PORTÖR portö⁴r l. -æ⁴r, i bet. 1 m.. i bet. 2 o. 3 r. l. m.: best. -en, äv. -n; pl. -er. ( -eur 1723–1871. -ör 1800 (: växtportörer) osv.) [liksom d. portsr, bärare av fr. porteur, till porter, bära (se PORTERA)]
[PORTÖR 1]
1) (
numera bl. ngn gg om ä. förh.)
bärare (särsk. av bärstol). 2RA 1: 622 (
1723).
Sthm 3: 144 (
1897).
[PORTÖR 2]
2) bläcklåda, vanl. av tillplattad cylindrisk form o. försedd med bärrem, avsedd för förvaring o. transport av insamlade växter (stundom äv. insekter). HARTMAN Fl. X (
1843).
Med portör på ryggen och käpp i hand samlades den stora skaran af botanister. ÖDMAN VårD 1: 59 (
1884.
1887).
JOHNSON Se 245 (
1936).
jfr VÄXTPORTÖR m. fl. [PORTÖR 3]
3) (i Finl.. numera mindre br.) mathämtare; matask; i Finl. förr äv. i uttr. äta på portör o. d., äta mat som hämtats i "portör". TOPELIUS Vint. I. 2: 316 (
1860,
1880).
Hufvudstadsbl(A) 1943 nr 352 s. 12. jfr
MAT-,
SMÖRGÅS-PORTÖR.
Ssgr (i allm. till
2):
– (
3)
PORTÖR-MAT.
(i Finl.. mindre br.) mat som hämtas i mathämtare. HALLSTÉN o. LILIUS (
1896).
–
PORTÖR-SPADE.
botanistspade. ÖSTERGREN (
1935).