–
postdaglig ,
adj.; adv. -en. [jfr t. posttäglich]
(
numera knappast br.)
som sker l. erhålles o. d. varje dag post ankommer l. avgår.! PH 8: 24 (
1762).
Postdagliga underrättelser. 3SAH LVII. 3: 182 (
1834).
Postdaglig korrespondens. Därs. 1: 297 (
1886).
ÖSTERGREN (
1935). särsk. ss. adv.: varje dag post ankommer l. avgår.
3SAH 17: 178 (
1780).
Man väntade postdagligen . . den officiella bekräftelsen. AHNFELT HofvLff 2: 170 (1880; om färh. 1843).
SvH IX. 1: 223 (
1909;
om ä. förh.). ÖSTERGREN (
1935).
– (
7)
POST-DAGS,
adv. (
mera tillf.)
vid den tidpunkt då man får (l. kan hämta) posten l. då postanstalten är öppen; i det opers. uttr. det är postdags. Gör dig i ordning, det är strax postdags. SAOL (1923).
–
POST-DELGIVNING ~⁰²⁰ delgivning per post i mil o. ärenden vid domstol. 2SvUppslB 7: 115 (
1948).
– (
5,
7)
POST-DILIGENS.
diligens som går i (regelbunden passagerar- o.) posttrafik; dels om i ä. tid (i Sverige i sht (1831) 1850–1858) använda hästdragna dylika fordon, dels (med prägel av fackspr.) om postbuss. GenPoststCirk. 1860:
nr 17.
BtRiksdP 1944,
6: nr 9, s. 5. jfr
motor-postdiligens.
Ssgr:
–
postdiligens-rörare.
FöreskrPostdilTraf.
1936,
s. 21 –
postdiligens-förbindelse.
jfr förindelse 1 c. GenPoststCirk. 1860.
nr 49.
–
postdiligens-linje.
GenPoststCirk. 1861
–
POST-DIREKTION.
[POST-DIREKTION.ssg 1]
1) (
om ä. förh.)
styrelse för postvärk(et i Sverige o., efter 1811, i Finl.), äv. kallad: överpostdirektion. Kejserl. Finska PostDirectionen. HEINRICH X (
1814).
BorgP 1823, 3: 2193.
PALMÉN JurHb. 301 (
1859).
SCHYBERGSON FinlH 2: 401 (1889; om ä. finländska förh.). [POST-DIREKTION.ssg 2]
2) myndighet som utövar den centrala ledningen av ett postdistrikt. GenPoststCirk. 1907. Bih. A,
s. 29 –
POST-DIREKTÖR. (
förr) ==
-direktör l.
FörordnPostio. 217 (
1662).
KKD 8: 203 (
1701).
–
POST-DIREKTÖR.
[POST-DIREKTÖR.ssg 1]
1) | (om ä. förh.) titel för värkställande chefen för (postanstalten i Sthm o.) det svenska postvärket; äv. om föreståndare för vissa större postanstalter. PostDirecteuren . . Johan Gustaf Beijer. BoupptSthm 1678, s. 1082 b.
IT 1791 nr 65, s. 4 (i
Alingsås). PALMÉN JurHb. 301 1859; om chef för postvärket). Postdirektör, (dvs.) chef för Stockholms, Göteborgs eller Malmö postkontor. DÖSS o. LANNGE 452 (
1908).
3SAH LIV. 1: 14 (
1943;
om förh. 1643).
jfr general-, över-postdirektör. [POST-DIREKTÖR.ssg 2]
2) chef för postdistrikt. SFS 1909, nr 178, s. 2.
–
(1 b) POST-DISK.
jfr disk sbst.¹, II ² f. TPostv. 1916.
s. 124.
–
POST-DISTRIKT.
vart o. ett av de (år 1954 till antalet [POST-DISTRIKT.ssg 7]
7) större förvaltningsområden vari Sverige är indelat i postalt avseende; äv. om motsv. områden i Finl. BtRiksdP 1894, 7Hufvudtit.
s. 36.
FFS 1896,
nr 40, s. 3.
jfr (om främmande land ss. postalt område, †)4 SFS 1853,
nr 63, 8. 47.
– (
5,
7)
POST-DOSA. (
förr)
dosa l. låda vari prostpost transporterades. VDAkt. 1743,
nr 153.
Därs. 1752,
nr 10 (
1751).
– (
7)
POST-DRAGARE.
[POST-DRAGARE.ssg 1]
1) (
†)
== -bärare. Weise 164 (
1697).
jfr VetAH 1773, s. 305
(bet. oviss). 2) om packkarl l. dyl. (T.) Litzenbruder . . (sv.) Postdragare. MÖLLER 2: 283 (
1785).
HEINRICH (
1828).
–
POST-DRÄNG.
| (om ä. förh.) vid indelta postvärket: av postbonde anställd karl som förde posten (jfr -knekt); äv. allmännare, om dräng l. dyl. som tjänstgjorde ss. postförare l. skjutskarl. Then löpande Postdrängen skal haffua twå timar vppå hwarie mijl at löpa. STIERNMAN Com. 2: 47 (
1636).
Post-Drängarne eller Skjuts-Gossarne (i Ryssland). GT 1786 nr 29 s. 3.
SvPostv. 2 (
1924).
–
POST-ELEV.
elev vid kurs för blivande posttjänstemän av postexpeditörs o. högre grad. ArkPostv. 1860, s. 254
(om tyska förh.). Posten 1891,
s. 167
Ssgr (†):
–
postelev(s)-aspirant.
TPostv. 1909,
s. 40 2NF 22: 13 (
1914).
–
postelev(s)-kurs.
jfr postassistent-, postexpeditörs-, post-kurs. VL 1894,
nr 89 s. 2.
–
POST-EMBLEM.
om postväsende(t)s emblem (i Sverige bestående av ett posthorn prytt med en kunglig krona). PostNotis. 1877.
s. 149.
–
POST-ENTREPRENÖR.
person som gm kontrakt med postvärket förbundit sig att regelbundet befordra post viss sträcka; jfr -förare. SFS 1873,
nr 80. s. 3.
–
POST-EXAMEN.
examen vid avslutningen av postkurs. AB 1894.
nr 103 A,
s. 3 --
EXPEDIENT. | (
numera bl. tillf.)
posttjänsteman (på postanstalt) som expedierar allmänheten; postfunktionär. BtRiksdP 1870, I. 1:
nr 32. FörslPostst.
s. 27.
2SF 22: 9 (
1915).
–
POST-EXPEDITION. |särsk.
[POST-EXPEDITION.ssg 1]
1) (
tillf.)
om postbehandling. SFS 1842,
nr 49, s. 2.
Vid de större postkontoren i landsorten . . erfordras vaktmästare . . till postexpeditionens påskyndande. PropRiksd. 1869,
nr 18.
s. 8.
2) (
†)
i pl., om posttrafik. En befallning . ., hvarigenom . . Postexpeditionernes gång befordras. PT 1791.
nr 97, s. l.
[POST-EXPEDITION.ssg 3]
3) | (om ä. förh.) viss avdelning vid generalpostkontoret i Sthm. HENEL 1729 127 (
1730).
[POST-EXPEDITION.ssg 4]
4) under åren 1849–1884 benämning på (i mindre orter belägna) postanstalter som hade samma befogenheter som dåtidens postkontor, men vilkas föreståndare hade lägre avlöning. SFS 1849,
nr 45, s. 3.
Lysekils postexpedition. AB 1869,
nr 73 s. 2.
SvPostv. 16 (
1924).
[POST-EXPEDITION.ssg 5]
5) sedan 1920 benämning på det slags postanstalter som äro underordnade postkontor, ha större befogenheter än poststationer samt förestås av stationsmästare; jfr -kontor. SFS 1920,
s. 1509.
–
POST-EXPEDITÖR.
[POST-EXPEDITÖR.ssg 1]
1) | (om ä. förh.) föreståndare för en postexpedition (se d. o. 4). SvT 1852,
nr 169, s. 2.
ÅSTRAND 2: 205 (
1855).
jfr resepostexpeditör. [POST-EXPEDITÖR.ssg 2]
2) sedan 1882 titel för tjänsteman i den lägsta av de (i fråga om skolunderbyggnad) mera kvalificerade graderna inom postvärket. Förste postexpeditör, i viss högre lönegrad. GenPoststCirk. 1881,
s. 75 PostÅb. 1932,
s. 18
Ssgr:
–
postexpeditörs-kurs.
SvD(A) 1921,
nr 25, s. 3.
– (
5,
7)
POST-FACK.
på (vissa) postanstalter: av viss adressat disponerat fack där hans post inlägges för avhämtning; i sht inskränktare, om (öppet) dylikt fack som vederbörande har tillgång till endast under expeditionstid (motsatt: postbox). BtRiksdP 1913, XIII. 3: nr s.
s. 3 SvPostv. 121 (
1924).
–
POST-FART.
numera bl. tillf. l. om ä. förh.l posttrafik l. postbefordran till sjöss (ngn gg äv. till lands).
FörordnPostio. 230 (
1685).
Postfarten emellan Pommern och Ystedt. OSPT 1686 nr 7, s. 8.
Den Post-fart . . med wagnar plä förrättas. BRENNER Dikt. 2: 45 (
1713).
BÅÅTH-HOLMBERG Morf. 2: 203 (
1910;
om förh. 1685).
–
POST-FILIAL. (
i Finl.)
mindre postkontor som sorterar under huvud- postkontoret i stad med flera postanstalter. RAMSAY VägvFinl. 3 (
1905).
–
POST-FLAGGA,
r. l. f. l. -
FLAGG. | (
numera bl. i Finl.)
flagga med särtecken (postemblem), avsedd för postförande fartyg l. postvärk(et) tillhörig byggnad. HELLBERG Samtida 8: 106 (
1872).
DÖSS o. LANNGE 170 (
1908;
om ä.
förh.). Lang FinlSjör.
101 (
1932).
– (
5,
7)
POST-FLYG.
(inrättning för) posttrafik medelst flygplan. NDA(A) 1933, nr 234, s. 1. jfr natt-postflyg.
– (
5,
7)
POST-FLYGLED ~⁰² äv. ~²⁰ r. jfr led. sbst.² ¹ b. SvD(A) 1920 nr 49 s. 12.
– (
5,
7)
POST-FLYGPLAN ~⁰² äv. ~²⁰. flygplan (byggt speciellt) för postbefordran, flygplan som befordrar post. BtRiksdP 1932. 6:
nr 91.
s. 14.
–
POST-FOLK.
(ofta ngt vard.) jfr järnvägs-folk. Föreningen postfolket, stiftad 1945. ArkPostv. 1859.
s. 7.
– (6
7)
POST-FORA. (
om ä. förh.)
hästfordon som användes för postbefordran. ATTERBOM Minn. 32 (i senare bearbetat brev fr.
1817).
SvPostv. 57 (
1924).
–
POST-FORMAT.
[jfr -papper)] | (
förr)
visst standardformat för papper. Postformatet 460 X 590 mm. SFS 1924,
s. 670 -(
6,
11) -
FRI. (
†)
som befordras utan postavgift, portofri. Mil. 2: 41 (
1686).
JUNGBERG (
1873).
– (
6,
11)
POST-FRIHET ~⁰² l. ~²⁰. (om ä. förh.)
om ngns rätt till avgiftsfri postbefordran; jfr fribrev 3, tjänstebrevs-rätt. FörordnPostw. 227 (
1673).
Landtmätare . . ma . . njuta post-frihet vid publique handlingars insändande til Landshöfdingen. PH 8: 363 (
1766).
3SAH XLVI. 2: 172 (
1833).
SvPostv. 242 (1924; om förh. 1685).
–
POST-FRÖKEN.
| (ngt vard.) kvinnlig postfunktionär (i sht med uppgift att expediera allmänheten på postanstalt). STRINDBERG Dam. 50 (
1898).
ARNÉR Egil 92 (
1948).
–
POST-FUNKTIONÄR. |(med prägel av fackspr.) befattningshavare vid postvärket; jfr
-tjänsteman.
Posten 1891 s. 199.
SFS 1945,
s. 594 – (
5,
7)
POST-FÄRD.
[POST-FÄRD.ssg 1]
1) (
†)
postgång, postbefordran. Jag . . skall skrifwa. när man förnimmer postfärden blifwa någon säkrare. HERMELIN BrBarck 160 (
1708).
LBÅ 16 – 17: 100 (
1798).
2) | (
om ä. förh.)
färd l. tur som gjordes av (passagerare på) postvagn l. postdiligens l. postfartyg o. d. ATTERBOM Minn. 38 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
Den postfärd, som företages från Grislehamn till Eckerö tisdagen den 17 dennes. PT 1892:
nr 114 A, s. 1
– (7)
POST-FÖRANDE,
n. (
†) postbefordran, postföring.
HSB 31: 489 (
1663).
SCHÖNBERG Bref 3: 277 (
1778).
– (
7)
POST-FÖRANDE , p. adj. (i fackspr.)
som befordrar post; numera i sht om tåg, buss o. d. Brevlådan tömmes 15 minnter före postförande bantågs avgång, vanligt meddelande på l. vid brevlåda på järnvägsstation. Til postförande Almogens . . underrättelse. PH 10: 948 (
1776).
Postförande ångfartyg. SFS 1888,
nr80. s. 8.
SvPostv. 53 (
1924).
– (
7)
POST-FÖRARE.
person som utför l. ombesörjer transport av post; särsk. dels (om ä. förh.) om postbonde l. postdräng (ofta motsatt: postiljon), dels om person som enl. kontrakt med postvärket (gående l. körande) befordrar post mellan postanstalter o. d.; jfr postiljon. Påstböndernes och postförarnes vilkor uti åthskillige landzovter. RARP 16: 345 (
1697).
2BARP 13: 168 (
1742;
motsatt: postiljon). PH 3: 2214 (
1746;
om postbonde).
LINDE Kam. 261 (
1867;
efter handl.fr. 1660).
Post befordras .. å landsväg: av åkande eller gående postförare. SFS 1918. s. 1812.
Postföraren Isak Johansson. UNT 1934,
nr 178, s. 6.
FORSSELL SvPostvH 2: 73 (1936; om förh. 1917; motsatt: lantbrevbärare). jfr
landsvägspostförare. särsk.
mil. krigsman kommenderad att transportera post.
Krig VAT 1892,
s. 493
Ssgr (om ä. förh.) :
–
postförar(e)-beställning.
FörordnPostw. 246 (
1706).
–
postförar(e)-hemman. jfr
post-hemman.
BondP 1812,
s. 347.
–
postförar(e)-lön.
KungörPostbönd. 19/8 1501,
s. 3 –
POST-FÖRBINDELSE . (möjlighet till) kommunikation medelst post (mellan olika orter); den förbindelse (mellan två orter) som en postled innebär. SPF 1833.
s. 456.
År 1638 anordnades en regelbunden postförbindelse för Finland. SCHYBERGSON FinlH 1: 467 (
1887).
Orter, hvilka icke . . stå i postförbindelse med hvarandra. SFS 1892: nr 62.
s. 78.
De mellanfolkliga postförbindelserna. SvPostv. 18 (
1924).
– (
7)
POST-FÖRD,
P. adj. (i fackspr.) i uttr. antalet postförda mil l. kilo-meter o. d., betecknande den sträcka som tillryggalagts under viss tid av samtliga postvärkets transportenheter (inom en viss kategori, t. ex. postkupper, postbussar osv.). BtRiksdP 1891. 7Hufvudtit.
s. 9.
–
POST-FÖRDRAG. jfr
-avtal.
GenPoststCirk. 17/9 1857.
SFS 1947.
s. 206. --
FÖRENING. [jfr t. postverein, fr. union postale]
postal sammanslutning där olika stater enl. fördrag äro officiellt representerade o. som syftar till att främja de internationella postförbindelserna: jfr -union. Tyska Postföreningen. SFS 1852,
nr 3:, s. 6.
Sedan Sverige år 1874 i Bern deltog i bildandet av en allmän postförening. SvPostv. 317 (19Z4) . jfr
världs-postförening.
–
POST-FÖRFATTNING.
[POST-FÖRFATTNING.ssg 1]
1) († inrattning l. anordning för post- o. passagerarbefordran. RADEMINE Knigge 2: 198 (
1804).
[POST-FÖRFATTNING.ssg 2]
2) författning (se d. o. 6) rörande postväsen(det). CALONIUS 3: 223 (
1793).
–
POST-FÖRHÅLLANDEN, pl.
[POST-FÖRHÅLLANDEN.ssg 1]
1) postala förhållanden. HELLBERG Postpolit. 9 (
1863).
Norrländska postförhållanden. BtBiksdP 1928,
0': nr 20, s. 23.
[POST-FÖRHÅLLANDEN.ssg 2]
2) (
†)
om postförbindelser mellan två länder. Postförhållanderne emellan Sverige och Norrige. SFS 1849.
nr 45, s. 1.
