PORT pω⁴rt l. pωr⁴t (Vokal(en) är Lång . . i . . (bl. a.) port. MOBERG Gr. 103 (1815)) sbst.¹ r. l. m. ((†) n.
HdlBelgLekGille 2–4: 110 (
1529), A
utT XVI. 1: 68 (
1553)); best.
-en ( ss. n. -
et); pl.
-ar ((†)
-en OPETRI TO. 35 (
1524);
-er JönkTb. 155 (
1546).
BROMAN GIys. 2: 1I (c. 1730)).
( poort 1526–1685. port 1521 0 s v. pott 1596. pårt 1685) [fsv.
porter, m. (möjl. äv.
porta, f.); jfr d.
port, fnor. o. isl.
port, n.. fnor.
portr, m.
(nor. port); sannol. av feng.
port, m.; jfr fsax.
porta, f. (mlt.
portv, f.), mnl.
porte, f. (holl.
poort, f.), fht.
pforta, f. (t.
pforte), eng.
port samt fr.
porte; av lat.
porta, till samma
rot som föreligger i bl. a. lat.
portus, hamn, o.
FARA, v.² – Jfr
PORTAL,
PORTIK,
PORTULAK m. fl.]
[PORT.sbst1 1]
1) jämförelsevis hög o. vid öppning i vägg 1. mur l. plank l. genom byggnad (till en gård) o. d., avsedd för genomgång l. genomfsrt; ofta med inbegrepp av öppningens omramning (bestående av stolpar l. pelare l. murytor o. d. på sidorna o. oftast äv. av en täckande, oftast vågrät l. välvd överdel), stundom äv. med inbegrepp av en dörr (l. dörrar) varmed öppningen kan tillslutas (jfr 3; stundom äv. on? platsen innanför den yttre öppningen till (l. mellan tvA öppningar som begränsa) en genomgång osv.; jfr DÖRR l. G1R 11: 338 (
1537).
juda Förstar . . satte sigh för Herrans nyia port. Jer. 26: 10 (Bib. 1541).
Så satt den gamle Sesevola . . allt ifrån första gryningen i sin port och gaf goda råd. GEIJER I. 2: 17e (183B). Ladugårdsbyggnad . . med plats för fyra
kor. gödselrum och port.
VästerbR 1927,
nr 163, s. 6.– jfr
FÄNGELSE-,
GÅNG-,
HUS-,
INKÖRS-,
SPETSBÅGS-,
UTPARTS-PORT – särsk.
[PORT.sbst1 .a]
a) (
i sht förr)
om öppning i stadsmur; byggnad i l. vid stadsmur. där sådan öppning finnes; stadsport (jfr b); äv. i sådana namn som Norra l. Södra port. SthmSkotteö. 3: 17e (1521).
S. Johannis Baptiste affton reedh KoBg. G(ustav) in i Stocholm genom Södre port. SVART G1 72 (
1561).
TL skalt icke begraffua någhon dödhan innan om Stadzens Portar. CAROLSTADIUS Pest. E 1 a (
1620) Det af hundrade Portar namnkunnige Thebe.
EHRENADLBR Tet. 46 (
1723).
Innanför Norre Port (i Halmstad). BERGGREN Halmst. 34 (
1951).– jfr
STADS-,
TULL-PORT m. fl.
[PORT.sbst1 .b]
b) (i bibeln o. därav påvärkat språk) i vidsträcktare anv.. om större byggnad i l. vid en österländsk stads mur, innehållande genomfartsport (jfr 1 a) o. olika gårdar o. rum, där man förr samlades tiÅl rådplägning o. domstolsförhandlingar o. d.; porttorn; portbyggnad; jfr 6. Hennes man är prijsat j portomen, tå han sitter när landzens elstar. SalOrdspr. 31: 23 (öv. 1536).
Konungen . . gick vP j salen j portenom och greet 2Sam. 18: 33 (Bib. 1541).
Konungar slöto Förbun-. . in för den i Porten sammankallade menigbe ten. ÖDMANN StrFörs. 11.
2: 80 (
1803).
Sak. 8: 1I Bib. 1917). – särsk. (r-fr motsv. anv. i t.. eng. o. fr.]
rel.-hist. i uttr. portens proselyter, om hedningar som bodde i Israel ("inom 1sraels portar") o. deltogo i de judiska gudstjänsterna o. följde den s. k. ceremoniallagen, men icke vorc omskurna o. därför icke voro fullt upptagna -: den judiska menigheten tjfr PROSELYT). ANJÖ Kyrkoh. 3 (
1842).
NYSTRÖM BiblOrdb. 341 (
1915).
[PORT.sbst1 .c]
c) en byggnads dörröppning åt gata l. (allmän) väg; äv. om det innanför öppningen befintliga utrymmet. portgång; numera i sht i fråga om större bostadshus Ined flera v–ninga 0. lägenheter; jfr
3 a.
OPETRI Tb. 35 (
1524).
A kommen till rektorns port, snöt . . (sköojken) s och gick långsamt uppför trapporna. CFDAH GRSN 4: 127 (
1831); möjl. till
3 a.
OLJELUND GrRiv 199 (
1926).
[PORT.sbst1 .d]
d) öppning genom vilken fartyg föres in i l. ut ur docka l. sluss; jfr 3 b. T–-öv. 1850. s. 321 –jfr
DOCK-,
SLUSS-PORT.
[PORT.sbst1 .e]
e) [jfr lat. Hannibal ad (l. ante) portas]
– uttr. s( avse platsen närmast vid l. utanför ingång 1. dörren till hus l. stad o. d., i sht i uttr. ntanför l.
innanför l.
(in)vid (förr äv.
för) porten; äv. mer l. mindre bildl.
Fienden står vid l. utanför portarna. kriget är invid våra portar. (Hon) bodhade them, at Petrus stoodh för porten.
Apg. 12: 14 (Bib. 1541).
Aafver du inga andra sysslor än stå för Porten och koxa. LAGERSTRÖM Holberg Jean 39 (
1744).
Mu är det en skam, at gå til fot utom porten. Holberg Mascarad. 7 (
1779).
Utanför hans portar lefver ett folk. . . om hvilket han vet nästan ingentiDg. Landsm. 6: CXCIII (
1888). –särsk.
[PORT.sbst1 .a]
a) (
†)
i sådana uttr. som gå för portarna, tigga o. d. vid ngns port. gå o. tigga vid dörrarna. (Han) sökte . . sitt Vppehälle widh annars Mans Portar. SCHRODERUS Os. 11(.
2: 3 (
1635).
ConsEcclAboP 238 (1658: gick för portarna). Att hon icke nödgas gå för hx
-ar mans port och tiggia.
VDAkt. 1661,
nr 227.
(Offlcerare i rysk fångenskopj nödgades med tiggiande för Portarne sökia ett stycke brödh.
HH X51. 1: 53 (
1710).
B) (numera föga br.) bildl., raed saksubj., i uttr. stå för (stundom vid) porten o. d., vara (nSra) förestående, stå för dörren (se DÖRR S d slutet). OELREICH 125 (
1755).
Den tid. som nu står för berättelsens port. är omhvälfningens tid. TOPBLIUS Fält. 3: 127 (1858).
Må det sekel, soDa står vid portarna. kärleksfullt mottaga det nittonde seklets arf: Finland 1 (
1893).
[PORT.sbst1 .f]
f) i uttr. som beteckna att man visar l. kö1l. jagar ut ngn. Min Herre, ni vet var porten är. LINDAHL Tanckef. 40 (
1740). – särsk.
a) visa l.
köra l.
driva l.
.jaga (förr äv.
sc–tta) ngn på porten (förr ngn gg
på dörr och port), förr äv.
v–sa osv.
nt ngn p– porten. visa l. köra osv. ut ngn (som befinner sig inne i ens hus o. d.), be ngn avlägsna sig, avvisa ngn; äv. bildl.; jfr
DÖRR 1
a d. Den uplyste Narren . . visar dig på
Dörr och Port.
