POST- pos¹t- l. (före betonad stavelse i efterleden) post- l. (ofta vid motsatsbetoning) pos³t-. i mer l. mindre fackspråkliga ssgr, med tids- l. rumsbet.: efter-, bak-. Anm. Den lat. prep. post förekommer i det icke ovanliga uttr. post festum, i efterhand. för sent (eg.: efter festen). PHRYGIUS HimLif. 149 (
1615).
Ssgr:
–
POST-ARKEISK ¹⁰⁴⁰ l. ³~⁰²⁰. (äv. -arkäisk) geol. om geologisk bildning o. d.; eg.: som är yngre än den arkeiska formationen; vanl. oeg.. liktydigt med: prekambrisk. HÖGBOM Norrl. 57 (
1906).
–
POST-ARKTISK ⁰⁴⁰ l. ³~²⁰. geol. som tillhör l. avser tiden efter (den senaste) istiden; särsk. i uttr. postarktisk t–d, det geologiska skedet efter istiden; jfr -glacial. 2NF 25: 1308 (
1917).
–
POST-DATERA ³~⁰²⁰ l. ¹⁰⁴⁰ i Sveal. äv. ¹⁰³² v. -ing. åsätta (en handling o. d.) ett senare datum än det då handlingen osv. skrivits; jfr antedatera. ANDERSSON (
1845). Brevet
(har) . . postdaterats till den 15 september.
DonGrapean. 26 (
1945).
–
POST-DENTAL ¹⁰⁴ l. ³~⁰², adj. o. sbst. r. språkv. jfr inter-dental. I. adj., om språkljud: vid vars bildande tungspetsen berör de övre framtändernas baksidor; ä v. om bildning av dylikt ljud. Verd. 1888,
s. 84 II
. sbst
.: postdentalt
språkljud
. Landsm. 1
: 20
(1879).
–
POST-DILUVIANSK ¹⁰¹⁰⁴ l. ³~⁰⁰⁴ l. ³~⁰¹⁰². (numera föga br.) geol. som har avs. på tiden efter diluvium; äv.: postglacial. JernkA 1832, Bih. s. 211. Leonhard Geol. 126 (1849). Sv UppslB (1934).
–
POST-EMBRYONAL ⁰¹⁰⁰⁴ l. ¹⁰¹⁰⁴, äv. ³~⁰¹⁰². anat., zool. o. bot. som avser ngt som lämnat embryonalstadiet. Ymer 1905. s. 78.
–
POST-EXISTENS ⁰¹⁰⁴ l. ¹⁰⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². |i sht filos. liv efter jordelivet; tillvaro efter döden. RYDBERG BibL 2a9 (1868). Själens postexistens. VANNÉRUS Metaf. 316 (
1914).
–
POST-FLORAL ¹⁰¹ äv. ³~⁰². bot. som avser ngt efter blomningen l. fruktäm-. nenas pollinering. BotN 1888 s. 158.
–
POST-FLORATION ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, äv. ³~⁰⁰².; best. -en. bot. en blommas tillstånd efter fruktämnenas pollinering; skedet efter pollineringen (l. efter blomningens höjdpunkt). BotN 1888,
s. 157 Blomsamlingar . . i postfloration. Sv Nat. 1926.
s. 57.
–
POST-GLACIAL ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴ l. ³~⁰⁰² geol. som har avseende på l. tillhör skedet efter den senaste istiden; som kommer efter istiden; numera i sht i fråga om tiden f. o. m. den stora klimatförbättringen efter istiden; jfr sen-glacial. VittAMB 1874, s. 117.
–
POST-HYPNOS ¹⁰⁴, stundom äv. ³~⁰². psykol. hypnos l. suggestion som gör sig gällande först en tid efter den direkta hypnotiska påvärkan. SvD(A) 1919.
nr 277, s. 7.
–
POST-HYPNOTISK ¹⁰⁴⁰, stundom äv. ³~⁰²⁰. psykol. som har avseende på posthypnos; särsk. i uttr. posthypnotisk suggestion BJERRE Själsläk (
1914)
–
POST-KALEDONISK ¹⁰⁰⁴⁰ l. ⁰¹⁰⁴⁰ l. ³~⁰⁰²⁰. geol. jfr -silurisk. Ymer 1921 s. 84
–
POST-MORTAL ~⁰⁴. stundom äv. ³~⁰². (i fackspr., i sht med. o. filos.) som (har avseende på ngt som) uppträder l. existerar efter (den kroppsliga) döden. FörhLäkS 1877.
s. 253.
Tron på själens postmortala existens. Fornv. 1926 s. 433.
–
POST-OPERATIV ³~⁰¹⁰² l. ¹⁰⁰⁴. l. ⁰¹⁰⁰⁴. med. som inträffar l. förekommer efter en operation. De postoperativa dödsfallen. Hygiea 1912 s. 1050.