– (
7)
POST-FÖRING, förr äv.
-FÖRNING .
(av officiellt postväsen l. av statsmakt organiserad) befordran l. transport av post (i sht från en ort till en annan); i sht förr särsk. om postbefordran av en enstaka försändelse. FörordnPostw. 27 (1699).
Där Påst-föraren förrättar sin Påst-föring fortare, än (föreskrivits). PH 3: 2215 (
1745).
Jug hade redan förseglat och utlemnat till postföring mitt bref. STRÖMBORG Runebg 1V.
3: 272 (
i handl. fr. 1859).
Posttransporter . . emellan (postanstalter i samma ort) räknas ej som postföring i vanlig mening. 2NF 16: 997 (
1911).
Postföringen till Huvudskär. FRIDEEN LindstrSkärk. 161 (
1922).
jfr landsvägs-, sjö-, sommar-, vinter-postföring. särsk. (†) i pl., om sammanfattningen av postlinjerna i landet l. om trafiken på dessa. FörordnPostw. 24 (
1693).
Alla Betiente . . wid Postförningarne till lands och watten. CivInstr. 480 (
1704).
Ssgr:
–
postförings-arvode.
| (om ä. förh.) särsk. om kontant ersättning till postbonde (utöver de obligatoriska lättnaderna i onera). SPF 1816,
s. 268 GYNTHER Förf. 6: 206 (
1859).
–
postförings-besvär. (
om ä. förh.)
om postföringen ss. ett onus för posthemmanen. CircBrJordebPosth. 3/11 1801 s. 2 FORSSELL CivPostvH 1: 110 (
1936).
–
postförings-betalning. (
tillf.)
jfr -arvode. 2RARP 5: 457 (
1727).
–
postförings-entreprenör.
jfr post-entreprenör. DÖSS o. LANNGE 455 (
1908 1915).
–
postförings-lega,
r. l. f. arvode till postförare l. postentreprenör (för varje posttur); jfr postlega. BondP 1809–
10, 2: 270.
DÖSS o. LANNGE 607 (
1915).
–
postförings-linje.
BtHiksdP 1909 IV. 1: nr 93, s. 22.
–
postförings-lön. | (
om ä. förh.)
jfr -arvode. En Postbondes Quittens på undfången Postförnings-Löhn. FörordnPostw. 247 (
1707).
FORSSELL SvPostvH 1: 131 (
1936;
om förh. c. 1700).
–
postförings-skyldighet. (
om ä. förh.)
om posthemman(en)s skyldighet att befordra post. KamColl Kungör. 27/11 1811. s. A I b.
2UB 10: 31 (
1906;
om ä.
förh.).
–
postförings-stat. | (
om ä. förh.)
om personal- l. utgiftsstat l. dyl., avseende (det indelta) postvärkets transporter. SvPostv. 346 (
1699).
Så har Postbonden, likmätigt Postförings-Staterne, at åtniuta dess Postförings Lön af Postmedlen. ABRAHAMSSON 183 (
1726;
om förh. c. 1690).
GEIJER Postförf. 91 (
1868).
–
postförings-tunga. (
om ä. förh.)
jfr -besvär. BondP 1859 –60, 2: 249.
2NF 6: 422 (
1906).
– (
7)
POST-FÖRMEDLING.
förmedling av post. Uppl. 1: 457 (
1903).
SvPostv. 47 (
1924).
– (
7)
POST-FÖRPASSNING.
konkret; jfr förpassa 1 c. Sthm 3: 179 (
1897).
Postförpassning, handling, hvarå i säck förpackad eller lösgående värdepost och påsar förtecknas. DÖSS o. LANNGE (1908). – (–)
POST-FÖRSEL. (
numera föga br.)
postföring, postbefordran. PR 3: 2212 (
1745).
RUDBECK PostvFart 4 (
1933;
om ä. förh.).
–
POST-FÖRSKOTT ~⁰² postförrnedling som innebär att mottagaren av en postförsändelse (brev. paket l. dyl.) vid utkvitteringen erlägger en summa som av postvärket tillställes avsändaren; äv. (i sht i vissa uttr.) närmande sig bet.: handlingen att betala på detta sätt; ofta konkret(are), om försändelsen (l. den erlagda summan). Postförskott begäres å 5 kr. Varorna sändas mot postförskott. SFS 1865,
nr 46.
s. 5.
Försändelser med postförskott. AB 1869 nr 286 s. 1.
Försändelser . . (ss.) rekommenderade bref . . och postförskott. NerAlleh. 1871,
nr 96.
s. 1.
(Avgfften är) 25 öre då postförskottet uppgår till högst 50 kronor. Alm(Sthm) 1875,
s. 46 Å inrikes brefkort . . kan . . meddelas postförskott. SFS 1893,
Bih. nr 7, s. 33.
Därs. 1932,
s. 643
Ssgr:
–
postförskotts-adresskort.
SvPostark. 1892, s. 125
–
postförskotts-anvisning.
till avsändaren av en postförskottsförsändelse ställd anvisning avseende postförskottsbeloppet. SvPostark. 1892,
s. 125 –
postförskotts-avgift.
avgift (utöver befordringsavgiften) som erlägges av en postförskottsförsändelses avsändare. FörslPostst. 1870.
s. 23.
–
postförskotts-belopp.
det belopp som en postförskottsförsändelses mottagare har att erlägga. GenpoststCirk. 1867.
s. 72.
–
postförskotts-brev.
brev som sändes mot postförskott. Gen PoststCirk. 1867,
s. 157 –
postförskotts-etikett.
GenPoststCirk. 1900 s. 697.
Postförskottsetikett anbringas å pfförsändelses adressida. DÖSS o. LANNGE (
1908).
–
postförskotts-försändelse.
brev. paket l. dyl. som sändes mot postförskott.
BtRiksdP 1870. I. 1:
nr 32, FörslPostst.
s. 53.
–
postförskotts-paket.
jfr -brev. GenPoststCirk.
1884,
s. 68 –
postförskotts-reversal. (
förr)
CEDERBORG Korresp. 18 (
1884).
Postförskottsreversal är det å särskild blankett af postanstalt utskrifna reversal som vid afsändandet skall medfölja "Postförskott". GEIJER Postförf. (
1890).
–
postförskotts-rörelse.
Postvärkets postförskottsrörelse. GenPostst Cirk. 1867.
s. 226.
–
POST-FÖRSÄNDELSE.
föremål (brev, paket, korsband, adresskort, anvisningar o. d.) som befordras av postvärk(et). GenPoststCirk. 2/5 1853. jfr
brev-,
marin-poströrsändelse.
– (
5,
7)
POST-FÖRSÄNDNING.
[POST-FÖRSÄNDNING.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
postbefordran. (AGARDH o.) LJUNGBERG I. 3: 78 (
1853).
Postförsändning å järnvägar. SFS 1918. s. 1867.
2) (
†)
postförsändelse. Att bibehålla Cölnisk vigt såsom matare för postförsändningarne emellan Sverige och Noreige. SFS 1852,
nr 46, s. 1. -
FÖRVALTARE. (utom om ä. förh. numera nästan bl. i Finl.) föreståndare för (större) postanstalt; postmästare; särsk. om föreståndare för postkontor i landsortsstad under det indelta postvärkets tid. LReg. 211 (
1635).
Oluff Jönsson haffver satt till Postförvalter i städerne dee förnembste . . borgare. RP 6: 211 (
1636).
Den Påst-Förvaltare, som i Länet har Inspection öfver Påst-förarne. PH 3: 2213 (
1745).
Postförvaltare af 1:a klassen, dit postdirektören i Malmö räknas. BtRiksdP 1890, 7Hufvudtit.
s. 3.
Postförvaltare eller poststationsföreståndare. SFS 1892,
nr 62, s. 70.
FinlStatskal. 1925.
s. 152.
SFS 1930.
s. 282.
FORSSELL SvPostvH 2: 51 (
1936;
om ä. förh.).
Ssgr (om ä. l. finländska förh.l:
–
postförvaltar(e)-arvode.
DA 1825,
nr 127.
Bih. s. 6.
SvPostv. 178 (
1924;
om förh. 1872).
–
postförvaltar(e)-tjänst.
FörordnPostw. 20/e 1673 s. A 3 b. SvPostv. 13 (
1924;
om förh. på 1700-talet).
–
POST-FÖRVALTNING. särsk.
[POST-FÖRVALTNING.ssg 1]
1) (om ä. förh.) en postförvaltares ämbete l. arbete. I widrigt fall afhändes honom (dvs. postmästaren) Postförwaltningen. FörordnPostw. 17 (
1690).
Pb 3: 2161 (
1744).
[POST-FÖRVALTNING.ssg 2]
2) officiell institution som förvaltar postväsendet i ett land, postvärk; ö.v. abstraktare: förvaltning av postväsen.
SFS 1854.
nr 24.
s. 3.
–
POST-GALLIOT.
| (förr) jfr jakt. STIERNMAN Com. 4: :8 (
1673).
2VittAH 18: 182 (
1839, 1846;
om förh. på 1660-talet). –
POST-GIRO.
eg.: överflyttning av pängar från l. till ett av en person (l.institution) hos postvärk(et) upprättat konto; äv. dels om avdelning av postvärk(et) som sköter dylik rörelse, dels om rörelsegrenen; äv. om kontot; jfr -chcek. Pänningförmedling genom postgiro. Utbetalning per l. över postgiro. Sätta in pängar på postgiro. TPostv. 1906, s. 49
(om utländska förh.). SocDem. 1928 nr 68.
s. 7.
Ssgr:
–
postgiro-anvisning. jfr
anvisning 7 b.
SFS 1936,
s. 1170 –
postgiro-besked.
uppgift från postgirot till kontoinnehavare om ställningen på hans konto. SDS 1947,
nr 5: 8. 11.
–
postgiro-konto.
Insätta på postgirokonto. Pängarna gottskrevos hans postgirokonto. Utbetalning från postgirokonto. PropRiksd. 1922,
nr 152.
s. 40.
SFS 1924 s. 637.
–
postgiro-kontor(et).
under generalpoststyrelsen lydande institution i Sthm som handhar postgirorörelsens centrala bokföring. Postkalend. 1925. s. 32.
–
postgiro-kort,
n. jfr
giro-kort.
SFS 1944,
s. 161 –
postgiro-nummer.
postgirokontos nummer.
–
postgiro-rörelse.
om postvärk(et)s förmedling av pängar över postgiro. TPostv. 1903, s. 35
(om tyska förh.). SvD(A) 1922,
nr 75.
s. 5.
–
POST-GODS.
koll.: (sammanfattningen av ett obestämt an tal) postförsändelser (som transporteras l. förvaras tillsammans). BoudP 1844–45, 2: 339.
Förvaringslokaler för postgods. SvPostv. 89 (
1924).
–
POST-GOSSE. (
†)
ung man l. pojke tjänstgörande som postförare l. postbud. VDAkt. 1707.
nr 666.
Der . . Postillon, Postdräng eller Postgåsse med hugg och slag . . varder öfverfallen. PH 6: 3655 (1755).
DALIN (
1855).
–
POST-GUMMA (N). (skämts.. vard.) i sg. best.. ss. benämning på Post- och inrikes tidningar o. dess föregångare. AB 1848,
nr 114.
s. 3.
Jultomten 1864,
s. 1 jfr: Isvestija (Rysslands "postgumma").
Upsala(A) 1922.
nr 85, s. 5.
–
POST-GÅNG; pl. (i bet.
1 c) -
ar. [POST-GÅNG.ssg 1]
1) om sammanfattningen av de turer med vilka post befordras (mellan två orter o. d.), förhållandet att post fortskaffas, postbefordran, posttrafik; äv.: postförbindelser; i sht förr äv. närmande sig bet.: postlinje, postlägenhet, posttur. Postgången emellan Hamburg och Helsingör. HOLM Postv. 1: 52 (
i handl. fr. 1634).
Huruvida postgången i en och annan landsort . . skyndesammare kunde inrättas. 2RABP 10: 459 (
1739).
Med hvarje postgång drages landtbefolkningen allt mer inom de allmänna intressenas stora krets. UB 7: 112 (
1874).
3SAH Jig.
2: 38 (
1948). särsk.
a) | (
numera föga br.)
i sådana uttr. som inrätta en postgång, inrätta en postlägenhet l. postlinje l. dyl. En ny Kejserl(ig) Postgång (skall inrättas) emellan Bremen och Osnabruck. PT 1758.
nr 21.
s. 2.
OSCAR II V. 2: 77 (1861, 1892). [POST-GÅNG.ssg 1.b]
b) | (om ä. förh.) i uttr. enkel, dubbel postgång, postföring en, resp. två ggr i veckan. Dubbla Postgången öfver Ålands Haf. DA 1771,
nr 133, s. 2.
SvH IX.
1: 32 (1908; om förh. 2 början av 180O-talet). [POST-GÅNG.ssg 1.c]
c) (
i fackspr.;
nästan bl. om ä. förh.)
i pl.; särsk.: postlägenheter, postlinjer; inrättningar för postbefordran. NORDBERG C12 1: 150 (1740; efter handl. fr. 1701).
Postdiligenser . . (ha) indragits eller ersatts af vanliga postgångar. SFS 1882 Bih. nr 3 s. 30.
SvPostv. 18 (
1924).
d) (†) i uttr. postgången drar ut så l. så länge, det tar så l. så lång tid att transportera posten (den sträcka varom det är fråga). MoB 7: 30 (
1802).
[POST-GÅNG.ssg 2]
2) (
†)
i uttr. ngns postgång, om de brev ngn skriver o. avsänder. Ty . . borde jag väl sluta min Påstgång. TESSIN Bref 1: 209 (
1752).
[POST-GÅNG.ssg 3]
3) (
†)
i fråga om adressering av brev o. d. [POST-GÅNG.ssg 3.a]
a) i uttr. ha sin postgång ngnstädes l. dyl.. få sin post skickad till en viss ort l. postanstalt. SKN 1844.
s. 296.
Den Postanstalt, der prenumeranten har sin postgång. PostHb. 2a (
1858).
[POST-GÅNG.ssg 3.b]
b) postadress. ÅgerupArk. Brev 30/11 1750.
Undertecknad Hof-Rätts-RÅd, hvars postgång är Cimbrishamn. Ld VSkr. 1809.
s. 275. jfr: Påstgången hijt
(till Kulltorp) är à Iönkiöping och Gislave.
UDAkt. 1735,
nr 442.
–
POST-GÅRD.
( post- 1688 osv. poste- 1725) (förr)
postbondes gård; jfr -hemman. FörordnPostw. 17 (
1688).
Utj Påstgården hoos Nembdeman Sven i Gnustorp. VDAkt. 1736.
nr 163.
Bt RiksdP 1870 I. 1:
nr 32. FörslPostst.
s. 186.
FORSSELL SvPostvH 1: 107 (
1936;
om förh. på 1600-talet).
–
POST-GÖROMÅL ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. i sht i pl. HELLBERG Postpolit. 27 (
1863).
–
POST-HALTPUNKT.
| (i Finl.) fast postanstalt av det slag som har de mest begränsade befogenheterna (delar ut tidnings- o. brevpost). GROTENFELT LandtbrFinl. 47 (
1896).
FFS 1931,
s. 235 –
POST-HAMN.
| (förr) hamn för postfartyg. FörordnPostw. 230 (
1685).
ENGSTRÖM 1Bok 166 (
1905).
–
POST-HANDBOK ~⁰². äv. ~²⁰. (för allmänheten l. för posttjänstemän avsedd) bok med uppgifter rörande postväsendet, posttaxor, postförfattningar o. d. Posthandbok. (1858; boktitel).
–
POST-HEMMAN.
( post- 1664 osv. poste- 1635) (om förh. 1636–1870) vart o. ett av de vid viktigare kommunikationsleder (på visst avstånd. vanl. 2–3 mil, från varandra) liggande kronohemman vilkas åbor mot befrielse från vissa andra pålagor ålagts att (själva l. gm drängar) befordra post längs leden (enl. stafettsystem) l. att hålla hästar åt postvärkets ridande l. åkande postiljoner; äv. (särsk. i uttr. extra posthemman) om hemman indelta för kronobrevbäringen. RP 5: 302 (1635; i förslag). Påst hemmanet Kållsrum hwilket Påstbonden Grells Pärsson åboor. Fatab. 1913, s. 170 (
1714).
Extra posthemman. FoRssELI.
SvPostvH 1: 297 (cit. fr. 1775).
SvFostv. 9 (
1924).
jfr frälse-, krono-posthemman.
Ssgr (förr) :
–
posthemmans-innehavare.
LBÄ 16–17: 95 (
1798).
BtRiksdP 1868,
IV. 1: nr 64, s. 2.
–
posthemmans-knekt.
postsoldat. HOLM Postv. V. 1: 329 (cit. fr. 1718).