DALIN Arg. 2: nr 29. s.
5 (
1734).
Mutter se uppå Tysken den dåren / .. Kör ut'en på porten. BELLMAN (BellmS) 1: 254 (c. 1772.
1790).
Lyckan nästan altid plär / Förståndet ut på porten jaga. KELLGREN (Sli S) 2: 76 (
1780).
Bli visad på porten. HLILLJEBJÖRN Hågk. 1: 19 (
1865).
HLILLJEBJÖRN Doudet Niv. 4 (
1890).
B) (mera tillf.) på porten (med ngt).t ut (nied ngt)! Underhandlingar Med tiggarbarn . . Och vackra ord – på porten med det hela: HALLSTRÖM GrAntuo. 83 (
1899).
[PORT.sbst1 .g]
g) i uttr. fara l. köra l. resa ngns portförbi, passera ngns bostad utan att besöka honoln; jfr 3 samt DÖRR S b. 3SAH 2: 415 (
1887).
[PORT.sbst1 .h]
h) öppning l. ingång l. mynning o. d. som liknar l. påminner om l. jämföres med en port; äv. bildl.. om ngt som för l. leder in till ngtl. bildar en övergång till ngt (jfr
rNGÅNG 6 d); jfr 5 a. Then påfveske messa, hvilken är . . såsom en port och ingång till all annen påfvens grufvelige vilfarelse.
RA I. 3: 89 (
1593).
Ett rådjur skymtar i snårets port. SNOILSKY 1: 110 (
1869).
N–r isen . . drog sig tillbaka mot norr, flyttades också iselfvarnas port eller mynning. SvRike l. 1: 67 (1899). Vad synes er om Våren j som fantiserar stort / orn blommor nch om blader / i sommarrns port? FERLIN Goggl. 20 (
1938). jfr
JÖKEL-PORT m. fl. – särsk.
[PORT.sbst1 .a]
a) i sht
geogr. (trång) öppning l. klyfta i bärgvägg l. mellan två bärg l. fjäll; bärgspass. VetAH 1765. e. 291.
(Kaschmir) till hvilket blott några få portar i bergväggen öppna sig.
PALMBLAD Nov. 2: 5 (
1818,
1841).
SvNat. 1930,
s. 24 jfr
FJÄLL-,
FOLK-,
KLIPP-PORT m. fl. B) i sht
geogr. om in- l. genomfartsväg l. genomfarts. ort till ett land l. område; jfr S e. Här är porten till den sköna. romantiska Rheindalen. SNELLMAN Tyskl. 95 (
1842).
Hälsingborg. Sveriges viktigaste port mot kontinenten. GHT 1953,
nr 203, s. 9. r) i fråga om passage på vatten; i sht om trgngt sund.
HEDIN Pol 1: 344 (
1911).
På Indiska havets vattenväg / vid Bab-el-Mandebs port. MARTINSON Spöksk. 5 (
1929).
b) (i sht i vitter stil) o1:a sinnesorganen betraktade ss. ingångar för yttre intryck l. påvärkningar. PT 18SB, nr 37,
s. 3 Med ögats port . . mot himlen öppen. BRING Dante 448 (
1906). I hörselns port gaf pulsen ljud af steg.
HALLSTRÖM LegDr. 51 (
1808).
E) anat. benämning på delar av olika organ, t. ex. den del av leverns undre yta där kärl o. nerver gå in i levern; förr äv. om nedre magmunnen; förr äv. om öppning i näsbenet. ROSENSTBIN Comp. 324 (
1738).
Hiatu8 nasalis är näsbenets särskilda port. TF'eterLandth. 1882, s. 227 jfr LEVER-, MAG-PORT. [PORT.sbst1 2]
2) för genomgång l. passage avsedd fristående (icke i vägg l. mur l. dyl. befintlig) öppning, vanl. bestående av två sidostycken (stolpar l. dyl.). oftast upptill förbundna medelst en vågrät l. välvd överdel; äv. oeg. l. bildl.. oM ngt som liknar l. påminner om dylik anordning.
RITTERBERG Sall. 147 (1SB2). (En kula flög) Rakt genom porten mellan gubbens knän.
RUNEBERG 5: 54 (
1860).
(Erik Dahlberg) I skådande af Titi port försjunker. SNOILSRY 2: 43 (
1881).
SNOILSRY KamPKärlek 112 (
1896).– jfr
TRIUMF-,
ÄRE-PORT m. fl.
[PORT.sbst1 2.slutet]
särsk.
[PORT.sbst1 2.a]
a) i vissa folkdanser o. danslekar: genomgång bildad av två deltagare som. vända mot varandra, fatta varandras lyfta händer; åy. i uttr. springet port, o1:a par som dansar med portfattning. AXELSON Verml. 58 (
1852).
Folkdsns. 74 (
1923).
b) sport. [PORT.sbst1 2.a]
a) (
†)
raål i bandyspel. TIdr. 189B. s. 73. B) vid slalomåkning: av två upprättstående (Oftast med flaggor försedda) stänger bildad öppninR varigenom skidlöparna skola passera.
HbSkidlöpn. 1: 93 (ig81). [PORT.sbst1 2.c]
c) (
†)
spelt. båge av elfenben l. järn genom vilken biljardkulan skulle stötas i äldre typ av biljardspel. Husg- KamRSthm 1724–26, s. e63.
WILSON Spelb. 63 (
1888).
[PORT.sbst1 3]
3) vanl. på gångjärn rörlig skiva av trä l. metall l. sten l. dyl. varmed port (i bet.
1)
kan tillslutas; äv. om li ardera av två d?'lika skivor vilka tillsammans fylla samma uppgift; större dörr; äv. bildl. APg. 21: 3e (NT 1526).
Poort af Eek medh dubbel lååss, klinka, ham[m]ar och gångiern. RUDBECKIUS Dagb. 151 (
1630).
Han –-'pnas. grafvens port: De nötte gångjärn knarra. LIDNER (SVS) 2: 42e (1788).
(Portlidret) hade kraft–ga, pålagda portar. AlZmogHemsZ. 57 (
1915).
jag hörde ett outsägligt ord / vid en obeskrivlig port. KARLFELDT FlBel(. 86 (
1818).
Dörren var tung som en port. JOHNSON Se 237 (
1936). jfr
DUBBEL-,
HALV-,
JÄRN-,
UTDRAGS-PORT m. fl. – särsk.
[PORT.sbst1 1.a]
a) husdörr åt gata(n) l. (allmän) väg, ytterdörr, gatudörr; i sht i fråga om ytterdörr till (hyres)hus i stad med flera våningar o. lägenheter; jfr 1 c. Porten stänges kl. 9 i de flesta hyreshus. kan baltade på porten för att bli in- släppt. Apg. 12: 13 (
Bib. 1541).
OSBECK Resa 17 (
1751,
1757).
Utvändiga dörrar. hvilka vanligen äro gröfre och större än de invändiga, kallas portar. ROTHSTEIN Byggn. 504 (
1859).
(41an? sknlle just låsa stora porten. SVIESELGREN Paris Banz. 268 (
1926).
HEDBERG Dan 284 (
1948).
[PORT.sbst1 1.b]
b) (
i sht i fackspr.)
rörlig lucka för ingång till sluss l. docka. POLBEM Invent. 33 (
1729).
TT 1840. Allm.
s. 26.– jfr
DOCK-,
SLUSS-PORT m. fl.
[PORT.sbst1 1.c]
c) (
i Finl.,
föga br.)
grind. FoU 15: 65 (
1902).
BERGROTH FinlSv. 184 (
1917).
jfr: (Fsv.) ledas t–l gards ok grindar, . . (sv.) til ens Gård och Port. STIERNHIELM UTL 104 (
1663).
