POTKES potje⁴s l. pot⁴jes (khē WESTE) l.
POTKÄS potjä⁴s l. pot⁴jäs r. l. m.; best. -en. ( port- 1771–1793. pot- 1762 osv. pott- c. 1645–1920. -kes (-ee-) c. 1645 osv. -kies (-kj-) c. 1730–1793. -käs 1785 osv.) [POTKES 1]
1) mjukost förvarad i liten burk l. kruka o. beredd av gammal riven l. malen ost blandad rned smör (l. margarin) o. smaksatt med kryddor (i sht kummin), ofta äv. med konjak l. brännvin; äv. bildl. BROMAN Glys. 3: 211
(c. 1730).
Jag finner menniskorna och den klotssten jorden. i hvilken de ätit sig in, med bvar dag öfvergå i en allt mörare och ruttnare pottkäs. TÖRNEROS Bref 2: 2 (c. 1823).
Samma gaffel . . stacks både i sillgratinen och i potkäsen som i mun. HODELL WärdshFörbi 258 (
1945).
[POTKES 2]
2) (
†)
ost av löpnad kärnmjölk varur vasslan avrunnit o. utpressats. IERCI Colerus 2: 24 (c. 1645).
Ssgr (till
1):
–
POTKES-BURK.
WOJ (
1891).