POSITION pωs¹iωʃω⁴n l. pos¹- l. pO¹- l. på¹-, äv. -itʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -er. (förr äv. possi-) ställning l. läge som ngt l. ngn intar. 1) mil. o. sjömil. ställning i terrängen l. läge till sjöss som trupp- l. flottavdelning har intagit o. där den inrättat sig för anfall l. försvar; av. om terrängavsnitt l. skärgårdsparti o. d. lämpat l. inrättat ss. plats för försvarsställning; äv. i sådana uttr. som fatta l. intaga position. Fast position, permanent försvarsanläggning. PT 1758, nr 1. s. 4. Mörsare-båtarne fatta position, för att kasta på fiendens flottilj innanför Sandöarne. Krig VAT 1846, s. 50 SYLVAN Vial 2: 221 (1863; om terrängarsnitt). Petljura retirerade under ständiga strider från position till position. GUMMERUS Orostid. 147 (1931).– jfr FÖRSVARS-, KUST-, MIN-POSITION m. fl. 2) spelt. ställning i schack- l. damspel; särsk. om fördelaktig ställning i damspel. Lewis Schack 29 (1851). WILSON Spelb. 161 (1888; i damspel). 3) kroppsställning l. attityd l. pose som person intar. AHRENBERG Öst. 86 (1890). Den "skräddarställning", som alltjämt är österlänningens naturligaste position. STRÖMBOM EgyptK 59 (1928). 14) i sht dans. om fot- l. benställning som utgör grundställning vid balettdans (förr äv. vid bugning o. nigning); särsk. om var o. en av den klassiska balettens fem olika grundställningar för fötter o. ben (kallade första andra osv. positionen). WALCKE MbDansk. 7 (1782). (Han) lemnade gumman hastigt, just i halfva nigningen af tredje position. WACKLIN Minn. 1: 102 (1844). TENGROTH Julib. 136 (1950). 5).| (numera föga br.) mus. vänstra handens ställning vid spel på stränginstrument (särsk. fiol), läge. ENVALLSSON (1802). HÖLJER (1864). SvUppslB (1934). 6) ställning l. läge som föremål befinner sig i l. placeras i; förr äv. pregnant, om riktig l. lämplig ställning. Jean lägger släpet (på markisinnans klänning) i position. STRINDBERG NRik. 170 (1882). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 571. – särsk. a) astr. himlakropps läge på himmelssfären. vanl. angivet gm deklination o. rektascension. MELANDERHJELM Astr. 1: 61 (1795). STRÖMGREN AstrMin. 1: 64 (1921). jfr STJÄRN-POSITION. b) sjöt. o. geogr. läge där fartyg l. flytande föremål l. flygplan vid viss tidpunkt befinner sig; läge för ö i ocean; vanl. angivet i latitud o. longitud l. med avstånd o. bäring från känd punkt. Vrakets l. minans exakta position är okänd. TT 1897, Allm. s. 316 (i fråga om mina). (Bouvet-)öns position (har) ständigt varit osäker. SvGeogrÅb. 1929, s. 238 VFl. 1936, s. 16 c) (†) spelt. i krocketspel: läge (se d. o. 5 slutet). Reid CroquetRegl. 13 (1873). 7) språkv. i fråga om antik prosodi (o. metrik): kort vokals ställning framför sådan konsonantgrupp som gör stavelsen prosodiskt lång; äv. konkretare, om konsonantgrupp (l. ljudförbindelse) som utövar dylik invärkan på den ifrågavarande stavelsen; äv.: (tillämpning av) positionslag(en); stundom (nästan bl. om ä. förh.) i fråga om kvantiterande vers i andra språk, särsk. svenska. Sammanstötande Consonanter, eller så kallade positioner. BOMAN Cato 2 (1802). Wallmark som gjort . . många Latinska Carmina. påstår väl att que någon gång anses såsom position. 2Saml. 10: 34 (1809). I vad mån Dalin tagit hänsyn till position är svårt att avgöra. SYLWAN Sv Vers. 1: 198 (1925). 8) (numera bl. i Finl.) punkt l. moment l. post i tulltaxa l. utgiftsstat o. d. FORSSELL Stud. 2: 247 (1880, 1888). FinT 1941. 2: 126. 8) bildl.: ställning som person l. folkgrupp l. lära l. åskådning o. d. intar l. försvarar l. tillkämpat sig i samhället l. inom en viss grupp av människor l. i en diskussion o. d.; ställning i samhället; samhällsställning; ställning som lign intar i en fråga; ståndpunkt o. d. MinnSvNH Bih. 2: 109 (1809). En ekonomiskt tryggad position. LIDFORSS OndMakt. 39 (1909). De första kristna hade sin position klar: kroppen till jord, anden till Gud. SvD(A) 1929, nr 307. s. 13. Att socialismen hos oss ännu kunnat behålla sin position som det starkaste partiet beror framför allt därpå att (osv.). DN(A) 1932. nr 247. s. 3. – jfr NYCKEL-, STORMAKTS-POSITION. II. (†) antagande; grundsats; lärosats; tes, sats. RARP 14: 218 (1682). STIERNMAN Com. 5: 281 (1691). (I en predikan bör finnas) et visst Thema, en Position eller Proposition vare sig antingen en Tros sanning eller en Lefnadsplikt. RYDÉN Pon toppidan 252 (1766). SUNDBERG Bekänn. 14 (1879). –särsk. mat. antagande att ett visst, godtgckligt valt tal utgör det sökta (använt ss. inledande förfaringssätt vid lösning av uppgifter enligt räknesättet regula falsi (falsk ansats)). AURELIUS Räkn. I 7 a (1633). III. filos. (förhållandet att innebära ett) bejakande av ngt l. (ett) framställande av ngt ss. sant l. värkligt; förr äv. konkretare, om ngt som bejakas l. framställes ss. sant l. värkligt; med ngt växlande bet. i olika filosofiska system; jfr NEGATION 2. 3. BIBERG 1: 139 (c. 1814). Position o. negation anullera hvarandra. RIBBING Log. 5 (1861).– jfr SJÄLV-POSITION.