[PORT.sbst1 1.d]
d) i vissa bildl. uttr. a) klappa l. bulta på porten, ss. beteckning för att ngt är (nära) förestående l. närmar sig (på ett påträngande sätt) o. d.; klappa på ngns port; äv. klappa på alla portar, ss. beteckning för hjälpsökandes ansträngningar. Olyckan klappar på por- ten med tusende tekn. SPEGEL Pass. 184 (c. 1680).
Konung August hade i sin svåra stallning . . klsppat på alla portar. CARLSON Hist. i: 23 (1885). Våidet klappade på vår port med väldiga slag. 3SAH 3: 157 (
1888).
WÄGNER Sagerlöf 2: 308 (
1943).
d) porten öppnar sig till ngt, ss. beteckning för att ngt börjar l. är nära förestående o. d.; äv. öppna portarna för ngt l. ngn, ge ngt l. ngn (fritt) tillträde. släppa in ngt l. ngn; förr äv. få l. ha öppen port till ngt, ha tillträde l. niöjlighet till ngt. SYLVIUS Mornay 318 (
1674).
Fyra dagar . . (efteråt) öppnades på vid gafvel portarne till en ännu värre skandal, rörande en . . Aft1-nbladsförfattare. HELLBERG Samtida –: 193 (1871). Det var farligt att öppna
Portarna för mt'diflkationer.
DE GEER Minn. 2: 4 (
1892).
HALLSTRÖM LevDikt 372 (
1914).
[PORT.sbst1 1.e]
e) oeg. l. bildl., om ngt som liksom en port stänger l. öppnar en (värklig l. tänkt) öppning l. mynning; in- l. utgång, gräns mot yttervärlden; jfr
1 h B o. S.
G1R 29: 6e3 (
1559).
Låt dina portar upp du n?innenas ljusa tempelgård: FAHLCRANTZ 3: 13 (
1832,
1864).
1 mina läppar. andedrägtens Portar! HAGBERG ShaksP. 10: 257 (
1850).
Bodenfästningen detta lås för vår norra port. 3S.qH 17: 92 (
1902).
[PORT.sbst1 1.Q]
Q) [specialanv. av 1 o. S]
sjöt. om olika öppningar i fartygs sida, bog l. akter; särsk. (förr) om dylika öppningar för skeppskanoner o. d.; äv. om luckor l. dörrar till dylika öppningar; jfr AKTER-, BARLAST-, BOG-, FALLREPS-, KANON-, LAST-, STYCKE-PORT. [PORT.sbst1 1.a]
a) niotsv. l. RP 16: 584 (
1656).
Nio goda örligsskepP ett med tretio portar. HALLENBERG Hist. 3: 112 (
1796).
Portarne i bastingeringen voro öppade och visade dess fruktansvärda tandrad af blank metall (på en brigg). RYDBERG Frib. 27e (
1857).
STENFELT (
1920).
[PORT.sbst1 1.b]
b) motsv. S.
GRUNDELL AnlArtill. 1: 2 (c. 1695).
Constapelen (bör) vara omtänckt at kunna fälla portarne. SjöreglÖrlFl. 1785. S 74.
ReglFl. 1899, 2: 168
6) (i vitter l. religiös stil) i utvidgad anv. av 1 o. 3, i fråga om värklig l. tänkt genomgång l. öppning l. dörr (jfr
1 h o. 3
e). – särsk.
[PORT.sbst1 1.a]
a) i fråga om livet l. om himmelen l. helvetet (dödsriket) uppfattade ss. områden l. hus som äro försedda med portar; äv. bildl.; särsk. a) motsv. l. Går j genom then trånga poorten, Tg then poorten är wijdh. och then wäghen är breedh som dragher till fördömilsen. Mat. 7: 13 (NT1526). Låt Himmelens Port, vthwidga sin gång.
WIVALLIUS Dikt. 164 (c. 1642).
Döden är porten till lifvet. WALLIN Rel. 4: 165 (
1816).
Varje bok var en paradisets port. HågkLivsintr- 11: 157 (19Y0). B) motsv. 3. SPEGEL GW 34 (
1685).
Dödens port öppnar sig inåt. RYDBERG AtA. 251 (
1859).
Det var som om . . Portarna till livet slagits upp. TENGROTH Jungfrub. 180 (
1951).
[PORT.sbst1 1.b]
b) (
numera bl. i religiöst spr.)
i uttr. helvetets l. dödsr–kets portar o. d., ss. beteckning för helvetet l. dödsriket o. d. (jfr a). Helwitis poortar skola icke warda henne (dvs. min kyrkaj offuermectoghe. Mat. 16: 18 (NT 1526). Guds harnesk ikläd tig. j Och
far i striden fort: -
Förklara öpet krig / Mot Satans rikes port. –oLMODIN Dufv. 314 (
1734).
c? (i vitter stil) i uttr. österns l. västerns porfar. äv. morgonens l. af- tonens port, östern resp. västern; i sht i fråga om solens upp- l. nedgAng; solens port, östern. österlandet. CREUTZ Vitt. 25 (
1761).
Solen ur morgonens port är förd. STAGNELIUS (SVS) 4: 377 (c. 1815).
Morgonens och aftonens portar uppfyller du med jubel. Fsalt. 65: 9 (öv. 1878).
Som georginers läga / det brinner kring västerns port. KARLFELDT bösth. 45 (
1927).
jfr: Morgontimmarne med rosenhänder / Upplåto ljusets p01-t. jGOxENSTIERNA 4: 195 (
1815).
jfr äv.: igenom Vädurns portar nyss (efter rårdagjämningen) / Hit ner han (dvs. vårens gnd) kommen är. STAGNELIUS (SVS) –: 307 (1821). [PORT.sbst1 6]
6) [jfr motsv. anv. i t.. eng. o. fr.; utgående från arab.-turk. b–b–-r-1i (till b–b, port), den höga porten, regeringsbyggnaden i Konstantinopel under sultanatet]
(om förh. före 1923) i uttr. Por- ten l. höga l. turkiska l. Ottornanska porten, turkiska regeringsbyggnaden; äv.: turkiska regeringen l. turkiska staten. BARK Bref 2: 231 (1708).
segrat har Mahomas fana, / Portens hjeltehär. RUNEBERG (SVS) 3: 242 (
1841).
ROTH 1Geo4r. 177 (
1881).
SvUppslB (
1934). –
Anm. r ä. tid användes äv. det ss. ett namn behandlade
Porta i samma bet.
DRYSELIUS Måne 226 (
1694).
BIURMAN Brefst. 270 (
1767).
A
–
(1 a) PORT-ACCIS. (
†)
avgift som jämte tull erlades för varor som infördes genom stadsport. PH 6: 4263 (
1756).
Därs. 4274. –
(1 b) PORT-ALTARE.
(i äldre bibelöversättningar) altare utanför portbyggnad. 2Kon. 23: 8 (
Bib. 1541).
–
PORT-ARKAD. (
†)
vid sidan av varandra stående valvbågar som tillsammans bilda en portöppning. Björnståhl Resa 5: 57 (
1783).
–
PORT-AVGIFT -⁰². äv. -²⁰. avgift som erlägges för passage genom port. ÖOL 435 (1852- vid stadsport). Fin- KyrkohSP 2: 48 (
1898;
vid dockport).
– (
3)
PORT-AXEL. (
numera bl. tillf.)
axel kring vilken en port svänger. AgerupArk. Syneprot. 1758. f'etAH 1811, s. 69 (på slussport).
– (
4)
PORT-BAND. (
om ä. förh.)
sjöt. tåg varmed stycke- I. kanonport kunde öppnas l. stängas (fällas). GRUNDELL AnlArtill. 1:2 (c. 1695).
DALIN FrSvLex. 2: 36e (
1843).
–
PORT-BOD. (
†)
bod vid inkörsport till gård; portkammare. STECKZÉN (o. WENNERSTRÖM) LuleåH 1: 39 (
i handl. fr. 1623).