–
POST-PALATAL ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². språkv. I.
adj.; om språkljud l. artikulation o. d.: som åstadkommes gm att tungryggen höjes mot l. närmas till l. vidrör bakre delen av gommen (mjuka gommen); jfr velar. Landsm. 1: 22 (
1879).
II. sbst.: postpalatalt språkljud; vanl. om konsonant. Landsm. 1: 20 (
1879).
–
POST-PLIOCEN ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴ l. ³~⁰⁰², adj. geol. som har (avseende på ngt som) tillkommit l. (om period:) som kommer efter pliocentiden. Postpliocena bildningar. LINDSTRÖM Lyell 240 (
1857).
–
POST-PONERA ¹⁰⁴⁰ i Sveal. äv. -³² -ing. [jfr lat. postponere, ställa efter]
[POST-PONERA.ssg 1]
1) (
†)
i fråga om intresse för l. uppskattning av ngn l. ngt o. d.: ställa (ngn l. ngt) tillbaka, eftersätta, ge en mindre framträdande plats åt (ngn l. ngt), akta ringare; särsk. i uttr. postponera ngt ngt, ställa ngt tillbaka för ngt. OxBr. 10: 312 (
1631).
At ingen så skall uphöjas, at andre derigenom postponeras. 2RARP 18: 125 (
1751).
Rikets tjenst skulle . . postponeras ståndets enskilda rättighet. 2VittAH 26: 256 (
1760).
DALIN (
1871).
[POST-PONERA.ssg 2]
2) i sht bankr. med avseende på skuld l. (o. nuniera bl.) inteckning: ge sämre förmånsrätt åt (inteckningen osv.); äv. i uttr. postponera ngt ngt, ge sämre förmånsrätt åt ngt (en inteckning o. d.) än åt ngt annat (en annan inteckning). OxBr. 10: 319 (
1631).
Medgifvande, att B:s inteckning i A:s hemman . . finge postponeras en af A tagen inteckning för skuldebref. 1NJA 1874,
s. 52.
Ansökan om att få en . . inteckning . . postponerad ponerad efter andra inteckningar i huset. SD(L) 1901,
nr 370, s. 4.
Minnesskr1734Lag 2: 169 (
1934).
3) (
†)
i mer l. mindre deponentiell anv., om tidsperiod: förskjutas mot l. inträffa vid en (allt) senare tidpunkt. Dock postponerades perioden (för sillens ankomst) småningom så, att . . (sillen) år (1800) icke inkom i fjärdarne förrän i Januarii månad. VetAH 1817,
s. 34 [POST-PONERA.ssg 4]
4) (
†)
med. intr., om periodiskt sjukdomstillstånd l. symtom: inträffa senare än beräknat.
HARTMAN Husläk. 124 (
1828).
THOLANDER Ordl. (c. 1875). –
POST-POSITION ¹⁰⁰⁴. [POST-POSITION.ssg 1]
1) i sht bankv. (av inteckningsmyndighet värkställd) nedflyttning av en inteckning så att den får sämre förmånsrätt än en annan; jfr -ponera 2. SCHREVELIUS CirR 2: 268 (1847).
SFS 1923,
s. 838 [POST-POSITION.ssg 2]
2) språkv. i vissa språk (t. ex. finska o. lapska): ord som har samma grammatiska funktion som en preposition, men ställes efter sitt huvudord. Suomi 1845,
s. 377 COLLINDER LibFinKrigsm. 130 (
1941).
–
POST-POSITIV ¹⁰⁰⁴. adj. språkv. om språkelement, särsk. ord: som står efter ett annat språkelement (jfr -position 2); äv. om dylikt språkelements ställning (i en sats o. d.). sådana prepositioner, som . . alltid befinna sig i en postpositiv ställning, t. ex. hålla på, gå om. PedT 1897 s. 38.
NOREEN VS 5: 216 (
1906).
–
POST-SEMINARIUM ³~⁰⁰²⁰⁰. vid universitet l. högskola: med förtäring förenad samvaro efter ett nyss avslutat seminarium. ANF 42: 88 (
1926).
–
POST-SILURISK ¹⁰⁴⁰ l. ³~⁰²⁰. geol. som kommer efter l. är yngre än silur, som existerat l. förekommit under tiden efter silurtiden; särsk. i fråga om paleozoiska (l. yngre) bildningar som ha obestämd ålder, men äro yngre än silur. NATHORST JordH 676 (
1892).
–
POST-SKRIPT l.
-SKRIPTUM , se postskriptum.
–
POST-TERTIÄR ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴ l. ³~⁰⁰² geol. jfr -silurisk. LOVÉN ÅrsbVetA 1840–
42, s. 172.