o. antarktiska onirådena; jfr
land 1 c o. S
(–). L–ttT 1797.
s. 178.
NORDENSKIÖLD Vega 1: 114 (
1880).
Polarländernas vintermörker. FLODSTRÖM Naturförh. 28 (
1918).
särsk./ / (
numera bl. i vitter stil)
om Sverige; jfr land 3. (AGARDH o.) LJUNGBERG 111.
8: 25 (
1859).
(K. XII) liknades . . vid Nordstjernan: polarlandets största prydnadAFZELIUS Sag. Xr. 1: 18 (
1868).
–
POLAR-LANDSKAP -⁰² l. -²⁰ LUNDELL (1893).
–
POLAR-LAV. (
†)
bot. laven Nephrorna arctiCHni (Lin.) Forssell. norrlandslav; jfr poi-lav. (Lar.) Peltidea polaris. Svet. Polarlaf. ACHARIUS Szch. 163 (
1798).
–
(7 b) POLAR-LINJE.
mat. polar (se
polar sbst.²,).
SvUpPslB (
1934).
–
POLAR-LJUNG.
bot. växten Cassiope tetragona (Lin.) D. Don. kar1tljung. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 83 (1903).
–
POLAR-LJUS,
n. [jfr t. Polarlicht]
== -sken. ÖfversVetAFörh. 1869,
s. 663 –
POLAR-LO,
-n. l. r. [jfr t. polarinchs
zool. det i Amerikas nordliga delar levande lofljuret Lynx canadensis Desm. NF 10: 137 (
1886).
–
POLAR-LUFT.
[POLAR-LUFT.ssg 1]
1) om luften i polartrakterna; särsk. (meteor.) om luftmassa som avkylts i trakten av ngn av jordens poler (o. därifrån strömmar ut över omgivande delar av jorden); 1Hotsatt: tropikluft. Polarluften är synnerligen bakteriefri. SÖDERSTRÖM LäkKvacksalv. 77 (
1926).
Ymer 1937,
s. 217 –
(4 j) POLAR-MAGNETISK.
fys. Om kropp: som har magnetiska poler, som är en (naturlig) magnet.
3?-F 1–:
621 (
1930).
–
POLAR-MUSEUM.
museum där av pGlarexpeditioner samlat msterial (o. av sådana expeditioner använd utrustning) utställes. svDtA) 1931, nr 226. s. 10. -
–
POLAR-MÄNNISKA.
[jfr t. Polarn:ensvh
(
numera bl. tillf.)
person som bor i en polartrakt. Zimmermann Jord. 3: 77 (
1816).
Det är i kamp med en hård natur som polarrnänniskan Dinner sin karakter. LfF 1894, S. 187.
–
POLAR-MÖRKER.
jfr -natt. FRIES o. NYSTRÖM SvPoZExP. 14 (
1869).
–
POLAR-NATT.
natt i polartrakterna; i fackspr. vanl. om den tidsperiod under vilken solen hela dygnet om beänner sig under horisonten; jfr
-vinter.
FRIES o. NYSTRÖM SvPolExP. 41 (
1869).
Ymer 1939,
s. 264 jfr
CVASTRANDBERG 3: 458 (
1856).
–
POLAR-OMRÅDE -⁰²⁰ område omkring l. nära ngn av jordens poler; äv. (astr.) om motsv. område på annan himlakropp. NORDENSKLÖLB Vega 1: 140 (1880).
–
POLAR-PIL. (
mindre br.)
bot. == -vide. SrBot. nr 493 (
1815).
SrFolket 1: 370 (
1938).
– (
3)
POLAR-PLANIMETER.
(i fackspr.) planimeter bestående av två med en led förbundna stänger, av vilka den ena kan vridas runt ett stirt. TS–ogshush. 1874 s. 117.
– (
1,
2)
POLAR-PROJEKTION.
[jfr t. Pola'j?rojekt--on, eng. polar projec- tionÅ geogr. o. astr. kartprojektion på ett plan som tänkes tangera jorden (l. himmelssfären) i den ena poler1. nornial asiniutal kartprojektion. S'et-3H
1782,
s. 252 Globen 1933,
s. 12 –
POLAR-RADIE. (i fackspr.) polradie. Jordsferoidens polarradie.
Frey 1847,
s. 199 –
POLAR-RAS,
r. l. f. (i ä. fackspr.) människoras son? har sitt hemvist i en polartrakt.
PALMBLAD LLGeogr. 239 (
1835; –
Sydan'erika). Den Lappska
rolar-racen.
HYLTEN-CAVALLIUS f'är. 2: 23 (
1868).
jfr BACKMAN MännRas. 37 (
1935).
–
POLAR-REGION. (
i fackspr.)
jfr -område. ÖDMANN Pökr. 13 (
1786).
–
POLAR-RESA,
r. l. f. jfr -f–
rd. Ymer 1882,
s. 210 –
POLAR-RÄV.