VDAkt. 1712, Syneprot. F III 7.
–
PORT-BOM.
[PORT-BOM.ssg 1]
1) till 3: bom l. stång med vilken port låses. JOHANSSON HomH- 24: 446 (
1848).
[PORT-BOM.ssg 2]
2) sjöt. till Q: bom som lägges innanför lastport o. varmed denna spärras. SMITH (
1917).
– (
3)
PORT-BUNKA,
f.; best. -an. [senare leden möjl. till bunka, v.]
(
†)
portklapp? (Smeden an- vände) 1 – aff kyrckiennes järnn till prostens fä-äporttz dörjärnn, till klinckan till porttbunckan. BtÅboH l. 1: 61 (160O).
–
PORT-BYGCNAD.
konkrot: till en port hörande (del av) bvggnad (nied lider l. vaktrum l. bostad för portvakt o. d.). BERGMAN GotlSkildr. 26 (
1882).
Åbyggnad bestående af stugubyggnad, ladugård. portbyggenad. PT 1892. nr 251. s. l.
–
PORT-BYGGNING.
( port- 1693 osv. porte- 1645) == -byggnad. AngermDomb. 1648, s.
51 (
1645).
HågkSirsintr. 1 1: 109 (
1930).
– (
6)
PORT-BÄCK.
(enst., †) i sg. best., ss. symbol för Dnjestr (som var gränsfiod mellan Turkiet o. Ryssland i början av 170Dtalet); jfr -äng. Härkuller . . fastnade . . i den djupa qvicksand, som dölgde sig i port-bäcken. DALIN Vitt. 1(.
6: 114 (
1740).
– (S)
PORT-DISTANS. (
†)
skeppsb. avstånd mellan två kanonportar. CHAPMAN Liniesk. 38 (
1796).
–
PORT-DÖRR. (
numera bl. tillf.)
dörr i port (i bet. I). port (i bet. 3. OSBECK Resa 17 (
1751.
1757).
Dä . . (Petrus) nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka. Apg. 12: 13 (BiL. 1917).
– (
3,
4)
PORT-FALS.
fals l. urfalsad karm för port. PALMSTEDT Res. 16 (
1778;
för dockPort).
UGGLA SkepPsb. SvFrLex. (
1856;
för kanonPort).
TT 1898, Allm. s. 16
(för slussport). –
(2 a) PORT-FATTNING.
dans. fattning varvid två dansande, vända mot varandra, fatta varandras lyfta händer och bilda en port. Folkdans. 73 (
1923).
–
PORT-FLYGEL.
[PORT-FLYGEL.ssg 1]
1) Ltillf.) till 1: flygelbyggnad med port. BAHR NordeurRenässArkit. 45 (
1927).
[PORT-FLYGEL.ssg 2]
2) [jfr d. por–ej-]
till 3: den ena halvporten i dubbelport, porthalva. KrigVA T 1856, s. 242 UPplF'nT 37–
59: 69 (
1923).
–
PORT-FRAMSPRÅNG.
02 äv. -20. (i fackspr.) på h118 l. slott 0. d.: framskjutande portbyggnad. Fornv. 1917,
s. 105.
–
(1 a) PORT-FRIHET. (
†)
om stads l. borgerskaps privilegium på porttull. 2RA 3: 784 (
1734).
– (
3)
PORT-FYLLNING.
jfr fyIining 1 c. SF.C
1882,
nr 13, s. 20.
–
PORT-FÄSTE.
[PORT-FÄSTE.ssg 1]
1) (
förr)
till 1 a: befästning i l. vid stadsport. BJÖRLIN Ford. 1: 2 (
1895).
[PORT-FÄSTE.ssg 2]
2) till 3: fäste för (dock)port. HSH 35: 410 (
1673).
–
PORT-FÖRBJUDA.
[PORT-FÖRBJUDA.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
förbjuda (ngn) att gå ut ur l. jämna sin bostad l. det hus o. d. (förr äv. den stad) där han befinner sig; särsk. i p. pf. mod mer l. mind1-e adjektivisk bet. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 3ss (
1800).
(Anckarström blev) portförbjuden och ställd under polisuppsigt då han kom tillbaka till hufvudstaden.
CRUSENSTOLPE itor. 3: 323 (
1841).
HARLOCK (
1944).
[PORT-FÖRBJUDA.ssg 2]
2) förbjuda (ngn) tillträde till ett hus l. en stad l. dyl. l. (allmännare) till ett ram l. en plats l. dyl.; olta oeg. l. bildl.: utestänga l. förbjuda (ngt) o. d.; särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Portförbjuda ide1'erna: Herrar1 Anmärkare, hvad tänken I på? SC 1: 1e2 (
1820).
De ambulatoriska söndagscigarrhandlarne äro nu äfven inom Jakobs församling "portförbjudna". SD(L) 1896,
nr 511.
s. 1.
Barnen äro . . i regel portförbjudna (i finrummet). Form 1945,
s. 122 –
PORT-FÖRBUD.
[PORT-FÖRBUD.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
förbud att lämna bostad l. rum l. dyl. (förr äv. stad) där man befinner sig.
DA 1793,
nr 188, s. 1. Portförbud uch domstolsakter / Vålla uppskof och besvär. SNOILSKY Goethe Ball.
8(1876).
RYDBERG Myt. 1: 174 (
1886).
[PORT-FÖRBUD.ssg 1.slutet]
särsk. (†) förbud att länina kasern(område), kasernförbud.
NF (
1888).
2NF (
1915).
[PORT-FÖRBUD.ssg 2]
2) förbud mot att gå in i hus l. stad l. dyl. l. (allmännare) i rum l. lokal l. dyl.; ofta oeg. l. bildl.: utestängande, uteslutande, avspärrande.
Vvrd. 1885,
s. 280 Uet är somliga ("ännisko--) . . som födas med portförbud till lyckan. KUYLENSTIERNA-WENSTER Ber. 170 (
1898).
VFl. 1933 s. 17.
–
PORT-FÖRE,
n. före i portgång(en) (jfr -gång 1 b-); nästaa bl. bildl.; jfr -gångs-före. NYSTRÖM .vK–na 2: 180 (1914). Tremaktsmötet har trögt portföre. GHT 1948 nr 48, s. 4.
DET var . . en smula trögt i portföret, då vårt arme1'hundväsende började komma till. EDSTRÖM Mossgönt132 (1950). –
PORT-FÖRSVAR.
försvar av l. för borg- l. fästnings- l. stadsport o. d. KrigVAH 1843,
s. 324 BtRiksdP 1892,
4Hufvudtit. s. 52.
– (
1,
3)
PORT-GALLER,
n. galler som auvändes för att (lielt l. delvis) spärra po:-töPl?ning; äv.: galler för (titt)hål i port (i bet. 3. HAZELIUS Bef. 367 (
1836).
DALIN (
1855;
för hål i port).
VaruhbTulltaxa 1: 395 (
1931).
– (
3)
PORT-GAVEL. (
†) porthalva, halvport.
LIND 1: 694 (
1749).
AHLMAN (
1872).
–
PORT-GRIND, förr äv.
-GRYNNA , f. (-grynna 1630) [grynna dialrktal sidoform tijl grindl grind i portöppning.
ÅngermDomb. 19/11 1630, foi. 35.
TI 1898, Byggn.
s. 128.
–
PORT-GRYNNA,
se -grind.
–
PORT-GÅNG; pl.
-ar.
( port- 1607 osv. porte- 1597) [PORT-GÅNG.ssg 1]
1) [fsv. portganger (
SthmJordeb. 2: 187 (1491))] täckt gång l. rum innanför port l. mellan två portar, portvalv; portlider. 3SthmTP. 11. 1: 116 (
1597).
Magra barn i trasor slåss i de mörka portgångarna. 3SAH LrV. 2: 32 (
1943).
särsk.