–
posthemmans-skjuts.
postskjuts ombosörjd av posthemmansinnehavare. SFS 1863.
nr 62, S. 2.
FLODSTRÖM SvFolk 249 (
1918;
om ä.
förh.).
–
posthemmans-åbo.
postbonde. KungPostbönd. 19/8 1801, s. 5 –
POST-HISTORIA.
(bok om) postväsendets historia; förr äv. ss. benämning på ämne i postal examen. ArkPastv. 1858.
s. 49.
Ett försök till svensk posthistoria. HOLM Postv. (1906; i
titeln). Vitsord . . i posthistoria. BtRiksdP 1928, 5:
nr 20, s.
21 (
1919).
–
POST-HORN.
[POST-HORN.ssg 1]
1) (förr; se dock slutet) blåsinstrument varmed postförare, postiljoner o. d. voro utrustade i tjänsten o. varmed de skulle ge signaler, då de nalkades (l. skulle lämna) posthåll l. mötte ngn på vägen o. d. STIERNMAN Com. 2: 47 (
1636).
PH 3: 2218 (
1745).
Så att man . . ej (under uppehåilet i diligensresan) hinner förtära det beställda, förrän posthornet befaller slut på måltiden. SNELLMAN Tyskl. 449 (
1842).
Försummar postförare . . att å ort invid allmänna postvägen, der (post-)väskan bör aflemnas eller afhemtas, gifva tecken med posthornet, böte (osv.). FörslPostst.
1870,
s. 48 SvPostv. 2 (
1924). särsk. (
fullt br.)
om avbildning av dylikt horn; särsk. i fråga om postemblem. RKo 8: 143 (
1700).
Papperet till . . (frimärksserien) är . . försedt med ett posthorn i blå färg. SvFrankotecken 220 (
1905).
Mössan som hade ett posthorn av mässing över skärmen. NILSSON HistFärs 55 (
1940).
[POST-HORN.ssg 2]
2) (
om ä. förh.)
om dricksglas som till formen ngt påminde om ett signalhorn. KARLSON Ståt Vard. 567 (cit. fr. c. 1710). jfr: Sillfwer, . . 1. Posthornet om 4 2/2 lodh.
BoupptSthm 1675, s. 4 b
(1672: bet. oviss). [POST-HISTORIA.ssg 3]
3) zool. a) bläckfisk av arten Spirula spirula Lin., vars skal bildar en spiralböjd kägla. WESTE (
1807).
(STUXBERG o.) FLODERUS 3: 499 (
1904). jfr: Som post-horn . . skapte petrificerade Sneckskal.
BROMELL Berg. 48 (1730; om ammonshorn; se d. o. 2). [POST-HISTORIA.ssg 3.b]
b) (
†)
posthornssnäcka. FISCHERSTRÖM Mäl. 241 (
1785).
WESTE (
1807).
Ssgr:
–
posthorns-munlag. (
†)
hippol. till -horn 1, sannol. om munlag med skänklar som till formen något påminde om ett posthorn. EHRENGRANAT Ridsk. II. 1: 17 (
1836).
–
posthorns-släkte(t).
zool. till -horn 3 a: släktet Spirula Lam. bland blötdjuren. 1Brehm III. 2: 267 (
1876).
–
posthorns-snäcka.
zool. snäcka av släktet Planorbis Lin.; jfr -horn 3 b. FoFl. 1912 s. 195.
Posthornssnäcka .. har fått namn därav, att . . skalet är upprullat skivformigt och försett med en vidare mynning, så att det erinrar om ett gammalt posthorn. 2SvUppslB (
1952).
–
POST-HUS.
(post- 1636 osv. poste- 1678)
hus som (huvudsakligen l. uteslutande) inrymmer postanstalt (l. annan under postvärk(et) sorterande institution); förr äv. dels om postanstalt, dels om postgård, dels (i sht om utländska förh.) om hus med anordningar för att mottaga resande vid skjutshåll, gästgivargård. På thet . . han . . skalfar breffuet i Posthuset, til at fortskickas. STIERNMAN Com. 2: 49 (
1636).
Stockholms Kongl. Posthuus. AntecknSaml. 241 (c. 1650).
Cammereraren på Påsthuuset . . Jacob Johansson. BoupptSthm 1673, s. 992 a.
Quassebo, et Post-Hus på Halmstad vägen. HENEL 1729 128 (
1730).
Stallet i posthuset (i Siena), der vi gjorde vår middag. TEGNÉR Armfelt 1: 107 (
i handl. fr. 1783).
SvPostv. 73 (
1924).
jfr kronoposthus. särsk. (†) i motsats till: postkontor. stockholms postkontor – det enda i riket, annorstädes funnos blott posthus.
SvBL 2: 52 (
1859;
om förh. 1660).
Ssgr:
–
posthus-betjänt. (
†)
tjänsteman vid postanstalt. BoupptSthm 1653, s. 692 a. -
kamrer. (†)
kamrer vid postanstalt. BoupptSthm 1684, s. 16 a (
1682).
–
posthus-skrivare. (
†)
jfr -kamrer. Boupptjthm 1676, s. 463 a.
–
POST-HÅLL.
| (förr) [POST-HÅLL.ssg 1]
1) i sht i fråga om det indelta postvärket: plats där en postförare (bodde o. där han) övertog posten från en annan postförare (ankommande från närmaste posthemman); (postgård ss.) plats för byte av postbud l. posthästar. STIERNMAN Com. 6: 463 (
1718).
SPF 1819,
s. 495 2UB 10: 29 (
1906).
[POST-HÅLL.ssg 2]
2) om vägsträckan l. avståndet mellan två postgårdar (äv. mellan två skjutshåll l. dyl.). Pädher Olufsson . . besuärade sigh det han haf(ve)r i 2. åhrs tijdh lupit twå miler wäghz öf(ve)r sitt retta posthåll. ÅngermDomb. 5/8
1646.
fol. 18.
HALLSTRÖM ItBr. 11 (
1901).
–
POST-HÅLLARE. (
†)
i sht vid indelta postvärket: person som förestod (o. tjänstgjorde som postförare för) ett posthåll; särsk. i fråga om den av Karl XII år 1718 påbjudna, men aldrig helt genomförda reformeringen av postväsendet (bl. a. åsyftande regelbunden personbefordran). Posthållarens bästa Häst skal för Ränn-Posten altid stå färdig och sadlad. STIERNMAN Com. 6: 469 (
1718).
Hvar och en, som . . hindrar någon . . Påsthållare . . under Postförslen, . . bör (osv.). PH 5: 3180 (
1752).
JUNGBERG (
1873).
– (
3,
5)
POST-HÄST. särsk. (
om ä. förh.)
: häst som för postförares (l. resandes) räkning hölls (tillgänglig) vid (indelt) posthåll; äv.: skjutshäst, hållhäst; förr äv. om kurirhäst l. dyl. (tillgänglig på bestämt ställe längs väg där kurirer färdades). HFinlH 4: 331 (
1556).
Schole . . fougterne allestädes . . vth medh almenne wäger, bestselle posthester, til Kong:e M:ttz . . Senningebudh och Breffdragare. LReg. 13 (
1563).
SvPostv. 205 (
1924;
om förh. 1763). särsk.
i fråga om äldre utländska inrättningar med reguljär personbefordran. SCHRODERUS Os. III. 1: 258 (
1635).
Vi satte oss i en vagn med posthästar och reste till Rambouillet. TEGNÉR Armfelt 1: 147 (
i handl. fr. 1784).
DALIN (
1855).
–
POST-INDRÄKT. (
†)
i sg. best.: inkomsterna av postväsendet.
CivInstr. 488 (
1704).
2RA 2: 139 (
1727).
–
POST-INKOMST ~⁰², äv. ~²⁰. inkomst av poströrelse; i sht om postvärkets (netto)inkomster; ofta i pl. RARP 16: 345 (
1697).
2RARP 10: 457 (
1739;
vid postkontor).
Ständernas . . övertygelse, att en ökning av portot . . skulle medföra minskning . . i postinkomsten. SvPostv. 14 (
1924).
–
POST-INRÄTTNING ~⁰²⁰. särsk. [POST-INRÄTTNING.ssg 1]
1) inrättning för postbefordran (inom ett land l. dyl.), postvärk. CALONIUS 3: 221 (
1793).
En statlig svensk postinrättning. AHNLUND AOxenstierna 351 (
1940).
2) | (
numera bl. tillf.)
lokal anordning l. anstalt för postbefordran, postanstalt. At denna Postinvättning (dvs. postkontoret i Trosa) . . kommer at uphöra. PH 10: 906 (
1773).
SFS 1892,
nr 99, s. 3.
–
POST-INSPEKTION.
| (förr) [POST-INSPEKTION.ssg 1]
1) (†) befattning l. värksamhet som avsåg övervakning av postbönderna i ett distrikt o. d. FörordnPostw. 15 (
1688).
[POST-INSPEKTION.ssg 2]
2) förvaltningsmyndighet med överinseende över rörliga postanstalter samt poststationer vid järnvägar. GenPostst Cirk. 1863. s. 9. GEIJER Postförf. 251 (
1890).
[POST-INSPEKTION.ssg 3]
3) under åren 1893–1910 benämning på den centrala förvaltningsmyndigheten i vart o. ett av de distrikt som riket i postalt avseende var indelat i; jfr -direktion 2. STS 1892,
nr 99, s. 1.
DÖSS o. LANNGE (
1908).
jfr PostNotis. 1877, s.48.
Ssgr (förr):
–
postinspektions-distrikt.
[postinspektions-distrikt.ssg 1]
1) till -inspektion 1: |postinspektorat. PH3: 2212 (
1745).
[postinspektions-distrikt.ssg 2]
2) till -inspektion 2. PostNotis. 1876.
s. 204.
[postinspektions-distrikt.ssg 3]
3) till -inspektion 3. SFS 1892,
nr 99, s. 1.
2NF 22: 12 (
1915;
om ä.förh.)
–
postinspektions-kontor.
1) till -
inspektion 2.
PostNotis. 1876, s. 204 BtRiksdP 1891, 7Hufvudtit.
s. 19. jfr
Därs. 1899. s. 38
2) till
-inspektion 3.
BtRiksdP 1900, IV . 1:
nr 8 a.
s. 13.
–
POST-INSPEKTOR ~⁰⁰². [POST-INSPEKTOR.ssg 1]
1) (
†)
om den värkställande ledaren för rikets postväsen. HP 11: 115 (
1645).
2) | (
förr)
titel för posttjänsteman (vanl. postförvaltare i residensstad) med uppgift att övervaka postföringen inom ett län l. därmed jämförligt område. CivInstr. 511 (
1704).
PropRiksd. 1869: nr 18.
s. 22.
Löneregleringen vid 1870-talets början medförde . ., att själva titeln postinspektor ej längre tillkom postkontorrns föreståndare i lansstäderna. FORSSELL SvPostH 1: 219 (
1936).
–
POST-INSPEKTORAT. (
förr)
en postinspektors (se d. o. 2) värksamhetsområde l. befattning (betraktad ss. en postal instans; jfr instans II 2 a). PH 3: 2153 (
1744).
SFS 1830.
s. 210.
Post Inspectoratet för Tavastehus Höfdingedöme. SPF 1832,
s. 256 FORSSELL SvPostvH 1: 218 (
1936.
om ä. förh.). –
POST-INSPEKTORSKA. (
†)
postinspektors hustru l. änka. VD Akt. 1780 nr 358.
BoupptVäxjö 1807 (om änka). 3SAH XXXIX. 2: 152 (
1825).
–
POST-INSPEKTÖR.
[POST-INSPEKTÖR.ssg 1]
1) | (förr) chef för en postinspektion. [POST-INSPEKTÖR.ssg 1.a]
a) motsv. -inspektion 2. GenPoststCirk. 1873 s. 138.
BtRiksdP 1891, 7Hufvudtit.
s. 19.
[POST-INSPEKTÖR.ssg 1.b]
b) motsv. -inspektion 3; jfr -direktör 2. SFS 1892,
nr 99, s. 3.
DÖSS o. LANNGE (
1908).
[POST-INSPEKTÖR.ssg 2]
2) titel för postdirektörs närmaste man. SDS 1948,
nr 329, s. 5.
–
POST-INTRAD. (
†)
i pl., om postvärk(et)s inkomster. CivInstr. 488 (
1704).
.NF 5: 406 (
1882).
–
POST-INTÄKT ~⁰². (föga br.)
jfr -inkomst. FörordnPostw. 32 (
1703).
2UB 10: 40 (
1906).
– (
5,
7)
POST-JAKT. (
förr)
(visst slags) mindre segelfartyg avsett för mer l. mindre reguljär post- (o. passagerar)trafik; jfr -båt, -fartyg. RUDBECK OrdnPostb. (
1667;
i fråga om trafik Sthm – Uppsala).
PostJagter mellan Ystedt och Pommern. LMil. 2: 331 (1690).
Postjachten ifrån Gothland, som oss transportera skulle. LINNÉ Öl. 119 (
1745).
SvPostv. 14 (
1924).
Ssgr (förr):
–
postjakt(s)-fart.
samfärdsel med postjakt; förr äv.: förbindelse (mellan två orter) med postjakt. RUDBECK PostvFart. 228 (i handl. fr.
1704).
SPF 1818,
s. 291 En Postjaktsfart . . mellan Ystad och Stralsund. BL 4: 164 (
1838).
–
postjakt(s)-kapten.
ATTERBOM Minn. 11 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
–
postjakt(s)-karl.
besättningsman på postjakt. TörngrenMål. 89 (
1801).
–
postjakt(s)-skeppare.
PH 1: 789 (
1729).
–
POST-JORDEBOK ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰ (förr)
jordebok över posthemman. BRANTING Förf. 2: 471 (
1829;
efter handl. fr. 1820).
BondP 1844–45, 2: 325.
– (
7)
POST-KAGGE. (
förr)
ombord på postjakt o. d.: vattentät kagge vari posten inneslöts. SvPostv. 264 (
1924).
–
POST-KAMMARKONTOR ~⁰⁰⁰², äv. ~⁰¹⁰². (förr)
räkenskapsförande avdelning inom postvärkets centrala förvaltning. SFS 1833. s. 171
(efter handl. fr. 1817).
GEIJER Postförf. 85 (
1868).
–
POST-KAMRER l.
-KAMRERARE .
om förh. 1685–1863 inom postvärkets högsta ledning: kamrer som var postchefens ("överpostdirektörens") närmaste man i kamerala o. ekonomiska ärenden. FörordnPostur. 13 (
1686).
SPF 1817.
s. 26.
FORSSELL SvPostvH 1: 69 (
1936;
om ä. förh.).
Ssgr(förr):
–
postkamrerar-kontor.
RAAB Req. 1746, 2: 238.
PH 5: 3496 (
1753).
–
POST-KANSLI.
| (förr) den del av postvärkets centrala förvaltning (poststyrelsen) som förestods av postsekreteraren. SthmHCal. 1761,
s. 37 SthmStCal. 1803,
s. 15 FORSSELL SvPostvH 1: 163 (1936; om förh. på 17OO-talet).
–
POST-KARL,
sbst.² (sbst.¹ se sp. 1544). [POST-KARL.ssg 1]
1) | (numera bl. tillf.) man som deltar i l. sköter postbefordran; särsk. (om ä. förh.): postbud, postförare, besättningsman på postfartyg l. postbåt. LINDAHL o. ÖHRLING (
1780).
TörngrenMål. 106 (
1801).
LoF 1873. s. 121
(på båt). 2) (om ä. förh.)
== -soldat. HOLM Postr. V. 1: 325 (cit. fr. 1716).
–
POST-KARTA,
r. l. f. [POST-KARTA.ssg 1]
1) | (förr) till 5, 7: förteckning över samtliga de försändelser som med en post avsändes från en avgångsort till en adressort, vilken förteckning på adresspostanstalten uthängdes till allmänhetens tjänst; jfr karta sbst.², I ³.4 CivInstr. 472 (
1673).
På postchartan uptäckte icke min forskande blick något efterlängtadt löfte om bref från hemmet. TOPELIUS Dagb. 1: 307 (
1834).
FORSSELL SvPostvH 2: 240 (1936; om förh. 1822).
[POST-KARTA.ssg 2]
2) till 5: karta (se karta sbst.², V) med markering av postlinjer, postanstalter l. dyl. DÄHNERT 225 (
1746).
Postkarta öfver Sverige. GEIJER Postförf. 252 (
1890).
Postkartor . . med vägnät. HandInd. 361 (
1926).
–
POST-KASSA,
r. l. f. [POST-KASSA.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
i sg. best., om postvärkets (huvud)kassa.
CivInstr. 468 (
1673).
STS 1932, s. 119 [POST-KASSA.ssg 2]
2) om kassa på postanstalt l. dyl. SvPostv. 80 (
1924).
