POCKA pok³a², v.¹, förr äv. PUCKA, v.¹ -ade. ((†) pr. sg. -er G1R 7: 68 (1530), MESSENIUS Sign. 39 (1612); ipf. -te SCOLUMBUS Vitt. 88 (c. 1670; i vers)); förr äv. (i bet. 1 b) POCKAS, v.dep. -ades; vbalsbst. -AN (numera föga br. G1R 6: 657 (1544), GEENANDT-CLAINE SjönHög 147 (19 5)), -ANDE, -ELSE (*+, LIND (1749)), -ERI (se av edn.), -NING (*+, SkrGbgJub. Ö: 55 (1587), SCHULTHESS (1885)); -ARE (se avledn.); jfr POCK sbst.¹ ( poch- 1640. pock- (-å-, -kk-) 1555 osv. pok- 1582 (: pokerij). puch- 1588–1619. puck- (-w-, -kk-) 1530–1739. påk- 1540 (: påkrij). -a 1530 osv. -as 1675–1847) Pukke; av mlt. puchen, eg.: bulta, slå; jfr mnl. povhen, puvhen (holl. pochen), mht. puchen, bocken (t. Pochen); sannol. av ljudhärmande urspr.; jfr sv. dial. pocka, klappa, slå (om hjärtat)] 1) (†) föra ett hotfullt l. befallande l. trotsigt l. hänsynslöst språk; äv.: uppföra sig l. framträda hotfullt osv.; äv.: angripa l. anfalla (ngn) l. protestera (mot ngn) i ord; äv. i uttr. pocka ons l. över ngt. G1R 8: 260 (1533). The ropade oc puckade vin theris sold och peninger och matt oc öll. Därs. 9: 378 (1534). Nils Boije . . haff[ve]r m[ed] snurckan och pockan behollit godzen. TEITT Rlag. 264 (1555). Han . . (hade) pockadt fadher och modher. PERICI ,Musxus 2: 312 b (1582). Tattare borde . . aldrigh tillåtas att löpa i städer och byar, till att bedragha och beswära folk eller med trulldom, tiufwerij och puckande skada och betunga landett. SynodA 1: 55 (1640). WARBURG Ehrensvärd 209 (– handl. fr. 1789). – jfr ÖVER-POCKA. – särsk. a) i uttr. pock4 pa ngn, gräla l. träta på ngn, banna ngn; yttra sig påstridigt mot ngn. BtAboLr 1- 2: 150 (1625). ConsAcALoP 3: 111 (1666). b) i uttr. pocka (äv. pockas) med ngn, träta med ngn, gräla med l. på ngn; knota mot ngn. syr. 19: 17 (ör. 1536). Påckoms intet med x-år Herra Gud. HC11H 5: c) påstå envist l. grälsjukt l. hotfullt l. trotsigt (att osv.). BLOCK Pest. 10 (1711). Tartaren . . pockade, at d)rre i huset. KEMPE FabritiiL 69 (1762). d) i uttr. pocka (e)taot ngn l. ngt (jfr e slutet), uppträda trotsigt l. hånfuilt l. överlägset mot ngn l. ngt; trotsa l. motstå ngn l. ngt. Om man the elenda och bedröffuadha . . bespottar . . och puckar emoot thern. FörsprOb. (Bib. 1541). Vphöreni doch mot Gudh at påcka. RUNIUS tSVSj 1: 68 (c. 1710). e) i utvidgad l. bildl. anv.; särsk.: trotsa l. motstå (ngt); äv.: kunna mäta sig med (ngt l. ngn). Ded var ded stållte Rom, som alle spiror påckte. SCOLUMRUS Vitt. 88 (c. 1670). Ey skal tu finna någon vng, / . . Som kunnat döden påcka. RUNIUS (SVS) 1: 35(c. 1710). Jorden . . j . . lägger an sin gröna dräckt, / Som Persers Silke påckar. FRESE VerldslU 55 (1717, 1726). Det finnas många vägar til, at glömskans välde pocka. NORDENFLYCHT AT 1745, 8. 139. särsk. i uttr. pocka (c)mot nyt (jfr d), med framgång tävla med ngt; trotsa ngt. ja ädle stenar ther (i Sofla- kgrkan) moot guldet rätt som pockat / I thy hwarthera haar all ögon til sig lockat. SPEGEL SalWå-sh. 23 (1711). Valnöt8-träna . . (hade) tillika med Ruta påckat emot de starka vintrar 1740. LINNÉ Vg. 52 (1747). 