PORFYR porfy⁴r, ngn gg (i sht ss. förled i ssg) med huvudton på första stavelsen (por⁴fyr resp. por³fyr-) (porphy'r WESTE – pårrfy'r DALIN). r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. (om ol–ka arter) -er- ( -fir (-ph-) 1711–1796. -–r (-ph-) 1675 (: Porphyrsteenar) osv.) [jfr t.
porphyr, eng.
po'phyry, fr.
porphyre; ytterst till gr. ποϱφύϱεος, purpurfärgad,
ποϱφύϱα, PurPursnäcka, purpurfärg (jfr
PURPUR); jfr lat.
porphgrites, porfyr (jfr
PORFYRIT)]
större (ljusare, röda l. vita) kristaller l. strökorn (av ett l. flera mineral) ligga inbäddade. använd ss. byggnadssten, material till prydnadsföremål o. d.; särsk. om dylika bärgarter som till sin sammansättning svara mot granit l. syenit, med strökorn av kalkfattig natron- l. kalifältspat l. kvarts.
HIÄRNE Suurbr. 116 (
1680).
I Elfdahls socken i -Dalarne finnes . . povfyr; den är brunröd med hvita prickar. BERLIN Lrb. 90 (
1852).
Väggspegel av trä med . . bordskiva av porfyr. HantvB i. 1: 402 (1934). Napoleons sarkofag . . torde vara det mest kända föremål. som tillverkats av porfyr från Alvdalen. Kulturen 1941 s. 34.– jfr
DIABAS-,
FELSIT-,
GRANIT-,
GÅNG-,
HÄLLEFLINT-,
KLOT-,
KVARNSTENS-,
KVARTS-,
MORA-,
ROMB-,
SYENIT-,
TRAPP-PORFYR m. fl.
Ssgr:
–
PORFYR-ARBETE -⁰²⁰. abstr. o. konkret. ExposSlöj-dProdSthm 1847. s. 63.
–
PORFYR-ARTAD,
p. adj. miner. som utgör (l. liknar) porfyr; som har en struktur som liknar porfyrens (med strökorn i en tätare grundmassa), porfyrisk. RINMAN 2: 966 (
1789).
Porfyrartad granit. ROTHSTEIN Byggn. 78 (
1856).
–
PORFYR-BILDNING.
miner. abstr. o. konkret.
JernkA 1828 Bih. 2: 8 (konkret). –
PORFYR-BLOCK.
jfr block 6. RINMAN 1: 233 (
1788).
–
PORFYR-BOLL.
miner. jfr
boll 1
d. JernkA 1900,
s. 345 -
–
PORFYR-BORD.
med porfgrskiva. ATTERBOM LO 1: 68 (1824).
–
PORFYR-BRECCIA.
miner. breccia bestående av porfyrstycken. RETZIUS Min. 275 (
1795).
–
PORFYR-BROTT.
stenbrott där porfyr brytes. WALLERIUS Min. 101 (
1747).
–
PORFYR-BÄRG.
porfyrförande bärg. RelCur. 12 (1682).
–
PORFYR-FÄLT.
porfyrförande fält (se d. o. S). Sv- GeolU C 57: 34 (
1883).
–
PORFYR-FÖRANDE,
p. adj. geol. om trakt, bärg o. d.: där det finns porfyr; som innehaller porfyr. vetxH 1805.
s. 15.
–
PORFYR-GRANIT.
miner. granit med spridda större (fältspats)kristaller; granit med porfyrartad struktur. VetAH1805, s.86.
–
PORFYR-HÄLL.
häll (se hälI sbst.², [PORFYR-HÄLL.ssg 3]
3) av porfyr. FKM4: a82 (1815). –
PORFYR-KISTA.
kista (särsk. sarkofag) av porfYr. PoetX 1814, 2: 44.
SIWERTZ Sel. 2: 110 (
1920).
