PORTVIN på³rt~vi²n, äv. por⁴t~vi¹n, n.; best.
-et; pl.
-er.
( port- 1797 osv. porte- 1797. porto- 1851) [jfr t. portwein, eng. port-wine o. fr. vin de Porto, till PORTO l. OPORTO, namn på hamnstad i Portugal. varifrån vinet utskeppas.– Jfr PORT, sbst.³]
ett fylligt, starkt, något sött, brunrött (äv. vitt) i Portugal berett vin; äv. om (i andra länder beredd) efterbildning av dylikt vin. Orrelius (
1797).
(De dricka) hvarje middag . . en butelj portvin. LILJECRONA RiksdKul. 165 (
1840).
Tillverkning av s. k. portvin företas . . måhända i hvilken vinhandel som helst. 2NF 32: 612 (
1921).
Bourgognen och portvinet åtnjuta . . ett stadgat rykte att kunna framkalla gikt. LJUNGBAML ÄmnSj. 109 (
1930).
Ssgr:
–
PORTVINS-FABRIK.
2NF 32: 612 (
1921).
–
PORTVINS-GLAS. |(jämförelsevis litet) glas att dricka portvin ur.
BJÖRKMAN (
1889).
–
PORTVINS-RÖD.
röd som portvin; äv. ona näsa o. d.: röd på grund av (riklig) förtäring av portvin. Sonesson Hb Trädg. 867 (
1926).
3SAH LIII. 2: 261 (
1942).
–
PORTVINS-TÅ.
[jfr eng. port-wine toe] | (
vard.)
tå som på grund av (värkligt l. påstått) missbruk av portvin blivit angripen av podager; akut gikt, podager. ENGSTRÖM Penn. 130 (
1927).
PORTYRLINA, se
pertur- ssgr. PORTZELLACK(A), se portlak.