POLIS pωli⁴s, äv. po-, sbst.¹, i bet. 1, 2 r. l. f. l. m., i bet. 3 m.||ig.; best. -en; pl. (numera bl. i bet. 3) -er ((†) -ar Sthmf ig. 1845, s. 335 (i bet.3)). ( police 1756–1868. polis 1801 osv. pollice- 1790 (: Pollice-mästaren))

[jfr eng. police; av fr. police, av senlat. politia (se POLITI)

[POLIS.sbst1 1]

1) (numera knappast br. utom 1 ssgr) en stads l. stats l. kommunals o. d. förvaltning l. administration, i sht med avs. på allmän ordning o. säkerhet, renlighet, kommunikationer o. d.; "politi" (se d. o. 1; förr äv. övergående i bet.: (god) ordning, ordningens upprätthållande o. d., särsk. i sådana uttr. som (hålla) (god) ordning och polis. Wij hafve här (dvs. i Bender) bygdt Oss en lijten Stad där hålles policen tämmeligen ved mackt. BrinkmArch. 1: 148 (1712). aed kudskar och körslor år ingen police (i Paris), de köra mycket fordt och oförwägit. PALMSTEDT Res. 64 (1779). (Den gamla fröken) håller i sitt hus en sträng polis. STURZEN-BECKER 4: 209 (1862). Löpgrafs-befälhafvare . . skola äfven vaka öfver ordning och polis i löpgrafvarne. TjReglArn. 1867, 4: 211. SvUppslH (1934).– jfr BAN-, HÅLSO-POLIS. -särsk. (†) i uttr. medicinsk polis, förebyggande sjukvård, (dod) hälsovård. SvLitTidn. 1819, Bih. sf. 9./

[POLIS.sbst1 2]

2) statlig l. kommunal myndighet som har att sörja för allmän ordning o. säkerhet, tillse att lagar o. förordningar efterlevas o. sörja för efterspaning o. gripande av brottslingar o. d.; äv. koll., om den personal(k–r) som utövar dylik värksamhet; äv. om byggnad(er) o. d. där dylik myndighet l. dylik personal(k–r) har sina lokaler; ordningsmakt. Anmåla ngn för polisen. Göra anmälan Jios (äv. –) polisen. Föra ngn till (äv. p– l.

[POLIS.sbst1 2.i]

i) polise-n, till polisstationen. Den be- stulne ropade p– polis; jfr 3. "Polis, polis", liöd det från en bakgata; jfr S. Den hem.l–ga polisen hade gripit honom. Vittnet skulle st– till polisens förfogande. PH 13: 148 (1785). I går såg jag 6 käringar, som, bundna tre och tre, fördes på polisen. WALLIN Bref 23 (1841). Jag blef oppförd – polisen, fick ovett af lagman. SJÖBERG SthmHeml. 148 (1844). Polisen (har) förbjudit fattigt folk att tigga. STRINDBERG HRik. 72 (1882). Tre dagar letade hela polisen efter honom. MARTIN Sett 95 (1933). ska sätta polisen på henne. TRENTER –1d 40(1949). –- jfr CENTRAL-, DETEKTIV-, DISTRIKTS-, FÄLT-, HAMN-, HÄLSO-, HÅLSOVÅRDS-, JAKT-, KRIGS-, KRIMINAL-, LANT-, LÄNS-, MARIN-, MEDICINAL-, ORDNINGS-, ORDONNANS-, ORTS-, RADIO-, SEDLIGHETS-, SPANINGS-, SPRIT-, STATS-, SUNDHETS-, SÄKERHETS-, TRAFIK-POLIS m. fl. – särsk.

[POLIS.sbst1 2.a]

a) (†) bildl., ora (utövare av) littBräp kritik. THORILD (SVS) 3: 239 (1792). ASScF 16: 168 (1888).

[POLIS.sbst1 2.b]

b) (†) – uttr. göra polis, uppträda ss. polisrnar1 l. polismyndighet O. d. TEGNER Armfelt 3: 251 (1887)./

[POLIS.sbst1 3]

3) person som är anställd inom polis (i bet. 2) 1. polismakt, särsk. om dylik anställd i undcrordnad ställning; polisman, poliskonstapel. En uniformerad polis stod på vakt vid brandplatsen. han ämnar bli polis. ALMQVIST DrJ 82 (1834). Likväl sker icke den minsta olycka. trots detta oregelbundna virrvarr och det ringa untalet poliser. PT 1898. nr 22. s. 3. En kurs för kvinnliga poliser. BtRiksdP 1944. 6: nr 5. s. 82.– jfr BÖTES-, HAMN-, HÄLSOVÅRDS-, JAKT-, LANT-, LÄNS-, NATT-, NYKTERHETS-, ORDONNANS-, SEDLIGHETS-, SOCKEN-, SPRIT-, SUNDHETS-, SÄKERHETS-, TORG-, TRAFIK-, ÖVER-POLIS m. fl.

[ofta med förebilder l. motsvarigheter i t.. eng. o. fr.

(i allm. till 2):

– POLIS-AGENT. (i sht om utländska förh.) person i polisens tjänst som (oftast civilklädd) utför efterspaningar o. d.; äv.: polisspion. angivare.

AnderssonBrevväxl. 2: 137 (1852).

LIDFORSS OndMakt. 89 (1909).

– POLIS-ANMÄLA -02.

[jfr -anmälan

Flera lurade polisanmäla kvacksalvarna. SvD(f) 1930. nr 278, s. 24 (i rubrik).

– POLIS-ANMÄLAN -020. anmälan (av ngt l. ngn) för polisen. svD(A) 1918. nr 134 A. s. 3.

– POLIS-ANMÄLNING -⁰²⁰. = -anmälan; företrädesvis i pl. ÖSTERGREN (1935).

– POLIS-ANSTALT. (†)

[POLIS-ANSTALT.ssg 1]

1) polisåtgärd; jfr anstalt l. ÖverståthÄmb. 1633--1933 311 (1774). 3SAH XLVI. 2: 127 (1830).

[POLIS-ANSTALT.ssg 2]

2) polishus; jfr anstalt 6. JÄRTA 2: 208 (1823). n'F 9: 335 (1885).

– POLIS-ARREST. jfr arrest 6 a. ULRICH LagGlöm. 25 (1912). I fängelse och polisarrest skola finnas erforderliga toalettanordningar. SFS 1934. s. 189.

– POLIS-ARRESTANT. (numera bl. tillf.) person soHi sitter i polisarrest; förr äv.: arrestant so1:a gripits av polis(en). BACKMAN Lags. 3–O: 224 (1814). ReglStyFl. 1836. s. 20.

– POLIS-ASPIRANT. aspirant på (högre) tjänst inom polismakten. BtRiksdP 1945. 6: nr 5, s. 94.

– POLIS-ASSESSOR. vid överståthållarämbetet för polisärenden i Stockholm anställd befattningshavare som leder den förberedande undersökningen i vissa brottmål o. jämte stadstiskalerna utför åklagartalan. SvD(A) 1921. nr 72, s. 7.