Nu är det min tur, sa Hallenberg, grep i postkassan. STRÖM SvOrdst. 254 (
1929).
–
POST-KLUBB.
PostNotis. 1876,
s. 201 Sammanslutningar mellan (resande) posttjänstemän, s. k. postklubbar, vilka genom att anskaffa och inreda särskilda samlingslokaler (söka) öka trevnaden under den tvungna bortovaron fvån hemorten. SvPostv. 296 (
1924).
Postklubben i Nässjö. Post)b. 1933.
s. 83.
–
POST-KLUBBA,
r. l. f. etnogr. (klubbliknande) trästycke (jfr klubba sbst., 1 e) med namn på (l. bomärken för) bönder (i en by) som hade att i tur o. ordning ombesörja postföring. WISTRAND NordMAllmog. 32 (1909). RedNordM 1916,
s. 12 –
POST-KNEKT. (
om ä. förh.)
[POST-KNEKT.ssg 1]
1) == -dräng. STIERNMAN Com. 2: 47 (
1636).
HUMBLA Landcr. 62 (
1740).
[POST-KNEKT.ssg 2]
2) == -soldat. HOLM Postv. V. 1: 329 (cit. fr. 1716).
AXELSON K12Tid 346 (
1888).
–
POST-KOMMISSARIAT. (
förr)
postanstalt som förestods av postkommissarie; postkommissaries ämbete. Svenska Postcommissariatet i Stralsund. GenPoststCirk. 15/4
1841, s. 1
FORSSELL SvPostvH 1: 218 (
1936).
–
POST-KOMMISSARIE.
(om förh. fram till 1870) titel för postförvaltare i viss; gransorter samt vid svenska postkontor i utlandet; äv. om ett slags postinspektör i svenska Pomniern. STIERNMAN Com. 5: 380 (1692; i Hamburg). Abborfors . . Post-Commissarie, Hr C. F. Holm. SvKrigCivCal. 1800,
s. 115 FORSSELL SvPostvH 1: 91 (1936; i Pommern 1699).
Vår siste postkommissarie (i Hamburg). Därs. 218
(om förh. 1869).
–
POST-KOMMUNIKATION.
postförbindelse; numera bl. mera tillf. o. i sht i pl. DA 1808,
nr 59, 2Bih. s. 1
Furusund . . eger . . direkt postkommunikation . . med hufvudstaden. HlSr. 139 (
1873).
Postkommunikationernas . . utvidgning och förbättring. SvPostv. 17 (
1924). |särsk. (
numera knappast br.)
i sg., om trafiken på en viss postlinje. Ifrågavarande post-communication kommer att öppnas ifrån S:t Petersburg. SPF 1845,
s. 76 –
POST-KONGRESS.
internationell kongress rörande postsamfärdseln mellan olika länder; i sht om dylik kongress anordnad av Världspostföreningen. HELLBERG Postpolit. 7 (
1863).
–
POST-KONTOR.
(fullständig) postanstalt som förestås av postmästare o. som utgör centralen för postföringen i den trakt där den är belägen; i senare tid i motsats till benämningar på vissa postanstalter för vilka ett postkontor är l. kan vara överordnad myndighet, näml. dels: poststationer (sedan 1861), dels: brevsamlingsställen (1892–1950) , dels postexpeditioner (1849–1884 o. efter 1920); äv. om lokalen för dylik anstalt. PåstContoiret . . i Malmö. RUDBECK PostvTart. 302 (
i handl. fr. 1668).
Inrikes orter, der PostContor eller Post-Expeditioner finnas. PostHb. VI (
1858).
SFS 1918. s. 1811.
Wechel öppnade . . (år 1636) Stockholms första postkontor. SvPostv. 2 (
1924).
jfr SFS 1920. s. 1509. jfr
adress-,
armé-,
central-,
fält-,
general-huvud-postkontor.
Ssgr:
–
postkontors-betjänte, pl.
(†) personal vid postkontor. CivInstr. 495 (
1704).
-föreståndare.
BtRiksdP 1870, I. 1:
nr 32, FörslPostst.
s. 107. -
lokal. r. l. m.
PropRiksd. 1869.
nr 18, s. 12.
-skrivare. | (
förr)
[postkontors-betjänte.ssg 1]
1) (av postmästare antaget o. avlönat) skrivbiträde vid postkontor. FORSSELL SvPostvH 1: 165 (
1936;
om färh. 1776).
[postkontors-betjänte.ssg 2]
2) [åtm. delvis till kontors-skrivare]
kontorsskrivare vid postvärket. FinBiogrHb. 1156 (
1899).
–
postkontors-vaktmästare. (
förr)
om vaktmästare vid postkontor(et i Sthm) med uppgift att bl. a. bära ut tjänstebrev, städa trappor m. m. Civrnstr. 522 (
1704).
–
POST-KONTORIST. | (
förr)
jfr -kontors-skrivare. BoupptVäxjö 1784 (
efter handl. fr.
1781).
HEINRICH VII (
1814).
–
POST-KONTROLLÖR.
(icke i postalt fackspr.) kontrollör vid postvärket värket (numera i stort sett i tjänsteställning närmast över postassistent o. vanl. tjänstgörande vid distrikts- l. centralförvaltning l. ss. postmästarens närmaste man på postkontor). RUNEMARK Sthm Vägv. 13 (
1789).
AdrKalSthm 1921, Adr.
s. 185.
–
POST-KONVENTION.
jfr -avtal. SFS 1827, SärskBl.
s. 242.
–
POST-KORT,
n. [POST-KORT.ssg 1]
1) post. brevkort för tjänstemeddelanden inom postvärket. GenPoststCirk. 23/4 1874.
[POST-KORT.ssg 2]
2) [jfr t. postkarte] | (
i Finl.)
brevkort. FoU 15: 65 (
1902).
–
POST-KUPÉ.
[POST-KUPÉ.ssg 1]
1) (
†)
täckt hästdragen postdiligens. GenPoststCirk. 1862,
nr 51, s. 1.
[POST-KUPÉ.ssg 2]
2) järnvägskupé inredd för behandling o. transport av post; rörlig postanstalt inrymd i dylik kupé. GenPoststCirk. 21/11 1859.
PostÅb. 1933.
s. 83. jfr
järnvägs-postkupé.
Ssgr (till -kupé 2, post.):
–
postkupé-befordran.
BtRiksdP 1870, I. 1:
nr 32, FörslPostst.
s. 23.
–
postkupé-expedition. (
om ä. förh.)
postanstalt i järnvägskupé; särsk. inskränktare: postkupé som förestods av postexpeditör (motsatt: postiljonskupé). GenPoststCirk. 10/2 1863.
s. 23.
SFS 1892,
nr 99 s. 4 (inskränktare). PostÅb. 1932. s. 106 (
om ä.förh.).
– (
7)
POST-KURIR. (
tillf.)
kurir som medför post. NORDFORSS (
1805).
KansliH 1: 125 (
1935).
–
POST-KURS.
[POST-KURS.ssg 1]
1) (
†)
postlinje, postgång. RARP 16: 345 (
1697).
Postcoursen emellan Swerige och Hamburg igenom Dannemarck. CivInstr. 451 (
1704).
BondP 1844–
45, 2: 340.
[POST-KURS.ssg 2]
2) utbildningskurs vid postvärket; jfr postassistent-, postexpeditörs-kurs. Högre postkursen 1918–1919. BtRiksdP 1928, 5:
nr 20. s. 16 (
1927).
–
POST-KVITTO.
(icke i fackspr.) kvitto (på inlämnat paket, inbetalad summa o. d.) som ngn erhåller på postanstalt, inlämningsbevis. HOPPE (
1892).
– (
5,
7)
POST-KÄRRA.
[POST-KÄRRA.ssg 1]
1) (
förr)
kärra använd vid postbefordran på landsväg; äv. i fråga om personbefordran (i utlandet). LBÅ 16–17: 98 (
1798).
(I Krasnojarsk) steg (jag) i en postkärra. CASTREN Res. 2: 359 (
1847).
SvH IX. 1: 32 (
1908). jfr: 2 g
(am)l(a
) Postkärror med säten. Bouppt Växjö 1843; jfr
-vagn 2.
2) (
tillf.)
bildl., om person som skvallrar l. sprider nyheter. Gumman Sjölund . . (som) är byns lefvande postkärra. ENGSTRÖM Kryss 149 (
1912).
– (
7)
POST-KÖRARE. (
om ä. förh.)
jfr -förare samt -kärra, -vagn. BtRiksdP 1903,
7: nr 32, s. 4.
F. d. postköraren, torparen Per . . Gustafsson. PT 1909.
nr 103 A.
s. 3.
Upsala(A) 1924.
nr 146.
s. 2.
–
POST-LEDES,
adv. | (
i skriftspr.)
gm postbefordran, med post, per post. BrefNSkolH 235 (
1811).
SFS 1932.
s. 741. --
LEGA, r. l. f. | (
om ä. förh.)
till postbonde utgående kontant ersättning för postföring; jfr poströrings-, postskjuts-lega. KungörPostbönd. 19/8 1801. s. 7. Ordinarie Postlegan, 3 R:dr 9 Skill. 10 Runst. för hvarje resa. BRANTING Färf. 2: 468 (
1829;
om förh. 1811).
SFS 1832, s.
388 (
1830).
–
POST-LINJE,
sbst.² (sbst.¹ se sp. 1545). linje (se d. o. 9) med reguljär postbefordran. BorgP 1853–
84, Bil.
s. 100.
Upprattade nya postlinier äro: Vexiö–Emmaboda – Calmar (osv.). SFS
1872.
nr 3, S. 32.
HECKSCHER SvEkonH 1: 543 (
1936).
–
POST-LOKAL,
r. l. m. i sht om lokal för (fast) postanstalt. BtRiksdP 1868. IV. 1:
nr 80.
s. 7.
PostAb. 1933.
s. 77.
–
(3, 5, 7) POST-LOPP. (
†)
postföring (till fots). NorrlS 1–6: 171 (c. 1650).
–
POST-LUCKA.
på postanstalt: i vägg (i sht förr äv. dörr l. fönster) anbragt lucka genom vilken post inlämnas o. utlämnas o. d.; äv. om lucka l. öppning i en låg (glas)vägg o. d. längs en postdisk; äv. allmännare, om plats i postlokal (där postfunktionär sitter o.) där allmänheten expedieras. FörordnPostw. 22 (
1692).
De gamla skrifna förteckningarna å bref, som fordom anslogos utanför postluckan. PT 1903 nr 197.
s. 3. ARNÉR Egil 92 (
1948). särsk. (
om ä. förh.)
ss. symbol för en postmästares syssla; i sht med syftning på det förr vanliga bruket att utnämna personer utanför postvärket (särsk. militärer) till postmästare.
LEIJONHUFVUD Minnesant. 365 (
1843).
Att man . . hoppar ur tältluckan in i postluckan. ARSENIUS Minn. 288 (
i handl. fr. 1874).
1LundagKron. 216 (
1918).
–
POST-LÅDA,
r. l. f. låda för post; särsk. [POST-LÅDA.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
om brevlåda för avgående försändelser. VILLERDING PostvEngl. 47 (
1848;
om eng. förh.).
PostHb. 21 (
1858).
NYBLOM Minn. 1: 57 (
1904).
[POST-LÅDA.ssg 2]
2) Postlåda. (dvs.) av korrespondent invid brevbäringsstråt eller postlinje uppsatt låda, i vilken brevbärare . . nedlägger till . . (korrespondenten) adresserade vanliga brevpostförsandelser. DÖSS o. LANNGE 626 (
1915).
FöreskrBrevb PostiljPers. 1945 s. 36.
–
POST-LÄGENHET ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰. i fråga om tillfälle l. möjlighet att (vid viss tidpunkt) sända post från en viss ort: kommumkationsmedel l. posttur som medger postbefordran; äv. abstraktare, närmande sig bet.: tillfälle l. möjlighet att sända ngt med post (från en viss ort). Han sänhe boken med första postlägenhet.4 GenPoststCirk. 31/12
1846 s. 2.
Numera är postgången så utbildad, att vi hafva minst tvenne postlägenheter i veckan åt alla riktningar, der postkontor äro inrättade. ÅSTRAND 2: 204 (
1855).
SvPostv. 211 (
1924).
–
POST-LÄKARE.
jfr värks-läkareDÖSS o. LANNGE 470 (
1908).
–
POST-LÖN. (
†)
betalning (till postförvaltare) för befordran av (ett) brev porto; äv.: pänningniedel inflytande ss. ersätt ning för postbofordran. RP 6: 234 (
1636).
Skal . (postförvaltaren) sigh sin tilbörlighe Postlön Nembl. Twå öre hwit mynt för hwarie Mijl aff hwart Breeff, betala låta. STIERNMAN Com. 2: 49 (
1636).
HSH 31: 512 (
1662).
Voigt Alm. 1680,
s. 48 jfr
RUNEBERG ESkr. 1: 188 (c. 1836: om ersättning till postbud).
–
(3, 6, 7) POST-LÖPARE.
kurir l. postbud som färdas till fots. [POST-LÖPARE.ssg 1]
1) (
†)
om ä. sv. förh.
FORSSELL SvPostvH 1: 27 (cit. fr. 1623; på Kalmar slott). Jag (måste) haf(v)a en särdeles Postlöpare emellan Uhrås och Weckelsång. VDAkt. 1688 nr 107.
PH 11: 641 (
1779).
2) om förh. i vissa främmande länder med outvecklade kommunikationer. En . . tibetansk postlöpare. HEDIN Transhim. 3: 481 (
1912).
GRIPENBERG PoweH SällsHemv. 91 (
1930;
i Nepal).
–
POST-MAN, sbst.² (sbst.¹ se sp.
1545) m.
postfunktionär. Postmannen, sedan 1909 namn på ett organ för Svenska postmannaförbundet. ArkPostv. 1859, s. 1
De af postmännen så illa omtyckta jul- och nyårskorten. GHT 1897,
nr 29, s. 2.
Ssgr:
–
postmanna-förbund(et).
Svenska postmannaförbnndet, sedan 1909 namn på en sammanslutning av vissa lägre befattningshavare vid postvärket (jfr postvaktbetjänte-förening). Postbetj. 1908.
s. 135.
–
postmanna-förening(en).
Svenska postmannaföreningen, stiftad 1877. PostNotis. 1876,
s. 101 –
postmanna-kår.
Posten 1889,
s. 1 –
POST-MEDEL, pl.
postvärk(et) tillhöriga pänningmedel; i sht om (brutto- l. netto)inkomst av rörelsen (under ett år). CivInstr. 472 (
1673).
BtRiksdP 1890. I. 1: Inkomstberäkn.
s. 12.
SvPostv. 16 (
1924).
Ssgr (post.):
–
postmedels-räkning.
PH 4: 2571 (
1748).
Postkontoren avgiva månadsvis till generalpoststyrelsen medelsredovisning (postmedelsräkning). SvPostv. 134 (
1924).
–
postmedels-uppbörd.
SFS 1834 nr 43 s. 15.
–
POST-MINISTER.
(om utländska förh.) minister (se d. o. 3 [POST-MINISTER.ssg 1.a]
a) som handlägger ärenden rörande ett lands postvärk; äv. i sådana uttr. som postoch telegrafminister; jfr kommunikations-minister. Förre franske post- och telegrafministern Cochery. BtRiksdP 1892 7Hufvudtit.
s. 9.
Englands postminister. SvD(f) 1933,
nr 209, s. 3.
–
POST-MONOPOL. |monopol på postbefordran; i sht om det svenska statliga postvärkets monopol; jfr
-regale.
Ark Postv. 1860.
s. 241.
–
POST-MUSEUM.
museum som avser att belysa postväsendets utveckling; särsk. ss. namn på en statlig dylik institution i Sthm, inrättad 1906. PostNotis. 1876, s. 70
(i Berlin). SkogsvT 1905,
s. 438 Postmuseum äger en vacker . . samling poststämplar. SvPostv. 271 (
1924).
–
POST-MYNDIGHET ~⁰⁰². äv. ~²⁰⁰. om (ledningen för) postalt förvaltningsorgan l. postanstalt i dess egenskap att vara en (med vissa befogenheter utrustad) postal instans l. att utåt representera postvärket på en viss ort o. d. BtR–ksdP 1894. 7Hufvudtit. s. 36.
–
POST-MÅL,
| (numera bl. tillf.) rättegångssak som avser postala förhållanden; förr särsk. om mål handlagt av posträtt. SFS 1830,
s. 220.
2NF 22: 29 (1915: om ä. förh.). –
POST-MÄRKE.
[POST-MÄRKE.ssg 1]
1) (
†)
frimärke. NDA 1861.
nr 205, s. 2.
NYBLOM Minn. 1: 57 (
1904).
[POST-MÄRKE.ssg 2]
2) (tillf., om ä. förh.) postvapen. UPPl. 1: 486 (
1903).
