PORTERA (pårrtéradd, a
(dj.) DALIN),
v. -ade.
[av fr.
porter, av lat.
portare, bära nära besläktat med
FÄRJA, v.¹ – Jfr
EXPORTERA,
IMPORTERA,
TRANSPORTERA o.
PORTATIV,
P0RTÉ,
PORTER,
PORTFÖLJ,
PORTO,
PORTÖR m. fl.] (
)
[PORTERA 1]
1) fäkt. föra (vapen). PORATH Pal. 1: D 2 b (
1693).
[PORTERA 2]
2) i uttr. portera till ngt, predisponera för ngt. Sjöfarten . . sker . . dels på Frakter kring hela Europen etc. hvartill egenteligen Stadens (dvs. Uleåborgs) belägenhet tyckes portera. BtVLand 3: 70 (c. 1795).
3) i uttr. portera ngn för ngn, göra ngn gynnsamt stämd mot ngn. Jag anhöll hos riksdrotsen att han ville portera EM:t för Ahlman till bondsekter. WEDBERG 1HD 360 (
i handl. fr. 1789).
[PORTERA 4]
4) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., i uttr. porterad för l. till ngt (l. ngn) l. porterad att göra ngt, benägen l. hågad l. böjd l. (gynnsamt) stämd för ngt (l. ngn) resp. att göra ngt; äv.: som predisponerar för ngt. EKEBLAD Bref 2: 190 (1660).
Fullmånen är porterad för kulit väder. MENLÖS Alm. 1745.
s. 16.
Jag är eljest mycket porterad at tro at (osv.). BJÖRNSTÅHL Resa 1: 413 (
1772).
VexiöBl. 1835 nr 52 s. l.
Ekbohrn (
1904).
PORTEUR, se
portör.