2) (*+; jfr slutet) i uttr. pocka på (äv. nppå) ngt (jfr 3 a, 4 b), franihålla ngt, "köra fram" med ngt; kräva hänsyn l. respekt för ngt; äv.: förlita sig på ngt, lita på ngt, stödja sig på ngt. Pucka icke ther vppå at tu mong barn haffuer, om the icke gudh fructa. Syr. 16: 1 (öv. 1536); jfr 3 a. (Korsetj är det trä, hvanpå vij christne påcka. LILLIENSTEDT Vitt. 254 (c. 1680). Påcka p-dina meriter i tid och otid. DALIN A'g. 1: 265 (1733' 1754). SvLitTidn. 1813 sp. 90. – särsk. (numera bl. rned anslutning till 4 b) i uttr. rocka på sin rätt l. på rättig7teter o. d., kr-;iva (hänsyn l. respekt för) sin rätt, framhålla sina rättigheter. (Somliga bärgsmän) wele . . hänga wid samma Grufvedelar, altid pockaLdes på sin förmente arfsrätt ther til. B–r?v. 1: 156 (1649). Det vore orimligt att i denna förvandlingens . . verld pocka på en varaktig besittning af timl–g lyc–a. RYDBERG Sing. 113 (1865). LUNDEGÅRD Stormf. 17 (1893). 3) (*+ utom i

[POCKA.v1 3.a]

a) framträda med stora anspråk l. later; uppträda högr1iodigt l. stolt; y'vas, vara stolt, förhäva sig; äv.: skry-ta; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; stundom svårt att skilja från l. 2nIack. 1–: 6 (Bib. 1541). Wachta oss för säkerheet, Pockan, ö–uermodh. PERICI MnsRus 1: 21 b (1582). När man en Vthländsk frågar, / Om han migh (dvs. sveuska språket) läva wil, / Han påkkandes straxt säger, / Hivail gagnar migh thet til? SKOGEKÄR BÄRGBO Rlag. 1 3 b (c. 1632). Pocka l'assligh, Folcket är än mångestädz oppe. GRUBB 673 (1665); jfr l. Ack: hvad kan en mask dock pocka, / Den må bocka / Sig i låga stoftet nid. NORDENFLYCHT AT 1744, s. 34. – särsk. a) (r1uniera knappast br.) i uttr. ocka på (förr äv. u.ppå) ngt (jfr 2, 4 b), vara stolt över ngt, yvas över ngt, förljäva sig över ngt; stundom svårt att skilja från 2. Thes neere han på sin mandom och skickeligheet pockat och allom tråssat hadhe. LPETRI Kr. 79 (1559). Vi Påcke på förnuft. vi trotze med det snille, / Som vi för diuren fådt; och dock des bruk förspille. KOLMODIN AvSP. 2: 217 (1750). DALIN (1855). HAMMAR (19a6). b) i uttr. pocka ":ed ngt, stoltsera med ngt, yvas över ngt; Ined stolthet hänvisa till l. franinålla ngt. The pockadhe medh . . theras ädla slächt. PERICI Mu.'xus 3: 37 b (1582). WALLIN Vitt. 2: 69 (1807, 1821). c) i uttr. jtan har ingenting attpocka över, han har ingenti1ig att yvas l. förhävR sig över. LINDFORS (1824). 4) framställa anspråk l. krav på ett befallande l. hotfullt l. överniodigt l. E:åträngande l. oförskämt l. envist sätt l. i en befallande osv. ton; förr äv. tr.: kråva (ngt), göra anspråk på (ngt). G1R 1–: 145 (1543). Bittijda om nIorgonen, blef're åter Soldaterne . . tproriska, och begynte medh Hoot och Påckande fodra sin Sold. WIDEKINDI Krå-gLr 210 (1671). Betänk d–g, min själ, hvad du begär och påckar af Gud. N OHRBORG 949 (c. 1765). HEERBERGER h'Vard. 275 (1936). jfr (†): Måltunnans öfver alt pockande (dvs. povkandetPå samma nåltunna örerallt). PrästP 2: 369 (1723). – särsk. a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i utvidgad l. bildl. anv. Z(en) pockande ton. HUMBLA Landcr. 