–
POST-MÄSTARE.
person med överinseende över postföring(en i en viss ort); i sht (o. numera bl.): föreståndare för postkontor; jfr -förvaltare samt -expeditör 1, stationsmästare, poststations-föreståndare. En tydsk postmäster. HT 1905, s.
42 (
1622).
På wisse Orther i Rijket (tillsättas) Postmästere, som breffuen beställa. HSH 26: 273 (
1633).
Ordspråket "stursk som en postmästare i en småstad". 3SAH LVIII.
2: 173 (
1947).
SvStatskal. 1953,
s. 643 jfr (
†):
Till Cantzeliet höre och dessa . . Tiänster . ., som ähre Ambassadorer, Residenter, . . Tollkar, Postmastare, Cantzlii Poster och Eenspennare etc. CivInstr. 308 (
1626); jfr
FORSSELL SvPostvH 1: 33 (
1936). jfr
fält-,
fördelnings-postmästare. särsk.
(om förh. under
1600-talet) person som (förestod Sthms postkontor o.) utövade den direkta ledningen av postväsendet i riket.
RP 5: 212 (
1635).
STRINDBERG Sv Folk. 2: 164 (
1882).
jfr general-, lands-, vicepostmästare.
Ssgr:
–
postmästar-befattning.
SFS 1909, n
r 104.
s. 10. -
beställning. (
numera mindre br.) jfr
beställning 1 a β.
CivInstr. 329 (
1661).
FörordnPostw. 25 (
1694).
–
postmästar-boställe. (
förr)
postmästares ämbetsbostad (inrymmande postkontor). SPF 1831.
s. 156.
–
postmästar-instruktion. (
förr)
CivInstr. 498 (
1704).
SvPostv. 9 (
1924;
om ä. förh.).
–
postmästar-revers. (
†)
postmästares skriftliga tro- o. huldhetsförsäkran till konungen. FörordnPostw. 234 (
1707).
–
postmästar-syssla,
r. l. f. WIKFORSS 2: 323 (1804).
–
postmästar-tjänst.
FörordnPostw. 236 (1706).
–
POST-MÄSTARINNA ¹⁰⁰³² l. ⁰¹-. [avledn. av -mästare]
[POST-MÄSTARINNA.ssg 1]
1) (
tillf.)
om postmästares hustru l. änka. ÖSTERGREN (
1935).
[POST-MÄSTARINNA.ssg 2]
2) titel för den kvinna, Gese Wechel, som 1637 efterträdde sin make, Anders Wechel, som svensk postchef. RP 9: 425 (
1642).
CivInstr. 456 (
1643).
FORSSELL SvPostvH 1: 44 (
1936).
–
POST-MÄSTERI.
[snarast till -mästare] (
†)
postmästares l. postchefs ämbete l. värksamhet; äv. konkret: postkontor. RP 9: 425 (
1642).
EKEBLAD Bref 2: 348 (
1662).
UNGE Minn. 25 (
1835;
konkret).
–
POST-MÄSTERSKA.
[avledn. av -mästare]
(
†)
postmästares hustru l. änka (som efter makens död skötte postkontoret). RARP 3: 365 (
1644).
Fru Postmästerskan och flera dylika ofta ännu brukeliga titlar. JournSvL 1798.
s. 381.
FinBiogrHb. 638 (
1897).
–
POST-NÄT.
nät av postlinjer. PostHb. Föret. (
1858).
–
POST-OMBUD ~⁰². [POST-OMBUD.ssg 1]
1) post. sedan 1932 titel för person som (i ort med föga omfattande poströrelse) för postvärkets räkning i sia bostad mottar o. utdelar post. DN(A) 1934,
nr 96. s. l. SFS 1941.
s. 434.
[POST-OMBUD.ssg 2]
2) mil. Vid batteri (motsvarande förband) handläggas postgöromålen av särskilt förordnade postombud. ArtillRegl. 1940, 2: 174.
–
POST-OMBYTE. (
†)
ställe l. anhalt där posthästar utbytas; posthåll; avstånd mellan två dylika platser. Siena, som ligger 5 1/2 postombyten (från Florens). TEGNÉR Amfelt 1: 106 (i handl. fr. 1783).
BondP 1844–
45. 2: 323.
JUNGBERG (
1873).
–
POST-OMNIBUS. särsk.
(om utländska förh., †) om större hästdragen postdiligens. BERGMAN VSmSkr. 243 (
1851).
UB 7: 104 (
1874).
–
POST-OMRÅDE ~⁰²⁰. område som i ett l. annat avseende (t. ex. gm enhetlig ledning, överenskommelser om postutväxling o. d.) bildar en postal enhet. SFS 1847,
nr 46, s. 11.
Världspostföreningen, hvilken numera omfattar samtliga civiliserade länder som ett enda postområde. SvH 10: 217 (
1909).
–
POST-ORDERFIRMA.
[jfr eng. mailorder house]
affärsföretag som per post erhåller o. expedierar kundernas beställningar. CEDERSCHIÖLD Manh. 158 (
1916).
SFS 1940,
s. 2101 –
POST-ORDINANTIER, pl. (
†)
postala förordningar. FörordnPostw. 197 (
1643).
NotifPostw. 1662 (
på titelbl.). –
POST-ORDNING. (
i sht om ä. förh.)
postal förordning, poststadga. HOLM Postv. 1: 70 (i handl. fr. 1631).
STIERNMAN Com. 2: 47 (
1636).
HERNBERG Rättsh. 250 (
1922;
om ä. förh.).
–
(3, 5, 7) POST-ORDONNANS.
mil. [POST-ORDONNANS.ssg 1]
1) (
†)
i uttr. vara på postordonnans, vara koranienderad (hos ngn) som kurir l. dyl. VDAkt. 1716.
nr 131.
[POST-ORDONNANS.ssg 2]
2) | (om ä. förh.) ordonnans l. rapportkarl som förde post.$ IllMilRevy 1905.
s. 107.
Ssgr:
–
postordonnans-arvode.
| (förr) till -ordonnans 2. Krig VAT 1851. s. 312.
–
POST-ORT.
ort med postanstalt. GenPostst Cirk. 1867, s. 162
Ssgr:
–
postort(s)-förteckning.
(tryckt) förteckning över de fasta postanstalterna; särsk. i uttr. post- och telegrafortförteckning, särsk. om en av generalpoststyrelsen o. telegrafstyrelsen utgiven bok som numera ersatts av Svensk ortförteckning. DÖSS o. LANNGE 476 (
1908).
–
postort(s)-lexikon.
jfr -förteckning. AB 1SB5. nr 255, s. 2.
–
POST-PAKET.
[POST-PAKET.ssg 1]
1) (om ä. förh.) av postfunktionär iordningställt paket sänt med viss postlägenhet o. innehållande ett antal till en o. samma postanstalt adresserade brev o. d.
CivInstr. 477 (
1673).
Weise 2: 42 (
1771).
2) paket avsett för postbefordran; numera bl. om dylik försändelse (med viss maximivikt) som befordras enl. viss taxa o. vid inlämnandet åtföljes av adresskort för paket. GenPoststCirk. 1863.
s. 134.
SFS 1933.
s. 1107.
[POST-PAKET.ssg 3]
3) (
†)
paketbåt. SNOILSKY 4: 169 (
1887).
Ssgr (till -paket 2):
–
postpaket-entreprenör.
(icke i fackspr.) person som tagit på entreprenad att befordra postpaket från en postanstalt till adressaterna, paketentreprenör. UNT 1934 nr 5, s. 3.
–
postpaket-gods .
jfr gods 2. STÅLHANE Förf. 122 (
1872).
–
postpaket-rörelse.
den del av postvärk(et)s rörelse som omfattar befordran av postpaket. PropBiksd. 1905,
nr 16, s. 17.
–
POST-PAPPER.
fint (tunt) papper (av mindre format) som är avsett till brevskrivning, brevpapper; numera i sht om ett slags fast, hårdlimmat finpapper (huvudsakligen använt för maskinskrift); ofta motsatt: skrivpapper, konceptpapper, tryckpapper. KlädkamR Sthm 1666,
s. 430 Papper af allehanda slags sortementer . . in til det finaste Postpapper. STIERNMAN Com. 3: 832 (
1670).
Postpapper är . . ofta starkt blånadt . .; till försäljning vikes det i halfva, stundom i fjerdedels ark och skäres kring kanterna. ÅSTRAND 2: 165 (
1855).
VaruhbTulltaxa 1: 278 1931).
jfr velin-postpapper. särsk. (i sht om ä. förh.) om dylikt papper använt för boktryck o. d.
AntecknSaml. 142 (
1696).
DA 1771. 1:r 12
s. 3.
Ssgr:
–
postpappers-filt. (
om ä. förh.)
jfr filt sbst.¹, ² slutet. AMBROSIANI DokumPprsbr. 335 (
1923;
efter handl. fr. 1839).
–
postpappers-remsa.
HushJourn. 1785, juni s. 472
(vid uppsättning av tapeter av karduspapper). –
(3, 5, 7) POST-PASS,
n. [POST-PASS.ssg 1]
1) (
förr)
för kontroll avsedd handling som medfördes av en (landsvägs)postförare o. på vilken gjordes (utförliga) anteckningar om postgodset o. avgångs- o. ankomsttider o. d. (Postbönderna skola) antekna . . tijman uthi Postpasset, när som Posten ankommer. FörordnPostw. 212 (
1646).
SPF 1846, s. 239
(ifyllt på postkontor). DÖSS o. LANNGE (1915). [POST-PASS.ssg 2]
2) (
†)
handling som bestyrkte ngns rätt att anlita postskjuts. BtVLand 2: 106 (
1760).
–
POST-PENNINGAR,
se -pänningar.
–
POST-PERSEDEL. (
numera föga br.) om i posttjänsten använda effekter o. persedlar.
SFS 1863,
nr 62.
s. 9.
DÖSS o. LANNGE (
1915).
Ssgr :
–
POST-PERSONAL.
vid postvärk(et) anställd personal. GenPoststCirk. 11/12 1849.
–
POST-PLIKTIG. (
†)
i uttr. postpliktiga föremål, om föremål (brev o. d.) som postvärket har monopol på att befordra mot betalning. SFS 1896,
nr 63, s. 6.
TySvOrdb. 1822 (
1932).
–
POST-POJKE. (
†)
jfr -gosse. VRP 1655,
s. 981.
Här ära 11 mijl till Jönekiöpingh, som postpoiker skole föra breff(v)en lössa. VDAkt. 1712,
nr 377. ALMQVIST AMay 91 (
1838).
–
POST-PORTO.
porto för postförsändelse(r). KKD 4: 353 (
1719).
Postporto ifrån Stockholm . . til Mariefred. Hovförtär Sthm 1758,
s. 4009 Antagande af ett lika postporto för bref öfver hela riket. Pr 1850,
nr 157, s. 1.
SFS 1932.
s. 480. särsk. (
†)
i uttr. förskriva l. efterskriva ngt genom l. per postporto, betecknande att man rekvirerar ngt för vilket man måste betala postavgift. HdlCollMed. 2/5 1748.
Ssgr:
–
postporto-räkning. (
†)
i uttr. hålla postportoräkning, postportoräknings hål- lande, i fråga om räkenskaper förda vid en postanstalt över postavgifter som betalades i efterskott (jfr post-bok 4). SFS 1830,
s. 219 Prop Riksd. 1872.
nr 1 Bil.
nr 6, s. 15.
–
postporto-taxa. (
numera bl. tillf.)
taxa för postförsändelser, posttaxa. PH 3: 2385 (
1747).
ÅSTRAND 2: 205 (
1855).
–
POST-PROTOKOLL.
| (förr) handling som upprättades av postförvaltare o. som innehöll uppgifter om (ankomna o.) avgående postförsändelser vid postkontoret (o. som insändes till central myndighet i Sthm).
FörordnPostw. 42 (
1704).
PH 2: 996 (
1733).
BorgP 1823, 3: 2210.
–
POST-PÅSE.
påse l. säck innehållande l. avsedd för postförsändelser (som skola transporteras till samma postanstalt l. dyl.); jfr -säck. PH 3: 2238 (
1745).
–
POST-PÄNNINGAR l. -
PÄNGAR, pl.
(i sht ålderdonm. i lagspr. l. om ä. förh.) (pängar för) postporto, postavgifter. SpecFörordnBref 19/7 1645, s. 3 Det slijke Paqueter . . skole frie . . wara för Postpenningars erleggiande. STIERNMAN Riksd. 1;
98 (
1678).
(K. G.) Cederhielm . . låg i en storartad korrespondens . . (ensamt hans postpengar lära ha gått till 4.000 livres årligen). NF 3: 126 (
1878).
De vid Stockholms postkontor inflytande postpenningarna. Sthm 3: 176 (
1897).
SFS 1932,
s. 1137 särsk. (
numera knappast br.)
i uttr. i postpänningar, i porto. Lärfft som . . kostat 15 d(ale)r . . i påstpeng(a)r. ConsAcAboP 12: 433 (
1730).
RETZIUS BrFlorman 55 (
1830).
–
POST-REGALE, förr äv.
-REGAL . (
i fackspr., i sht hist.)
om statligt (eg. kungligt) postmonopol. CivInstr. 496 (
1704).
SvRiksd. 11.
12: 36 (1934; om ä. förh.). –
POST-REGLEMENTE.
jfr -stadga. SFS 1900,
Bih. nr 8, s. 37.
–
POST-REKVISITION.
rekvisition (av vara o. d.) per post. SFS 1940,
s. 2101 –
POST-REMISS l.
-REMISSA .
[POST-REMISS.ssg 1]
1) († om försändande av banksedlar per post. BtRStP 1853–54, 8: nr 139, s. l.
[POST-REMISS.ssg 2]
2) (-remissa) | (vard.) postremissväxel. 3) bankv. ss. förled i ssgr som urspr. avse försändande av bankanvisningar per post.
Ssgr (till -remiss 3, bankv.):
–
postremiss-anstalt. (
†)
vid bankkontor: avdelning för postremissväxlar. BtRStP 1856–
58: VI. 1: nr 39, s. 20.
–
postremiss-växel.
växel (som är avsedd att sändas (per post) till annan ort än den där den är utställd o.) som är dragen av ett bankkontor på dess huvudkontor l. på andra banker l. utgöres av en av en bank utställd egen växel, postväxel. BtRStP 1859–60, IV. 2:
nr 35, s. 2.
ROSENBERG Bankv. 34 (
1878).
SFS 1934 s. 938.
–
POST-RESA,
r. l. f. [POST-RESA.ssg 1]
1) | (numera bl. tillf.) färd l. tur som göres av postförare l. postfartyg o. d. RUDBECK PostvFart. 86 (
i handl. fr. 1710).
[POST-RESA.ssg 2]
2) (
†)
visitationsresa gjord av (högre) posttjänsteman. PH 3: 2213 (
1745).
–
POST-RESEKREDITIV ~⁰⁰¹⁰². (om ä. l. utländska förh.)
resekreditiv utställt av postanstalt. 3NF (
1937).
UNT 1838,
nr 200, s. 6.
–
POST-REVISION.
revision av postvärkets förvaltning; äv. om organ som handhar dylik revision. SFS 1828, SärskBl.
s. 115.
Vid granskning . . anmärkte postrevisionen. att (osv.). PropRiksd.
1888,
nr 10.
s. 22.
–
POST-REVISIONS-KONTOR. (
förr)
kontor med ämbetslokaler för revisor(er) vid postvärket. SthmStCal. 1768,
s. 36 GenPoststCirk. 1864,
s. 51 –
POST-REVISOR. (numera icke i officiellt spr.) revisor vid postvärket (generalpoststyrelsen); förr särsk. om person som ensam ansvarade för revisionen av postvärkets hela förvaltning.
SFS 1828. SärskBl.
s. 115.
BtRiksdP 1903, 7:
nr 32, s.
9 (
1833).
– (
5,
7)
POST-RIDARE. (
†)
jfr -ryttare. FörordnPostw. 245 (1707).
2VittAH 18: 171 (
1839, 1846;
om ä. förh.). BJÖRKMAN (
1889).
– (
5,
7)
POST-RIDNING. (
†)
postryttares färd, postföring till häst. Dhe, som hålla Postrijdningarne uti . . Ingermanland. Förordn Postw. 28 (
1699).
PH 3: 2214 (
1745).
–
POST-ROTE l.
-ROTA . |om ä. förh. i Finl.) grupp av hemmansägare som gemensamt ansvarade för postföring med båt på viss sträcka (över Ålands hav); äv. om besättningen på en postbåt som hölls av dylik rote (möjl. stundom äv. om sammanfattningen av båt, besättning o. last).
Ålands postrote, framakjutande sin båt öfver det frusna hafvet. TOPELIUS Vint. II. 2: 281 (
1882).
Karlarna som hade turerna med postrotarna. RÖNNBERG Brovakt. 25 (
1904).