– POLIS-AVDELNING -⁰²⁰.

[POLIS-AVDELNING.ssg 1]

1) avdelning inom poliskår. SFS 1915 s. 1718.

[POLIS-AVDELNING.ssg 2]

2) myndighets avdelning för polisärenden. BtRStP 1840–4i. 1V. 2: nr 33. s. 19

– (3) POLIS-BATONG.

– (2, 3) POLIS-BEFOGENHET -⁰¹⁰² l. -⁰²⁰⁰. befogenhet som tillkommer polis(man). HEDIN Tal 2: 504 (1886). Polisbefogenhet för länsfiskeritillsyningsmännen påyrkas av dessas förening. UNT 1933. nr 151, s. 5.

– POLIS-BEFÄL. i sht koll.: –verordnade polismän; äv.: befälsperson inom polismakt(en); jfr befäl 4 a b. SamlFörfSthmPol–s 44 (1866). SFS 1942. s. 1678.

– POLIS-BETJÄNING. koll., om tjänstemän tillhörande poliskåren; polis. polismän. ÖverståthÅmb. 1633–1933 327 (1775). Kronoeller polisbetjäning skall vara tillstädes vid inskrivningsförrättning. SFS 1936 s. 1215.

– POLIS-BETJÄNT. (numera bl. tillf. om ä. förh.) polis (1 bet. 3, poliskonstapel. HU kXX11. 2: 215 (1783). STENELID KlarStjärn. 37 (1949).

– POLIS-BEVAKA.

[jfr -bevakning

Platsen polisbevakades hela natten. ÖSTERGREN (cit. fr. 1927).

– POLIS-BEVAKNING. abstr. o. konkret(are); jfr bevakning 1 a (a. B). De nz–ss- tänkta stodo under ständig polisbevakning. SC 1: 257 (1820).

– POLIS-BIL. (ofta med särskild utrustning. t. ex. radio, försedd) bil som tillhör polisen./ / TFjärdPolis. 1932 nr 11 s. 5.

– POLIS-BITRÄDE -020. (numera knappast br.) (lägre) polisnian. polis. AB 1864 nr 210 s. 3. Gentemot kvinnligt polisbiträde skall begagnas tilltalsordet "syster". VL 1908, nr 83. s. 3.

– (1) POLIS-BORGMÄSTARE -⁰²⁰⁰. (föga br.) -politleborgmästare. TROLLE Sjöoff. 2: 182 (1870).

– POLIS-BRICKA, r. l. f.

[POLIS-BRICKA.ssg 1]

1) för styrkande av icke unifornierad polismans identitet o. befogenheter utfärdat tjänstetecken bestående av en metallbricka med polisens emblem på ena sidan o. uppgifter om polisdistriktets nanin o. d. på den andra. LILJECRONA R–ksdKul. 24 (1840). (Kv–nnlrga poliser) bära ingen uniform. endast polisbricks. SvPolisT 1907, s. 32

[POLIS-BRICKA.ssg 2]

2) (niera tillf.) polisemblem avsett att bäras på uniform o. d. RedNordM 1924. s. 21.

– (1, 2) POLIS-BROTT. (†) = -förseelse. OverståthAmb. 1633--1933 325 (1775).

– POLIS-BYRÅ -⁰² l. -²⁰. jfr byrå 3. UrFinlH 228 (1812). Polisbyrån för övervakande av utlänningar. SFS 1932 s. 1089.

– POLIS-BÅT. båt som tillhör l. står till förfogande för polis(en). Balck 1dr. 2: 611 (1887).

– POLIS-CHEF. Clief för Iioliskår; i sht o1u högsta chef för pOliskår i siad. SFS 1879. nr 12, s. 3. jfr arme1rpolischef.

– POLIS-CHOCK. jfr chock 1. UNT 1934, nr 9e, s. 3

– POLIS-DIKTATUR. jfr diktatur 2. LANGLET RevolRyssl. 362 (1905).

– POLIS-DIREKTORIUM. (†) jfr dlrektorium 3. S1a 1792 nr 1 s. 2 (ov- tyska förh.).

– POLIS-DIREKTÖR. (om utländska förh.) chef för (huvud)stads polisväsen; polismästare. Long Uggle- 6org 52 (1832; om tyska fö--h.). 2Sv UppslB 25: 14 (j952; om danska förh.).

– POLIS-DISTRIKT. administrationsområde för polisvärksamhet; i fråga om sv. förh. om vart och ett av de områden, omfattande (del av) stad, köping l. landsfiskalsdistrikt, vari landet indelats med hänsyn till polisväsendet. FörordnPolic. 19/8 1807. s. A 2 b. BtRiksdP 1948. 6: 1r 11. s. 62.

– POLIS-DOMARE. (förr) (tjänstetitel för) domare i polisdomstol. BtRStP 1840–41, 1V. 2: ir 33, s. 19 SvStatskal. 194T, s. 497.

– POLIS-DOMSTOL -⁰². (förr) i vissa större städer i anknytning till polismyndigheten upprättad domstol (vanl. med polisdomare ss. domare) för handläggning av smärre brottmål o. mål angående (polis)förseelser av olika slag. DA 1825. nr 246. s. l. SvStatskol. 1947, s. 497

– POLIS-DRÄNG. (med klandrande innebörd. Nuniera knappast br.) polisagent. polis(man). LIVIJN 2: 345 (1842). HEIDENSTAM Dag. 201 (1905. 1908).

– POLIS-EMBLEM. Landstormspolisman skall under tjänsteutövning bära . . polisemblem. SFS 1941. s. 393.

– POLIS-ESKORT. BLANCRE B–ld. 4: 228 (1865).

– POLIS-FARTYG 1-02 l. -20. jfr -båt; äv. om luftfartyg. PT 1903. nr 181 A. s. 3. SFS 1922. s. 905 (om luftfartyg).

– POLIS-FINKA, r. l. f. jfr finka sbst.², ¹. TnrÅ 1914 s. 67.

– POLIS-FISKAL. (†) jfr fiskai I. CRUSENSTOLPE ntor. 4: 289 (1841).

– POLIS-FRÅGA, r. l. f. jfr -ärende. SFS 1833. s. 72.

– POLIS-FÅNGE. (numera föga br.) fånge som sitter i (polis)häkte l. som häktats för polisförseelse. BtRiksdP 1875. 1- 1-nr 1. Bil. l. s. 41. FångvFörf. 299 (1892; enl. c–rkulär 1883).

– POLIS-FÄLLA, r. l. f. fälla (se fälia sbst.¹, ²

[POLIS-FÄLLA.ssg 2.b]

b) inordnad av polis(er) för att infånga en brottsling o. d. SvMtT 1907, s. 37

– POLIS-FÄNGELSE. (föga br.) == -häkte. SFS 1868. nr 29. s. 3.

– POLIS-FÖRBJUDEN p. adj. förbjuden av polisen. (LUNDIN o.) /. 2

– POLIS-FÖRBRYTELSE. (numera bl. tillf.) == -förseelse. BIBERG 8: 79 (c. 1823). ALDÉN Medb. 1: 81 (1896).