[jfr t. Polarfuchs]
i sht
zool. (individ av) rävarten Alopex lagopus Lin., fjällräv; äv. om skinnet av detta djur (i vinterdräkt) ss. handelsvara; stundom bildl., om polarforskare; jfr blå- räv, vit-räv. Zimmermann jord. 366 (
1816).
Viträv el./ / polarräv har blågrå ullhår, som täckas av de vita stickelhåren. SvUppslB 22: 298 (
1935).
SDS 1952,
nr 63: 8. 3 (om polarforskare). Ssg:
–
polarrävs-avel.
OSTERGREN (
1935).
– (
1) POLAR-SEKVENS(EN).
astr. i sg. best., om ett hundratal i närheten av norra himmelspolen belägna stjärnor av olika ljus. styrka, vilka undersökts med största möjliga noggrannhet rör att användas ss. jämförelsematerial vid angivande av en stjärnas ljusstyrka o. d.
BERGSTRAND Astr. 542 (
1925).
–
POLAR-SKEN.
[jfr t. Polarsche–n
(
i fackspr.)
visst ljusfenonien sora uppträder på natthimnieln (på norra halvklotet vanl. i norr o. på södra halvklotet vanl. i söder) o. som anses bero på elektronbombardemang från solen; jfr nord- sken, syd-sken. SCHEUTZ Jord. 124 (
1856).
–
POLAR-SKEPP. jfr
-fartyg.
Dagen 1898,
nr 75, s. 3.
–
POLAR-SKYMNING.
WEDIN KOTHSTEIN Welzl 151 (
1932).
–
POLAR-SLÄDE.
släde avsedd för färder i polartrakterna. KatalIndUtstSthm 1897 s. 281.
Polarslädar af Nansens modell. AB 1898,
nr 82, s. 3.
–
POLAR-SNÖ.
meteor. (vid stark köld fallande) snö i form av stoftfina flingor. LfF 1914:
s. 265.
– (
1)
POLAR-SOLVISARE.
Ijfr eng. polar dfal, fr. cadran Pojaire (†) – polar, sbst.¹ Polar Solwijsare so1a inclinera till Oster eller Wäster lärer nu mehra wara lätta att giöra. RÅLAMB 4: 116 (
1690).
Därs. 124.
–
POLAR-SOMMAR.
sommar i polartraktorna; i fackspr. vanl. Om den tidsperiod under vilken solen hela dygnet om befinner sig över horisonten; jfr
-dag.
ODMANN Polkr. 21 (
1786).
–
POLAR-SPIRA,
r. l. f. (
mindre br.)
bot. växten Pedicularis hirsuta Lin. kRoK o.
ALMQUIST Fl. 1: 76 (1903).
Svn-at. 1925, s. 1I. – (B)
–
POLAR-SPÄNNING. (
†)
polspänning; anträffat bl. i bildl. anv., om förhållandet mellan två företeelser som uppfattas ss. varandras niotsatsor; jfr poi, sbst.i –. SvL–ttFT 1838: sp. 43.
–
POLAR-STAM.
(i ä. fackspr.) folkstam som har sitt hemvist i en polartrakt; jfr -ras. SvNILssoN (1835) hOS BERZELLUS Brev 14: 94.
RETZIUS EthnolSkr. 224 (
1856).
–
POLAR-STATION.
[jfr t. polarstation]
vetenskaplig station i trakten av ngn av jordens poler (för insamlande av uppgifter angående väderleksförhållanden o. d.). Ymer 1882,
s. 209.
–
POLAR-STJÄRNA.
[jfr t. polarstern, eng. polar star; efter nylat. stella polaris]
(
numera bl. tillf.)
om stjärna belägen nära ngn av himmelspolerna, polär stjärna; förr särsk. om Polstjärnan. PoetK 1818, s.
1I. –
POLAR-STORM.
NORDENSKJÖLD Polarnot. 30 (
1918).
–
(7 a) POLAR-STRIDIG. (
†)
absolut motsatt. Två så polarstridiga Ting, som Kärlek och Galanteri. ALMQVJST Närlek 19 (
1816).
–
POLAR-STRÖM.
[jfr t. polar- strom
[POLAR-STRÖM.ssg 1]
1) geogr. havsström som rör sig från ngn av polerna mot ekvatorn. PALMBLAD LbGeogr. 25 (
1851).
De vigtigaste polarströmmarne i norra Atlanten. RUBENSON h/etvor. 138 (
1580).
[POLAR-STRÖM.ssg 2]
2) meteor. strömning i atmosfären som rör sig från ngn av polerna mot ekvatorn. JJNERVANDER 1: 48 (
1847).
–
POLAR-TORSK.
zool. torsken Gadus saida Lepechin, som förekommer i Norra ishavet. LRLLJEBORG Fisk. 2: 104 (1886).
–
POLAR-TRAKT.
trakt omkring l. nära ngn av jordens poler; i sht i pl., sammanfattande, om de arktiska o. antarktiska Områdena; äv. (astr.) om trakt på annan himlakropp omkring l. nära ngn av dess poler; jfr -1and, -zon. PoetK 1816, s.