Hufvudstadsbl.(A) 1934, nr 332, s. 14.
Ssgr:
–
postrote-man,
m. (om ä. förh. i Finl.) SDS 1946,
nr 169, s. 7.
(7)
–
POST-ROV.
| (i sht om ä. förh.) överfall på postförare med tillgrepp av (värde)post; jfr -rån. FORSSELL SvPostvH 1: 170 (
1936;
om förh. 1757).
–
(5, 7)
POST-RYTTARE.
( post- 1656 osv. poste- 1642) [POST-RUTT.ssg 1]
1) (om ä. l. utländska förh.) ridande postförare l. postbud. Svenska Postryttaren, tidning utgiven 1682–1684. RP 9: 85 (
1642).
PH 3: 2214 (
1745).
UGGLA Haslund Jab. 180 (1932; om förh. i Mongoliet). [POST-RUTT.ssg 2]
2) (
†) == kalender-postryttare.
RÅLAMB 4: 1 (
1690).
– (
5,
7)
POST-RÅN.
rån begånget mot postförare l. på postanstalt l. dyl. GenPostst Cirk. 1863,
s. 225 SDS 1949,
nr 217, s. 3.
–
POST-RÄKNING. (
†)
räkning upptagande postavgifter (som ngn erlagt o. fordrar ersättning för); (av postmyndighet uppgjord) räkning över obetalda postavgifter (jfr post-bok 4); räkenskaper rörande postavgifter l. postmedel. BouPptSthm 1667, s. 857, Bil.
Åligger . . Caramereraren . . så snart Posträkningarne inkomma begynna dem .. at revidera. CivInstr. 489 (
1704).
Lemnas . . Postmästarene . . öppet, att med de Correspondenter, som sådant åstunda, hålla Posträkningar. SPF 1816,
s. 273 Sterbhusets Skulder och Utgifter . . Posträkning, obetald – 9. 24. BouPPtVäxjä 1830.
ArkPostv. 1860,
s. 243.
–
POST-RÄTT,
r. l. m. [POST-RÄTT.ssg 1]
1) (om förh. fram till 1836) domstol som helt l. delvis bestod av (högre) posttjänstemän o. som avdömde (vissa) mål rörande förseelser av posttjänstemän (o. postbönder o. d.), missbrnk av fribrevsrätt m. m.; förr äv. om rättegång vid dylik domstol. Blandad (förr äv. melerad) posträtt, till en del bestående av posttjänstemän (särsk. motsatt: generalposträtten i Sthm). CivInstr. 482 (
1704).
Alla saker, som angå Postväsendet . . höra under Post-Rätt. ABRAHAMSSON 183 (
1726).
Här hålles Posträtt öfver (det försumliga postbudet). VDAkt.
1745 nr 547.
PH 6: 3909 (
1756).
Melerad Post-Rätts anställande. Calonius 5: 243 (
1800).
SFS 1836.
nr 34.
s. 1.
FORSSELL SvPostvH 1: 317 (
1936;
om ä. förh.). 2) (
†)
visst ämne i postal examen. BtRiksdP 1928, 5: nr 20, s.
21 (
1918).
Ssgr (till -rätt 1):
–
posträtts-mål. (
om ä. förh.)
jfr post-mål. BtRiksdP 1903, 7: nr 32, s.
12 (
1833).
–
POST-RÖRELSE.
värksamhet som bedrives av postal inrättning (postvärk); postal rörelse; i sht med tanke på det ekonomiska resultatet l. de olika arterna av postbefordran l. på mängden av postförsändelser. ArkPostv. 1860, s. 243 En alldeles särskild ställning i vår poströrelse intaga de s. k. tidningskorsbanden. 2NF 14: 1084 (
1911).
–
POST-RÖST.
vid val: röst som sändes per post av sådan röstberättigad som icke kan inställa sig i sin hemorts vallokal på valdagen. SvD(B) 1943.
nr 4, s. 4.
–
POST-RÖSTNING.
jfr -röst. GHT 1942,
nr 262.
s. 13.
–
POST-RÖVERI. (
i sht om ä. förh.)
om värksamheten att röva post; i sht förr äv.: postrov. SP 1792,
nr 257.
s. 3.
Ett eget slags poströfveri har i dessa dagar blifvit försökt . . söder om Wimmerby. Tiden 1848.
nr 264: 8. 4.
FORSSELL SvPostvH 1: 139 (
1936).
–
POST-SAK.
om vissa portofria postförsändelser som röra posttjänsten o. dyl. (o. äro märkta P S); särsk. om tjänsteförsändelse från en postal myndighet. ArkPostv. 1859,
s. 5
Ssgr (post.):
–
postsaks-kortbrev. (
förr)
SvPostv. 269 (
1924).
–
postsaks-kuvert.
DÖSS o. LANNGE (
1915). –-
rätt, r. l. m.
rätt (som tillkommer viss institution o. d.) att få försändelser befordrade som postsaker. DÖSS o. LANNGE (
1908).
SvPostv. 247 (1924; i fråga om postsparbanken). –
POST-SAMFÄRDSEL ~⁰²⁰. om sammanfattningen av de förbindelser o. det utbyte av meddelanden osv. som möjliggöras gm befordran av post; äv.: postbefordran ss. ett medel till kommunikation mellan människor l. folk; i sht i fråga om internationell postutväxling. BtRiksdP 1898 IV. 1: nr s.
s. 7 Postsamfärdseln i det gamla Grekland. 2UB 10: 2 (
1906).
Den internationella postsamfärdseln. SvFostv. 15 (
1924).
– (
7)
POST-SAMLINGSSTATION ~⁰⁰⁰². mil. fältpostanstalt som förmedlar post mellan sorteringspostanstalt o. fältpostkontor. SoldatinstrIntend. 1943,
s. 302.
–
POST-SCHÄS.
| (om ä., i sht utländska förh.) ett slags mindre, vanl. täckt, hästdraget åkdon (schäs) för transport (av post o.) passagerare; jfr -diligens. WIKFORSS 2: 324 (
1804).
Jag . . satte mig . . i postschäsen, som var en ganska snygg täckvagn, och reste af mot London. BERZELIUS Res. 3 (
1812).
2NF 13: 1154 (
1910;
om ä. förh.).
–
POST-SEDEL,
sbst.¹ (sbst.² se sp. 1589). (
†)
om skriftligt meddelande från postanstalt (angående försändelse som finns till avhämtning). 3SAH LV. 2: 152 (
1854).
– (
5,
7)
POST-SEGLARE. (
i sht om ä. förh.)
person som värkställer postbefordran med segelbåt; äv. om båten. LINDSTRÖM Glimt. 62 (
1924).
Mitt . . bröd som postseglare. DENS Kastv. 109 (
1931).
Ssgr:
–
POST-SEKRETERARE.
TERARE. (
numera icke i officiellt spr.; i sht om a. förh.) sekreterare vid postvärket; särsk. (
förr)
om sekreterare vid (o. chef för) poststyrelsens kansli(departement). 2RARP 13: 168 (
1742).
Det dröjde ända till år 1762, innan postsekreteraren uppfördes på ordinarie stat. FORSSELL SvPostvH 1: 162 (
1936).
–
POST-SIGILL.
postmyndighets l. postanstalts sigill (använt särsk. vid försegling av tjänsteförsändelser, förr särsk. postpaket; se d. o. 1). ARNELL Stadsl. 69 (
1730;
efter handl. fr.
1717).
jfr: Kongl. Gen. Post-Sigillet. NotifBref. port. 24/1 1710.
–
(6, 7) POST-SKEPPARE. (
förr)
befälhavare på postfartyg. TörngrenMål. 17 (1801).
LoF 1873, s. 120 (
om förh. på 1830-talet).
– (
6,
7)
POST-SKJUTS. (
förr)
[POST-SKJUTS.ssg 1]
1) hästfordon varmed post (o. passagerare) transporterades; äv. om sammanfattningen av fordon, dragare o. kusk(ar).
LIND 1: 227 (
1738).
Resa med påst-vagn eller påst-skjuss, såsom utom lands brukas. Därs. 1235 (
1749).
Postskjutsen (hade) blifvit bortförd. GHT 1895,
nr 236, s. 3.
VFl. 1935:
s. 12.
[POST-SKJUTS.ssg 2]
2) postföring (o. passagerarbefordran) med häst o. vagn. AdP 1853–
54. 1: 194. Postskjutsens skiljande från jordbruket. BtRiksdP 1870, 1.
1: nr 25, s. 5.
SvPostv. 18 (
1924;
om ä. förh.). jfr:
Kusken . . som . . ombesörjt postskjutsarna från postkontoret. SD(L) 1897 nr 495, s. 2. särsk.
bildl. Vår lefnads usla postskjuts. CVASTRANDBERG 5: 123 (
1862).
LUNDEGÅRD LaMouche 171 (
1891).
Ssgr (till -skjuts 2; förr):
–
postskjuts-entreprenör.
jfr post-entreprenör. Gen PoststCirk. 1867,
s. 167 -kontrakt.
GenPostst Cirk. 1864,
s. 191. -
lega, r. l. f. jfr
postförings-lega,
post-lega.
BondP 1809–
1O, 2: 267.
–
POST-SKRIVARE. (
förr)
skrivare l. kontorist vid posten; särsk. om postkontorsskrivare. VDAkt. 1688,
nr 732.
LILJECRONA RiksdKul. 243 (
1840).
PT 1909,
nr 184, s. 1.
HT 1936. s. 298
(om förh. 1726).
– (
5,
7)
POST-SNAU. (
förr)
snauskepp i (reguljär) posttrafik. RUDBECK PostvFart. 84 (
i handl. fr. 1714).
–
POST-SOLDAT.
om de soldater som enl. ett kungl. brev 1716 skulle anskaffas till livgardet av de annars från rotering befriade posthemmanen; jfr -hemmans-knekt; -karl, -knekt. HOLM Postv. V. 1: 327 (
i handl. fr. 1716).
Åhr 1716 blef Johan Månsson Tillman . . Påst Soldat för . . Skirs Påstgård. VDAkt. 1725,
nr 319.
HOLM Postv. V. 1: 326 (
1927;
om förh. 1717).
–
POST-SPARBANK ~⁰² äv. ~²⁰. inrättning som (bl. a.) från allmänheten mottager o. mnot ränta förvaltar pängar o. hos vilken insättning o. uttag ske gm förmedling av postanstalter; särsk. (i sg. best.) om dylik institution som sedan sin tillkomst 1884 (med undantag för åren 1912–1922) sorterat under l. haft organisatoriskt samband med den sv. generalpoststyrelsen. Sätta in pängar i l. på postsparbanken. SFS 1882,
Bih. nr 3, s. 37.
PropRiksd. 1883,
nr 40. s. 3 (i
förordning som trädde i kraft 1jan. 1884).
SvPostv. 20 (
1924).
Ssgr:
–
postsparbanks-bok; pl.
-böcker.
motbok med postsparbanken. Hur mycket har du på din postsparbanksbok? RiksdP 1883. 2 K.
nr 39, s. 34.
–
postsparbanks-byrå.
Postsparbanksbyrån, den underafdelning af Pspbstyrelsen, dit pspbkontoren insända sina redovisningar, handlingar m. m. GEIJER Postförf. 453 (
1890).
–
postsparbanks-chef.
SvPostv. 166 (
1924).
–
postsparbanks-direktör.
1912–1922 titel för chefen för postsparbanken; jfr -chef. SvStatskal. 1912,
s. 74 jfr
Därs. 1924,
s. 105 –
postsparbanks-fullmäktig.
För deltagande i (generalpost-)styrelsens behandling av vissa postsparbankrn berörande ärenden skola finnas tre postsparbanksfullmäktige. av vilka en tillika är fullmäktig i riksbanken och en fullmäktig i riksgäldskontoret. SFS 1922.
s. 1382. -
förordning(en). BtRiksdP 1891, Saml. 1.
I. 2: nr 19, s. 10.
–
postsparbanks-insättning.
insättning av pängar på postsparbanken. BtRiksdP 1891. saml. 1. I. 2:
nr 19.
s. 10.
–
postsparbanks-kontor. (
numera bl. tillf.)
om postanstalt i dess egenskap av representant för postsparbanken; förr särsk. om sådan postanstalt som förmedlade insättning o. uttag i postsparbanken. BtRiksdP 1884, V. 1:
nr 6.
s. 3.
SmålP 1890,
nr 5, s. l.
ÖSTERGREN (
1935).
–
postsparbanks-medel, pl.
pänningmedel förvaltade (l. redovisade som överskott l. inkomst) av postsparbanken; äv. om medel som insättas i l. uttagas från postsparbanken.
RiksdP 1883. 1 K.
nr 35, s. 15.
Sthm 3: 187 (
1897).
SvPostv. 167 (
1924).
–
postsparbanks-motbok. (
numera bl. mera tillf.)
postsparbanksbok. DÖSS o. LANNGE (
1908).
–
postsparbanks-styrelse.
RiksdP 1883. 1 K.
nr 35, s. 25.
–
POST-SPARKORT ~⁰² äv. ~²⁰. (förr)
på postanstalter avgiftsfritt tillhandahållet kort med plats för tio postsparmärken. RiksdP 1883. 2 K.
nr 38 s. 26.
–
POST-SPARMÄRKE ~⁰²⁰. (förr)
om märken lydande på 10 öre som kunde inköpas styckevis (särsk. gm förmedling av lärare o. d.) o. som, när ett postsparkort fyllts, kunde presenteras på en postanstalt som ett tillgodohavande i postsparbanken. RiksdP 1883, 2 K.
nr 38, s. 26.
–
POST-STADGA,
r. l. f. särsk. : stadga som reglerar förhållandet mellan postvärket o. allmänheten; i sht (särsk. i uttr. allmän poststadga) om dylik förordning utfärdad av generalpoststyrelsen. BtRiksdP 1868, IV. 1: nr 80, s. 8. SFS 1881,
nr 78 s. 1
Därs. 1932,
s. 1126 –
POST-STANDERT. |standert för postförande fartyg; i fråga om sv. förh. om dylik standert som är entungacl, av blå bottenfärg o. försedd med postvärkets emblem; jfr
-flagga.
SFS 1906,
nr 118, s. 3.
–
POST-STAT.
[POST-STAT.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
om stat för (beräknade) utgifter vid postvärk(et) l. för användningen av dess inkomster; särsk. om tablå upptagande posttjänstemän o. deras löner. RARP 16: 345 (
1697).
Den af Regeringen specificerade summan . . bestås på Post-staten utaf Pommerske inkomsten. STIERNMAN Com. 5: 810 (170O). 2RA 2: 493 (
1727).
Sv Postv. 276 (
1924).
[POST-STAT.ssg 2]
2) i sg. best.: sammanfattningen av postvärkets personal (vid central-, distriktso. lokalförvaltningar).
(AGARDH o.) LJUNGBERG 4: 379 (
1863).
SvStatskal. 1939,
s. 544 –
POST-STATION.
[POST-STATION.ssg 1]
1) (
†)
anstalt för ombyte av postförare l. posthästar l. postvagnar l. dyl., skjutsstation, posthåll; ofta om utländska förh.
SERENIUS (1734; under post). RADEMINE Knigge 2: 185 (
1804;
om tyska förh.).
ATTERBOM Minn. 590 (
1819;
om Österrikiska förh.). (Överpostdirektören skall yttra sig över) hvilka poststationer eller ombytesställen . . (som kunna) utses. SC 1: 346 (
1820).
2UB 10: I (
1906;
om antikaförh.).
[POST-STATION.ssg 2]
2) (
†)
om huvudort l. knutpunkt l. dyl. för postsamfärdsel; äv. om (svensk) postanstalt i utlandet. 2RA 2: 606 (
1727); jfr
1.
Hamburg var . . den hufvudsakligaste Post-Station i Nordrn. 2SAH 5: 370 (
1810).
3) sedan 1861 benämning på fasta postanstalter som lyda under postkontor (vanl. på annan ort) o. ha i viss mån begränsade befogenheter särsk. i fråga om befordran av värdepost (t. ex. postanvisningar till utlandet); 1892–1914 äv. om brevsamlingsställe ("poststation av tredje klass"). GenPoststCirk. 4/20 1860.
Vid poststation mottagas icke till postbehandling: inkasseringsbrev till utlandet, telegrampostanvisning (osv.). SFS 1918,
s. 1811. jfr
järnvägs-,
lant-poststation.
Ssgr (till -station 3):
–
poststations-förestånderska.
(icke i postalt fackspr.) om kvinnlig poststationsföreståndare. SkånAB 1908,
nr 66, s. 3.
BtRiksdP 1916 8:
nr 42, s. 1
–
poststations-område.
post. det område som en poststation är postalt centrum för. Svpostr. 90 (
1924).