– POLIS-FÖRBUD. jfr -förbjuden. SamlFörfSthmPolis 31 (1868).

– POLIS-FÖRBUND. Svenska polisförbundet utgör en sammanslutning af polismän inom hela Sverige. DN(A) 1903 nr 11970 A, s. 2

– POLIS-FÖRENING. SvPolisT 1903 s. 14.

– POLIS-FÖRESKRIFT -⁰⁰². föreskrift rItfärdad av polismyndighet. BIBERG 3: 79 (v. 1823). SVANBERG RedLefn. 454 (1882).

– POLIS-FÖRESTÅNDARE -'00200. (numera knappast br.) polischef. SFS 1874, nr 68. s. 4. MALMGREN Stadsb. 27 (1910).

– POLIS-FÖRFATTNING.

[POLIS-FÖRFATTNING.ssg 1]

1) till 1 författning (se d. o. 6) l. bestämmelser rörande ordning, hälsovård, trafikförhållanden o. d. (i sht i stad l. annan tätort). PH 10: 229 (1773). SFS 1925, s. 425

[POLIS-FÖRFATTNING.ssg 2]

2) (†) till l. konkret(are): åtgärd, anstalt(er) av polisen; jfr författning 3. SPF 1816, s. 369.

[POLIS-FÖRFATTNING.ssg 3]

3) till 2: författning (se d. o. 6) rörande polisväsendet l. polismakten. SvPolisT 1906. s. 27.

– POLIS-FÖRHÖR. (förberedande) förhör av person (som misstänkes för brottslig handling l. som antas kuana länina upplysningar därom), värkställt av polismyndighet för att utreda ett brott l. en förseelse (innan förundersökning förotages av åklagare l. rannsakning l. vittnesförhör företages vid domstol). AB 1839, nr 238, s. 4.

– POLIS-FÖRHÖRA, jfr -förhör. SC 1: 1021 (1821).

– POLIS-FÖRORDNING.

[POLIS-FÖRORDNING.ssg 1]

1) till 1, == -författning l. HOLMBENGSSON Sartorius 12 (1800).

[POLIS-FÖRORDNING.ssg 2]

2) till 2, = -författning 3. AdP 1789. s. 159.

– (1, 2) POLIS-FÖRSEELSE. straffbar överträdelse (av ringa svårhetsgrad) av ordningsföreskrifter 0. därnied jämförliga stadganden varöver polisdomstol äger dönia (t. ex. fylleri, förargelseväckande beteende, vissa smärre trafikförseelser o. d.). Strafflagarne för PoliceFörseelser och Tullförbrytelser. BtRStP 1823, V11. 1–2: 418.

– POLIS-FÖRVALTNING. förvaltning av polisniakt(en)s uppgifter; äv. konkret(are). om institution som handhar administrationen av polisniakt(en). SP 1809: nr 19 s. l. SNELLMAN Stat. 227 (1842; konk--etare). -

– POLIS-FÖRVAR. i uttr. i polisförvar, i polisens förvar (se d. o. 6 b), i häkte. UNT 1931. nr 10833. s. l. -

– POLIS-GEVALDIGER. (om ä. förh.) poliskonstapel. RUNEMARK SthmVägv. 4 (1789). rtyrkol:Å 1933, S. 162. -

– POLIS-GREPP. grepp som användes av polisman vid anhållande o. d. av person; särsk. ss. benämning på grerp om ngns handled o. böjning av arn)en bakom hans rygg. TurÅ 19t5, s. 194. -

– POLIS-GRUFF. jfr gruff 2. -ORDENSVAN Sv Teat. 1: 301 (1917).

– POLIS-GRUPP. mil.

[POLIS-GRUPP.ssg 1]

1) avdelning på omkr:ng 10 man som tjänstgör ss. krigspolis(er). ä.i-P 23: 484 (1937).

[POLIS-GRUPP.ssg 2]

2) från eftersta kompaniet i en bataljon (vid marsch) avdelad personal med uppgift att omhändertaga efterliggare o. sjuka o. d. InfBegl. 1939, 2: 146.

– POLIS-HANDBOK -02, äv. -20. SvPolisT 1910, s. 26

– POLIS-HANDRÄCKNING -⁰²⁰. äv. konkret(are); jfr handräckning 1 (a). SamlFörfSthr'Polis 790 (1887).

– POLIS-HJÄLM. (om ä. l. utländska förh.) hjälm för polisman. Dagen 1897. nr 140, s. l.

– POLIS-HUND. speciellt dresserad hund använd av polisen för skydds-, vakt- o. spårningstjänst. SD(L) 1905, nr 89, s. 4.

Ssgr:

– polishunds-ras, r. Rottweilern är . . en av de fyra polishundsraserna. SvD(A) 1920. nr 300, s. s.

– polishunds-tävling. Polishund. 1920: s. 51.

– POLIS-HUS. byggnad där polismakten i stad o. d. har sina kontorslokaler o. d. THOMÉE IllSv. 58 (1866).

– POLIS-HÅLL. i uttr. på l. från polishåll, på l. hos polisen resp. från polisens sida o. d.; jfr håll sbst.¹, VII 1 c B. Från polishåll hade man inga npp- 1ysningar att ge. På polishåll misstiöstade man . . om åvägabringandet af tillräcklig bevisniDg. SvD 1898. nr 309. s. 1.

– POLIS-HÄKTE. häkte (se d. o. 3) för av polisen anhållna personer, arrest, finka. SFS 1885. nr 68. s. l.

– POLIS-HÖGSKOLA -⁰²⁰. om högre avdelning av polisskola för vidareutbildning av polismän. SvPolisT 1908. s. 174.

– POLIS-INGRIPANDE -0200, n. jfr ingripa S. UNT 1935 nr 65, s. 7.

– POLIS-INRÄTTNING -'⁰²⁰. jfr inrättning sbst.², ¹ c.

[POLIS-INRÄTTNING.ssg 1]

1) (†) till 1. Police inrättningens uphjelpande och förbättrande. OrerståthAmb. 1633--1933 311 (1774). HOLMBERGSSON Sartorius 19 (1800).

[POLIS-INRÄTTNING.ssg 2]

2) till 2. SP 1792, nr 6. s. 2. Städernas skyldighet att själva bekosta sin polisinrättning. BtRiksdP 1924. 1–. 1: nr 18, s. 13.

– POLIS-INSTITUTION. jfr institutlon 3; av. bildl. Fcmårsber. 1851–55 SthmSt. s. 39 (1857). BtRStP 1862–63 8: nr 10 s. 6. Familjen ar . . en herrlig polisinstitution inrättad af öfverklassen för att skydda ynglet. STRINDBERG Giftas 1: 24 (1884).

– POLIS-INSTRUKTION. för polispersonal utfärdade reglenientariska föreskrifter. BtRiksdP 1906. V11I. 2: nr 12, s. 5.

– POLIS-INTENDENT.