[PORT-GÅNG.ssg 2.a]
a) (
förr)
bef. grävd gång fram befästningsanläggning till vallgrav. SUFinlB 2: 351 (
1607).
HAZELIUS Bef. 250 (
1836).
[PORT-GÅNG.ssg 2.b]
b) bildl. (jfr c), i uttr. som beteckna början av l. inledningen till ett företag o. d.; sä1-sk. i sådana uttr. som föret är trögt (äv. värst) i portgången l. det går trögt i portgången, vanl. bildl., ss. beteckning för att början är be87'ärlig l. att det är svårt att komnia i gång o. d. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 2: 190 (
1819).
Gamla far sade ofta: "det är värst i portgången". GToPELIUS (1821) hos VASENIIUS Top. 1: 281.
Värsta föret är i portgången. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). Det gnisslade visserligen en smula i portgången (vid teaterföreställningarna i Helsingfors). 3SAH LV. 1: 139 (1944). [PORT-GÅNG.ssg 2.c]
c) (mera tillf.) bildl. (jfr b), om sund l. passage mellan två hav. KJELLÉN Stormakt. 2: 171 (
1905).
[PORT-GÅNG.ssg 2]
2) (
†)
anat. till 1 Jt s: ändtarmsöppning på häst. HERNQUIST Hästonat. 1nledn.
7 (
1778).
Ssg (till -gång 1):
–
portgångs-före,
n. före i portgången; nästan bl. bildl. D.v(A) 1917, nr 320 s. I.
–
PORT-GÅRD. (
†)
[PORT-GÅRD.ssg 1]
1) fisk. ledarm till katsa.
SCHULTZE Fisk. 113 (
1778).
UPprFiskaren 45
(184?). [PORT-GÅRD.ssg 2]
2) bef. slutet mindre försvarsvärk (framför port) bestående av fristående mur l. palissader. tambur. TIGERHIELM 47 (
1867).
SCHULTHESS (
1885).
–
(3, 9) PORT-HAKE.
[fsv. porthaki]
(
ngt ålderdomligt)
hake på vilken po1-t är upphängd. vändtapp. GrÖshR 1581 s. 69.
PH 5: 3450 (1752- till skeppsPort). En natt gnisslade porthakarna vid södra bron
(i Stockholm). HEIDENSTAM Svensk. 1: 261 (
1908).
– (
3)
PORT-HALVA.
om vardera av de båda hälfterna av en dubbelport, halvport. Sv Ty Hlex. (
1851).
HALLSTRÖM Than. 159 (
1900).
– (
3)
PORT-HAMMARE,
sbst.¹, förr äv.
-HAMMAR . (
numera föga br.)
portkl app. HELSINGIUS (
1587).
TT 1902, Ark.
s. 82.
–
PORT-HAMMARE,
sbst.² byggn. vågrät bjälke sora bildar övre delen av en portinfattning. U ERNER Korsrirk. 4 (
1924).
– (
3)
PORT-HANDTAG -⁰² äv. -²⁰ jfr
handtag S.
ADLER Meyer 445 (
1894).
–
PORT-HUND,
sbst.¹ (sbst.² se potthund). (numera bl. tillf.) hund som vaktar po1-t till hus o. d., gårdvar; förr äv. använt ss. okvädinsord. När Cerberus, Helnetes Porthund, skäller, så förskräckias Siälerna. PJGOTHUS Pollio E'vLåff- Dd 7 b (
1602).
At Pastorskan honom kallat port hund, skamhund, fähund, och Belg hund. HärnösDP 1694 s. 152.
2NF 19: 175 (
1913).
–
PORT-HUS.
jfr -byggnad. GT 1788,
nr 25, s. 4.
–
PORT-HÅL. (
vard.)
portöppning. TurÅ 1940 s. 2e0.
–
PORT-HÅLLARE.
[fsv. porthaldare, porta haldare]
(
†)
vakt(post) vid port, dörrvakt. Neh. 7: 1 (
Bib. 1541;
Bib. 1917 dörrvaktare).
SCHULTZE Ordb. 1772 (c. 1755).
–
PORT-INFATTNING -⁰²⁰. jfr
infattning, sbst.²
¹ b a.
WRANGEL Sthm III (
1912).
– (
3,
4)
PORT-JÄRN.
( port- 1549 osv. porte- 1632–1679) [y. fsv. portiärn (Sthu'Skatteb.
3: 141 (
1518))] särsk. (
†): portgångjärn.
AntT VI. 1: 147 (
1549).
DALMAN 43 (
1765;
till skePpsPort).
–
PORT-KAMMARE.
[PORT-KAMMARE.ssg 1]
1) till 1: litet rum som ligger i förbindelse n?ed port(gång), kammare i porthus; särsk. om portvaktsrum. LIND 1: 156 (
1749).
RYDBERG Ath. 96 (
1859).
[PORT-KAMMARE.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 3 b, om den del av sluss vari slussportarna röra sig vid öppnande o. stängande. TT 1896, Byggn.
s. 84.
– (1. S
a-j PORT-KARM. (
i sht i fackspr.) jfr
karm 1 (a); särsk. till S
a. WIKFORSS 2: 741 (
1804).
SMITH 300 (
1917).
– (
3)
PORT-KLAPP. (
i sht förr)
på port anbragt, rörlig hammare l. metallklump l. dyl. varmed man knackar l. bultar på port(en) för att bli insläppt l. för att pa- kalla de innevarandes uppmärksamhet.
Bouppt- Sthm 1671, s. 43, Bil. (
1668).
Han lyfte tveksamt portklappen, som föll ied ett dovt ljud. JOHNSON Slutsp. 217 (
1937).
– (
3)
PORT-KLAPPARE,
r. l. m. (†) -
-klapp.
BouPptSthm 1684, s. 828 a. Bil.
SERENIUS G 3 a (
1757).
– (
3)
PORT-KLINKA,
r. l. f. (
i sht förr)
jfr kllnka sbst.¹, l. NoRDFORss (1805).
– (
1,
3)
PORT-KLOCKA.
ringklocka (numera i regel elektrisk ringledning) med vilken man ger signal för att bli insläppt genom port. HOLMBERG 2: 792 (
1795).
BL 11: 135 (
1845).
–
(Q a) PORT-KLOSS l.
-KLOTS . (
förr)
skeppsb. [POST-KLOSS.ssg 1]
1) vågrätt timmer som bildar övre l. nedre sida i kanonport. PLATEN Glascock 2: 52 (1837).
LAVÉN Sjöv. 9 (
1853).
[POST-KLOSS.ssg 2]
2) (
förr)
stödkloss för kanon i kanonport. FRICK o. TROLLE 168 (
1872).
– (
3)
PORT-KLUBBA,
r. l. f. (
†) –
-klapp- Cons- AcAboP 9: 194 (
1707).
–
(4 a) PORT-KLÄDE. (
†)
sjöt- list l. tyg varmeLl skeppsport tätades.
WIKFORSS 2: 305 (
1804).
ÖOL (
1852).
– (
3)
PORT-KNEKT. (
numera bl. ngn gg arkaiserande)
soldat som håller vakt vid port. PERINGSKLÖLD U'ilk. 512 (
1715).
RINGSKLÖLD Srensk. 1: 261 (
1908).
–
PORT-KORPRAL.
sjömil. korpral med tjänstgöring vid kasernport för kontroll av uto. inpasserande. UFlott. 1: 55 (
1903).
–
PORT-KVINNA. (
†) portvakterska.
AntT XV1. 1: 53 (
1548).
Därs. 65 (
1552).
–
PORT-KÄLLARE. (
†)
källare under l. intill port(gång). VinkällRSthm 1592.
–
PORT-LADA. (
†)
lada med portar?; jfr -länga. Från år 1648 meddela vi en värdering av en gård i Hälsingland. . . små fähus och 1 portlada = 2 daler. NorrlS 14: 13(1648).
