POSTILJON pos¹tiljω⁴n, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. == (Weise 2: 42 (1771) osv.); pl. -er ((†) -s KKD 6: 351 (1715: Postelions)). ( -eli (-elj-) 1715– c. 1748. elli- 1702–- c. 1748. ili- 1636–1784. ilj- (-illj-) 1738 osv. -ill- 1704–1839, 1868. -illi- 1726–1839) 1) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) postbonde. Skal på hwarie Twå eller högst tree mijl, . . sättias en Eedsworin Bonde eller Postilion. STIERNMAN Cons. 2: 47 (1636). SvPostv. 2 (1924; om förh. 1636). 2) (om ä. förh.) urspr. om av postvärket anställd person som förde brevpost mellan postanstalter (belägna i städer), varvid han bytte rid- l. draghästar hos postbönder, o. som hade viss uppsikt över postbönderna o. visst ansvar för postföringens säkerhet (stundom motsatt: postförare); sedermera (efter omkr. 1850) om postfunktionär som medföljde o. hade uppsikt över postföringen med postvagnar, postdiligenser o. d. (1. framförde dylikt fordon; jfr a); efter omkr. 1860 äv. om postfunktionär som åtföljde posten på järnvägståg; stundom äv. allmännare: postförare; i fråga om utländska förh. under olika tider ofta i mer l. mindre avvikande anv. LReg. 232 (1648); möjl. till l. NAv. 26/6 1656, nr 2, s. 2. En Postilion eller Postlöpare. RelCur. 63 (1682). (Överdirektören i posten) må . . förordna Postilloner på de wägar der de behöfwas. CivInstr. 485 (1704). (Om postförarna äro försumliga, kan) man ei undgå, at . . anhälla at Postilloner åter må antagas. PH 4: 2728 (1748). Beställer någon bref eller paketer med postförare eller postiljon. PostHb. VI (1858). SFS 1860, nr 40, s. 1 (i fråga om järnvägspost). Den lägre personalen utgjordes enligt den normalstat, som trädde i tillämpning från 1871 års ingång, av vaktmästare, postiljoner och brevbärare. FORSSELL SvPostvH 2: 64 (1936). jfr: För öfrigt vore benämningen postiljon icke längre officiell, enär numera endast funnes "betjänte" vid postverket. 1NJA 1905, s. 259– jfr JÄRN [file:P1601] VÄGS-, LANDSVÄGS-POSTILJON. – särsk. a) förare av hästdragen (post)diligens l. dyl. Postillonerne i Hollstein rida på den ena kjörhästen. PALMSTEDT Res. 33 (1778). Å postdiligenserna . . betalas . . för plats bredvid postiljonen 80 öre . . pr mil. IllSv. 5 (1873). RÖNNBERG Konstn. 1: 9 (1931; om ä. förh.). jfr DILIGENS-POSTILJON. b) (†) närmande sig l. övergående i bet.: kurir, bud; jfr c slutet. RP 11: 466 (1646). Under vistandet derstädes skickades dageligen en Postillon med Skrifter til Collegierna härstädes. GT 1786 nr 47. s. 1.

[POSTILJON 2.c]

c) bildl.; i sht förr ofta med syftning på signaler med posthorn; särsk.: härold, person som basunar ut ngt. SCHERPING Cober 2: 332 (1737). Blåsen nu alla / . . Svaren Postiljoner / I Neptuns hof. BELLMAN (BellmS) 1: 68 (c. 1770, 1790). Anhangsstiftare äro liksora det ännu aflägsna Tyranniets aldraförste postilloner. THORILD (SVS) 3: 369 (1793). Tryckpress, ångbåtar . . äro ideernas postillioner. BREMER Brev 2: 14 (1839). jfr LUCIDOR (SVS) 212 (1672). jfr NYHETS-POSTILJON. särsk. VDAkt. 1679, nr 133. Ther han (dvs. den onde) sielf ei törs sig visa i person, / Ther brukar han en kärng til sin Postilion. KOLMODIN QvSp. 1: 456 (1732). – Anm. till c. Det fr. uttr. postillion d'amour användes ofta i sv. ss. beteckning för person som överbringar kärleksbrev l. dyl. 3) sedan 1909 titel för vissa lägre tjänstemän inom postvärket vilka normalt tagas i anspråk för handräckningsgöromål i postkupéer. viktigare posttransporter, viss sortering av postförsändelser på postanstalter o. d.; äv. i uttr. förste postiljon, i viss högre lönegrad. SFS 1909, nr 104, s. 2. I de minsta postkupéerna uppehåller en förste postiljon ensam tjänstgöringen. SvPostv. 29 (1924). InstrPosttjMän 1940, s. 22– jfr ÖVERPOSTILJON. 4) (i Finl.) brevbärare. TAVASTSTJERNA Barnd. 91 (1886). BERGROTH FinlSv. 180 (1917). 5) (†) spelt. namn på en patiens. HbiblSällsk. 1: 387 (1839). Von Mekeroth . . tog kortleken . . och började lägga postiljon. ALMQVIST TreFr. 1: 9 (1842).