[POLIS-INTENDENT.ssg 1]

1) tjänstenian vid polismyndighet i större stad (Stockholm o. Göteborg), som närmast under polismästaren är chef för (en avdelning av) stadens poliskår. SD 1864 nr 223, s. 1. SFS 1882, nr 57, s. 15. Såsom föreståndare (för PolisskoIan) tjänstgör fjärde polisintendenten i Stockholm. Därs. 1925, s. 423

[POLIS-INTENDENT.ssg 2]

2) (onl utländska förh., *+) polisChef. SP 1792, nr 181. s. 1 (o" förh. i Portugal). SCHULTHESS (1885).

(till -intendent 1):

– polisintendents-befattning. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 26.

– POLIS-KAMMARE. polismyndighet (med skiftande organisation o. uppgifter) i (större l. medelstor) stad för handläggning av administrativa (polis)ärenden o. d.; äv. i utvidgad anv., om polisstation. ÖverståthAmb. 1633--1934 317 (1774). SÖDERHJELM U1'pror. 117 (1918; om polrsstatio"). Polismynd–ghct i Halmstad är en –0liskamn-are n2ed polismästaren såsom ensam ledamot. SFS 1946, s. 42t.

– POLIS-KAMRERARE. vid polisvärket i Stockholm anställd kanirerare (som tillika är stadsfogde). SthniKo-'L'aKal. 1934, s. 6 --KAPTEN. (ora utländska fö1-h.) viss överordnad polisman; jfr kapten S d cr. AvHAU87voLFF (1809) hos BÅÄTH-HOLMBERG FlivkDagb. 24?.

– POLIS-KARL. (†) polisman ; poliskonstapel, polis. MÖLLER –: 607 (1785). BJÖRKMAN (1889).

– POLIS-KASK. jfr kask sbst.,l 1 a. LIDFORSS Dagsb. 141 (1906).

– POLIS-KEDJA, r. l. f. rad l. kedja (se kedja sbst., 3 a a, r) av polisniän som ställt upp sig ss. avspärrning för att hindra en folkaiassa att tränga fram l. för att skydda person som skall passera genom en folkmassa o. d.; äv. om dylik rad av polisniän som rycker fram niot en folkniassa o. d. (för att skingra den). PT 1902. nr 92 A. s. 3. SvD(B) 1944. nr 163, s. 5.

– POLIS-KIOSK. liten fyrkantig by-ggnad l. kiosk (se d. o. 2) i större stad. varifrån (patrullerande) polis(konstapel) l. allmänheten kan få omedelbar telefonförbindelse med närmaste polisstation. ofta inrättad så. att anhållen person kan provisoriskt plaCeras däri. SvD(A) 1930. nr 294. s. 13.

– POLIS-KISTA. (†) likkista av enklaste slag som begagnades för lik av självmördare o. strafffångar (vilkas begravning ombesörjdes av polisen); jfr -1ikrum. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 512 (1844).

– POLIS-KOLLEGIUM. i landstingsområde l. i stad som icke deltar i landsting: kollegiuna (se d. o. 1 b) för disciplinära betraffningar o. d. av polisporsonal. SFS 1925, s. 298

– POLIS-KOMMISSARIE. högre polisman (i stad o. vissa köpingar) som har ledningen över polispersonalen i ett polisdistrikt; äv. om viss högre polistjänsteman vid örlogsstation o. d. SP 1792, nr 156, s. 1 (oni –-anska förh.). Poliskommissarie Did flottans station i Karlskrona. SFS 1920, s. 1141 HELLSTRÖM Malmros 15 (1931).

Ssg:

– poliskommissarie-kontor. OSTERGREN (1935).

– POLIS-KONSTAPEL. (lägre) polisInan Ined tjänstgöring ss. trafik- l. ordningspolis o. d. NVexj-öBl. 1851 nr 47, s. 2. En svensk poliskonstapel saknsr den engelsl:e bobbyns farbroderliga gemyt. FOGELQVIST BesRot 169 (1926).

– POLIS-KONTOR. polisvaktkontor, polisstation. AB 1839. nr 238, s. 2 --KONTROLL. kontroll l. övervakning som företages av polisraan l. polisniyndighet. EkonS 2: 577 (1902).

– POLIS-KORDONG. jfr -kedja samt kordong 3 b. LIDFORSS Fragm. 83 (1895. 1904).

– POLIS-KORT, n. av polismyndighet utfärdat kort för journalister o. fl., sora ger innehavaren tillträde till (av polisen) avspärrad offentlig plats o. d. SD(L) 1901, nr 515. s. 5.

– POLIS-KUND. (ngt vard.) om person som ofta anhållits av polisen; jfr kund sbst., 2 slutet. LUNDIN NSthm 543 (1889).

– POLIS-KUNGÖRELSE -⁰²⁰⁰ QSTERGREN (1935).

– POLIS-KURS. kurs (se d. o. 7) för utbildning av polispersonal l. av militär personal i polistjänst. En särskild poliskurs för underbefäl. SFS 1933. s. 1269.

– POLIS-KÅR. jfr kår, sbst.⁸ ². Femårsber. 1851--55 SthmSt. s. 35 (1857). Polisverksamheten i Bodens stads polisdistrikt fullgöres av en statlig poliskår. SFS 1942 s. 1675.

– POLIS-LABORATORIUM. laboratorium för kriminaltekniska undersökningar. 2NF 38: 369 (1926).

– POLIS-LAG, r. l. f. l. m.

[POLIS-LAG.ssg 1]

1) (†) till l. == -författning 1. ÖverStåthÄmb. 1634–1934 314 (1774). SNELLMAN Stat. 193 (1842).

[POLIS-LAG.ssg 2]

2) till 2: lag rörande polismskts organisation o. befogenheter o. d. HEDIN Tal 1: 13 (1867).

– POLIS-LAGSTIFTNING -⁰²⁰.

[POLIS-LAGSTIFTNING.ssg 1]

1) (†) till 1; jfr -1ag 1. BtRStP 1823 7: 41e.

[POLIS-LAGSTIFTNING.ssg 2]

2) till 2; jfr -lag 2. NYBLÆUS Forskn. l. 2: 294 (1875).

– POLIS-LEDNING. jfr ledning, sbst.² 1 slutet. SvPolisT 1906. s. 133.

– POLIS-LIKRUM. (†) av polismyndighet inrättat bårhus för förvaring av lik av självmördaro o. d.; jfr politl-llk. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 2: 252 (1848).

– POLIS-LYKTA, r. l. f. (förr) lykta använd av po1isniän under patrullering o. d. Bal–k Jdr. Suppl. 127 (1888).

– POLIS-LÄKARE. läkare som är fast knuten till polisen för undersökningar av gl:a brott l. olyckor o. d. omkomna l. av spritpåvärkade personer o. d. PALMBERG Hels. 694 (1889).