–
POST-STATISTIK.
statistik rörande postväsen(det) o. dess värksamhet; i sht i fråga om antal försändelser av olika slag, förmedlade pänningbelopr (äv. inkomster o. utgifter) o. d. BtRiksdP 1884. 7Hufvudtit.
s. 12.
–
POST-STUND. (
†)
tidpunkt l. klockslag då post senast skall vara inlämnad (på en postanstalt för att befordras med viss postlägenhetl; äv. om tidrymd som återstår till dylikt klockslag; jfr -timme 1, 2. I dag begynner poststunden hoos oss ändras. Alla privatorum bref skola nu ingifvas kl. 12. BARK Bref 1: 91 (1703).
POLHEM Brev 4 (
1706).
BL 23: 151 (
1856).
–
POST-STYRELSE. (
numera icke i officiellt spr.; se dock slutet) styrelse för postvärk(et-, generalpoststyrelse(n).
SC 2: 14 (
1821–
om utländska förh.). PostHb. Föret. (
1858).
FORSSELL SvPostvH 2: 54 (
1936). jfr
general-poststyrelse. särsk.
i uttr. post- o. telegrafstyrelsen sedan 1927 benämning på styrelsen för Finlands post- o. telegrafvärk. SPF 1927,
s. 57 –
POST-STÄLLE,
sbst.² (sbst.¹ se sp. 1545). | (förr)
om postgård l. posthåll. ÅbSvUndH 61: C 7 (
1940.
om ä.
förh.). –
POST-STÄMPEL.
postal myndighets stämpel; särsk. om dylik stämpel varmed frankotecken makuleras. Stockholm poststämpelns datum, vid datering av stereotypa brev o. d. (som massdistribueras). Ingen poststämpel finnes å (brevet). KyrkohÅ
1927, s.
241 (
1842).
SvPostv. 270 (
1924). särsk. bildl.
Att . . (Atterboms) snilleverk skulle . . gå under poststempeln "Snille och smak".
3SAH XLVII. 8: 160 (
1838).
–
POST-STÄMPLAD,
p. adj. |om postförsändelse, skriftlig handling o. d.: försedd med (så l. så lydande) poststämpel, avstämplad. Ett . . bref, poststämpladt "Ronneby 6 juli 86". NerAlleh. 1886,
nr 122, s. 3.
– (
5,
7)
POST-STÖLD. jfr
-rån.
WOJ (
1891).
–
POST-SYSSLA,
r. l. f. postgöromål; äv.: syssla som ngn har i egenskap av befattningshavare vid postvärket. 2RA 2: 493 (
1727).
SvPostv. 34 (
1924).
–
(5 7) POST-SÄCK. (
numera icke i officiellt spr.)
jfr -påse, brev-säck. Hwad som uthi Postsäcken är förseglat, . . (skall postförvaltaren) ingalunda öpna för än på thesz behörlighe orter. STIERNMAN Com. 2: 49 (
1636).
PH 3: 2236 (
1745;
efter handl. fr. 1646).
Förslitna postsäckar och postpåsar. SD(L) 1892,
nr 198, s. 2.
SvPostv. 85 (
1924).
BERGMAN LivLäsn. 92 (
1953).
–
POST-TARIFF.
jfr järnvägs-tariff. SvPostr. 214 (
1924).
–
POST-TAXA.
taxa för beräknande av postporto; systematisk sammanställning av bestämmelser om postbefordringsavgifter; stundom närmande sig bet.: postavgift, porto. Nu skall posttaxorna höjas igen. SPOLE Alm. 1695 s. 45.
Wärdet efter Post-Taxan. CivInstr. 514 (
1704).
Det den nuvarande Post-taxan med et öre s(iver)m(yn)t på hvart lod . . skal förhöjas. PH 8: 569 (
1767).
Stockholms Post-Taxa, tryckt så att den i Almanachan kan inhäftas. DA 1825.
nr 12 s. 3.
SFS 1921,
s. 253 –
POST-TECKEN.
KEN. | (
numera föga br.)
frankotecken. ArkPostv. 1860. s. 252.
MeddNordM 1895–96. s. 150.
–
POST-TELEGRAM. (
förr)
telegram från postkupéföreståndare till generalpoststyrelsen angående försening (gm snöhinder o. d.). GenPoststCirk. 1867.
s. 1. --
TID. [POST-TELEGRAM.ssg 1]
1) (
†)
jfr -stund, -timme 1, 2. Jag . . finner. att påsttiden är aldeles förbi. JGGAHN (
1807) hos
BERZELIUS Brev 9: 19. [POST-TELEGRAM.ssg 2]
2) | (tillf.) tid som åtgår för postbefordran viss sträcka. Den normala posttiden för linien Stockholm–Malmö var 1808 5 – 6 dagar. SvH IX. 1: 33 (
1908).
[POST-TELEGRAM.ssg 3]
3) i pl.: de tider som gälla för postens ankomst l. avgång, postanstalts öppethållande o. d. Nu har det blivit nya posttider igen. ÖSTERGREN (
1935).
–
POST-TIDENDER, pl. (
†)
eg.: nyheter befordrade med post; vanl. om (l. i l. ss. namn på) vissa tidningar l. flygblad; särsk. i namnet på en tidning som började utgivas 1645 på statligt uppdrag av postchefen i Sthm. urspr. på grundval av korrespondenser från utlandet l. dyl. o. innehållande officiella utrikesnyheter, särsk. om krigshändelser; jfr -tidning. Ordinari Post Tijdender. FORSSELL SvPostvH 2: 277 (
i handl. fr. 1645; jfr sådana ä. t. tidningsnamn som Ordinar Post und Zeitung).
Post-Tijdender ifrån åthskillige Orter Åhr 1655. NAv. 1655,
nr 1 s. 1.
Ordinarie Stockholmiske Posttijdender. OSPT 1686,
nr 7 s. 1.
Att låta i Post Tidenderna notificera att (osv.). SCHÜCK VittA 4: 353 (
i handl. fr. 1739).
jfr: Particular. Post . . och Rom. Rijkes Tidender. HT 1946, s.
166 (
1644). |särsk. i det bildl. uttr.
få andra posttidender efter sig, betecknande att ngn hotas med straff l. dyl. (om han icke ändrar sitt uppträdande l. dgl.).
Der drengen sigh icke godwilleligen rettar skall han wäl få Andra Posttiender effter sig. VDAkt. 1670 nr 131.
–
POST-TIDNING.
[jfr ä. t. postzeitung]
|om (l. i l. ss. namn på) den i Sthm med vissa avbrott (o. med något växlande titel; jfr
-tidender) sedan
1645 utkommande officiella tidning som urspr. utgavs på statligt uppdrag av stadens postmästare o. som
1791 övertogs av Svenska Akademien; jfr
-gumma (
n); stundom äv. om l. med inbegrepp av denna tidnings föregångare i form av mer l. mindre periodiska flygblad o. dyl. l. om utländska motsvarigheter; äv. om enstaka exemplar; särsk. i uttr.
Post- och inrikes tidningar, sedan
1821 (med ett avbrott
1834–1844)
namn på ifrågavarande tidning. Posttidningen säger man ofta om den tidning vars officiella namn är Post- och inrikes tidningar. Particular Påst tydning uthur Götheborg aff den 13. maij. HT 1946, s.
166 (
1644).
Ordinarie Stockholmiske Posttijdingar. OSPT 1686 nr 1 s. 1
Utur . . inlupne posttijdingar har man . . förnummit . . att Czaren . . skyndat sig (till Kiev). KKD
8: 218 (
1706).
Då skal den förkomne Sedelen . . uti de Svenske Påst-tidningarne . . efterlysas. PH 2: 1525 (
1739).
I stället för Inrikes tidningen fingo vi i går . . blott en posttidning. AHNFELT HofvLff 3: 240 (
i handl. fr. 1801).
Det danska kriget 1643–1645 . . utgör just den period, under vilken vår posttidning började taga fast form. HT 1946,
s. 162
Ssgr:
–
POST-TIDSKRIFT ~⁰², äv. ~²⁰ PostNotis. 1876, s. 47 (
om holl. förh.). särsk.
i uttr. Nordisk posttidskrift, namn på ett sedan 1919 utkommande samnordiskt postalt organ. SvD(A) 1919, nr 268.
s. 8.
–
POST-TIMME. (
†)
jfr -stund, -tid. [POST-TIMME.ssg 1]
1) timme l. kort tidrymd före det klockslag då post senast mottages (jfr 2); möjl. äv.: tid som man har till sitt förfogande före detta klockslag, tid då postanstalt hålles öppen. Om jag skrifver tumultuariskt, . . så kom ihog at jag skrifver på påsttimman. LEOPOLD (SVS) II. 1: 112 (
1780).
At Post-Förvaltare åläggas, at alla söknedagar til posttimmans slut, klockan 7 eftermiddagen, utlemna . . bref. AdP 1810. VI. 1: 573.
CALLERHOLM Stowe 198 (
1852).
jfr: samma dag och Posttimma som jag Madame Prahles bref besvarade. VRP 21/10
1739.
[POST-TIMME.ssg 2]
2) klockslag l. tidpunkt då brev senast måste vara avlämnade (på en postanstalt) för att befordras med viss lägenhet l. då postanstalt stänges l. post avgår o. d.; äv. i sådana uttr. som posttimmen slår (strax), särsk.: tiden för inlämning av post är (strax) ute. (Postbonden) bör . . hafva Posthästen tilredz förut, när Posttiman instundar. ABRAHAMSSON 152 (
1726).
Detta kort före Posttimman hoprafsade bref. 3SAH LIX. 3: 145 (
1836).
ATTERBOM (
1854) i
3SAH XXXVIII. 2: 270. [POST-TIMME.ssg 3]
3) tid då post anländer. Hon väntade ett bref. Hvarje morgon vid posttimman såg Rosy glad och väntansfull ut. AB 1865,
nr 258, s. 2.
–
POST-TJÄNST,
sbst.² (sbst.¹ se sp. 1545). [POST-TJÄNST.ssg 1]
1) om postpersonals värksamhet i tjänsten; i sht i sg. best.
ArkPostv. 1859,
s. 7 För posttjänstens bestridande erforderliga inventarier. SFS 1920,
s. 1509.
2) | (
mera tillf.)
befattning vid postvärket. Söka en posttjänst. SFS 1873.
nr 51. s. 1
–
POST-TJÄNSTEMAN ~⁰⁰². äv. ~²⁰⁰. befattningshavare vid postvärket (före 1909 bl. av högre grad); i fackspr. numera bl.: lönegradsplacerad postfunktionär. Posttjänstemännens förening, för vissa mera kvalificerade postfunktionärer, stiftad 1891. BomdP 1847–
48, 2: 242.
SFS 1892,
nr 99, s. 3
(av högre grad). Därs. 1935,
s. 1293 –
POST-TJÄNSTGÖRING ~⁰²⁰. tjänstgöring vid posten. ArkPostv. 1859,
s. 1 -
–
POST-TRAFIK.
om postbefordran ss. en art av samfärdsel; poströrelse. HELLBERG PostPolit. 26 (
1863). |jfr
natt-posttrafik. särsk. i fråga om värksamheten vid varje enskild postanstalt.
De lägenheter, som erfordrades . . för posttrafiken. BtRiksdP 1870 I. 1: nr 28, s. 3.
2UB 9: 263 (
1905).
–
POST-TRAFIKANT. | (
numera föga br.)
person som utnyttjar postvärket i egenskap av avsändare l. mottagare av postförsändelser o. d. PropRiksd. 1878,
nr 1, Bil.
nr 6 c,
s. 14 Stinsen på en . . liten station känner alla sina posttrafikanters handstilar. HEDENSTIERNA Fideik. 144 (
1895).
2UB 10: 43 (
1906).
–
POST-TRAKTAT.
jfr -avtal. SFS 1875,
nr 20, s. 1.
– (
7)
POST-TRANSPORT.
BtRStP 1856–57, IV. 1:
nr 18.
s. 18.
– (
7)
POST-TRANSPORTÖR.
av postvärket anställd person med uppgift att transportera post mellan järnvägsstation o. postanstalt l. mellan postanstalter i samma ort o. d. BtRiksdP 1886. 7Hnfvudtit., Bil. 1,
s. 31 FöreskrBrevbPostiljPers. 1945,
s. 33 –
POST-TUR,
sbst.² (sbst.¹ se sp. 1545). [POST-TUR.ssg 1]
1) var o. en av de (reguljära) turer vid vilka post transporteras längs viss linje; äv. om brevbäringstur. Prop Riksd. 1872 nr
1, Bil. nr
6,
s. 24 VL 1896.
nr 59. s. 4
(om brevbäringstur).
SvPostv. 59 (
1924).
[POST-TUR.ssg 2]
2) (
†)
i uttr. taga annan posttur, välja annan postlinje (l. postanstalt) l. väg för postbefordran. Det är omöijeligit för Pastor i Carlstorp at uträtta något, som kräfver brådska, så framt ei annan påst-tour tages, än på Ekesiö. VDAkt. 1790.
nr 529.
– (
5,
7)
POST-TÅG. (
numera bl. mera tillf.)
postförande tåg; tåg med postkupé; äv. (tillf.) om tåg avsett enbart för postbefordran. ArkPostv. 1859 s.4.
PostÅb. 1945.
s. 62.
–
POST-UMGÄLD. (
†)
== -avgift. BorgP 1823. 8: 2199.
BtRiksdP 1870, I. 1:
nr 32, FörslPostst.
s. 64.
–
POST-UNDERRÄTTELSER ~⁰⁰²⁰⁰ pl.
[POST-UMGÄLD.ssg 1]
1) (
numera knappast br.) per post inkommande underrättelser.
SDS 1870,
nr 202.
s. 1.
[POST-UMGÄLD.ssg 2]
2) (tryckta, för allmänheten avsedda) upplysningar om postbefordran o. d. NorrköpKommunik. 1873 (på titelbl.). –
POST-UNION.
postförening; särsk. om dylik sammanslutning med enhetliga bestämmelser för den inbördes postutväxlingen (likformiga posttaxor o. d.). EkonS 1: 355 (
1893).
För den nu . . bestående skandinaviska postunionen . . är 1869 begynnelseåret. 2NF 22: 15 (
1915).
–
POST-UPPBÖRD ~⁰². vppbörd av postmedel; sammanfattningen av uppburna postavgifter o. d. 2RARP 12: 356 (
1741).
SFS 1856,
nr 72.
s. 71.
BtRiksdP 1899 7Hufvudtit. s. 22
–
POST-UPPLAGA ~⁰²⁰ den del av en tidnings upplaga som distribueras av posten. ÖresundP 1848.
nr 4, s. 2.
–
POST-UPPSYNINGSMAN SYNINGSMAN ~⁰¹⁰² äv. ~⁰²⁰⁰ (förr) [POST-UPPSYNINGSMAN.ssg 1]
1) person med uppgift att på visst sätt övervaka postbefordran l. dYl. RUDBECK PostvFart. 249 (
i handl. fr. 1743).
[POST-UPPSYNINGSMAN.ssg 2]
2) |(om förh. vid mitten av
1800-talet i vissa trakter, i sht i norra Sv.) benämning på vissa ombud för postvärket med befogenhet att ta emot o. utlämna brev o. d.
2NF (
1915).
– (
7)
POST-UTDELNING ~⁰²⁰. jfr
brev-utdelning.
DÖSS o. LANNGE (1915).
Ssgr:
–
postutdelnings-område.
om vart o. ett av de områden i vilka Sthm är indelat med avs. på postutdelningen. BFS 1918,
s. 1840.
–
postutdelnings-tur.
jfr brevbärings-tur. DÖSS o. LANNGE 645 (
1915).
– (
7)
POST-UTVÄXLING ~⁰²⁰. utväxling av post mellan postanstalter l. orter l. länder o. dyl. l. mellan en postanstalt l. dyl. o. den allmänhet som den betjänar; stundom allmännare, närmande sig l. övergående i bet.: postbefordran, posttrafik; förr äv. i uttr. ngns postutväxling, om befordran av post till l. från ngn. GenPoststCirk. 7/1 1861.
s. 2.
Postutvexling mellan postkontor och poststation. GEIJER Postförf. 17 (
1868).
Adressat, hvars postutvexling besörjes af poststation. FörslPostst. 1870, s.36.
Postutvexlingen med utlandet. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit.
s. 20.
SFS 1922,
s. 96 – (
6,
7)
POST-VAGN.
[POST-VAGN.ssg 1]
1) (
förr)
(enklare) hästdragen vagn avsedd för (reguljär) befordran mellan olika posthåll av post (l. annat gods) l. passagerare, postdiligens; äv. om vagn som kunde hyras av resande vid skjutshåll o. d. Huru resande Personer . . måge med Postwagnar . . fort komma. FörordnPostw. 229 (
1673).
Varorna . . som sändas med postvagnen. MÖLLER 1: 400 (
1755).