– (
4)
PORT-LAKAN.
[jfr t. Pfortlaken]
(r) .c–öt. == -kläde. RÖDING SD 67 (
1798).
– (
1,
3)
PORT-LED,
n. (-lid) (†) port l. grind(öppning); jfr gårds-led. VDhkt. 1718 syneprot.
F 11I 7.
–
PORT-LIDER.
( port- 1628 osv. porte- 1620–1630) [PORT-LIDER.ssg 1]
1) lider som ligger omedelbart intill l. utgör (del av) en portgång. UPplDomb. 1: 34 (
1620).
Fataö. 1916,
s. 134 [PORT-LIDER.ssg 2]
2) bildl., om början l. inledning till ett företag o. d.; jfr -gång 1 b. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 119 (
1787).
Altid svårast i portlidret. RHODIN Ordspr. 4 (
1807). Med mitt kungliga historiska uppdr9g går det förtvifladt långsamt. Jag sitter ännu fast i portlidret.
GEIJER l. 8: 448 (1820). SvD(B) 1945.
nr 51, s. 4.
Ssg (till -lider 1):
–
portlider-loft l. (vanl.)
portliders-loft.
loft över portlider. HFinlÖ 1: 426 (
1730).
–
PORT-LINA,
se pärt-llna an?n.
–
PORT-LOD,
se pott-1od anm.
–
PORT-LOFT.
(för1-) loft över portgång l. portlider. 1-pPlDomb. 2: 89 (
1579).
STECKZÉN (o. WENNERSTRÖM) LuleåL' 1: 39 (
i handl. fr. 1623).
–
PORT-LUCKA.
[fsv. portluka, porthalva, fällgaller]
[PORT-LUCKA.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
till 1: lucka som tillsluter (mindre) portöppning; li(en port l. dörr. MURENIUS AV 447 (
1660).
SPF 1858 s. 101
(till sluss- Port). [PORT-LUCKA.ssg 2]
2) till 3: lucka i trä- l. järnport. SDS 1910,
nr 204.
s. 6.
[PORT-LUCKA.ssg 3]
3) sjöt. till Q a: lucka för skeppsport. SvTyHlex. (
1851).
SMITH (
1917).
–
PORT-LÄGER.
[ombildning av -lider efter läger, n.]
(
†)
== -1ider l. BouIptSthm '/s 1654.
–
PORT-LÄNGA,
r. l. f. länga med portlider. HABR NordeurRenässArkit. 19 (
1927).
– (
3)
PORT-LÄSARE. (
†)
person som låser port, portvakt. LIND (
1749;
under thorschliesser).
–
PORT-LÄSNING,
se -låsning.
– (
4)
PORT-MANTEL. (
förr)
Sjömil. == -band. KoNoW 53 (1887). –
PORT-MELLAN,
adv. (
†)
i uttr. gå portmellan, gå från port till port. gå ur hus i hus; jfr hus 1c. PESVEDBoM (1838) hos DAHLGREN Släktprö 1: 300.
– (
1,
3)
PORT-MUR.
mur som begränsar portöppning l. vari portöppning finnes. BtÅboH l. 1: 90 (1618). UPplp3nT 43: Bil. 114 (
1929).
– (
4)
PORT-MÅLAD,
p. adj. sjöt. om segelfartyg: som har påmålade blinda kanonportar. VFl. 1920:
s. 75.
Skrovet (på votivskeppet " Elia" i Tjärnö kyrka i Bohuslän) är grönt, och port- eller nelsonmålat. SvKulturb. ––6: 75 (1930). – (
3)
PORT-NAGEL. (
numera bl. ngn gg om ä. förh.) redskap (nyckel l. rigel) att öppna o. stänga port raed (jfr
nageI sbst.²,
d). HADORPH BiärköR Föret. 2
a (1687).
3SAH 28: 291 (
1916;
om fornfynd fr. Birka). jfr: Michell Portnagell.
2Sthm- Tb. 4: 240 (
1573).
särsk. (†) bildl., i uttr. fanens l.
helvetes portnogel, ora ondskefull l. moraliskt mindervärdig person (som rakar i l. ledrr ngn i evig förtappelse).
BT 1.939, s. 443
(1605: fanens portnagler). Ond Qvinna
är Helfwetes portnagel.
GRUBB 617 (
1665)
[Åfr fsv. ondh Quinna är diä-olsins dura naghel]
.
–
PORT-NATTSTUGA. (
†)
portkamlBare begagnad ss. sovrum. 1'zventHusby :oj:2 1606. STECKZEIN (o. WENNERSTRÖM) LuleåH 1: 39 (
i handl. fr. 1623).
–
PORT-NISCH.
[PORT-NISCH.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
till 1; jfr nlseh l. UpplFmT 44: 25 (
1932).
[PORT-NISCH.ssg 2]
2) tekn. till 3 b; i portkammare (se d. o. 2) : rum l. nisch vari slussport införes vid öppnandet. TT 1889,
s. 204 2NF 25: 1477 (
1917).
–
PORT-NUMMER. (
†)
gatu- l. husnummer. PT 1781.
br 2,
s. 4 – (
3)
PORT-NYCKEL.
(fsD. portnykil (SthmTb. 1: 120 (1477))] nyckel till port; numera i sht om nyckel till gatuport l. gatudörr (i hyreshus med ilera lägenheter). OPETRI Kr. 326 (c. 1540; om nycklar till stadsport). PH 15: 303 (
1792).
En vanlig present till manliga släktingar och vänner var (på 1840-talct i Sthm) en påse att förvara den 10 a 15 cm. långa portnyckeln i. LINDER Tid. 52 (
1924). särsk. (
föga br.)
bildl.. om fäste vid gräns o. d. 1 317 år var Wiborgs slott Finlands portnyckel. Finland 38 (
1893).
Ssg:
–
portnyckel-etui. (
förr)
Expos- Slöj-dprodSthm 1847, s. 5
– (
1,
2)
PORT-PELARE.
pelare som åt sidan begränsar portöppnin g l. portvalv. SvLittidn. 1819,
sp. 343.
–
PORT-PENNINGAR,
sr -pänningar.
–
PORT-POST.
portpelare; portstolpe. WIKFoRss
2: 741 (1B04). SvD(A) 1925.
nr 95,
s. 12 – (jfr
1 b slutet)
–
PORT-PROSELYT.
rel.-hist. portens proselyt. AGARDH ThSkr. 3: 34 (c. 1855).
Avledn.:
–
portproselytinna , f. (
tillf.)
kvinnlig portproselyt. MELIN HelSkr. Apg.
16: 13 anm. (1865).
–
PORT-PRÅNG.
smal o. mörk portgång. SD(L) 1904,
nr 237, s. 5.
–
PORT-PÄNNINGAR, pl. (†) portavgift.
DA 1771.
nr 168: s. 4.
DALIN (
1855).
– (3, 4)
PORT-REGEL : pl. -
regIar; l. -
RIGEL. regel varmed port låses.
BoupptSthni 1678. s. 1440 b. Bil.
RAMSTEN O.
STENFELT (
1917).
–
PORT-RING.
[y. fsv. portringer (
HdlHelgLekGille 2–4: 61 (
1517)); jfr t.
pfortenring]
[PORT-RING.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
till 3: porthandtag l. portklapp i ringform. HELSINGIUS (
1587).
KatalKonst- ind UtstSthm 1876–77. s. 43. [PORT-RING.ssg 2]
2) (förr) sjöt. till 8: i kanonport fäst ringhult använd till fastgöring av det tågvirke varmed porten öppnas. A--kliR 1567, avd. l. GRUNDELL AnlArtrll. 1: 2 (c. 1695). jfr
skott-portring.
–
PORT-RUM,
n. [fsv. portrum (Sthm-
Tb. 3: 135 (1493))] [PORT-RUM.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
rum l. utrymme i l. för (inkörs)port l. i portgång o. d. VRP 1662.
s. 70.