– POLIS-LÖJTNANT -20 l. -02. (om utländska förh.) polisbefäl av lägre grad; jfr -kapten. EBERHARDT AllmH 4: 164 (1781; i Portugal). LIDFORSS Fragns. 101 (1895, 1904; om tyska förh.). -

– POLIS-MAJOR. (om utländska förh.) jfr -kapten, -löjtnant. AvHAUS7voLPF (1808) hos BÄÅTH-HoLMBERG FlickDagb. 204.

– POLIS-MAKT.

[POLIS-MAKT.ssg 1]

1) m akt l. m yndighet som tillkommer polis(kår). BOËTHIUS Naturr. 148 (1799). Med polismakt utrustade personer. 2NF 21: 1236 (1914).

[POLIS-MAKT.ssg 2]

2) (medlemmar av) polis, poliskår. DALIN (1855). Pojkarne . . hade . . kastat// sten på polismakten. BACKMAN Dickens Pickw. 1: 351 (1871).

– POLIS-MAN, mllig. person anställd inom polisen l. polisinakten (i sht ss. komissarie, överkonstapel l. konstapel), polis. 3SAH XXXV111. 2: 256 (1854). Den stadga och värdighet i uppförande. so1a äro nödvändiga för en polisman. STS 1932, s. 341 jfr reserv-pollsman.

Ssg:

– polismanna-utbildning.

– POLIS-MINISTER. (i sht om utländska förh.) minister som har att handlägga ärenden rörande ett lands polismakt o. d. DA 1808, nr 54, s. 2 (om förh. i n'eaPel). I sammanhang med frågan om ministerstyrelse må tilläggas tillsättningen af en polisminister. under benämningen öfverste ordningsman (– Sverige under Karl –11:s regering). 2SA H 40: 145 (1865). RIMBERG VärldH 9: 400 (1940; om engelska förh. på 1500-talet).

– POLIS-MUSEUM. museum med samlingar (av redskap. vapen, unifornier o. d.) illustrerande polisväsendets utveckling o. d. samt med (för polismannautbildning använda) san?lingar av förbrytarredskap, niaterial från brottmålsutredningar o. d. NDA 1912. nr 252. s. 4.

– POLIS-MYNDIGHET -⁰⁰² äv -200

[POLIS-MYNDIGHET.ssg 1]

1) maktbefogenhet som tillkommer polismakt-j; jfr myndighet 2. NORDSTRÖM Samh. 1: 280 (1839). Konsulardomaren utövar polismyndighet i allmänhet och äger häkta . . för brott misstänkt person. SFS 1933, s. 323

[POLIS-MYNDIGHET.ssg 2]

2) (samhälls)organ som handhar polisväsendet i en stat l. stad l. komnaun o. d.; jfr myndighet 5. Meddelande om den försvunna kan lämnas till polisen i Stockholm eller närmaste polismyndighet. AB 1839. nr 259. s. a. Hos olismyndigheterna . . (måste) främlingar . . inregistrera sina namn. HELLSTRÖM dIalmros 36 (1931).

– POLIS-MÅL. (mindre) mål (se mål, sbst.²

[POLIS-MÅL.ssg 1]

1) rörande brott mot allmän ordning som handläggas av polismyndighet; särsk. i uttr. ekonom–- och polismål, se ekonomi- mål 2; jfr politi-mål. ÖverståthÄmb. 1634--1934 310 (1774). Egenteliga police-mål böra icke dragas till de vanliga domstolarne. LBÅ 33–3–: 9(1800).

– POLIS-MÅNSKEN -⁰². äv. -²⁰. (skämts.. om ä. förh.) mörker som rådde i en stad o. d. på grund av att gatubelysningen (enligt polisens föreskrift) icke tänts, när det enl. almanackan skulle varit månsken; äv. bildl.. om nattligt mörker o. d. DKonstitutionelle 1844 nr 67 s. 3. Konsten har ett polismånsken att skingra och inga bevakningsmedel i verlden kan trygga hennes säkerhet. Därs. nr 73. s. 3. HEDÉN 3: 91 (1912).

– POLIS-MÅTT. (†) polisåtgärd; jfr mått, sbst.⁴ ¹¹. SP 1809. Dr 54. S. 2.

– POLIS-MÄSSIG. som stämmer med l. är avpassad efter l. utföres i enlighet med polisens uppgift(er) l. regler O. d. BRUNIUS Chesterton Mann- Torsd. 75 (1908).

– POLIS-MÄSTARE. chef för polispersonal o. ledare av poliskammare i vissa städer; äv. bildl. MinnSvNH Bih. 1: 95 (1790). RYDBERG RomD 73 (1877; b–ldl.). SF– 1925. s. 1335.

Ssgr:

– polismästar(e)-befattning. ÖverståthAmb. 1634–1934 145 (1851).

– polismästar(e)-stad. stad där polismästare ännes. Bt- RiksdP 1924. 1X. 1: nr 18. s. 7.

– polismästar(e)-syssla, r. l. f. SKL (1848).

– polismästar(e)-tjänst. AB 1839. nr 294, s. 2

– polismästar(e)-uniform, r.

– polismästar(e)-ämbete. MinnSvNH k11. 2: xxvIII (1837).

– POLIS-NOTARIE. juridiskt utbildad tjänsteman i poliskammare l. (förr) i polisdomastol; jfr notarie sbst.¹, ¹. SFS 1889. Bih. nr 4: 8. 6.

– POLIS-NOTIS. (tidnings)notis rörande polisärende l. brott O. d.; i sht i pl. 2NF 18: 74 (1912).

– POLIS-NYHET -⁰². i sht i pl.; jfr nyhet 2 C. AnderssonBrevväxl. 1: 121 (1849). Polisnyheter. (1931; namn på facklig månadstidning). -

– POLIS-NÄMND. i stad l. köping l. på annan ort som bildar eget polisdistrikt upprättad nämnd n7ed huvudsaklig uppgift att handhava polisdistriktets förv altningsangelägenheter. SvPolisT 1911: s. 22 (om norska förh.). BtRiksdP 1918. 9: nr 73: s. 2.

– POLIS-OBDUKTION. rättsmedicinsk unilersökning av lik eftor gm mord l. självmord l. olycka o. d. avliden person. SJÖVALL o. HÖJER 231 (1929).

– POLIS-OFFICER.

[POLIS-OFFICER.ssg 1]

1) (om utländska förh.) överordnad polistjänsteman. AVHAUSWOLFF (1808) hos BÅÅTH-HOLMBERG FlickDagb. 214. KRUSENSTJERNA Pahlen 7: a98 (1935).

[POLIS-OFFICER.ssg 2]

2) (nnmera knappast br.) mil. officer vid fästning o. d. som är chef för fästningens osv. krigspolispersonal. SFS 1914. s. 329.

– POLIS-ORDNING.

[POLIS-ORDNING.ssg 1]

1) (nnmera knappast br.) till 1: ordningsstadga (i bet. 1, politiordning; äv. bildl. Oldendorp 2: 102 (1788). LEv IN Schiller Cab. 121 (1800; bildl.). PALMBERG Hels. 877 (1889). CANNELIN (1921).

