POTTHUND pot³~hun²d , r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. POTTUNG l.
POTTUNGE?,
r. l. m., anträffat bl. i pl. -ar. ( port- 1583. pot- 1569. pott- (-å-) 1569–1908. put- 1594–1916. putt- 1600. -hund 1569–1916. -ungar, pl. 1793–1848) [jfr ä. d.
pothund, porthund samt ä. eng.
pot-gun; sannol. av
POTT, sbst.³, l.
POTTA, sbst.. o.
HUND (jfr
HUND, sbst.¹ 6); formen
port- beror på felaktig anslutning till
PORT, sbst.¹]
(
förr)
benämning på ett slags i ä. tid använd lättare artilleripjäs med kort eldrör för avskjutande av kartescher l. skott bestående av skrot o. hagel l. av kulor av järn l. bly.
ArkliR 1569, avd. 1 A. Ettusen små Putthundar, anten vtaf Koppar eller Jern.
SUFinlH 1: 85 (
1600). stormstycken och porthundar för graf- och portförsvar inom fästena.
HOLMBERG Artill. 3: 188 (
1883).
2NF 25: 772 (
1916).