[PORT-RUM.ssg 2]
2) (
föga br.)
rum över poriga- ng. LdVBl. 1838.
nr 22.
s. 3.
– (
4)
PORT-SEGEL.
[jfr eng. Port-svil]
(för1-) sjöt. gammalt segel l. presenning som vid lossning o. lastning av barlast utbreddes för att hindra att (ngt av) barlasten föll i sjön; jfr barlast-presenning. PH 2: 1209 (
1734).
SFS 1891.
Bih. nr 28.
s. 2.
–
PORT-SJUNGANDE,
n. (†) om djäknesång utanför nusl. gårdsportar. ConsEcclAboP 16 (1656).
– (4)
PORT-SKIVA,
r. l. f. (
†)
sjömil. i kanonports överkant fäst syfianordning avsedd att möjliggöra skjutning med hela batteriet mot samma punkt (s. k. koncentrerad eld). EMRENSTAM Sjöartill. 261 (
1852).
KrigVAH 1856,
s. 24 –
PORT-SKJUL.
( port- 1715 osv. porte- 1714) jfr
-1lder. Fatab. 1913, s.
172 (
1714).
SvGeogrAb. 1932,
s. 53 –
PORT-SKÄLE. (
†)
portskjul, portlider. ConsAvAboP 5: 248 (
1682).
– (
4)
PORT-SKÄNKLING. (
†)
sjöt. –
-tand. PH 5: 3447 (
1752).
UGGLA SkePpsb. SvFrLex. (
1856).
–
PORT-SKÖVE. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat) portlider, portskjul.
Sv TyHlex. j1851). TurÅ 1930.
s. 328.
–
PORT-SLAG.
[PORT-SLAG.ssg 1]
1) (
förr)
till 1: trumslag l. klockslag ss. signal till att fästningsport skulle stängas. Reglm1n– 1751. s. 344.
NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 1: 293 (1879). [PORT-SLAG.ssg 2]
2) (
†)
konkret, till 3: portklapp. NORDFORSS (
1805).
MEURMAN (
1847).
– (
3)
PORT-SPIK. (
†)
== -låsning. KURCK LeJn. 30 (
1705).
T?-ReglArni. 1858. 2: 216.
–
PORT-SPIK.
[PORT-SPIK.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.) till
3: grov spik i l. till port.
BruPptSthm 1685. s. 1039 b.
WIKFORSS 2: 741 (
1804).
[PORT-SPIK.ssg 2]
2) (
förr)
sjöt. till Q: spik med pyramidformigt huvud. särsk. använd i skeppsport.
UGGLA Skeppsb. SvFrLex. (
1856).
– (
3)
PORT-SPRÄNGARE,
r. l. m. (nUmera knappast br.) m–1. sprängmörsare, petard. AFZELIUS Sag. V111. 2: 17 (
1857).
Därs. IX. 2: 16 (
1860).
–
PORT-STEN. (
numera knappast br. utom arkeol., se slutet)
(tillhuggen) sten(pelare) som åt sidan begränsar en portöppning; äv.: avvisare (se d. o. [PORT-STEN.ssg 2.a]
a) vid l. i port; äv. Om trappsten utanför port. TaxaInrLandTull. 1756.
s. 33. NoRDFoRss (
1805;
om trappsten).
DALIN (
1855;
om avvisare). särsk.
arkeol. (hög) sten som åt sidan begränsar ingång till hällkista l. annan stengrav.
2VittAH 14: 13 (
1828.
1838).
Fornv. 1938.
s. 323.
– (4)
PORT-STINNARE. (
†)
sjöt. timmer som omger l. stöttar en skeppsport. SkePpsgR 1547.
– (
4)
PORT-STJÄRT. (
föga br.)
sjöt. vid skeppsport fäst tåg; jfr -band. RAWSTEN 64 (
1866).
SMITM (
1817).
–
(1, 3) PORT-STOLPE.
jfr -pelare: särsk. om stolpe vari port är upphangd; jfr grind-stolpe. 3SthmTb. 1: 157 (
1593).
Bsrnen hängde på portstolparna vid början av alle1'n. MännMinn. 1: 72 (
1942).
–
(1 4 a) PORT-STOPPARE,
r. l. m. [jfr eng. port-stopIer]
(
förr)
sjömil. stängningsanordning (lucka) för kanonport på en monitor. JernkA 1868.
s. 62.
VFl. 1905,
s. 87 –
(3, 4 b) PORT-STÅNG.
stång l. bom för stängning o. regling av port(ar); äv. om vinkelställd stång (från port till portgångs vägg) som håller fast port; äv. ora metallstång på port. VRP 1672 s. 457.
PH 9: 56 (
1768;
tili slussport). "Flå katta" . . på portstången.
HågkSirsintr. 11: 109 (
1930); jfr
flå, v.
2 e.
–
PORT-STÄLLE. (
†)
(plats för) portöppning? Samma tompt lågh nu för den andra halfua gårdz tompten mitt för poorttstelle, som . . (han) kiöPt hafner. BtÅLoH I. 6: 86 (
1633).
– (
3)
PORT-STÄNGARE,
r. l. m. (
i fackspr.)
automat1sk anordning för stängning av port. Ssg:
–
portstängar(e)-fjäder.
SvD(A) 1925.
nr 162. s. 11
– (
3)
PORT-STÄNGEL. (
†)
(mindre) 1?ortstång l. portbom. VadstÄTb. 215 (
1596).
SERENIUS O 3 a (
1757).
–
PORT-STÄNGSEL.
[PORT-STÄNGSEL.ssg 1]
1) (
föga br.)
portstång, portbom. (Hon) togh honom i armyn och ledde uth om porten, och satte för portstängslet.
VRP 1697.
s. 307.
[PORT-STÄNGSEL.ssg 2]
2) (
†)
stängning av port. MÖLLER (
1807).
–
(4 a) PORT-STÖTTA,
r. l. f. (
†)
skeppsb. timmer l. spant som bildar skeppsports sida. EKBOHRN NautOrdb. (
1840).
DALIN (
1855).
– (
4)
PORT-SURRNING.
sjöt. vanl. konkret. sj-öregl- ÖrlFl. 1785 S 329.
STENFELT (
1920).
–
(1, 3, 4) PORT-SYLL.
porttröskel; äv.: tvärträ i en dörr l. port, numera säl-sk. till Q a. NoRDPORsS (1805). STENFELT (
1920;
till skePPsPort).
– (
4)
PORT-TALJA. (
numera föga br.)
sjöt. talja för öppnande (l. fällande) av skeppsport. GRUNDELL AnlArtill. 1: 2 (c. 1695).
RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
Ssgr (sjöt.):
–
porttalje-löpare,
r. l. m. (
†)
jfr löpare 12. ReglArméenFl. 1788,
s. 95 PLATEN Gloscock 1: 117 (
1836).
–
PORT-TELEFON.
(ny-tt ord) telefonanläggning från portjgång)en till de olika lägenheterna i ett (hyres)hus vaI-igm en besökande kan anmäla sin ankomst till lägenhetsinnehavaren, som gm en elektrisk anordning kan öppna porten, så att den besökande kan komma in i trappnppgången. hnset är ny- byggt och har porttelefon och alla andra moderna fnesser. SvTeknUppslB 2: 313 (
1939).
–
(4 a) PORT-TIMMER. (
†)
skeppsb. spant som bildar del av infattning till skeppsport. CHAPMAN Dimeus. D 3 b (
1796).
LAVÉN Sjöv. 9 (
1853).
–
(3 b) PORT-TOMT. (
†)
tekn. om det område av sjöbotten som dockportar passera, när de öppnas l. stängas; jfr -kammare 2. BtRiksdP 1880, I. 1:
nr 1 Bil.
nr 4.
s. 18.
–
PORT-TORN.