[POLIS-ORDNING.ssg 2]

2) till 2: ordning som upprätthålles av polis l. polismässigt o. d. (Tör- valtaren vid Karlbergs slott) handhafver polisordninge6 inom Kungsgårdens område. SFS 1903, nr 89, s. 10.

– POLIS-ORDONNANS. (†) == -reglemente 3. Överståthmb. 1634–1934 314 (1774). Därs. 324 (1775).

– POLIS-PATRULL. jfr patruiI sbst.², ². SamlFörfSthmPolis 67 (1SB6).

– POLIS-PATRULLERING. HELLSTRÖM Malmros 48 (1931).

– POLIS-PERSONAL. AB 1839, nr 300 s. 2.

– POLIS-PIKET. mindre polisstyrka avsedd för Omedelbar utryckning; äv.: bil avsedd för dylik styrkas utryckningar. LUNDIN NSthm 551 (1889). inom kott anlände . . en polispiket i automobil. PT 1909 nr 191, s. 2. Polispiketen stjälpte vid den våldsamma sammanstötningen. UNT 1930 nr 10525. s. 4.

Ssgr:

– polispiket-bil. UNT 1930, nr 10525. s. 4. -vagn. särsk. (förr) orn hästdragen utryckningsvagn för polispiket. SD(L) 1901. nr 372. s. 2.

– POLIS-PIPA, r. l. f. visselpipa varmed polis(nian) kan tillkalla hjälp från kolleger. Child And. 180 (1893).

– POLIS-PLUTON. mil. pluton so1:a går sist i marschgrupp o. har till uppgift att omhänderta efterliggare. TrängRegl. 1940, s. 211

– POLIS-POSTERING. utpostering av polispe1-sonal för bevakningsuppgifter o. d.; äv. konkret(are), om grupp av polismän som avdelats för fast bevakningstjänst . o. d. BtRiksdP 1899, SHufvndtit. s. 28. Pilsudski . . har ständig polispostering utanför villan. Dh'(A) 1931. nr 58, s. l.

– POLIS-PREFEKT. (om utländska förh.) polischef (i sht i fransk stad). SvT 1852. nr 30, s. 3 (i Berlin). NF 19: 249 (1895- i Paris).

– POLIS-PREFEKTUR. (om utländska förh.) polischefs tjänstelokal(er); polisstation (i sht i fransk stad). SvT 1852, nr 30, s. 3 (i Berlin). STENELID RlarS–ä--n. 37 (1949).

– POLIS-PRESIDENT. (om Htländska förh.) polischef. AnderssonBrevväxl. 2: 305 (1850; om tyska förh.). Polispresidenten i 6rien. Un'T 1933, nr 64. s. 1.

– (1) POLIS-PRINCIP. (†) princip rörande ordningens upprätthållande o. d. CEDERIIJELM Handtv. 24 (1794).

– POLIS-PROCESS. (†) polisförhör. HAMMARSKÖLD SvVitt. 2: 1e2 (1819).

– POLIS-PROTOKOLL. vid polisförhör. AB 1839. nr 247. s. 3.

– POLIS-RADIO. radioanläggning använd av polismyndighet. SvPolisT 1931, s. 5/ /

– POLIS-RANNSAKNING -⁰²⁰. jfr -förhör. Freja 1844. nr 6. s. 4.

– POLIS-RAPPORT. rapport som polisman utskriver över brott l. olyckshändelse l. företaget förhör o. d.; förr äv.: rapport till överordnad myndighet o. d. om (polis)värksamhet i polisdistrikt l. kommun o. d. VexjöBl. 1846, nr 3 s. 2. SvD(B) 1827. nr 177. s. 11.

– POLIS-RAZZIA. razzia efter förbrytare l. misstänkta o. d., företagen av ett större l. mindre polisuppbåd. SvPolisT1906. s. 16.

– POLIS-REFERAT. jfr -notis. NI'exjöBl. 1852, nr 9, s. 1.

– POLIS-REFERENT. journalist som skriver notiser oIn l. från polisens värksamhet. 2NF 18: 74(1912).

– POLIS-REFUG. refug med skyddskur för trafikpolis. OSTERGREN (c–t. –-. 1921).

– POLIS-REGEMENTE. förhållandet att polisen har en mycket stark makt 0. bestämmanderätt i en stat; polisdiktatur; äv. bildl. CAVALLIN Franzos JudT 8 (1896). BööK ResSch2o. 21 (1932: bildl.).

– POLIS-REGLEMENTE.

[POLIS-REGLEMENTE.ssg 1]

1) (tillf.) till 1: reglemente rörande allmän ordning o. d. VIDMARK 1174 (1889). EkonS 2: 548 (1901).

[POLIS-REGLEMENTE.ssg 2]

2) (tillf.) ;ill 2: reglemente utfärdat av polismyndighet. Ett tryckt polisreglemente fö1-bjuder – spottning på go1fvet. JENSEN Tsar6. 9 (1905). S) till 2: reglemente rörande polistjänstemän l. polismyndigheter O. d. ;vPolisT 1907. s. 82. SFS 1925. s. 923.

– POLIS-SABEL. ÖSTERGREN (cit. fr. 1926).

– POLIS-SAK.

[POLIS-SAK.ssg 1]

1) polisärende polismål. LILJECRONA RiksdKul. 226 (1840). Spalten för rättegångs- och poÅissaker. SIWERTZ JoDr. 154 (1928).

[POLIS-SAK.ssg 2]

2) sak som utredes av l. anmäles till polisen; särsk. i uttr. göra polissak av ngt. ann;äla ngt för polisen. MALLMARK Resa 55 (1819). Om det blir polissak av det. KREY-LANGE EolumbAterk. 200 (1933).

– POLIS-SAMHÄLLE -⁰²⁰. jfr -stat. Gö THE Sergel 84 (1898).

– POLIS-SEKRETERARE. sekreterare i poliskammare; jfr -notarle. SvNorStatscaZ. 1817 s. 353 (om norska förh.). GHT 1895, nr 244 A s. 2.

– POLIS-SERGEANT. (numera lil. om utländska förh.) lägre polisbefäl, (polis)överkonstapel. SthmBeredningsutsk. 1864. nr 76, s. 12 (före- slagen svensk tjänstetitel). GRIPENBERG Po2vell Sälls- Hemv. 6 (1930; om engelska förh.).

– POLIS-SKOLA, r. l. f. skola för teoretisk o. praktisk utbildning i polistjånst; särsk. i sg. best.. OLG dylik statlig undervisningsanstalt vid Stockho1ms polisvärk. SvPolisT 1904 s. 51. SFS 1825 s. 300.

Ssg:

– polisskole-utbildning. BtRiksdP 1924, IX. 1: nr 18. s. 6.

– POLIS-SKYDD. skydd av polis som åtnjutes av onskild person l. kommun o. d. SvPolisT 1907. s. 176.

– POLIS-SNOK, m. (nedsättande, tillf.) om polis(man). LILJECRONA RiksdKul. 285 (1840).