121 (1740). Hon är högdrageD, pockande, egenmyndig. BJÖRN Carol. 3 (1794). Dagens bekymmer förlorade sin tagg och dess små omsorger sin pockande vigt. TOPELIUS I–int. 11. 1: 59 (1850, 1881). MOBERG Utvandr. 242 (1949). särsk. (†) om kroppsdel: framskjutande framträdande. Det mjälla i hyn han (dvs. hösten) förflyttar till håren, / Den pockande barmen djupt sätter han ned. WADMAN Saml. 1: 86 (1830; 1iet. oviss). MBLLIN Nov. 2: 274 (1849, 1–67). b) i uttr. pocka på (förr äv. uppå) ngt (jfr 2, 3 a), p– ett befallande l. hotfullt osv. sätt kräva l. fordra ngt l. yrka på ngt. PrirSrStäd. 3: 461 (1583). Dee Hollendske timbern'ännerne på Holmen pocka på deres dagepenninger. RP 6: 17 (1636). HantverkarLa tillhöra en offentligen fåmäld medborgargrupp, som icke i tid och otid Pockar på att få sina intressen tillgodosedda. SrU(B) 1943, nr 213, s. 4. särsk. i utvidgad anv. (jfr e): kräv–; särsk. i sådana uttr. som pocka på u–?Cmä?-ksamJtet, kräva att bli uppmärksammad, fordra (större l. mindre) hänsynstagande; äv. meil saksubj. Frågan pockar pa- sin (på en snar) lösning. GEIJER I. 4: 342 (1838). E:t surrande läte . . pockade p– hela hans uppmärksamhet. HILLGRBN Sog. 35 (1918). Tapeten skall inte vara ett självändamål och ständigt pocka på uppmärksamhet. Form 1944, s. 29. c) (†) i uttr. pocka på ngn ont ngt l. pocka ngt på ngn, pockande kräva ngt av ngn (jfr 1. The . . pucka paa oss vm theris betalningh. G1R IO: 227 (1535). De . . pockade på honom (dvs. Jesus) det så ofta fordrade tecknet af himmelen. FRANZEN Pred. 4: 60 (1844 ). d) (föga br.) i uttr. pockeF efter ngt, kräva l. fordra ngt på ett påträngande l. envist sätt. BtHforsH 1: 150 (1625). I dessa förskräckliga tider . ., då alla människor bara pocka efter pengar. HÖGBERG Utböl. 2: 181 (1812). e) (mera tillf.) i utvidgad l. bildl. anv., raed sakligt subj.; särsk.: kräva inträde l. utlopp på ett befallande l. påträngande sätt. På koppardörrn en väldig bultning pockar. ATTERBOM .Vtinn. 471 (1818). Tårarna stod och pockade i halsen. AGRELL Sthm 83 (1892). 5) pocka ngn göra ngt l. (till) att göra ngt, tvinga ngn att göra ngt. G1R 7: 68 (1530). Fattiga at pocka tu tigh skäm. RUDBECKIUS Starke C 3 b (1624). Ingen skal mig kunna pocka / Til at glöma Herran Gud. WARNMARK Sångt. 56 (1701). KOLMODIN AvSp. 1: 336 (1732).– jfr FÖR-POCKA. – särsk. a) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tvungen, nödsakad, Höfltvungen. Haffuer pockadt slaghit sijn sädh på en annars mälder. HALL KultInt. 95 (i handl. fr. 1640). Bergslagsfolket var pockat att helt lita på egna resurser. HASSELBLAD BergslVärml. 36 (1929). b) i uttr. pocka på tvinga ngn. BERGKLINT MSam. 1: 217 (1781). c) i uttr. 1ocka och pocka (ngn), med lock och pock söka för1rlå (ngn att göra ngt). Hertigen har lockat och pockat ständerna i Uppsala att bekräfta alla hans olagliga bedrifter. FRYXBLL Ber. 4: 342 (1830). BREMER Grann. 1: 115 (1837). d) i uttr. ha ngt att pocka över ngn l. emot ngn, ha ngt att säga till om över ngn. NORDFORSS (1805).