POCK pok⁴, sbst.²,
r. l. m.; best. -en. [jfr d. puk, lt. puch, puchen, t. poch, poche pochen, holl. pochen möjl. till fr. dial. poque, pock(spel), eg.: ficka (fr. poche, se POCME). Benämningen skulle i så fall ha givits spelet efter de fördjupningar l. fickor vari insatserna läggas]
[POCK.sbst2 1]
1) (
numera bl. om utländska förh.)
kortsp. namn på visst kortspel där man gör insatser på ett särskilt bräde ("pockbräde") med fördjupningar försedda med bijder motsvarande kortens. Jag (dvs. G. G. Reuterholm). . drack thee och spelte pock rued Sara Lisa Mors'a (m.fl.). FORSSTRAND Linné 55 (i handl. /r. 1736).
TySvOrdb. 1810 (
1932). till l. Det hos
LINNÉ Diet. 1: 130 (c. 1750) i en uppräkning av spel förekommande
pockeren, sg. best., är sannol. samhörigt med
pock [jfr äv. lt. Poker]
; det kan icke syfta på 'poker', sora är ett yngre spel. [POCK.sbst2 2]
2) (förr) överbud, satsning i pock l. gråpojs. NORDFORSS (
1805).
WINGÅRD Sinn. 3: 8 (
1846).
[POCK.sbst2 3]
3) (
†)
ett slags brädspel. LINDFORS (
1824).
(till
1,
kortsp., numera bl. om utländska förh.):
–
POCK-BRÄDE.
[jfr t. PovhLrett]
bräde vsrpå insatser göras i spelet "pock". HOLMBERG 2: 445 (
1795).
(
1932).
–
POCK-SPEL.
[jfr t. pochspiel]
spelot "pock". BJÖRKEGREN 2132 (
1786).