BERZELIUS Brev 14: 84 (
i handl. fr. 1833).
(Full avgift erlägges) till den postanstalt . . hvilken posten först hinner sedan den resande . . lemnat postvagnen. Försl Postst. 1870,
s. 66 Uppl. 1: 453 (
1903;
om förh. 1722).
2) [jfr motsv. anv. av d. postvogn] | (
förr)
om vissa (enklare) åkvagnar för privat bruk; särsk. om ett slags lätt, täckt vagn med flätad korg. jutvagn. HovförtärSthm 1698 A,
s. 2319 (Vissa orter) mällan kan man intet komma med vagn el(le)r Caret, men någorlunda med postvagn. VDAkt. 1731. nr 528.
GT 1787,
nr 22.
s. 3.
1 Postvagn med flätad korg. BoupptVäxjö 1791.
Därs. 1828. jfr
HOF DialVg. 229 (
1772).
[POST-VAGN.ssg 3]
3) järnvägsvagn inredd for postbefordran; jfr -kupé. FORSSELL SvPostvH 2: 103 (
i handl. fr. 1859).
År 1862 inköptes de första postvagnarna. SJ 3: 182 (
1906).
HEERBERGER NVard. 150 (
1936).
Ssgr (förr) :
–
postvagns-häck.
till -vagn 2; jfr häck sbst.³, c, d. BoupptVäxjö 1753.
-inrättning. till -
vagn 2:
(offentlig) inrättning för reguljär passagerarbefordran med postvagn. BtRStP 1815, V. 3:
1975.
AdP 1823, Bil. 1: 797.
-kontor. till -
vagn 1: |postvagnsinrättnings kontor.
UPPl. 1: 454 (1903; om förh. 1722).
–
postvagns-kur.
till -vagn 2; jfr kur, sbst.² e. ÅgerupArk. Bouppt.
1751.
–
postvagns-skrin. (
†)
sannol. till –-vagn 2, om skrin för förvaring av reseffekter under färd i "postvagn". 1 . . fyrkantigt Påstvagnsskrin. ÅgerupArk. Bouppt.
1750.
Därs. 1761.
–
postvagns-underrede. särsk.
till -vagn 2. BoupptVäxjö 1792.
–
POST-VAKTBETJÄNING .
~⁰⁰²⁰. (om ä. förh.)
koll.; jfr -vaktbetjänte. DN(A) 1892 nr 8423, s. 2.
SvPostvBetjent. 1894 s. 8.
–
POST-VAKTBETJÄNT ~⁰⁰². (om ä. förh.)
benämning på postfunktionärer i vissa mindre kvalificerade befattningar; jfr -betjänt. Svenske postvaktbetjänten, tidning utkommande 1893–1903 (då titeln ändrades tillPostbetjänten). PT 1892,
nr 55, s. 4.
2NF 22: 10 (1915: om ä. förh.).
Ssg (om ä. förh.):
–
postvaktbetjänt-befattning.
BtRiksdP 1896, 1
V. 1: nr 8, s. 24.
Därs. 1807,
IV. 1: nr 125, s. 33.
–
POST-VAKTBETJÄNTE ~⁰⁰²⁰. pl. (om ä. förh.)
postpersonal i vissa mindre kvalificerade befattningar; jfr -vaktbetjänt. SFS 1882.
nr 99.
s. 3.
Därs. 1916.
s. 738.
År 1889 utkora . . en instruktion för postvaktbetjänte. SvPostv. 162 (
1924).
Ssgr | (om ä. förh.) :
–
postvaktbetjänte-förening.
Sveriges postvaktbetjänteförening, stiftad 1887 (o. sedan 1909 kallad Svenska Postmannaförbundet). SvPostvBetjent. 1893. s. 1.
–
postvaktbetjänte-kår.
SvPostvBetjent. 1893.
s. 3.
–
POST-VAKTMÄSTARE ~⁰²⁰⁰ (om ä. förh.)
vaktmästare l. expeditionsvakt vid postanstalt l. dyl.; särsk. (1909-1918): titel för vissa posttjänstemän av lägre grad. BoupPtSthm 1672 s. 736 a.
InkBeskattnNorrk. 1911,
s. 64.
FORSSELL SvPostvB 2: 68 (
1936;
om förh. 1909).
– (
3,
5)
POST-VAPEN. (
förr)
tjänste- l. igenkänningstecken för (kunglig) kurir l. postbud (postförare, postiljon, äldst äv. kunglig utskickad i allmänhet), bestående av en metallbricka med kungligt emblem l. riksvapen l. dyl. (o., i sht före det organiserade postvärkets tid, försett med ett antal kläppar utvisande hur många hästar vederbörande ägde att fordra vid hästhållen) samt avsett att bäras synligt på bröstet (l. i ett fodral; jfr post-bössa). SCHMEDEMAN Just. 57 (
1572).
Wij (vilja) låthe medgiffue Wåre vthskickede tienere förgylte Postwapner ther Wårt och Rijkzens Wapn står vppå. STIERNMAN Com. 1: 266 (
1577).
Postvapner på så månge hester, som the (dvs. de utskickade) behöfve kunne. RA I. 3: 900 (
1597).
LReg. 149 (
1620;
för ståthållares kurir). Nödige postvapner skole gjutas till den löpande post på ådtskillige vägar i landzänderne. RP 6: 320 (
1636).
Postföraren (bör) hafva Postvapnet å bröstet. SPF 1819.
s. 495.
TurÅ 1930,
s. 196 jfr
FORSSELL SvPostvH 1: 19 (
1936).
– (3. 5 7)
POST-VARV. (
†)
möjl. om kringbärningstur vid klockareposten. MURENIUS AV 516 (
1662).
–
POST-VIKT,
r. l. m. |vikt använd inom postvärk(et) för vägning av postförsändelser; särsk. om dylik vikt som motsvarar visst porto (enkelt l. dubbelt brevporto osv.); stundom äv. om viktenhet använd vid posten.
BtRStP 1859–
60, V. 1:
nr 18 s. 3.
Postvigter, svarande mot 1 och 2 utrikes brefporton. SFS 1862,
nr 60, s. 48.
(Det ansågs) att gramvigten . . borde antagas såsom tull-, post- och myntvigt. BtRiksdP 1874 I. 1: nr 41, s. 11.
SFS 1934,
s. 736 – (3)
POST-VIS , sbst.¹ o. adv.¹ (sbst.² o. adv.² se sp. 1589). (†)
I. sbst.¹ i uttr. uti l. på postvis. = II. Att han skicker en godh karll vdi Postwijss med samme breg in j Rydzlandh. G1R 17: 97 (
1545).
PETREIUS Beskr. 3: 14 (
1615).
II. adv.: på en kurirs sätt (dvs. snabbt o. med ombyte av hästar på bestämda ställen l. dyl.), som (en) kurir; möjl. äv. allmännare: snabbt (jfr post sbst.,a 12). (Jag) vil . . påstvis, vil Gud, draga til Jönneköpingh. OxBr. 1: 110 (
1617).
Haffue wij . . Postwijs Hanss Berendz . . (till Ryssland) affärdat att notificera K. M:tz dödh. HSH 26: 109 (
1633).
–
POST-VISITATION. (
förr)
högre posttjänstemans (särsk. "postinspektors") visitation av postförares värksamhet o. d.
FörordnPostw. 16 (
1688).
SPF 1817,
s. 20 – (
7)
POST-VÅRD.
förvarande av postförsändelser på en plats utan fast postanstalt. tills den fortskaffas med viss postlägenhet. DÖSS o. LANNGE (1908, 1915). –
POST-VÄG.
[POST-VÄG.ssg 1]
1) väg l. led (till lands, förr äv. till sjöss) längs vilken reguljär postbefordran äger rum; äv.: postrutt; i sht (ofta i sg. best.) om förh. under de tider då nätet av större vägar var mycket glest o. ofta bl. en enda postlinje (med posthåll) gick fram i en hel landsända; förr särsk. i uttr.
allmänna postvägen, om väg l. led (med posthåll) trafikerad av "allmänna posten" (jfr
post sbst.,–
5 b).
SPOLE Alm. 1695,
s. 48 Att . . afhålla all nouvelle om revolten ifrån Finland skulle kommunikationen på postvägen afskäras. MoB 8: 23 (c. 1780).
(Genom Hälsingborg) går Postvägen, öfver Sundet 1/2 mil bredt, til Danmark. BERGKLINT MSam. 2: 164 (
1792).
Portobref, som inlägges i breflåda . . vid postväg. PostHb. IX (
1868).
För lösväskas aflemnande . . må posten icke . . från allmänna postvägen afvika. SFS 1881.
nr 78 s. 65.
SvPostv. 263 (
1924).
jfr (†) bildl.: (Magens) function, att vara . . postvägen för alla möjliga läkemedel. TLäk. 1833.
s. 260. särsk.
[POST-VÄG.ssg 1.a]
a) | (numera bl. tillf.) med tanke på längden av den sträcka en postförsändelse (ett brev) befordras från avsändare till adressat. RARP 17: 102 (171O). (Det) var största svårighet at för den långa Postvägen få några säkra tidningar. LOENBOM Stenbock 2: 206 (
1758).
[POST-VÄG.ssg 1.b]
b) (
†)
över. gående i bet.: (stor) landsväg (byggd så att postvagnar (se d. o.
1) kunna framföras), huvudväg.
JUNGBERG (
1873).
Den på Adolf Fredriks tid bygda snörräta postvägen från Kristinestad. RAMSAY VägvFinl. 315 (
1905).
jfr: (Sv.) Postväg . . (lat.) via publica, regia. LINDFORS (
1824).
[POST-VÄG.ssg 1.c]
c) (
†)
närmande sig bet.: postgång. BARK Bref 1: 221 (
1704).
På det sättet (dvs. efter polska kronarméns myteri) hoppas jag, at postwägen snart lärer öpnas. HERMELIN BrBarck 164 (
1708).
KKD 5: 232 (
1711).
[POST-VÄG.ssg 1.d]
d) i vissa numera obr. uttr. a) ligga i postvägen, om gård l. dyl.: vara belägen vid postlinje. PH 8: 303 (
1766).
β) tränga igenom postvägarna, om brev, betecknande att dess befordran till adressaten går på omvägar l. tar lång tid. NORDBERG C12 2: 351 (
1740).
γ) under postvägen, på väg från avsändare till adressat, under postbefordran. Befruchtas det . . Consist(or)ii recommendation . . under Påstwägen är råkad utj Fiendens grymme händer. VDAkt. 1711,
nr 421. δ)
på vanlig postväg, vid postbefordran på vanligt sätt. ATTERBOM (1852) i 3SAH XXXVIII. 2: 100. ε) med den vanliga postvägen, med postvärkets ordinarie fortskaffningsmedel o. längs den vanliga leden. GT 1788,
nr 117, s. 1.
[POST-VÄG.ssg 2]
2) | (mera tillf.) om vägsträckan mellan ngns hem o. det ställe där han hämtar sin post. Han hämtar inte post varje dag, när han bor på landet; han har så lång postväg. [POST-VÄG.ssg 3]
3) (†) i sg. best.. i mer l. mindre utpräglat adverbiell anv.: den väg som posten befordras, med postens fortskaffningsmedel, med posten, postledes. Mästare med tienlige Gesäller . . som iu förr iu heller . . påstwägen på Refwel kunna resa öfwer. HdlCollMed. 1700.
s. 771.
Det . . är . . osäkert . . att hemskicka manuscripter postvägen. ATTERBOM Minn. 536 (
1818).
WIESELGREN Bild. 286 (
1885.
1889).
jfr: Jag skickar detta bref . . den vanliga ox- eller Postvägen. 3SAH LVI.
3: 78 (
1841); jfr
oxväg 2.
[POST-VÄG.ssg 4]
4) | (tillf.) i uttr. i postväg, med avs. på postförbindelser l. postala förhållanden. Turuchansk, som i postväg utgör verldens ända. CASTRÉN Res. 2: 261 (
1846).
–
POST-VÄRDETECKEN ~⁰⁰²⁰. sammanfattande benämning på frankotecken, statsstämplar m. m. MeddNordM 1897.
s. 150.
2NF 8: 196 (
1907).
–
POST-VÄRK,
n. [POST-VÄRK.ssg 1]
1) (
†)
postal värksamhet. Post-Contoiret i Stockholm och Postwärcketz förande därsammastädes. CivInstr. 523 (
1704).
[POST-VÄRK.ssg 2]
2) offentlig (vanl. statlig) inrättning som ombesörjer postbefordran i ett större område (i sht ett land); vanl. om dylik inrättning som utgör ett fast organiserat ämbetsvärk; särsk. (i allm. i sg. best.) om den svenska statsposten. Han är anställd vid postvärket. Postvärkets undervisningsanstalt, sedan 1910 namn på en institution i Sthm. Om något til Postvarkets förbättrande kunde framgifvas. 2RARP 14: 437 (
1743); jfr
1.
Kongl. PåstVärket. SthmStCal. 1761 s. 37.
De i världspostfördraget ingångna ländernas postverk. EkonS 1: 348 (
1893).
SvStatskal. 1953 s. 643.
–
POST-VÄSEN l. (numera i sht i sg. best.)
-VÄSENDE .
[POST-VÄSEN.ssg 1]
1) sammanfattningen av de inrättningar (o. de personer) i ett land o. d. gm vilka post befordras. Inspectionen öffver postväsendett. RP 7: 355 (
1638).
LReg. 221 (
1642).
Öfwer-Directeur af Post-Wäsendet. BRENNER Dikt. 2: 43 (
1713).
SvPostv. 22 (
1924).
[POST-VÄSEN.ssg 2]
2) (
†)
om värksamheten o. rörelsen vid en bestämd postanstalt. BP 4: 229 (
1634).
–
(3, 5, 7) POST-VÄSKA.
[POST-VÄSKA.ssg 1]
1) (tillslutbar) väska (av läder) i vilken post transporteras mellan postanstalter l. från en postanstalt till ett postombud l. i tjänsten användes av brevbärare l. diligensförare (jfr post-påse, -säck); äv. (dock icke i fackspr.) om dylik väska som disponeras av en viss korrespondent l. grupp av korrespondenter (lösväska). VRP 1643,
s. 1186 För alle the Breff som kunde til äfwentyrs vnder Wägen blifwa instuckne i Postwäskan, och altså ankonima löse vthan Charta och Pacywet, skal osv.). Voigt Alm.
1680,
s. 45 Med låck och öfverslag, Järn-beslag och Kedia, lås uch nycklar inrätade Post-väskor. PH 3: 2239 (1745).
(Selma Lagerlöf) märkte . . på innehållet i sin postväska när det mörknade i Europa. WÄGNER Lagerlöf 2: 192 (
1943). särsk. (
†)
bildl. (jfr 2, ss. symbol för postmästarsyssla. WINGÅRD Minn. 3: 185 (
1846).
[POST-VÄSKA.ssg 2]
2) [jfr
post, sbst.³
8 b (β)]
(
†) bildl., om skvalleraktig kvinna, skvallerbytta.
LIND (
1749).
REENSTIERNA Årstadagb. 2: 31 (
1813).
DALIN (
1855).
jfr WALLENBERG (SVS) 1: 42 (
1764).
–
POST-ÅKDON ~⁰², äv. ~²⁰ (i sht förr)
i posttjänst använt häståkdon (jfr -vagn 1); särsk. om postdiligens; numera stundom äv. om postvärket tillhörig bil l. buss. BRANTING Förh. 2: 473 (
1829).
Beställning af plats i poståkdon. FörslPostst. 1870,
s. 69 DÖSS o. LANNGE 841 (
1915).
– (
5,
7)
POST-ÅNGARE. (
om ä. l. utländska förh.)
postångfartyg. NerAlleh. 1871,
nr 41, s. 4.
VFl. 1935.
s. 13.
– (
5,
7)
POST-ÅNGBÅT ~⁰², äv. ~²⁰ (om ä. l. utländska förh.)
postångfartyg. SCHULTHESS (
1885).
Ssgr (förr) :
–
postångbåts-fart.
|trafik med postångfartyg. GenPoststCirc. 24/11, 1848.
-förbindeise.
Postkonvent. 1/5 1852.
s. 11.
– (
6,
7)
POST-ÅNGFARTYG ~⁰⁰², äv. ~⁰²⁰. (om ä. l. utländska förh.)
ångfartyg (ägt av postvärk(et) o. avsett) för reguljär befordran av post o. passagerare. SFS 1826, SärskBl.
s. 221.
RUDBECK PostvFart. 401 (
1933).
Ssgr (förr) :
–
postångfartygs-förbindelse.
SFS 1870,
nr 23. s. 7.
–
postångfartygs-tur.
SFS 1596,
nr 63, s. 3.
B
(
†):
– (
3)
POSTE-TYG.
(rid)utrustning för kurir. KlädkamRSthm 1629 A, s. 20 a.
Därs. 166 a.