–
PORFYR-KLIPPA,
r. l. f. klippa av porfyr; porfyrföraude klippa. VetAH 1805,
s. 89 –
PORFYR-KOLONN.
jfr kolonn 1SvBrIt. 1: 43 (c. 1700).
–
PORFYR-KONGLOMERAT.
miner. konglomerat med bollar av porfyr. HISINGER PS-etA 1811,
s. 23 –
PORFYR-KVADRA. (
numera föga br.)
kvadersten av porfyr. ANHOLM Gog 160 (
1895). –
–
PORFYR-KVARNSTEN -⁰² äv. -²⁰. KJELLIN (1927).
–
PORFYR-LAGER,
n. ?niner. porfyrförande lager. RINMAN 2: 302 (1789).
–
PORFYR-LAVA.
miner. porfyrisk lava. BERZELIUS (
1789).
–
PORFYR-LAVA.
miner. porfyrartad. porfyrisk. RINMAN 2: 9 (
1789).
–
PORFYR-LIK,
p. adj. == -lik.
–
PORFYR-MJÄLTE.
med. hyperplastisk mjälte vid viss lymfsjukdom, med en brokig snittyta på grund av insprängda knöliga l. taggiga nekrotiska härdar o. indurationer av olika ålder. WERNSTEDT (
1951).
–
PORFYR-MORTEL.
av porfyr. FRM 3: 326 (
1810).
–
PORFYR-OMRÅDE -⁰²⁰. porfyrförande område. NF 3:783 (1879).
–
PORFYR-PECHSTEN -⁰² äv. -20. jniner. porfyrisk pechsten. 2NF (1915).
–
PORFYR-PELARE.
av porfyr. LÖNNBERG Råre 68 (
1887).
–
PORFYR-SKIFFER.
[jfr t. PorPhyrschiefer]
(
numera föga br.)
2miner. ett slags (skiffrig, porfyrliknande) grön l. gulgrå, tät vulkanisk bärgart (av samdin. nefelit o. augit), "fonolit"; jfr k1ing- sten. VetAH 1805.
s. 86.
JernkA 190O, s. 343.
–
PORFYR-SKIVA,
r. l. f. skiva (till niöbel. t. ex. bord l. byrå) av porfyr.
–
PORFYR-SLIPERI.
industriell värksamhet l. anläggning för slipning av porfyr. NYSTRÖM SvGeogr. 467 (
1895).
Alvdalens porfyrsliperi. Kulturen 1941 s. 34.
–
PORFYR-SLIPNING.
SvNat. 1923,
s. 71 --
STEN. sten(stycke) av porfyr; äv. (numera föga hr.) om bärgarten, liktydigt med: porfyr.
Amer. 26 (
1675).
Een stoor stood af porphyr steen. KKD 5: 59 (
1709).
–
PORFYR-STRUKTUR.
[jfr t. parPhyrstruktur]
-
niner. den speciella struktur (nied en tät l. finkornig grundnjassa va1-i utskilda, större kristaller l. strökorn ligga inbäddade) som utmärker porfyr, porfyrisk struktur.
Je'mkd 1828, Bih. 3: 12.
–
PORFYR-TUFF,
r. [jfr d. porpAyrtuf]
miner. bärgart bestående av vulkanisk aska som till san?mansättning o. bildning är direkt anknuten till porfyr. ERDMANN Bergart. 181 (
1855).
–
PORFYR-URNA.
av porfyr. DA 1824: nr 11. Bih. s. l.
–
PORFYR-VAS.
av porfyr. Den colossala Porfgr-vasen på Rosendal. MagKonst 1826.
s. 42.
–
PORFYR-VÄRK,
n. industriejl anläggning för bearbetning av porfyr o. framställning av föremål (urnor. vaser, bordskivor m. m.) av porfyr. Elfvedals Porfyrverk. SthmStCal. 1789:
s. 62.
DRdalus 1941. S. 88.