– POLIS-SOLDAT. (om utländska förh.) gendarnl. SNELLMAN Tyskl. 272 (1842). ÖSTERGREN (1935).

– POLIS-SPION. person (fast l. tillfälligt) anställd för spaningsuppdrag av polisen; agont för hemliga polisen. PT 1791, nr 55. s. a.

– POLIS-SPIONERI. jfr -spion. SDS 1901, nr 154, s. 2.

– POLIS-SPÄRR. om polisstyrka avsedd att spärra tillträdet till en viss plats l. passagen genom en gata o. d. HÖGLUND Branting 2: 166 (1929).

– POLIS-STADGA, r. l. f. ordningsstadga utfärdad av polisen. 2Saml. 10: 47 (1812).

– POLIS-STADGAR, pl. stadganden rörande ordning o. säkerhet, utfärdade av polisen; polisstadga. ÖverståthÄmb. 1634--1934 328 (1775).

– POLIS-STAT. stat där all värksamhet är reglerad o. kontrollerad av en stark polismakt; polisdiktatur. Frey 1848. s. 281. GHT 1944. nr 243. s. 15.

– POLIS-STATION. byggnad/ / [file:P1401] 1. lokal där ett polisdistrikts kontor finnes o. där anmälan om brott kan göras o. där icke patrullerande konstaplar uppehålla sig osv. SamlFörfSthmPolis 733 (1871).

– POLIS-STYRKA, r. l. f. (större l. mindre) avdelning polismän; äv. om ett lands l. en orts o. d. samlade polisk–r. Stadens hela polisstyrka jagade mördaren. I-en:- årsber. 1851--55 SthraSt. s. 35 (1857).

– POLIS-SYSTER. kvinnlig polisman med huvudsaklig uppgift att visitera o. bevaka anhållna kvinnor m. m. Pass 1911. s. 23.

Ssgr:

– polissyster-befattning. BtRiksdP 1943. 6: nr 5. s. 69.

– polissyster-kurs. för utbildning av polissystrar. BtRiksdP 1938. 6: nr 126. s. 3.

– POLIS-TEKNIK. teknik sora användes av polis för uppspårande av brottslingar o. d. CEDERSCHLÖLD htanh. 85 (1916).

– POLIS-TEKNISK. jfr -teknlk. ÖSTERGREN (cit. fr. 1929).

– POLIS-TELEFON. telefonapparat vid gata o. d. varmed (patrullerande) polis kan få direkt förbindelse med polisstationen. CEDERSCHLÖLD Manh. 54 (1916).

– POLIS-TERROR. utövad av polisen. ESTLANDER Schauman 157 (1924).

– POLIS-TIDNING. Svensk Polistidning. Organ för Sveriges polismän. (1903).

– POLIS-TILLÅTELSE -⁰²⁰⁰. tillåtelse (att göra ngt) utfärdad av polisen. 2h'F 21: 1236 (1914).

– POLIS-TILLÅTEN ^-⁰²⁰ p. adj. jfr -tillåtelse. HENRIKSSON Tyskl. 254 (1901).

– POLIS-TILLSTÅND -⁰². jfr -tillåtelse. FoFl. 1943, s. 77

– POLIS-TILLSYN -⁰². jfr -kontroll. Sthm 1: 287 (1897).

– POLIS-TJÄNST. tjänst l. tjänstgöring ss. polis(man) l. inom polismakt(en). Samlf-örfSthm- Polis 45 (1866). Bruket av skjutvapen i polistjänsten. SFS 1945 s. 1833.

– POLIS-TJÄNSTEMAN -⁰⁰² äv. -²⁰⁰. tjänsteman l. befattningshavare inom (ett lands l. en stads o. d.) polismakt l. poliskår; i sht ora dylik tjänsteman med uteslutande kontorsmässigt arbete. SPF 1814, s. 33 2SvUPpslB 23: 13 (1952).

– POLIS-TJÄNSTGÖRING -⁰²⁰. jfr -tjänst. Verd. 1891, s. 15

– POLIS-TRUPP. (militär) truppstyrka avsedd för polisiära uppgifter; äv.: polisstyrka. SPARRE Stand. 134 (1847). SFS 1923. s. 482.

– POLIS-TVÅNG tvång l. förtryck som utövas av polismakt; jfr -diktatur. BOLIN Statsl. 1: 68 (1SB8).

– POLIS-UNDERRÄTTELSER ⁰⁰²⁰⁰ pl. underrättelser l. meddelanden rörande polisärenden o. d.; särsk. ss. namn på en sedan 1878 i Stockholm utkommande o. ss. tjänstemeddelande till landets polismyndigheter utsänd publikation upptagande efterlysningar, meddelanden ang. stulna föremål o. d. BtRiksdP 1877, l. 1: nr 1, Bil. 5 a. s. 54 (1875).

– POLIS-UNDERSÖKNING -⁰⁰²⁰. av polis(en) företagen förberedande undersökning av brott l. olS-ckshändelse o. d. (gm polisförhör o. besiktning av lirottsplats Osv.) i syfte att noggrant bestämma l. rekonstruera det värkliga händelseförloppet. Polis. mästaren vill icke uttala sig, så länge polisnn- dersökningen pågår. AB 1839, nr 301. s. 2.

– POLIS-UNIFORM, r. SD 1892, nr 336 s. 5.

– POLIS-UPPBÅD -⁰². särsk. konkret. Ett polisuppbåd på tusen man. SvD(A) 1930. nr 117, s. 9.

– POLIS-UPPSIKT -⁰². av polismyndighet utövad uppsikt. särsk. tillsyn över o. bevakning av person misstänkt för brott l. för att kunna störa allmän ordning o. säkerhet o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Stå, ställa ngn ttnder po- 1isuppsikt. CRUSENSTOLPE Mor. 3: 323 (1841). (Reg–mentsväbeln) har polisuppsigten inom regementets etablissement. TiReglArm. 1889 s. 156. 3SAH 15: 65 (1900; bildl.).

– POLIS-UPPSYNINGSMAN -⁰¹⁰². överordnad polisman (närmast under överkonstapel) som på vissa platser fungerar ss. chef för polisstyrka. WIKFORSS 2: 319 (1804).

– POLIS-UTBILDAD -⁰²⁰ p. adj. Krigspolisregl. 2: 319 (1804).

– POLIS-UTBILDNING -⁰²⁰. SvPolisT 1908 s. 25.

– POLIS-UTREDNING -⁰²⁰ jfr -undersökning. HELLSTRÖM Nalmros 258 (1931).

– POLIS-UTSLAG. (†) utslag av polisdomstol. BRSKOW (1833) i 3SAR XL. 2: 197.

– POLIS-UTVÄG. (†) polisåtgärd. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 2: 112 (1815).

– POLIS-VAGN. särsk. (förr) : hästdragen vagn för polisens utryckning. BERGER Ysä-l 188 (1905).

– POLIS-VAKT.