[y. fsv. porttornen, pl. best. (SthmAmbB
1: 203 (
1522))]
tornbyggnad vid l. över port; torn på portbyggnad. ATTERBOM dIinn. 240 (
1817).
Öfver inkången genom kyrkogårdsmuren (vid stadskyrkan i Torneå) är bygdt ett ganska märkligt . . port- och klocktorn. SD 1898.
nr 352 s. l.
Fornr. 1945,
s. 328 –
(4 a) PORT-TRYMPEL, äv.
-DRYMPEL l.
-RYNPEL.
[jfr t. ofortdrempel, holl. poortdrempel]
(
†)
skeppsb. tröskel till l. tvärslå över skeppsport; jEr -syil. RAJALIN Skiepxb. 23 (
1730).
SCHULTHESS (
1885).
– (
1,
3)
PORT-TRÖSKEL.
tröskel till port. SP 1792,
nr 89, s. 4.
CRUSENSTOLPE Mor. 5: 56 (184a). särsk.: tröskel till dock- l. slussport.
KÖNIG Mec. 140 (
1752;
till slus:port).
BtRiksdP 1880, l. 1:
nr 1: Bil.
nr 4 a, s- 18
(till dockport). –
(1 a) PORT-TULL.
( port- 1635 osv. porta- 1650. porte- 1646–1757) (f örr) tull(avgift) som erlafles vid infart genom stadsport; landtull; äv. i uttr. 1illa porttnllen, landtullen, lilla tullen. RP 5: 262 (
1635).
Om lille och porttullen, dhen dhe warur och ära underkastade dhen ena marknaden ifrån dhen andra: som tillförende haffwa betalt stoora siötullen i inkommandet. 1BorgP 13 (
1660).
ASScF 18: 427 (
1891;
om ä. förh.). särsk. i utvidgad anv., om institution sona handhade upptagandet av d]
lik avgift. RARP 17: 152 (
1710).
–
PORT-TULLNÄR. (
†)
tulltjänsteman vid stadsport. RP 6: 617 (
1636).
– (
4)
PORT-TÅG.
[jfr t. pforttan]
(
förr)
jfr -band. WIFORSS 2: 305 (
1804).
Krig i'A H 1830,
s. 262 –
PORT-VAKTARE.
( port- 1541 osv. porte- 1711) [jfr fsv. portavaktare, d. portvogter]
(
numera bl. mera tillf.)
== portvakt 1; jfr -väktare. Tå . . (Jercmia) kom vthi Ben .Tamins port, så war ther en skickat för en portwachtare benemd Jeria. Jer. 37: 13 (
Bib. 1541;
Bih. 1917 : vakthava1'de).
TurÅ 1942.
s. 145.
Ssgr (ngt ål derdomligt, numera L:l. tillf.l:
–
portvaktar-rum, äv.
portvaktare-rum.
portvakts. rum. LUNDIN NSthm 558 (
1889).
–
portvaktar-stuga.
portvakts. stuga. ÖOL (
1852).
–
portvaktar-syssla,
r. l. f. portvaktssyssla. STRINDBERG Jnlie 65 (
1888).
–
PORT-VAKTARINNA.
(delvis avledn. av -vaktare] (numera knappast br.) portvakterska; äv. Vildl. LBÄ- 23–24: 155 (17991- ATTERBOM dIinn- 268 (
1818;
4ildl.).
–
(1 h, e) PORT-VALVEL. (
mindre br.)
anat. ringformig valk i matsmältningskanalen, utgörande gränsen mellan magen o. tarmen. NF 1i1: 576 (1886).
–
PORT-VANGSTYCKE -⁰²⁰. (tillf.)
vangstycke i portöppning. RALMSTEDT Bes. 56 j1778). –
(1 h η) PORT-VEN.
[efter nylat. rena po--ta I. portQ]
ajLat. – -ådeT l. ASScF 3: 577 (
1852).
BROMAN Mönn. 2: 200 (
1925).
– (
3)
PORT-VRED, stundom
-VREDE,
n. (
numera bl. mera tillf.)
ss. handtag tjänstgörande del av portlås, vilken vrides, då porten skall öppnas; jfr dörr-vred. DELEEN Meidinger 280 (
1825).
STRINDBERG SvÖ 1: 394 (
1883).
–
PORT-VÄG. (
numera bl. tillf.)
(infarts- l. inkörs)port, portgång; äv.: väg till (stads)port. HSH 35: 292 (
1656).
LINDBERG Hår–n 29 (
1900).
–
PORT-VÄKTARE.
( port- 1746 osv. porte- 1694) [jfr (ä.) d. portvegter, nor. portrekter]
(
numera bl. mera tillf.)
portvakt; äv. bildl.; jfr -vaktare. DRYSELIUS Måne 30 (
1694).
Petrus var portväktaren till himmelen. KyrkohÅ 1939.
s. 282.
–
PORT-VÄLVNING.
[jfv d. porthvä'l-ving]
(
föga br.)
portvalv. HTTERBOM Min-'. 424 (1818). ÖSTBERG Ark.-Int. 7 (
1928).
–
PORT-VÄRK,
n. (
förr)
bef. == -värn. KrigVAH 1887 s. 118.
2NF 25: 987 (
1915).
–
(1 h η) PORT-ÅDER, förr äv.
-ÅDRA.
r. l. f. [PORT-ÅDER.ssg 1]
1) i sht
anat. hos människan o. de högre djuren: blodåder som samlar blodet från bukens inre organ o. för det genom leverporten in i levern; äv. om motsvarande blodväg hos lägre djur; jfr -ven- PALMCHRON SundhSp. C 8 a (
1642).
SUNDEVALL Årsb VetA 1840–42, s. 242.
[PORT-ÅDER.ssg 2]
2) (
†)
bildl., om viktig handelsväg, pulsåder . CHYDENIUS 215 (
1765).
Ssgr (till port-åder 1; med-):
–
portåder-blod.
BERZELIUS ÅrsbVetA 1832 s. 330.
–
portåder-gren.
LbKir. 3: 127 (
1922).
–
portåder-system.
portådern med sina förgreningar. TLäk. 1832,
s. 6 – (
6)
PORT-ÄNG.
(enst. †) i sg. best. ss. symbol för slättland på turkiskt område, Turkiet; jfr -bäck. Ryttaren var käck och kampen hurtig. så at de kommo lyckligen (ur moraset) på torra landet in i port-ängen. DALIN Vitt. 1(.
6: 114 (
1740).
– (1–4)
PORT-ÖPPNING.
[PORT-ÄNG.ssg 1]
1) abstr.: öppnande av port; särsk. (förr) : öppnande av stadsport; jfr -låsning. HH 24: 152 (
1710).
ReglArm. 1858, 2: 221.
[PORT-ÄNG.ssg 2]
2) konkret: öppning (i niur l. vägg l. plank l. byggnad o. d.) som utgör en port (i bet. 1 o. 4; öppning sora bildas. då port (i bet. 3 o. S b) öppnas; äv. oeg. l. bildl. (jfr port sbst.¹, 1 h). PLATEN Glascock 1: 124 (
1836;
om skeppsport).
THOMEE 1llSv. 91 (
1866;
om doedport).
SUNDBECK Elsa 126 (
1897;
Oildl.).
Stolen placerades i portöppningen. SPÅNGBERG DuktFolk 42(1930).
–
PORT-ÖVERLIGGARE -⁰⁰²⁰⁰ r. l. m. byggn. vågrät lijälke som bildar övre delen av portinfastning. Kulturen 1941 s. 169.
–
PORT-ÖVERSTYCKE -⁰⁰²⁰. byggn. över port sittande, ofta utsmyckad del av portinfattning, väggfält över port. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 320 (1881).
B
(†):
C
(†):
–
PORTE-MAJOR.
mil. major som förde befälet över trupper stationerade vid befäst stads port(ar). SÖDERMAN ExBook 174 (
1679).