1II. Solens polartrakter. NordT 1892,
s. 172 –
POLAR-TRIANGEL.
[jfr t. polardrerevk
jnot. sfärisk triangel som bildas av liunkter vilka äro poler till de tre sidorna i en given sfärisk triangel. WETTERSTEDT Tr–gon. 59 (
1860).
–
POLAR-TÅG,
r. bot. växten JunCus bigluniis r,in. ROK o. ALMQUIST Fl. 1: 208 (1903).
–
POLAR-ULL.
bot. växten Eriopho. rum ScheuchZeri Hpe. KRoK o. ALMQUIST Fl. 1: 213 (
1903).
– (
1)
POLAR-UR,
n. [jfr t.
Polaruhr, eDg. polar dral (i fackspr.)
[POLAR-UR.ssg 1]
1) solur bestående av en skuggkastande visare riktad niot t1imnielspolen o. ett plan på vilket skuggan får falla; särsk. (i inskränkt anv.) om sådant ur vars plan är parallellt med ekvatorns plan, ckvinoktialur; jfr polar sbst.¹, polar-solvisare. NF 15: 68 (
1890).
SvUppslB 2ö: 637 (
1935).
[POLAR-UR.ssg 2]
2) solur som bestänan?er tiden Ined ledning av pojarisationen av det ljus soDB kommer från ngn av himmelspolerna; jfr poi-ur 2. Wheatstones Polar-Ur. T–den 1848, nr 241, s. 4. 2NF (
1914).
–
POLAR-VARG.
zool. vargen Canis lupus albus Sab., som lever på Grönland o. i nordligaste Amerika. FRIES Grönl. 35 (
1872).
3Brehr' S: 234 (
1922).
–
POLAR-VATTEN. (
i fackspr.)
havsvatten som befinner sig i trakten av ngn av jordens poler l. som kommer därif1-ån. FRIES Grönl. 5 (
1872).
Den s. k. Spetsbergens polarström, som 0–ster om ögruppen för kallt polarvatten ned runt Sydkap. lM er 1931,
s. 197 –
POLAR-VEGETATION.
ÖSTERGREN (
1935).
–
POLAR-VIDE.
bot. v7xten Salix polaris Wallllig. FRIES o. FRIES SvPvlExp. 29 (
1869).
–
POLAR-VIND,
r. l. m. vind som blåser i irakten av ngn av jordens poler l. som komnier därifrån. CARLSTÉN VindStröm. 16 (
1864).
–
POLAR-VINTER.
jfr -natt. ÖDMANN Polkr. 17 (
1786).
–
POLAR-VIRVEL.
meteor. om vardera av de virvlar (en på vartdera halvklotet) i vilka luften kretsar längs jordytan från vändkl-etsarna niot polerna o. därifrån i en högre ströna tillbaka mot vändkretsarna. TIMBERG Meteor. 134 (
1908).
–
POLAR-VÄRLD.
[jfr t. polarweltj om polartrakterna.
Zimmermann Jord. 3: I (1816).
–
POLAR-VÄXT,
r. l. m. SvT 1852,
nr 161: s. 4.
–
POLAR-ZON.
[jfr t. polarxone
(
i fackspr.)
om del av jordens yta som är belägen on?kring ngn av polerna o. som med hänsyn till klimat, vegetation o. d. betraktas ss. en enhet; i sht om vardera av de av polCirklarna avgränsade kalla Zonerna; äv. (astr.) om del av annan himlakropp som är belägen omkring ngn av dess poler; jfr -bälte, -kalott. VetAH 1796, s. 217
(På Juprter). FRIES ArsbVetA 1832,
s. 49 THELAUS jkog. 13 (
1865;
o" on"-ådet norr om 720 nordl–g bredd).
–
POLAR-ÅR.
[jfr t. polarjahr]
(
i fackspr.)
gm internationell överenskommelse fastställd tidsperiod varunder vetenskapliga observationer göras på ett flertal platser inom polarområdena; jfr polarforsknings-år. Första (internationella) polaråret (dvs. tiden 1/8 1882–31/8 1883). 3NF (
1931).
–
POLAR-Ö.
som är belägon i trakten av ngn av jordens poler. ANDERSSON kinP;ngv. 128 (
1933).
–
POLAR-ÖKEN.
[jfr t. pola"oästeÅ geogr. ökenartat landskap i trakten av ngn av jordons poler.
KRUHS JordkI. 2: 396 (
1882).
Graham land (är) förvandladt till en obeboelig polaröken. – ORDENSKJÖLD Polarv. 128 (
1907).
–
POLAR-ÖVERVINTRARE -⁰⁰²⁰⁰. person som övervintrar i trakten av ngn av jordons poler.
ANDERSSON KinPingv. 451 (
1933).
–
POLAR-ÖVERVINTRING -⁰⁰²⁰. ÖSTERGREN (1935).