[POLIS-VAKT.ssg 1]

1) bevakning utförd nv polismän; äv. konkret. om bevakningstrupp. ÖverståthAmb. 1634–1934 322 (1774). Stark polisvakt utsattes. AbSvUndH L1X. 1: 123 (1940). jfr (tillf.) : (Prästen varnade mot) besök i sin skog. och sedan gjorde han polisvakt sjelf efter smultrongummor och blåbärspojkar. – TRINDBERG Skärk. Ie8 (1888).

[POLIS-VAKT.ssg 2]

2) (numera mindre br.) mil. vakt(poster) avdelad(e) för att upprätthålla ordning i läger l. kvarter l. under transporter l. för att uppsamla efterliggare under marsch o. d.; äv. ora lokal där dylik vakt(post) uppehåller sig. LEFRÉN Förel. 2: 163 (181?). Vid hvarje militärtransport skall finnas en polisvakt. SPAK HbFältartill. 204 (1873). Vid polisvakten förvaras arresteradt underbefäl och manskap. SORDENSVAN o. SORDENSVAN 1: 313 (1882).

– POLIS-VAKTKONTOR. 002. lokal för polisstyrka i distrikt i större stad, (mindre) polisstation. Police-WaBtContoret för Södermalm. SD 1844. nr 246, s. 1. SFS 1938. s. 1539.

– POLIS-VAKTMÄSTARE. (†) poliskonstapel. DA 1793, nr 41, s. 3. HEINRICH (1828).

– POLIS-VAKTRUM. ⁰². jfr -vaktkontor. Vexj-öBl. 1846, nr 5. I. l.

– POLIS-VISSELPIPA -⁰⁰²⁰. == -pipa. ENG PoetRos. .30 (1923).

– POLIS-VISSLA, r. l. f. == -pipa. SÖRENSEN rIollyuoood 40 (1932).

– POLIS-VITE. (†) ädömt av polisdomstol. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 2: 113 (1815).

– POLIS-VITTNE. polisman som nppträder ss. vittne inför rätta. AB 1897. nr 296 A. s. 2.

– POLIS-VITTNEMÅL -⁰⁰². jfr -vittne. Dn'(B) 1934. nr 220. s. 4.

– POLIS-VÅRD. (numera knappast br.) polisväsen. DA 1839 nr 258. s. 1. FFS 1904 nr 29 A. s. 197.

– POLIS-VÄLDE. jfr -diktatur. GHT 1898 nr 211 A, s. 2

– POLIS-VÄRK, n. samn?anfattande beteckning för samtliga polismyndigheter i större stad; polisväsen, polismyndighet. BJÖRNSTÅHL Resa 3: 187 (1778). Polisverket i Stockholm. BtRiksdP 1880 l. 1: nr 1. Bil. 5 b, s. 9 SFS 1932, s. 341

– POLIS-VÄRKSAMHET -'002 äv. -200 FORSSELL Stud. 1: 111 (1867 1875). SFS 925. S. 295.

– POLIS-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. om samman–attning(en) av allt som hör till polis(makt)en o. polistjänsten; polisniakt(en), polis(en). ÖverståthÅmb. 1634--1934 311 (1774). SFS 1925, s. 295 --ÅTAL-02. –tal vid poliskammare l. (förr) polisdomstol. SöndBl. 1845, nr 53, s. 4.

– POLIS-ÅTGÄRD ~⁰² vidtagen av polis(makt)en. AB 1849. nr 119. Suppl. s. 2.

– POLIS-ÄMBETSMAN ~⁰⁰². (numera knappast br.) jfr -tjänsteman. fl'f=exjöBI. 1847 nr 21 s. 4. BtRiksdP 1886, l. 1: nr 5. s. 46.

– POLIS-ÄRENDE. ärende l. sak l. mål som handlägges av l. inom polis(makt)en. PH 14: 10 (1787).

– POLIS-ÖVERGREPP -⁰⁰². LIDFORSS OndMakt. 93 (1909).

– POLIS-ÖVERKONSTAPEL -⁰⁰⁰²⁰. Femårsber. 1840--50 SthruSt. s. 23 (1853).

Ssgr:

– polisöverkonstapels-befattning,

– polisöverkonstapels-tjänst.

– POLIS-ÖVERTRÄDELSE -⁰⁰²⁰⁰. (numera föga br.) polisförseelse. TjReglArm. 1858. 2: 50. SIDENBLADH Hb. 184 (1894).

– POLIS-ÖVERVAKNING -⁰⁰²⁰. jfr -uppslkt.

– POLIS-ÖVERVÅLD -⁰⁰². utövat av polis. Woj (1891).

Avledn.:

– POLISA , v. (tillf.) till 2, 3: uppträda ss. polis(man). Vi begär att få röra oss . . få skapa och tjäna. men inte undertrycka och polisa. MYRDAL kontAmer. 16 (1941).

– POLISERA , äv. POLISIERA, v.. -ing. ( -cera 1869–1857. sera 1757 osv. -siera 1949)

[jfr ä. d. policere, t. polixieren; av fr. policer]

[POLISA.avl 1]

1) ((†) till 1: ge (ett land o. d.) en viss (god) statsordning l. administration; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: välordnad, välorganiserad; stundom svårt att skilja från 2. Alle 'uälregerade och policerade Folckz Sedwano . . betygar. at Handelen är ett rätt och lagligit Medel, til at winna Tarlwor och Håfwor medh. RISINGH Ki–-pH 15 (1669): jfr 2. Fennia –VI. 3: 125 (1761). 1 det policerade samhället måste tiggeriet. liksom röfveriet, för sin verksamhet söka mörkret. KULLBERG Bref 1: 236 (1844). ANDERSSON (1857).

[POLISA.avl 2]

[jfr motsv. anv. i ä. dan. o. fr.; sannol. utvecklat ur pollsera 1 gna påvarkan av poli, poiIt]

((†) till 1: ge (ngn l. ngt) en bättre l. högre kultur l. bildning o. d.. civilisera, hyfsa; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.; stundom svårt att skilja från l. TERSMEDEN iten:. 1: 168 (1734). Förställnings-konsten är altid en fölgd af mycken policering. LANÆRUS Försök 16 (1788). Her SteBson var . . ingen särdeles fin eller poliserad karl. KNORRING Skizz. l. 2: 180 (1841). ANDERSSON (1857). S) (i sht i fackspr.) till 2: anmäla (ngn) för polisen; anteckna (ngn) i polisens journaler. AbSvUndH 61: B 14(1849). Polisen (har) inte satt i gång med finkamning . . för att polisera misstänkta vägfarande. GbgP 1946 nr 3. s. l.

– POLISIÄR ⁰'⁰⁴ l. ¹⁰⁰⁴ l. POLISÄR ¹⁰⁴, adj. ( -elär 1933. -siär 1904 osv. -sär 1939 osv.)

[av fr. policier]

till 2: som rör l. tillhör l. utmärker l. utföres av polis l. polismakt, polismässig. SDtL) ig04. nr 356, s. 4Landets polisära indelning. SvD(B) 1943, nr 295. s. 7. Polisiära åtgärder. UNT 1945, nr 85, s. 1.