PONTONJÄR pon¹tonjä⁴r l. -tωn-, l. -æ⁴r äv.
PONTONIÄR pon¹tonjä⁴r osv., l. pon¹toniä⁴r l. -tωn-, l. -æ⁴r, l. ⁰¹- (pånntoniä'r DALIN), m. best. -en, äv. -n; pl. -er. ( -tonier 1788–1921. tonjär (-iär) 1889 osv. -tonnier 1788–1867) [jfr t. pontonie--, eng. pontoneer, pontonier; av fv. pontonnier, till mlat.
Pontonarius, färjkarl, till ponto (se PONTON)] (förr)
mil. soldat hörande till ett militärt förband med uppgift att handha transporte n av viss krigsmateriel o. byggandet av krigsbroar (som numera utföres av ingenjörstruppernas brokompanier), brob?-a. gare; jfr INGENJÖR-SOLDAT. GT 1788,
nr 55. s. 1
(i den tyska arme1'n). SPAK HbFältartill. 3 (
1873).
Ssgr (mil.; förr):
–
PONTONJÄR-AVDELNING -⁰²⁰.
Krig VA T
1843 s. 344.
–
PONTONJÄR-KOMPANI. jfr
bro-kompani. BtRStP 1865- 66 1V. 1:
nr 69.
s. 2.
,
nr 52, s.
1. –
PONTONJÄR-TJÄNST.
tjänst ss. pontonjär. Rrig VAT 1851, s- 257.
(
1817).
–
PONTONJÄR-TRUPP.
krig VA T 1843, s. 335
–
PONTONJÄR-TRÄNG.
– ponton- träng. NF 5: 86 (
1881).
–
PONTONJÄR-VÄSEN (DE). sammanfattande, om allt sora hade samband med pontonmateriel o. byggande av krigsbroar o. d. LEFREN Förel. 3: 115 (
1817).